Meriter

Stopia, Cathrina, d efter 2 april 1657 o trol före 12 nov 1660. Föräldrar: stadsläkaren i Riga Zacharias Stopius o Anna Ingenover.

G 1) i dec 1617 (Fechner, s 212) m Johan Möller (bd 26), f 26 dec 1584 i Riga (Fechner, s 211), d 20 aug 1632 (Norrman, s 131), son till borgaren o stadsäldsten Arendt M o Barbara König (Fechner, s 212); 2) senast 1637 m överstelöjtnant Christopher Jagow.

Biografi

S förefaller ha varit det femte av Zacharias S:s åtta barn (Brotze). Fadern var vid sidan om sin läkargärning författare till astronomiska och astrologiska kalendrar samt till en otryckt ekonomisk avhandling och adlades 1570. Om S:s liv före framträdandet som sv representant i Moskva 1632 är däremot ingenting känt. Hennes make, Johan Möller, hade avlidit under pågående förhandlingar med Ryssland rörande vapensamverkan mot Polen-Litauen och spannmålsexport till Sverige, och S övertog hans uppgifter. I hans ställe överlämnade hon i aug till tsar Mikael Gustav II Adolfs bekräftelse på tidigare framförda anbud att värva en armé i Nordtyskland för att anfalla Polen-Litauen också från detta håll.

Någon tid efter makens död begärde S konungens tillstånd att få lämna Moskva, och då denne en knapp månad senare stupade, riktade hon en ny förfrågan till pfalzgreven Johan Kasimir (bd 20). Till svar erhöll hon i mars 1633 riksrådets fullmakt att tills vidare företräda de sv intressena, ”emedan vi eder närvarelse uppå den orten befinne nödig vara”. S har därför blivit kallad Sveriges första kvinnliga diplomat (Liljedahl).

Att den sv statsledningen hyste förtroende för ”die Agentin” berodde på att hon visat sig fullt kapabel att fortsätta makens verk. Generalguvernören i Riga Johan Skytte (bd 32) hade dessutom lagt sig ut för henne. Johan Möller hade före sin död träffat avtal om den kvantitet råg som Sverige skulle få inköpa under 1633, och S fick nu förhandla om tillstånd för utskeppningen, vilken tack vare ihärdiga uppvaktningar beviljades. Hon träffade en överenskommelse med tsaren om att en del av betalningen skulle utgöras av 2 000 ryttarharnesk. S fortsatte att rapportera med hjälp av makens tidigare sekreterare och höll på så sätt riksrådet informerat om det politiska läget i Moskva, om förvecklingarna i förhållandet till Polen-Litauen och om det pågående polsk-ryska kriget. Det framgår av rapporterna att hon även upprätthöll makens täta förbindelser med ”storbojaren” knes Ivan Borisovitj Tserkasskij.

S:s ekonomi var tydligen ganska osäker sedan hon blivit änka. I sina brev till den sv förmyndarregeringen beklagar hon sig häröver och anhåller att få ut mannens lön. Hon hade måst låna 2 000 rubel (4 000 rdr), bl a för bisättningen och transporten av hans kvarlevor till Ingermanland, där han begrovs i den kyrka han låtit bygga. Sommaren 1633 sände hon ett ombud till Sverige för att få de ekonomiska förhållandena reglerade. Hon framhöll, att Möller tjänat kronan troget och för dess skull offrat sitt liv ”in diesen barbarschen Ländern”.

Det ryska anfallet på Polen-Litauen slutade i nederlag, vilket sommaren 1634 följdes av fredsslut. Därmed fanns det inte längre någon politisk intressegemenskap mellan Sverige och Ryssland. Spannmålskontrakten förnyades ej heller; redan i mars 1634 hade f ö tsaren förbjudit sädesexporten p g a kriget. Därtill hade de inhemska köpmännen i Moskva visat missnöje över konkurrensen från de talrika utländska handelsagenterna och möjligen var detta, jämte Kremls svalare förhållande till Sverige, orsaken till den olycka som drabbade S våren 1634.

I ett brev till riksrådet 4 mars 1634 (Biographica) meddelade S, att de 5 000 rdr som hon fått efter sin supplik 1633 inte räckte. Samtidigt sade hon sig ha kommit in i en sådan labyrint av svårigheter, att hon inte såg någon väg ut, om hon ej finge stöd från Sverige. De närmare omständigheterna skulle redovisas av budbäraren, den nederländske agenten Isak Massa. Av två brev halvtannat år senare, dels av S, dels av den nye sv agenten Peter Crusebjörn (bd 9, s 389), framgår att den sv handelsgården (”hovet”) i Moskva blivit plundrad och nedbränd av en väpnad folkhop. S hade tillsammans med sina minderåriga barn hindrats att söka skydd hos de andra utländska sändebuden och svävat i livsfara. Med knapp nöd lyckades hon senare ta sig ut ur Ryssland. Ännu 1660 skrev sonen Arendt Möller, att händelsen givit barnen en sådan chock (”Stoss”), att de aldrig återhämtat sig.

Anledningen till överfallet är inte klarlagd. Arendt Möller lade skulden på tsaren, men en sådan anklagelse stöds ej av samtida handlingar. Crusebjörn meddelade i sin första rapport hem i sept 1634 att den ryska regeringen vägrat att bygga upp handelsgården; det fick vara nog med att ryssarna en gång bekostat ett sv hov. Från början av juli pågick överläggningar med en särskild sv beskickning, och i handlingarna från denna finns inte någon antydan om härjningen, än mindre att den skulle ha varit initierad av statsledningen i Moskva. Misstanken att ödeläggelsen skulle ha organiserats av den politiske äventyraren Jacques Roussel, tidigare sv agent i Polen och Ryssland, har ej kunnat bekräftas.

Vid överfallet förlorade S all sin egendom i Moskva. Småningom fick hon en viss gottgörelse av den sv regeringen, men sv försök att hos tsaren utverka skadestånd för henne tycks ha förblivit resultatlösa; ännu 50 år efter händelsen förekommer ärendet i en förteckning över klagomål, avsedda att framläggas för den ryska regeringen.

S synes ha levt sina återstående år på säteriet Lillienhagen i Ingermanland, vilket Johan Möller låtit bygga. Senast 1637 ingick hon ett andra äktenskap. Efter tidens sed var hon inblandad i flera processer, de flesta övertagna efter Johan Möller. I breven från Moskva framstår S som både kraftfull och omdömesgill, egenskaper som bör ha varit henne till god hjälp under och efter de dramatiska händelserna i Ryssland.

Författare

Stefan Östergren

Arkivuppgifter

Brev från S i Biographica (Johan Möller) o i Muscovitica vol 30, RA.

Källor och litteratur

Källor o litt: RR 1633; Rådsprot vol 31b; Biographica (Arendt Möller); Ministrar vol 2; Kammarkoll:s kansli, E II a: 63, allt i RA. J C Brotze, Sammlung verschiedener Liefländischer Monumente, vol 1, Latvijas Akadēmiskā bibliotēka, Riga (http://www3.acadlib.lv/lielbildes/sejums_NR1/BM01030Bm.htm). P Sjölund, Släkten Stopius i Riga (http://www.genealogi. sjolunds.se/stopius.htm, utskr hos SBL).

AOSB 2: 5 o 2: 10 (1893–1900); I Brennsohn, Die Aerzte Livlands von den ältesten Zeiten bis zur Gegenwart (1905); L Ekholm, Rysk spannmål o sv krigsfinanser 1629–1633 (Sc 1974); Ekon förbindelser mellan Sverige o Ryssland under 1600-talet, ed A Attman, 1 (1978); Elgenstierna; A W Fechner, Chronik der evangelischen Gemeinden in Moskau, 1 (1876); J Kotilaine, Russia’s foreign trade and economic expansion in the seventeenth century (2005); R Liljedahl, Sveriges första kvinnliga diplomat: agenten Johan Möllers maka C S (PHT 1934); D Norrman, Gustav Adolfs politik mot Ryssland o Polen under tyska kriget (1943); C F Palmstierna, Utrikesförvaltn:s hist 1611–1648 (Den sv utrikesförvaltn:s hist, 1935); B F Porsnev, Muscovy and Sweden in the thirty years’ war, 1630–1635 (1995); E v Rosen, Bogislaus Rosen aus Pommern 1572–1658 (1938); SRP 7, 9 o 12 (1895–1909); S Troebst, Handelskontrolle – ”Derivation” – Eindämmung: schwedishe Moskaupolitik 1617–1661 (1997); C Wejle, Sveriges politik mot Polen 1630–1635 (1901).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Cathrina Stopia, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20310, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stefan Östergren), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20310
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Cathrina Stopia, urn:sbl:20310, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stefan Östergren), hämtad 2024-04-25.