Meriter

Stenberg, Ture Johan Axel, f 20 jan 1863 i Norrköping, S:t Olai, d 9 febr 1917 i Sthlm, Jak. Föräldrar: civilingenjören o fabriksdisponenten Axel Fredrik S o Emma Lovisa Svanström. Mogenhetsex vid H a l i Norrköping 10 juni 82, inskr vid KTH 13 sept 83, avgångsex från fackskolan för arkitektur där 30 april 87, led av styr för Sv teknologfören 85, prakt arkitekt i USA 88–93, i Sthlm 94-01 o från 13, i Uppsala 01–09, led av Uppsala stads byggnadsnämnd 07–10, bitr arkitekt hos Medicinalstyr 31 dec 09 (tilltr 1 jan 10)–13.

G 1) 6 juli 1902 i Varberg m Anna Sofia Olsson, f 1 mars 1870 i Gödestad, Hall, d 14 aug 1906 i Uppsala, dtr till arbetaren Nils Johan O o Inger Britta Petersdtr; 2) 19 juni 1912 i Sthlm, Jak, m Annie Josefina Adelaide Ekenmark, f 30 dec 1865 där, Finska, d 17 sept 1945 där, Osc, dtr till kattunsfabrikören Alexander August E o Christina Augusta Sjöström, fosterdtr till fiskuppköparen Erik Sjöblom o Eva Stina Andersdtr, samt tidigare g m bankiren Axel August Burman.

Biografi

Ture S:s tidigaste verksamhet som självständig arkitekt var förlagd till USA, men om denna är föga känt. Starka intryck av den inflytelserike amerikanen Henry Hobson Richardsons romanskt inspirerade, materialredovisande arkitektur är tydliga i S:s verk efter återkomsten till Sverige. De sammanföll hos S och flera andra arkitekter som var verksamma vid denna tid med en strävan efter äkta material, tydliga byggnadsvolymer och en fasadartikulering bestämd av plandispositionen. Dessa målsättningar delade S med sina samarbetspartner under 1890-talet, Ludvig Peterson (bd 29) och Erik Lallerstedt (bd 22). S och Peterson drev gemensamt kontor till 1898 och ritade tillsammans ett antal byggnader i Sthlm. Birger Jarlsgatan 2–4 (1894-95) blev det första hyreshuset i staden med fasader av natursten. Byggnadens stora, tydliga volym och anglosaxiskt inspirerade formspråk vittnar om de nya idealen. Samtidigt demonstreras att den retoriska strävan efter en äkta, sann arkitektur var svår att förena med den moderna byggnadspraktiken: den "äkta" naturstenen är ett dekorativt yttre lager på en konstruktion av tegel.

Birger Jarlspassagens fasader (1894–97) uppvisar ett liknande formspråk, medan hyreshusen Strandvägen 57 och Storgatan 60 (1895-1900) samt "Strindbergshuset" vid Karlaplan 10 (1896–98, rivet 1969) präglas av en enkel nyromansk stil omsatt i tegelarkitektur. Narvavägen 19–21 (1897–98) har en fasad i tegel och natursten med drag av en jugendpräglad nybarock, som förebådar det arkitektoniska uttryck S skulle välja under det följande decenniet.

S lämnade bidrag till Konst- och industriutställningen i Sthlm 1897, bl a till Sv stenindustrins utställning. Under de följande åren utformade han och Peterson om- och sammanbyggnaden av Grand Hotel och Bolinderska huset, där S bl a ritade den ännu bevarade Spegelsalongen. 1898–1901 gjorde S planer och inredning för Hernösands enskilda banks hus på Kungsträdgårdsgatan 16 – det äldsta av bankpalatsen kring Kungsträdgården – medan Erik Lallerstedt stod för fasaderna. Även Liljevalchska huset på Karlavägen 81 är ett samarbete mellan S och Lallerstedt.

Från 1901 var S bosatt i Uppsala, och under det följande decenniet var han en ledande arkitekt såväl för det akademiska Uppsala som för den borgerliga handelsstaden. S:s formspråk uppvisar från och med nu ett bredare register än under 1890-talet, och han framträder som en kompetent eklektiker, tidvis originell men aldrig revolutionerande. 1890-talets massiva volymverkan sammanställs med en nordiskt präglad stilarkitektur vars detaljer är inspirerade av medeltid, renässans och barock. Vid sidan om tegel och natursten använde S nu gärna puts som fasadbeklädnad, och de historiserande inslagens linje- och volymverkan har ofta en tydlig jugendkaraktär.

Till S:s verk från Uppsalatiden hör Kemiska institutionen (Kemikum, 1901–04), universitetets gymnastikhus ("Svettis", 1901–07) samt Fysiska institutionen (Fysikum, 1905–09, senare omarbetad efter ritningar av Ernst Stenhammar), vidare Grand Hotell Hörnan (1906), Sprithandelsbolaget på Dragarbrunnsgatan (s å), bostadshuset på Östra Ågatan 37 (1907) samt Uppsala mejeri ab i korsningen S:t Persgatan-Salagatan (1909). Uplands enskilda bank vid Stora Torget (1906–09) i kraftfull nybarock är ett av S:s mest monumentala verk, uppfört i röd skotsk sandsten med rusticerade joniska kolossalpilastrar som dominerande motiv i fasaden. Tillsammans med Ullrich & Hallquists Målarbanken och det av S ritade Strandbergska huset (1903) gav bankpalatset torget en ny värdighet och storstadsmässighet.

I S:s saluhall vid S:t Eriks torg (1907–09, senare ombyggd vid flera tillfällen) sammanställdes rundbågsfönster med trappgavlar samt vitputsade blinderingar i den röda tegelfasaden. Byggnadens utformning blev kontroversiell, och den kallades av sina kritiker för "fläskbasilikan". Ett prestigefyllt uppdrag var ombyggnaden av Uppsala slott. Landshövdingen Per Johan Bråkenhielm (bd 6, s 594) hade länge drivit frågan om en invändig ombyggnad av slottet för att ge den trångbodda länsstyrelsen ökat utrymme. Tanken var att inreda lokaler åt denna i bottenplanet, medan huvudvåningen, som stått oanvänd i 200 år, skulle iordningställas till landshövdingebostad. Överintendentsämbetet motsatte sig dessa planer, och Bråkenhielm anlitade därför på eget bevåg S för att göra upp ritningar för en ombyggnad. S tvangs modifiera sitt ursprungliga förslag flera gånger innan riksdagen 1904 godkände projektet. Slottets norra torn inreddes till sessionssal för landstinget men efter ritningar av Agi Lindegren (bd 23), vars förslag mer stilhistoriskt korrekt än S:s anslöt sig till vasatidens inredningskonst. Ombyggnaden genomfördes under S:s snabba och effektiva ledning, för vilken han belönades med Nordstjärneorden. Några år senare tillkom Trefaldighetskyrkans prästgård (1908–09), där S inarbetade den medeltida tiondegården i byggnadens fasad.

Under åren i Uppsala var ingenjör Victor Holmgren S:s assistent. När S återvände till Sthlm 1909 tog Holmgren över kontoret, men deras samarbete fortsatte. Tillsammans utformade de Zoologiska institutionen vid UU (1909–11, färdigställd 1917), vars strama, klassiserande fasad har ett för S nytt arkitektoniskt uttryck. Till S:s och Holmgrens samarbeten hör också Växtbiologiska institutionen (1914), Saltsjöbadens samskola (1915) samt Norrtelje stads och mellersta Roslagens sparbank i Norrtälje (1913–15).

Inför utställningen i Gävle 1901 ritade S stadens Grand Hotel, som blev ett av landsortens största. Byggnaden har en för S ovanligt öppen och lätt karaktär som tycks påverkad av Ferdinand Bobergs (bd 5) utställningsarkitektur, dock med detaljer hämtade från den franska stilhistoriens formförråd. I Gävle ritade S också ombyggnaden av Stadshuset och Strömdalens kraftstation samt omarbetade Aron Johanssons (bd 20) alltför vidlyftiga planer för stadens badhus (Murénska badhuset, 1907, rivet). Även i andra sv städer finns verk av S, däribland varmbadhuset i Karlstad (1909, ombyggt till bostäder) samt Stadshotellet i Åmål (1904).

Epidemisjukhuset i Uppsala (1905, nedlagt 1965 och därefter rivet) var den första av ett antal vårdinstitutioner som byggdes efter S:s ritningar. Följande år uppdrog Sv nationalföreningen mot tuberkulos åt S att ombygga en lantgård i Vattholma i Uppland till sanatorium. 1910 blev S biträdande arkitekt på Medicinalstyrelsen, en post som han på grund av sjukdom lämnade redan fyra år senare. Strängnäs och Östersunds hospital, som båda påbörjats av S, färdigställdes av Gustaf Wickman resp Ernst Stenhammar.

S:s produktion omfattar bostadshus – hyreshus såväl som villor –, banker, hotell, skolor, universitetsinstitutioner, vårdbyggnader, badhus och idrottsanläggningar, kommunaltekniska byggnader samt ombyggnader. Han var som mest anlitad och framgångsrik under sin tid i Uppsala, och bara ett fåtal arkitekter har präglat stadsbilden där i lika hög grad. S:s byggnader berömdes i pressen och han hyllades av samtiden som "det nyaste Uppsalas arkitekt".

Författare

Magnus Kusoffsky

Arkivuppgifter

En mindre saml efter S i Arkitekturmuseet, Sthlm; enstaka ritmar i KB. - Brev från S i UUB.

Källor och litteratur

Källor o litt: B-I Johansson, En staten tillhörig byggnad: Uppsala slott 1841-1905 med särsk tonvikt lagd på tiden 1895-1905 (C-uppsats vid Konstvetensk instit vt 1987, UU).

H Andersson o F Bedoire, Sthlms byggnader (1977); des, Bankbyggande i Sverige (1981); Banksalen i Hernösands ensk banks nybyggnad i Sthlm (TT: arkitektur o dekorativ konst 1901, s 61-62); C E Ber-gold, Bostadsbyggande i Uppsala 1900-1950 (1985); dens, Uppsala: stadsbyggande 1900-1960 (Uppsala stads hist, 6:9, 1989); G Bergquist o S Malmquist, Malmarna, 1-2 (1969); G Hesselman, Från skråhantverk till byggn:industri: om husbyggen i Sthlm 1840-1940 (1945); dens, Historik över byggn:yrket i Sthlm 1250-1950 (1952); B-I Johansson, Slottet 1841-1905 (Uppsala slott: Vasaborgen, ed B Douhan, 1990); T Karlström, Gävle stadsbild (1974); E Lallerstedt, Fragment: brev o episoder (1949); SPG; Stadsbildens framtid: om konstnärligt o historiskt värdefull bebyggelse i Uppsala (1964); Stenstadens arkitekter, ed T Hall (1981); SvTeknF; U Sörenson, När tiden var ung: arkitekturen o Sthlmsutställn:arna 1851, 1866, 1897, 1909 (1999); D Thunman, 1900-talets arkitekturstilar i Uppsala (1997); dens, "det nyaste Upsalas arkitekt" (Uppsalas arkitekter o arkitekternas Uppsala: från domkyrkan till Ångströmlaboratoriet, ed L Lambert, 2002); Uppsalas byggnader, ed K Lundberg (1992); A Åman, Om den offentliga vården (1976). – Nekr över S i TT: arkitektur o dekorativ konst, 1917, nr 2.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ture J A Stenberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20063, Svenskt biografiskt lexikon (art av Magnus Kusoffsky), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20063
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ture J A Stenberg, urn:sbl:20063, Svenskt biografiskt lexikon (art av Magnus Kusoffsky), hämtad 2024-04-25.