Meriter

1. Oscar Carl August Bernadotte, f. 15 nov. 1859 i Arvfurstens palats i Stockholm. Föräldrar: dv. hertigen av Östergötland Oskar Fredrik, sedermera konung Oskar II, och prinsessan, sedermera drottning Sofia. Erhöll titeln hertig av Gottland. Studerade under ledning av lektorerna K. E. J. Rogberg, K. A. Lundberg och K. A. Brolén dels i hemmet (»prinsskolan» i Arvfurstens palats), dels i Beskowska skolan; deltog årligen som extra kadett i sjöexpeditioner 1873—76; konfirmerad 1 dec. 1876 av ärkebiskop A. N. Sundberg och biskop E. G. Bring, vilken sistnämnde lett hans religionsundervisning; avlade mogenhetsexamen 21 maj 1879 och sjöofficersexamen 14 nov. s. å.; idkade språkstudier i Nizza 1880; student vid Uppsala universitet ht. 1881—ht. 1882 samt vid Kristiania universitet ht. 1883. Underlöjtnant i svenska och norska flottorna, vid Svea artilleriregemente, Gottlands nationalbeväring vid artillerikåren och norska artilleribrigaden 14 nov. 1879; deltog i ett flertal sjöexpeditioner i främmande farvatten, bl. a. i korvetten Vanadis' världsomsegling dec. 1883—maj 1885, från 23 jan. 1885 som tjf. sekundchef; kommendörkapten av andra graden 7 jan. 1888; avsade sig 15 mars s. å. i samband med sitt giftermål titlarna K. höghet och hertig av Gottland samt den arvsrätt och de företrädesrättigheter i övrigt, han i egenskap av medlem av konungahuset dittills innehaft, samt antog efter vigseln titeln prins Bernadotte; kommendörkapten av första graden 2 maj 1890; erhöll av sin morbror storhertig Adolf av Nassau-Luxemburg ärftligt adelskap och ärftlig titel greve af Wisborg 2 apr. 1892; kommendör 1893; konteramiral 14 maj 1897; ledamot av kommittén för granskning av chefens för flottans stab utlåtande angående utsträckning av beväringens övningstid 12 sept.—31 okt. 1900; v. amiral 27 nov. 1903; erhöll avsked 11 dec. s. å. med tillstånd att kvarstå som v. amiral i K. flottans reserv. RoK av KMO och RCXIII:sO vid dopet; HedLVA; HedLHA; lHedLKrVA; HedLVS; lHedLÖS; ILedSkS; innehar dessutom ett flertal utländska ordnar.

Gift 15 mars 1888 med Ebba Henrietta Munck af Fulkila (se nästföljande).

Biografi

Det är allmänt känt, att prins Oscar kunde glädja sig åt sin moders stöd, då han inträdde i äktenskap med Ebba Henrietta Munck och i samband därmed till följd av grundlagens bud avstod från sin ställning såsom arvsberättigad medlem av Sveriges konungahus. Åren närmast efter giftermålet tjänstgjorde prinsen i Karlskrona men flyttade 1892 till Stockholm, där han köpt huset Östermalmsgatan 56, som sedan dess varit hans bostad. Till 1906 tillbragte han med sin familj somrarna å Fridhem på Gottland, vilken egendom han ärvt efter sin faster, prinsessan Eugénie, och fortfarande innehar, 1907 inköpte han det gamla herresätet Malmsjö i Södertörn.

Sedan ungdomen besjälad av en varm och uppriktig religiositet, som med åren nått en harmonisk mognad och alltid parats med en ljus livsuppfattning och ett glatt och frejdigt sinnelag, har prinsen tagit en verksam del i olika kristliga och filantropiska strävanden. Under sin Karlskrotnatid deltog han sålunda i stiftandet av Blekinge läns nykterhetssällskap och Karlskrona K. F. U. M., och strax efter sin flyttning till Stockholm blev han (1892) ordförande i K. F. U. M: s förbundsstyrelse, vilken han sedan oavbrutet, tillhört och å vars uppgifter han nedlagt ett träget och betydelsefullt arbete. Han har vid sidan av ledningen av denna styrelses förhandlingar samt av förbundskonferensema i Malmö (1895), Gävle (1897), Norrköping (1899), Karlstad (1901), Göteborg (1903), Jönköping (1907), Karlskrona (1910), Hälsingborg (1912), Uppsala (1914) och Sundsvall (1916) jämväl ofta nog i egenskap av dess representant besökt de olika till K. F. U. M.-förbundet hörande föreningarna i landet såsom högtidstalare. I synnerhet i tidigare år uppträdde prinsen även eljest såsom religiös talare, senare har han framträtt såsom sådan företrädesvis i K. F. U. M. samt vid de konferenser i Södertälje för det andliga livets fördjupande, som han efter ett besök 1898 i Keswick (England), där liknande konferenser hållas, tog initiativet till och som sedan dess årligen ägt rum (1914 i Stockholm). Hans anföranden äro alltid kännetecknade av innerlighet och värme, ofta av medryckande kraft. Efter drottning Sofia blev prinsen 1898 ordförande i föreningen Lapska missionens vänner, stiftad 1883 av prinsessan Eugénie, och här städse med livligt intresse följt den frivilliga verksamheten för lapparnas väl samt personligen upprepade gånger besökt lapparna vid de s. k. lappmässorna i Ånge och Hålland. Sedan 1892 har han stått såsom ledare av söndagsskolan i Brummerska skolan i Stockholm. Han är även ledamot av styrelsen för Soldaternas vänner samt ordförande i en kommitté för verksamhet bland fångarna på Långholmen, som han i regeln besöker en gång i veckan. I kyrkligt hänseende intar prinsen en starkt betonad interkonfessionell ståndpunkt. Han anser den kristna allianstanken vara av grundläggande betydelse och att K. F. U.M. gjort en av sina största insatser såsom en enande faktor i den kristliga verksamheten i vårt land. »Då jag tillhör denna världsorganisation», yttrar han på tal om K. F. U. M, »blir det liksom mer levande för mig, att jag är en lem i Kristi stora kyrka på jorden. Hjärtat vidgas, då blicken sträckes ut åt öster och väster, åt norr och söder, och jag känner, att jag redan hår på jorden är med i den stora skara, som en gång skall samlas där uppe inför Guds tron». Han är sedan 1908 ledare av Evangeliska alliansens svenska kommitté, liksom hanar Sveriges representant i K. F. U. M:s världsförbunds styrelse i Geneve.

Författare

Oscar Mannström.

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Våra minnen [från en resa i Orienten 1885]. Stuttgart 1886. (2), 262, (1) s., 17 pl. (Tills, med prinsarna Carl och Eugen; O. B. har författat Kilanea, s. 1—16, En utflygt från Manila, s. 105—116, En dag på Himalaya, s. 139—151). — En dag på Himalaja (God jul, Årg. 1, 1895, s. 7—8). — Petri svaghet och styrka (I brödrakretsen. En samling vittnesbörd och betraktelser, red. af J. F. Grufman, Upps. 1901—04, s. 9 —14). — En natt vid Gibraltarklippan (God jul, N. S., Årg. 2, 1902, s. 11 —20). — Min första lappmässa (Fjällvindar. En hälsning till lapparnes vänner, Sthm 1905, s. 40—49). — Bered dig att möta din Gud I Hälsningstal vid Söderteljekonferensen 1905. Ap.-G. 10:36—38. Norrköping 1906. 15 s. — En hälsning (Flaggan opp. Svensk sjömanskalender, Sthm 1909, s. 15—18; ny uppl., Sthm 1911, s. 15—18). — Vaken (Ny kraft för nya kraf. Föredrag vid Söderteljekonferensen 1910, Sthm 1910, s. 5—21). — Det profetiska ordet (När och fjärran, Högtidsnummer, Årg. 10, Sthm 1910, s. 3). — Ett lif for Gud. Upptecknadt föredrag vid Kristliga ynglingaföreningen Libanons årsfest 1911. Sthm 1911. 12: o 12 s. — Guds nåd (Stor nåd. Föredrag vid Söderteljekonferensen 1911, Sthm 1911, s. 7—19). — En lifsgärning (På helig mark. Föredrag vid Söderteljekonferensen 1912, Sthm 1912, s. 93 —108). — Tomma käril och Guds fullhet (Guds fullhet. Föredrag vid Söderteljekonferensen 1913, Sthm 1913, s. 5—18). — Nära Gud (Nära Gud. Föredrag vid Söderteljekonferensen 1915, Sthm 1915, s. 5—14). — Varför jag älskar K. F. U. M. (Förbundstidningen, Årg. 23, 1915, N:o 11). — Salt och ljus (Jordens salt och världens ljus. Föredrag vid Söderteljekonferensen 1916, Sthm 1916, s, 5—20). — Gån i räta spår med edra färder (Gån i räta spår. Föredrag vid Söderteljekonferensen 1917, Sthm 1917, s. 5—18). — Ansvar (När och fjärran, Högtidsnummer, Arg. 17, Sthm 1917, s. 3). — Filippus och hovmannen (Månadsblad utg. av Kristi, fören. av unge män i Göteb, Årg. 28, 1918, N: o 4; ref. av föredrag). — Dessutom nyårshälsningar1 i 'Förbundstidningen (1907, 09—11, 13—15, 17, 18) m. m.

Källor och litteratur

Källor: Muntliga meddelanden; Sveriges ridderskaps och adels kalender 1918; J. Almén, Ätten Bernadotte (1896); G. E. Beskow, Lefnadsminnen (1899); T. Lindhagen, Prins Oscar Bernadotte 50 år (God jul, 1908).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Oscar C A Bernadotte, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18706, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oscar Mannström.), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18706
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Oscar C A Bernadotte, urn:sbl:18706, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oscar Mannström.), hämtad 2024-04-24.