Meriter

Stading, Sofia Francisca, f omkr 1763 trol i Berlin, d 8 febr 1836 i Dresden. Inflyttade till Sthlm 73, elev vid K teatern, engagerad där 79–06, första hovsångerska 88. – LMA 88. – Ogift.

Biografi

Francisca S anlände till Sthlm i unga år, möjligen som släkting till hovkapellisten Fredrik B Augusti, och antogs som elev vid operan. Hon debuterade 1779 på Drottningholmsteatern som Myris i Monsignys opéra-comique Arséne. Redan året innan hade hon som 15-åring framträtt inför Stockholmspubliken vid en av MA arrangerad konsert och blev sedan en flitig gäst på konsertestraden. Om hennes operadebut skriver Nils Personne: "I ett litet obetydligt parti i Arsène lät för första gången höra sig en ung tyska, Franciska Stading, som sedan erövrade sig en framstående plats i den svenska teaterns historia genom det ljuva och blygsamma behag, den enkelhet och flärdlöshet, som utmärkte hennes sång och spel" (Personne, 1, s 144).

Sitt stora genombrott fick S med titelrollen i Naumanns opera Cora och Alonzo vid den glansfulla invigningen av det nya operahuset vid Gustav Adolfs torg 30 sept 1782. Hon förblev sedan under nära tre decennier en av den gustavianska operans mest lysande stjärnor, beundrad både som sångerska och skådespelerska. I de nyskapade sv operorna anförtroddes hon flera ledande roller; som Margareta Wasa i Naumanns grandiosa opera Gustaf Wasa till Kellgrens text (1786), i titelrollerna i Åhlströms opera Frigga (1787), i Haeffners Gluck-inspirerade opera Elektra (1787) och i den stora rollen som Ebba Brahe i Voglers och Kellgrens opera Gustaf Adolph och Ebba Brahe (1788). Gustaf III, som skrivit prosautkast till Gustav Adolph och Ebba Brahe, liksom till Gustaf Wasa och till Frigga, recenserade själv föreställningen med sedvanlig skärpa i ett brev till sin syster Sophia Albertina dagen efter uruppförandet: "Jag vill endast för eder beskriva det intryck pjäsen tycktes mig göra på publiken; det föreföll mig, som om de första scenerna mottogos något kyligt, en duo, som sjöngs av m:lle Stading och fru Augusti gick inte riktigt bra ihop, vare sig att det berodde på musiken eller på sångerskorna eller båda tillsammans, det var avskyvärt; men då den lilla bondflickan kom och det av Sparre och Märta Banér skrivna brevet framlämnades, tycktes intresset synbarligen växa;... Scenen mellan Ebba Brahe och drottningen gjorde stor effekt och utfördes utmärkt av fru Müller och m:lle Stading, det var första gången som dessa båda uppträdde tillsammans på scenen.... Den tredje akten, vars dekoration är av Desprès, gjorde stort nöje alltifrån början till slutet. M:lle Stading var vacker uti sin dräkt av vitt siden, helt och hållet övertäckt med silverpaljetter" (Brev från Gustav III till Sophia Albertina 25 jan 1788, tr i H E Charlottas dagbok, 2, s 203-204).

Vid sidan av de nya sv verken intog även fransk opera en framträdande plats på K teaterns repertoar. S uppbar ledande roller i flera opéra-comiques av bl a Dalayrac och i Grétrys båda operor Andromaque (1785) och Anacreon på Samos (1803), där rollen som Anais skulle bli hennes sista uppgift för den sv scenen. Även i övrigt rörde sig S under slutet av sin karriär mestadels i den grekiska antikens gudavärld, så i titelrollerna i de båda Gluck-operorna Iphigenia i Aulis (1788) och Orfeus och Eurydice (1791). I nyuppsättningen av Iphigenia 1802 bryts stilströmningar i dekor och dräkter. Den tidigare rokokon får delvis ge vika för kostymer i antikiserande, klassisistisk stil. I en artikel i Stockholmsposten framhålls att Christian Karsten (bd 20) i rollen som Achilles "berömligen iakttagit den historiska sanningen, klädd i dräkt och mantel av ylle, ungefär sådana de underrättelser man har från antiken säga, att Achilles bar dem.... mamsell Stading, så ganska intressant i denna pjäs, och några få personer av dansen och kören tycktes hava förenat sig med herr Karsten att giva sina dräkter den simplicité i form, den ledighet i påklädning, som förer åskådarens inbillning tillbaka till Iphigenies tider ..." (Personne, 2, s 222).

I Sacchinis Oedip i Athen (1800) firade Karsten i den djupt tragiska titelrollen en av sina största triumfer och även för S var framträdandet som Antigone en stor framgång. I sina memoarer rapporterar excellensen Skjöldebrand från sin vistelse i Paris 1810: "Jag såg om aftonen operan Oedipe . . . och fann med ett slags patriotisk fägnad, att den gavs bättre i Stockholm, vartill bidrog i synnerhet Karstens stora företräde såväl i sång som i aktion ... och även den sanning, det rörande uttryck, hvarmed Antigone speltes förr av mamsell Stading" (A F Skjöldebrands memoarer, 4, s 59). I samma anda yttrar sig Malla Montgomery-Silfverstolpe om S: som Antigone hade hon "den milda oskuld och tillika den hjältemodiga dévouement som den skönaste av alla kvinnokaraktärer innebär" (M Montgomery-Silfverstolpes memoarer, 1, s 265).

Att S uppnått en ledande position i det gustavianska musiklivet framgår tydligt av invalet i MA. Som första kvinna valdes Elisabeth Olin (bd 28) till ledamot 1782 och vid samma tillfälle även Carl Sten-borg, de bägge var K teaterns främsta sångare alltifrån invigningen 1773, då de kreerade titelrollerna i öppningsoperan Thetis och Pelée. Några år senare, 1787, invaldes även Karsten, operans främste hjältetenor vid sidan av Stenborg. Den första kvinnliga ledamoten i MA var alltså en sångerska, något som knappast förvånar, då detta strängt taget var den enda roll i det offentliga musiklivet som stod öppen för kvinnorna vid denna tid. 1788 öppnades akademin för ytterligare tre kvinnor: Carolina Müller (bd 26), Lovisa Augusti (bd 2) och S. Därmed hade den gustavianska operaepokens främsta manliga och kvinnliga scenartister tagit säte i akademin och även utnämnts till hovsångare.

Det svåraste framträdandet under karriären måste för dessa artister ha varit deras medverkan vid Gustav III:s begravning i Riddarholmskyrkan 14 maj 1792. Såsom hovets kapellmästare hade Joseph Martin Kraus (bd 21) för denna sorgeakt komponerat en stort upplagd begravningskantat till text av kungens handsekreterare Carl Gustaf Leopold (bd 22). Den är starkt dramatisk till sin karaktär med musikaliska resurser fullt värdiga den högtidliga ceremonin: stor orkester, kör och fyra sångsolister, sammanlagt 104 personer. Kraus dirigerade själv hovkapellet, operakören och solisterna Müller, S, Karsten och Stenborg.

Ett halvår senare avled Kraus i sviterna av en långvarig lungsjukdom. En minneskonsert över honom gavs i maj 1798 av MA under medverkan av hovkapellet, operakören och med Olin, S, Stenborg och Karsten som solister. På programmet stod enbart musik av Kraus, bl a en kvartett ur begravningskantaten.

Efter mordet på Gustav III förlorade operan alltmer sin centrala ställning i det sv musiklivet, repertoaren ändrade karaktär och nya sångare framträdde. Efter beslut av Gustav IV Adolf stängdes 1806 operan tillfälligt och större delen av personalen avskedades, bland dem alla de främsta sångarna från operans glanstid. Några av dem var ännu en tid verksamma inom det sv musiklivet. S valde däremot att återvända till Tyskland, hon bosatte sig i Dresden och avled där 1836.

Författare

Anna Ivarsdotter

Arkivuppgifter

Handl:ar efter S i UUB.

Källor och litteratur

Källor o litt: F A Dahlgren, Anteckn:ar om Sthlms theatrar (1866); Gustavian Opera: an interdisciplinary reader in Swedish opera, dance and theatre 1771-1809 (1991); H E Charlotta, Dagbok, 2 (1911); E Lewenhaupt, Bref rörande teatern under Gustaf III 1788-1792 (1894); M Montgomery-Silfverstolpe, Memoarer, ed M Grandinson, 1 (1914); Musiken i Sverige, 2, ed L Jonsson o A Ivarsdotter-Johnson (1993); N Personne, Sv teatern, 1-2 (1913-14); A F Skjöldebrand, Excellensen grefve A F Skjöldebrand, Memoarer, ed H Schück, 4 (1904); M-C Skuncke o A Ivarsdotter, Sv operans födelse: studier i gustaviansk musikdramatik (1998); P Vretblad, Konsertlivet i Sthlm under 1700-talet (1918).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
S Francisca Stading, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20026, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anna Ivarsdotter), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20026
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
S Francisca Stading, urn:sbl:20026, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anna Ivarsdotter), hämtad 2024-04-18.