Meriter

Stille, Gustaf Arthur Henrik, f 16 juli 1863 i Osby, Skåne, d 19 april 1922 i Lund. Föräldrar: kyrkoherden Olof S o Henrika Mathilda Helena Ödman. Mogenhetsex vid Växjö h elementarlärov 31 maj 81, inskr vid LU 7 febr 82, FK 13 dec 84, FL 24 maj 89, disp 27 maj 89, FD 1 juni 89, doc i historia 12 okt 92, innehavare av doc:stipendium 1 april 94–1 april 00, 15 sept–15 dec 04 o vt 05, tf prof i historia 15 sept–14 dec 95, 25 april 02–31 juli 04, vt 07 o vt 08, e o prof i historia 27 mars 08, ord från 1 jan 09, notarie i fil fak 1 aug 98–31 maj 08, ordf i studentkåren 99, allt vid LU, ord lär vid Lunds privata elementarskola ht 92–ht 95, led av styr där 05–06, e o amanuens i RA periodvis 99–02, prof:s n h o v 21 jan 05, lektor i historia o modersmålet vid H a l i Lund 2 dec 05 (tilltr 1 jan 06)–27 mars 08, sekr i Karolinska förb från 10. – LSkS 99, LKrVA 10, LHVL 18, LVHAA 20.

G 27 sept 1897 i Ivetofta, Skåne, m Elisabeth Johansson, f 10 febr 1863 där, d 25 aug 1947 i Lund, dtr till kyrkoherden Johan J o Ida Susanna Jeanette Svanlund.

Biografi

Arthur S studerade vid LU och fick sin mer tongivande universitetsutbildning under historieprofessorn Martin Weibull. Han disputerade i historia 1889. Antalet tjänster inom akademin var få, varför S efter disputationen fick söka sig inkomstkällor på annat håll. Genomgående lyckades han dock få uppdrag som var meriterande för hans fortsatta akademiska befordran. Dit hörde lärarförordnanden vid Lunds högre allmänna läroverk och vid den privata elementarskolan. Han försörjde sig också genom att skriva artiklar för den danska encyklopedin, Salmonsens store illustrerede konversationsleksikon (1. uppl 1892–1907). Höstterminen 1895 förestod S professuren i historia vid LU. Via dessa uppdrag fick han en fast anställning som notarie i filosofiska fakulteten. Tjänsten var huvudsakligen administrativ men gjorde att han fick en direkt kontakt med de främsta akademiska företrädarna för humaniora i Lund.

1904 utlystes den då enda professuren i historia vid LU. S sökte den men placerades i tredje förslagsrummet efter såväl sin gode vän Sam Clason (bd 8) som Nils Edén (bd 12). Den senare rankades högst men valde att ta en erbjuden e o professur vid UU, vilket gav Clason tjänsten. 1908 fick emellertid Lund en andra professur i historia. Den humanistiska sektionen kallade då enhälligt sin medarbetare S till innehavare av den nya befattningen. Clasons starka understöd betydde mycket för utnämningen. Kallelseförfaranden leder alltid till att andra möjliga kandidater inte får chansen att prövas för den aktuella professuren; i detta fall var det främst Lauritz Weibull och Carl Hallendorff (bd 18) som förbigicks – den senare fick emellertid professors namn s å. Clasons och S:s vänskap blev lång och genuin, även om det fanns svackor i deras relation. Deras brevväxling är respektfull och bildar en full volym i Clasons arkiv.

S:s främsta verk var Carl XII:s fälttågsplaner 1707–1709 (1908). Där tillämpades ett topografiskt perspektiv fullt ut, men även hans arbeten Kriget i Skåne 1709–1710 (1903) och De ledande idéerna i krigföringen i Norden 1563–1570 (1918) genomsyras av detta perspektiv. Karl XII-boken är i mycket en polemik mot en med skeendet samtida källa, generalkvartermästaren Axel Gyllenkroks (bd 17) anteckningar. Genomgående ställde S fälttågets utveckling mot de geografiska realiteter som han kunde belägga. Resultatet blev att det fanns rimliga skäl för Karl XII att företa de manövrar med armén som han de facto gjorde, vilket står i motsättning till Gyllenkroks utsaga. Det finns emellertid en apologetisk strömning avseende Karl XII i boken. Ett exempel på detta är S:s utsaga att Karl XII:s enda felaktiga beslut under fälttåget i Ryssland var att han vid ett tillfälle inte litade på sig själv utan följde sin allierade Mazepas råd. Denna tendens hos S har emellertid inget samband med hans metod och inte heller med det teoretiska antagandet om det topografiska perspektivets avgörande betydelse.

Eftersom diskussionsklimatet inte var moget att skilja mellan perspektivval, metod och personliga föreställningar kom S:s hårda försvar av Karl XII lätt att uppfattas som ett resultat av en bristfällig metod. Visst skäl för sådan kritik fanns visserligen, särskilt avseende den källkritiska hanteringen. S lät ofta den topografiska bedömningen i sig vara tillräcklig. Den historiske aktörens möjlighet att avgöra de topografiska förhållandena utreddes sällan på djupet. Ofta förutsatte S att en aktör som Karl XII helt enkelt hade tillräcklig kunskap för att fatta rationella beslut utifrån geografiska realiteter.

Användandet av det historiska förloppets geografi såsom del av förklaringsmodellen var S:s adelsmärke som historiker. I teoretiska termer skulle den topografiska metoden kunna kallas för aktörscentrerad forskning med geografin som strukturell påverkan på fälttågets idéer. Det handlade således om ett teoretiskt förhållningssätt där topografin spelade en avgörande roll för tolkningen. Begrepp som teori användes dock inte vid denna tid i vetenskapsteoretisk bemärkelse. Detta gjorde att historiska diskussioner ofta kom att handla om vem som hade den bästa metoden, särskilt när skiljaktigheter i resultatet förekom. Att det fanns ett stort mått av perspektivval inom det som kallades metod uppmärksammades inte. Inom de snäva gränser som sattes upp mellan bra och dålig historia fanns inte utrymme för en sådan diskussion. Detta är av särskild betydelse vid bedömningen av S:s forskning, eftersom han i kretsen av akademiskt verksamma historiker var nästan ensam om den topografiska metoden. Det sociala fältet hade istället källkritik som normativt metodologiskt nyckelord: kvalitet mättes i hur källkritisk man var, ett språkbruk som även S anammade.

I sitt inträdestal i VHAA talade S om ”metoder” för källkritik och källuppgifternas relation till yttre förhållanden. Detta kallade han för ”realkritik” och ansåg att just krigshistoria var särskilt lämplig för denna metod på grund av terrängens ofta avgörande roll för krigen och följaktligen också för denna typ av historieskrivning. Som argument för detta gick S i indirekt polemik mot Lauritz Weibull avseende Saxos och Heimskringlas resp källvärden. Saxo ansågs av S ha ett högt värde då Saxo uppenbarligen kände topografin väl för de händelser han beskrev. Beträffande Heimskringlas skildring skrev han: ”Den har emellertid blivit trodd och gång på gång i senare historieskrivning, även i mycket moderna verk blivit upprepad. Att så kunnat ske synes mig vara ett slående bevis på i vilken grad realkritiska undersökningar varit försummade i den historiska forskningen” (Handl:ar ..., ATA). S följde inte upp med att någon typ av källkritisk undersökning – i termer av tendens, närhet, äkthet och beroende – eventuellt skulle kunna komplettera hans metod efter genomförd realkritik. Eftersom talet i sig är en programmatisk presentation av hans metod kan inte utelämnandet ses som omedvetet. S:s relation till Weibull var annars tämligen god. Redan när Weibull fick sin professur fann han dock brister i dennes metod och ansåg dessutom att Weibull hade ett högdraget sätt. Trots detta lade S sin röst på Weibull, före Sven Tunberg, i denna konkurrens.

S var stridbar och råkade mer än en gång i diskussion med andra forskare. Den mest kända kontroversen var mellan S och Ernst Carlson (bd 7), företrädare för den ”gamla skolan” i Karl XII-forskningen och kritisk mot kungens insatser. I en lång recension av S:s arbete Carl XII:s fälttågsplaner 1707–1709 angrep Carlson såväl den geografiska metoden som vad han såg som en ”Ehrenrettung” av Karl XII (HT 1908). I sitt genmäle bemötte S en hel del av vad Carlson skrev, men talade också om sin topografiska metod som ”källkritik”, ja rent av ”modern källkritik”. Debatten engagerade många då Karl XII-forskningen var aktuell, politiskt intressant och livaktig. Hugo Larsson (bd 22) kan nämnas bland dem som tog ställning mot S:s linje i frågan.

En samtida betraktare som Ludvig Stavenow (s 169) såg S som Harald Hjärnes (bd 19) efterföljare inom Karl XII-forskningen. Därtill var S även nationellt sinnad vilket gick i linje med Hjärnes politiska inriktning. S hjälpte exempelvis Sam Clason att organisera lundastudenternas uppvaktning av kungen efter borggårdskrisen 1914. Det förelåg dock vissa skillnader mellan Hjärne och S. Detta uppenbarades bl a vid Karolinska förbundets tillkomst 1910, där S var en av de mest drivande. Hjärne hade under sin aktiva bana skaffat sig en solid ställning både som historiker och riksdagspolitiker. S däremot hade ingen politisk position, även om han företrädde bestämda politiska åsikter. I en brevväxling med Hjärne inför förbundets bildande såg S i högre grad militärer och skåneadel som intressenter än akademiker. Hjärne var dock tveksam inför att engagera en celebritet som Verner v Heidenstam (bd 18). S instämde i detta men försäkrade också Hjärne att det var fråga om ”en rent vetenskaplig förening”, en försäkran som knappast skulle ha behövts om denne inte haft sina dubier om S:s planer. Parlamentarisk demokrati var vid denna tid ingen i alla kretsar självklar styrelseform och Hjärne skulle knappast gynnas som politiker av att bli förknippad med alltför högerradikala element. Den bas som S planerade för Karolinska förbundet lät sig inte förenas med Hjärnes position som demokratiskt sinnad konservativ politiker.

Krigshögskolan var en social krets där den topografiska metoden hade allmän acceptans. Metoden kallades där militär geografi och var viktig vid utbildningen av officerare. Det var också inom den gruppen som S fick sitt största renommé. Häri låg dock ett socialt problem i så måtto att det mycket väl gick att som akademiker skaffa sig anseende inom militära kretsar, medan det däremot var mycket svårare att som officer hävda sig som historiker bland de akademiska historikerna. Inte kunde heller ett renommé byggt på militärers uppskattning leda till ökat anseende bland akademiker. Av det skälet spred sig inte S:s framgångar bland officerskretsarna till det akademiska fältet, och hans insats för att engagera officerare till Karolinska förbundet gav inte något större akademiskt gensvar.

I sin fortsatta Karl XII-forskning ägnade S särskild uppmärksamhet åt kungens vistelse i Turkiet. För detta arbete tog han kontakt med Johannes Kolmodin (bd 21). De hade mer gemensamt än forskningsintresset eftersom båda vurmade för studentlivet: Kolmodin som medlem i Juvenalorden i Uppsala och S som ledamot av Cedant Curæ, en förening av det lättsammare slaget för akademiker i Lund. För S var studentlivet och det studentikosa viktigt. Han deltog t ex tillsammans med Otto Sylwan och Ewert Wrangel vid uppsättningen av spexet Gerda (1886), som var det första reguljära spexet vid LU. 1888 var han engagerad i karnevalskommittén. S var också kurator för Kristianstads nation och 1899 ordförande för Lunds studentkår. Han kom således att verka inom det akademiska livet i många roller: som aktiv i studenternas föreningsverksamhet, som administratör, som lärare och som forskare.

Författare

Håkan Gunneriusson

Arkivuppgifter

Ms o handskr:er efter S i ATA. – Brev från S i GUB (bl a till J Paulson o L Wåhlin), KB, LUB (bl a till C af Petersens, P Sörensson samt L o M Weibull), RA (bl a till S Hedin, E Hildebrand o A Lewenhaupt samt många till H Brulin, S Clason, C Hallendorff o N Herlitz) o i LSB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Studier öfver Danmarks politik under Karl XII:s polska krig (1700–1707). [Akad avh.] Lund: Gleerupska universitetsbokh (i distr), 1889. [2], 96 s. – Schering Rosenhane som diplomat och ämbetsman. Lund 1892. (Berling). 144 s. ([LUÅ, t 28, 1891–92, Afd 1, Afdelningen för filosofi, språkvetenskap och historia, 3]). – Hemska bilder. Något fritt efter en af de XVIII. [Dikter.] Lund 1896. (Malmström). 31, [1] s. [Anon. Tills m H Söderbergh o N Falck. Utgör en parodi på C Snoilsky, Svenska bilder (1886).] – Några anteckningar om nordskånska släkten. Lund: Malmströms boktr, 1896. [2], 20 s. [Särtr ur: Skånska samlingar, 3, 1893, Lund 1894–96, 2, s [25]–44. Omtr (med moderniserad stavning) i: Släkthistorisk tidskrift, årg 3, 1951, s 4–13, 24–27.] – Danmarks politik gent emot Sverige 1707–1709. Lund 1898. (Malmström). [1], 85 s. (LUÅ, bd 34, 1898, Afd 1, [Afhandlingar i humanistiska ämnen,] nr 3). – Hvem var ”Stenbocks kurir”? [Rubr.] Sthlm 1899. (Palmquist). [2] s. [Särtr ur: Illustrerad militärrevy, 1899, s 28–30.] – Kriget i Skåne 1709–1710. Sthlm: Militärlitteratur-föreningens förl, 1903. ix, 389 s, [2] pl-bl (vikta kartor), tab. ([Omsl:] Militärlitteratur-föreningens förlag, 88]). – Carl XII:s fälttågsplaner 1707–1709. Med karta utarb af C Bennedich. Lund: Gleerup, 1908. vi, 246, [1] s, 1 karta (st vikt fol). [Följdskrifter: E Carlson, [Recension] (HT, årg 28, 1908, Öfversikter och granskningar, s 66–84); A S, Metod och kritik vid Karl XII:s-forskningen (HT, 28, 1908, s [225]–249). Övers till ryska 1912: Karl XII, kak strateg i taktik v 1707–1709 gg, S.-Petersburg: Aleksandrov, vi, 170 s, [2] pl-bl, kartor.] – Förslag till utredning och yrkande om den e.o. professurens i klassiska språk ombildning till professur i klassisk fornkunskap och historia. Lund 1908. (H Ohlsson). 19 s. 8:o. [Tills m C M Zander, C Lindskog o S Clason.] – Sven Lagerbring. Tal vid Lunds universitets minnesfest den 6 mars 1907. Lund 1908. (H Ohlsson). 14 s. (LUÅ, N F, Bd 3, 1907, Lund 1907–08, Afd 1, [Teologi, juridik och humanistiska ämnen,] nr 2). – De Schirrenska samlingarna till det stora nordiska krigets historia. Med illustration. [Omsl.] Lund 1911. (Berling). 15 s. [Särtr ur: KFÅ, 1910, Lund 1911, (Berling), s {327}–341.] – Striden vid Bornhöft i Holstein 7 december 1813. Jämte kort öfversikt af Kronprinsens husarregementes historia af B Cederström. Malmö: Falkmans bokh, 1913. 150 s, ill, kartor. [A S, Striden … s {29}–{79}, ill, kartor. Omsl: Bornhöft 7 dec. 1813.] – Bengt Oxenstjernas memorial af den 5 mars 1702. [Omsl.] Lund 1915. (Berling). S [23]–52. [Särtr ur: KFÅ, 1914, Lund 1915, (Berling).] – De ledande idéerna i krigföringen i Norden 1563–1570. Lund: Gleerup, 1918. iv, 114 s. (LUÅ, N F, Bd 14, 1918, Avd 1, [Teologi, juridik och humanistiska ämnen,] nr 11). [LUÅ 1918 utgör även: Festskrift, utg af Lunds universitet vid dess tvåhundrafemtioårsjubileum 1918.] – Saxos skånska stridsskildringar. Inträdestal i Kungl. vitterhets historie och antikvitets akademien den 14 dec. 1920. Sthlm: KVHAA, 1922. 26 s. (KVAAH, d 34, 3 = F 3, d 1, 3). [Ingår i KVAAH, d 34, Sthlm [1922–] 23, 3/4.] Tryckta arbeten (bidrag): För A S:s bidrag före 1913 se bibliografin i LUM 1913 (1913), s 192–193. Kompletteringar o rättelser till LUM: Några anmärkningar vid ”Skolgeografi af Ernst Carlson”, förra kursen. Stockholm 1891 (Pedagogisk tidskrift, årg 28, 1892, s [308]–329). [Följdskrift: E Carlson, Antikritik af kritiken i ”Några anmärkningar vid Skolgeografi af Ernst Carlson, förra kursen, Stockholm 1891” (Ibid, s [361]–373).] – Till frågan om Blekings förbindelse med Sverige i äldre tid (Skånska samlingar, 3, 1893, Lund 1894–96, 2, s [19]–24). – En folksägen från norra Skåne. En undersökning (Bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folkliv, Bd 11, Sthlm 1895–98, 7, 24 s). – Uggleherarne. Från snapphanetiden (Kulturhistoriska meddelanden, bd 1, årg 3, 1897–1911, s 17–30). [Även särtr (ej granskat): Lund 1896, (E Malmström), [2], 14 s.] – Kristian V i slaget vid Lund. En kritisk undersökning (HT, årg 18, 1898, s [191]–216). [Följdskrifter: N P Jensen, Christan V i Slaget ved Lund. En kritisk Undersøgelse (Historisk Tidsskrift, R 2, Bd 2, Kjøbenhavn 1899–1900, s [1]–45; A S, Christian V i Slaget ved Lund. Nogle Bemærkninger som svar til Hr Oberst N. P. Jensen (Ibid, s 559–576).] – Examensväsendet vid de nordiska universiteten. II, De svenska statsuniversiteten (Nordisk universitetstidskrift, årg 1, 1900/01, s [175]–195). [D I om Khvns univ av J Hörring (s [5]–25), d III om Gbg:s högsk av L Wåhlin (s [196]–200) o d IV om Kristiania univ av N Wille (Ibid, 2, 1901/02, s [1]–16).] – Fälttåget i Skåne och Halland 1657 (Historisk tidskrift för Skåneland, bd 2, Lund 1904–08, s [105]–216, [1] pl-bl (karta)). – Dackefejden och det s. k. slaget vid Åsunden (HT, 27, 1907, s [67]–91). [Omtr i: Ur Värends historia. Bidrag till kunskapen om vår hembygd, Växjö 1912, (Smålandspostens boktr), s {77}–100.] – Äldre och nyare synpunkter i frågan om Karl XII:s-forskningen. Referat af ett föredrag av A S, hållet vid Södra Sveriges Flick- och samskoleförenings årsmöte den 30 april 1909 (Verdandi, årg 27, 1909, s [259]–264). – Karl XII och tsar Peter (Gleerupska biblioteket. Naturen och människolivet i skildringar och bilder. I, Världshistorien i skildringar och livsbilder, bd 3, Lund: Gleerup, 1910, s [433]–446). [Även utg i 16 h 1909–10. Ny uppl 1915.] – Öfversikt af fälttåget i Skåne år 1644 (KrVA:s tidskrift, 1910, s [561]–578). [Föredrag hållet i KrVA den 27 sept 1910.] – Slaget vid Helsingborg (Magnus Stenbock. Minnesskrift på 200-årsdagen af slaget vid Helsingborg, Utg af S E Bring, Under medverkan af A S, E Wrangel, H E Uddgren, Sthlm: Norstedt, 1910, s 17–59, [4] pl-bl, ill). – [Festtal] (Tvåhundraårsfesten i Hälsingborg den 28 februari 1910 [till minne av slaget vid Helsingborg], [Red M Schürer von Waldheim,] Hälsingborg 1910, (Bergsten), s 31–48, ill). – Gustaf II Adolfs lifsfara vid Vittsjö den 11 februari 1612 (Skrifter tillägnade Pehr Gustaf Eklund, Lund: Gleerup, 1911, s [703]–717). – Har Ryssland varit västerlandets förmur mot öster? (Det nya Sverige, årg 10, 1916, s [483]–493). – Skånska kyrkors, borgars och herresätens läge. 1, Kyrkor och flodlinjer i Skåne. 2, Skånska borgares och herresätens läge (Historisk tidskrift för Skåneland, bd 7, Lund 1917–21, s [19]–58, [2] pl-bl (vikta kartor)). – Karl XII och svensk utrikespolitik (Det nya Sverige, 12, 1918, s 532–547). – Tåget mot Ryssland 1707–1709 (Karl XII. Till 200-årsdagen av hans död, Utg av S E Bring, Sthlm: Norstedt, 1918, s [283]–338, ill). – Karl XII och Porten 1709–1714 (Ibid, s [339]–412, ill). – En vandring öfver slagfältet vid Lund (Under Lundagårds kronor. [Saml 1,] En minneskrans vid tvåhundrafemtioårsfesten af gamla studenter, Lund: Gleerupska univ-bokh, 1918, s [252]–269, ill). – Tvåhundraårsminnet af Karl XII:s död. Högtidstal vid Lunds universitets minnesfest på 200-årsdagen efter konung Karls död den 30 november 1918 (KFÅ, 1919, Lund 1920, (Berling), s [34]–47). – Svensk historieforskning. Karolinska tiden [Bibliografi] (Vetenskaplig forskning. Årsbok, 1920, s 51–56). [Hela avsnittet Svensk historieforskning omfattar s {10}–78.] – Enl bibl i LUM bidrog A S med artiklar i NF (2. uppl) samt i Salomensens Konversationsleksikon.Redigerat: Karolinska förbundets årsbok. Sthlm. [Publikationen saknar uppgift om redaktör.]Utgivit: Karolinska officerares tjänsteförteckningar. Sthlm 1901. (Norstedt). [2], vii, 80 s. (HH, 18:3). – Prästen Magnus Olai Cochus’ familjeanteckningar (Personalhistorisk Tidsskrift, R 4, Bd 5, Kjøbenhavn 1902, s 24–28). [Anteckningarna är avfattade på latin.] – En maltesisk berättelse om drottning Kristinas intåg i Rom (HT, 27, 1907, s 106–108). – Fältkonsistorieprotokoll från Bender. Meddelade af A S (KFÅ, 1917, Lund 1918, (Berling), s [81]–93, [1] pl-bl.] – Konung Karl XII:s banesår. 1917 års undersökning och i samband därmed gjorda iakttagelser. Sthlm: Norstedt, 1918. x, 180 s, 34 pl-bl, [2] pl-bl (vikta), ill, fotogr. [Även med förord av A S.] 

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 2 dec 1905, nr 17, o 27 mars 1908, nr 29, RA. S:s inträdestal i VHAA, Handl:ar rör akad:s led:er inträdestal 1786–1920, F III:2, ATA.K A Blom o U Hjelmqvist, Från bondbröllop till olympiska förspel: om studentkarnevaler fram till 1912 (1978); E Carlson, rec av S:s Carl XII:s fälttågsplaner 1707–1709 (HT 1908); CC 1868–1893: minnesskr utg med anledn af sällsk CC:s tjugofemårsfest (1894); S C[lason], A S (HT 1922); P Holm, Sällskapet CC (Akad fören:ens årsskr 1964, 1964); LUM 1913 (1913); N Sjöberg, Dagens text (DN 8 sept 1913); SMoK; Spex i Lund, ed G Larsson, P Meurling o H Strömberg (1986); L Stavenow, HT o den hist vetenskapen i vårt land under ett halvt sekel (HT 1931); P Sörensson, A S † (KFÅ 1922); K O Toll, nekr över S (KrVAH 1922); J Torbacke, ”Försvaret främst”. Tre studier till belysn av borggårdskrisens problematik (1983); R Torstendahl, Källkritik o vetenskapssyn i sv hist forskn 1820–1920 (1964); L Weibull, Minnesord över S (HVL, årsber 1923–24); F Vetterlund, Ur det förgångna (Under Lundagårds kronor, ny saml, 1921). – Nekr över S i Sydsv dagbladet 20 april 1922.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
G Arthur H Stille, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20265, Svenskt biografiskt lexikon (art av Håkan Gunneriusson), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20265
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
G Arthur H Stille, urn:sbl:20265, Svenskt biografiskt lexikon (art av Håkan Gunneriusson), hämtad 2024-04-23.