Meriter

Stenkula, Helena Maria, f 22 juli 1842 i Helsingborg, d 8 febr 1932 i Örkelljunga, Skåne. Föräldrar: fältläkaren MD Zacharias Fredrik Agathon S o Hedvig Margareta Maria Borg. Elev vid Statens normalskola för flickor, Sthlm, 10 sept 66-1 juni 67, inskr vid K sem för bildande af lärarinnor (från 78 Högre lärarinnesem) 67, ex där 2 juni 70, grundade tills med Elin Lunner-quist Maria Stenkulas skola, Malmö (från 83 Fröken Maria Stenkulas h elementarskola för flickor, från 84 Malmö h lärov för flickor) 74, lär o förest där 74-99, innehavare av privatskola i Örkelljunga, 00-17. -Ogift.

Biografi

Maria S var näst äldst i en syskonskara på elva barn. Hon tillbringade barndomen hos sina morföräldrar i Farhult, Malm, där morfadern var kyrkoherde, men började skolan i Helsingborg vid sex års ålder. S kände tidigt att läraryrket var hennes livskall och sökte 1866 inträde i Högre lärarinneseminariet men underkändes och placerades i Statens normalskolas högsta klass. Normalskolan hade börjat sin verksamhet 1863 som en provskola till det 1861 grundade lärarinneseminariet. De hade samma rektor och lydde under en av regeringen tillsatt direktion. Eftersom normalskolan var statlig hade den en särställning bland den tidens flickskolor. 1867 vann S inträde i lärarinneseminariet och 1870 examinerades hon därifrån med diplom. Seminariet var under 1860-talet den enda formella vägen till högre utbildning för flickor eftersom dessa inte förrän 1870 hade tillträde till universiteten.

Under 1800-talet diskuterades flickors utbildning i statliga utredningar och den stora frågan var deras s k egenart och konsekvensen av deras dubbla utbildningsmål. De skulle inte utbildas direkt för hemmet och inte heller direkt för kontoret. 1866 års flickskolekommission menade att flickskolorna borde ha ett högre bildningsmål som skulle leda till att kvinnorna skaffade sig ett yrke och inte låg samhället till last. Yrken som lärare, läkare, apotekare liksom befattningar inom telegrafen, posten och tullen öppnades mot slutet av 1800-ta-Iet för kvinnorna.

Efter examen från lärarinneseminariet begav sig S till Malmö där hon 1874 tillsammans med Elin Lunnerquist, en kurskamrat från lärarinneseminariet, grundade en flickskola, kallad Maria Stenkulas skola. Det skedde under en för flickskolan expansiv period, sammanlagt tillkom 124 flickskolor i 71 städer och samhällen. Även i Malmö fanns konkurrenter till S. Den första betydande flickskolan där var fröken Caroline Kléens skola som grundades 1850 och upphörde 1870. En annan var Elise Maijrs, som grundades 1857 och uppgick i Tekla Åbergs högre läroverk för flickor 1888. Den tredje högre flickskolan var fru Clara Regnells skola, stiftad 1875 och nedlagd 1896. Ytterligare en skola, Anna och Eva Bundts skola för flickor, kom till 1887 och verkade tills alla flickskolor slogs ihop till en stor kommunal flickskola 1940.

S:s skola var förlagd till fastigheten Södergatan 30. Den var en stor och efter moderna principer ordnad elementarskola, allmänt aktad för sin utmärkta disciplin och sitt seriösa arbete. S titulerades föreståndarinna och i skolan arbetade nio lärarinnor och tre lärare. Eftersom skolan var helt privat och inte hade redovisningsplikt mot någon myndighet saknas dock uppgifter om kursplaner och läromedel. Elin Lunnerquist gifte sig 1878 och flyttade till Khvn.

1883 bildades på initiativ av skolans läkare August Falck ett bolag med namnet ab Malmö högre läroverk för flickor. Bolagets styrelse tog hand om skolans angelägenheter, men S kvarstod som föreståndarinna. Ett viktigt ärende var byggnadsfrågan. Styrelsen köpte tomt, antog anbud och lät på fastigheten Slottsgatan 38 uppföra två byggnader i holländsk renässansstil efter ritningar av arkitekten John Smedberg (bd 32). I den mindre byggnaden hade S sin bostad. Skolan antog namnet Malmö högre läroverk för flickor. Den bestod av en treårig förberedande skola och en åttaårig elementarskola. Antalet elever var 200-300 under S:s tid som föreståndarinna. Själv undervisade hon i tyska och kyrkohistoria. I årsredogörelsen för läsåret 1884-85 anges skolans syfte vara att meddela en efter tidens krav lämpad undervisning i de läroämnen som anses tillhöra en god kvinnlig uppfostran. Tyngdpunkten låg på humanistiska ämnen som modersmål, franska, tyska och engelska.

I flickskolevärlden kunde man under 1880-talet hitta ett nyvaknat intresse för den fysiska och hygieniska sidan av uppfostran och hur denna skulle förmedlas i en realistiskt betonad undervisning. Trånga lokaler, dålig mat, mycket stillasittande och obekväma kläder medförde en hög sjuklighet i flickskolorna. S var medveten om detta och förbättrade undervisningsmetoderna, t ex infördes imi-tativ metod vid språkundervisningen och i sångundervisningen utveckling av rösten. Hon arbetade också för undervisning i huslig ekonomi, daglig gymnastik och fria lekar, undervisning i hälsolära samt inrättande av skolbibliotek och anordnandet av skolresor.

S lämnade den skola som hon själv byggt upp redan vid 57 års ålder; ett skäl till den tidiga avgången kan ha varit att hon kände det besvärande att inte ha samma inflytande och beslutsrätt över verksamheten sedan bolaget tagit över. Hon fick dessutom förhandla om sin pension som var ytterst dålig. Att före detta lärjungar hade sin skola i kär hågkomst visade sig bl a genom bildandet av Maria Stenkulas minnesfond 1932. Som en påminnelse om hennes läroanstalt präglades också en plakett med en bild av en flicka som går till skolan med långa kliv och en skolväska dinglande på ryggen.

Sedan S 1900 flyttat till Örkelljunga drevs hon av sin verksamhetslust att grunda en liten privatskola på orten. Den riktade sig till de välbeställda familjernas barn, högst sju till tio elever åt gången. Hon drev skolan fram till sin 75-årsdag 1917. S var här känd för att vara mycket krävande och hon sparade inte på bestraffningar. Hennes skola ansågs likväl som en föregångare till den senare inrättade högre folkskolan och kommunala mellanskolan i Örkelljunga.

S var varmt religiös och missionsvän. Läraryrket var för henne ett kall som man helhjärtat ägnade hela sitt liv åt. Hon har beskrivits som en mycket skicklig pedagog och en rakryggad människa i både yttre och inre hänseende. Som fostrare utövade hon ett starkt inflytande först och främst på sina lärjungar men också på hela sin omgivning.

S:s bror Anders Adolf Oscar S (1841-1922) studerade vid LU där han blev FK 1864 och FD 1868 på en förvaltningshistorisk avhandling. Han var 1864-74 adjunkt vid Högre elementarläroverket i Malmö och 1874-1909 Malmö stads första folkskolinspektör. I denna senare befattning ledde Anders S en genomgripande reformering av folkskoleväsendet samtidigt som stadens folkmängd mer än tredubblades. Ett mål för honom var att utveckla folkskolan från en skola för fattiga barn till en allmän medborgarskola. Särskilt intresserade sig S för folkskolans överbyggnader och han understödde skolformer som pekade fram mot införandet av kommunala mel-lanskolor. Malmö kom därigenom att bli nationellt mönsterbildande på detta område. S uppmärksammade också lärarnas utbildning och tog initiativet till småskollärarinneseminariet i Malmö där han var föreståndare 1882-1911. Som skolledare var S starkt auktoritär och han invecklades i åtskilliga strider med lärarkåren. Han ägnade mycket kraft åt tillsynsverksamhet och meningarna bröt sig bl a om formerna för hans kontroll av de enskilda barnens kunskaper.

S var kommunalt verksam i Malmö och ledamot av dess stadsfullmäktige 1877-1906. För honom var skolans organisation nära knuten till problem i barnens sociala situation och han ägnade därför socialvårdsfrågor ett stort intresse, inte minst som ordförande i Malmös fattigvårdsstyrelse under 16 år. I den egenskapen genomförde han en omfattande omorganisation av stadens fattigvård. Vid en kongress 1906 med filantroper och ombud för kommunernas fatdgvårdsstyrelser föreslog S att föreningar för att främja en rationell fattigvård skulle skapas över hela landet. Initiativet ledde s å till bildandet av Sv fattigvårdsförbundet med uppgift både att förbättra det praktiska arbetet och påverka lagstiftningen. S utgav Om fattigvård: studier och reformförslag (1902) och en mängd andra skrifter och uppsatser i sociala och pedagogiska ämnen liksom läroböcker. Som äldre återvände han med När Malmö blev svenskt (1921) till historisk forskning. S har fått ge namn åt en skola i Malmö, Stenkulaskolan.

Författare

Marie Nordström med bidr Andreas Tjerneld (Anders

Källor och litteratur

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
H Maria Stenkula, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20140, Svenskt biografiskt lexikon (art av Marie Nordström med bidr Andreas Tjerneld (Anders), hämtad 2024-11-04.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20140
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
H Maria Stenkula, urn:sbl:20140, Svenskt biografiskt lexikon (art av Marie Nordström med bidr Andreas Tjerneld (Anders), hämtad 2024-11-04.