Meriter

Ström, Johan Albin, f 28 nov 1892 i Ånimskog, Älvsb, d 22 juni 1962 i Gbg, Brämaregården. Föräldrar: arbetaren August S o Anna Sofia Jansdtr. Sjöman, grovarbetare o byggnadsarbetare i Gbg, led av centralstyr för vänstersocialistiska ungdomsförb 19–20, av styr för Gbgs soc:dem arb:kommun24–27 o 33, sekr 25–27, 1:e v ordf där 33, mätare i Sv grovo fabriksarb:förb:s avd 49 i Gbg 26–34, led av styr där o av förb:styr 30–34, av Gbgs stadsfullm 27–28, ordf i Gbgs fackliga centralorganisation (FCO) 28–33, led av AK 29–36 (led av AK:s tredje tillf utsk 32), ordf för Gbgs socialistiska arb:kommun 34–40, ombudsman där 35–36, led av Sveriges socialistiska partis centralkomm 34–40, red för tidn Arbetarposten, Gbg, 39–60, ordf i Vänstersocialistiska partiet från 40.

G 12 dec 1918 i Gbg, Lundby, m Magda Alfrida Christiansson, f 3 sept 1897 i Örgryte, Göt, d 17 aug 1981 i Gbg, Backa, dtr till bryggeriarbetaren Anton C o Agnes Maria Eriksson.

Biografi

Albin S flyttade i sin ungdom från Dalsland till Gbg där han arbetade som sjöman, grovarbetare och byggnadsarbetare. Han kom tidigt i kontakt med socialismens idéer och engagerade sig i det socialdemokratiska ungdomsförbundet i staden. S tillhörde den majoritet i ungdomsförbundet som lämnade socialdemokratin i samband med partisplittringen 1917, men efter några år återvände han till moderpartiet. Där kom han att bli ledargestalt för en betydande vänsteropposition som utgick från Gbg. S var under 1920-talet en tongivande facklig profil i Sv grov- och fabriksarbetareförbundet och hade även en rad viktiga förtroendeuppdrag inom den politiska sfären. Under 1920-talets andra hälft representerade han socialdemokraterna i stadsfullmäktige och han tillhörde även arbetarekommunens styrelse. Vid det så kallade kosackvalet 1928 invaldes S i AK för socialdemokraterna i Gbg.

Under perioden 1923–34 tilltog spänningarna mellan vänsteroppositionen med S i spetsen och den mer reformistiska och kompromissbenägna majoriteten i de socialdemokratiska ledarskikten. Skillnaderna i uppfattning i för arbetarrörelsen centrala frågor var avgrundsdjupa och rotade i två skilda ideologiska synsätt. Det handlade om synen på klasskampen, kampen mot fascismen, krisuppgörelsen med Bondeförbundet och ekonomiska stridsfrågor. Problemen kom att diskuteras i alltmer oförsonliga och hårda debatter. Till slut blev S liksom de övriga i den oppositionella gruppen i Gbg förklarade som persona non grata inom såväl fackföreningsrörelsen som det socialdemokratiska partiet. Han uteslöts 1934 ur både partiet och Sv grov- och fabriksarbetareförbundet. Uteslutningen ur partiet motiverades med anklagelser om illojalitet: S ansågs vilja skada partiet.

I den socialdemokratiska tidningen Ny Tid, men också i den liberala GHT var artiklar om S och de övriga vänsteroppositionella mycket frekventa både före och efter uteslutningarna. Han framställs i artiklarna som en ohederlig, illojal terrier och bråkstake, systematiskt osolidarisk och hänsynslös, en splittrare och kommunist. ”Olyckan” S ägnade sig åt demagogiska ”frasfyrverkerier”, medan ”de sansade socialdemokraterna” var förtvivlade. I en av artiklarna karaktäriseras till och med vänsteroppositionen med tillmälet ”fascisters och nazisters stallbröder”.

I en artikel i Ny Tid hävdades att S genom sin verksamhet själv ställt sig utanför det socialdemokratiska partiet och att en mäktig opinion nu krävde hans uteslutning, för att få slut på ett ”abnormt tillstånd”. Allt vad S gjorde stred nämligen ”mot partiet och dess politik i stat och kommun”. Han beskrevs i en av passagerna som en modig person, men det framstår i sammanhanget inte som någon förmildrande omständighet: ”Han är icke rädd att ställa sig i pilregnet, en merit som vi ärligen salutera honom för. Hans vilja saknar icke stål. Men han har huvudsakligen använt dessa egenskaper mot det parti, vars medlem han av någon outgrundlig anledning en gång blivit” (Ny Tid 13 dec 1933). Artiklarna om S hade uppenbarligen som syfte att avvärja ett påtagligt hot från den interna oppositionen inom socialdemokratin och fackföreningsrörelsen genom att etablera en bild av honom som en anomali och främmande fågel.

Den fackliga uteslutningen 1934 motiverades med att S hade mottagit arbetslöshetsstöd under en period utan att vara berättigad till ett sådant. Det rörde sig om ett obetydligt belopp som sannolikt hade kvitterats ut av oaktsamhet snarare än av uppsåt. I alla händelser utgjorde denna ekonomiska försummelse grund för uteslutningen av S ur Sv grov- och fabriksarbetareförbundet. I de socialdemokratiska tidningarna fick nu S även epitet som ”simpel bedragare” och kommunistiska Ny Dag beskrev honom som en ”osolidarisk parasit”. Det sistnämnda angreppet hänger samman med att S och de övriga uteslutna vid det här laget hade bildat ett nytt parti, Socialistiska partiet, och grundat en ny tidning, Arbetarposten. Socialistiska partiet och Arbetarposten nådde inledningsvis vissa framgångar.

I Arbetarposten beskrevs i jan 1934 hur Gbgs socialistiska arbetarekommun hade bildats vid en ”ståtlig upptakt vid fullpackat möte i Cirkus”. Enligt uppgift var begeistringen stor och hela 1 200 arbetare anslöt till mötet. Uppenbarligen åtnjöt S och den uteslutna vänsteroppositionen ett inte obetydligt politiskt stöd i Gbg, vilket också bekräftas av det faktum att gruppen lyckades få tillräckligt med ekonomiska resurser för att starta en ny tidning via donerade bidrag i form av andelsägarskap i Arbetarpostens tidningsförening. Partiets medlemmar spelade också en avgörande roll i fackligt oppositionella sammanhang, vid exempelvis SKF fick vänsteroppositionen majoritet i verkstadsklubben 1934.

För den socialdemokratiska partiorganisationen innebar uteslutningen av S och hans anhängare ett allvarligt avbräck. Arbetarekommunen förlorade 15 000 medlemmar, huvudsakligen genom att de oppositionella lyckades få flera stora fackföreningar att upphäva kollektivanslutningen. Kommunalvalet 1934 innebar i Gbg ett svårt nederlag för socialdemokraterna, vilket helt stred mot utvecklingen i riket i övrigt. För partiet tog det många år att reparera de skador som splittringen vållat.

I och med Socialistiska partiets framryckning uppstod en konkurrens om utrymmet på vänsterflanken. S och övriga oppositionella som uteslutits från socialdemokratin förenade sig med det av Karl Kilbom (bd 21) ledda kommunistparti som 1929 brutit med Hugo Silléns (bd 32) moskvatrogna minoritetsfraktion. I samband med att Kilbomspartiet upptog S och hans anhängare bytte det namn till Sveriges socialistiska parti. Mellan S och Sillénkommunisterna uppstod en allt skarpare konflikt, med ideologisk bakgrund. Mot de senares kominternlinje stod S:s antistalinistiska, vänstersocialistiska och frihetliga socialism, där Rosa Luxemburg snarare än Lenin framstod som ett föredöme.

Sveriges socialistiska parti splittrades redan under 1930-talets senare år. En grupp följde Nils Flygs (bd 16) märkliga vandring till nationalsocialismen medan Kilbom och hans närmaste kamrater återvände till socialdemokratin. En tredje grupp bildade emellertid ytterligare ett socialistiskt vänsterparti med S i ledningen, där också ”Amaltheamannen”, Anton Nilsson, var aktiv medlem. Tidningen och partiet fanns kvar till 1960-talet, men lyckades aldrig bryta igenom medlemsmässigt eller sätta några större avtryck i sv politik. Det upphörde att existera efter S:s död. Senare har den sv sektionen av den trotskistiska Fjärde internationalen anknutit till och gjort anspråk på att ha ursprung i den kvist av arbetarrörelsens grenverk som S:s parti utgjorde.

Författare

Jonas Sjölander

Arkivuppgifter

Enstaka handl:ar efter S i Gbgs vänstersocialistiska arb:kommuns arkiv, Regiono stadsarkivet, Gbg.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Förbjudna fängelsetankar tänkta i Per Albins ”skyddshem” för antinazister i ”demokratins” år 1942. Utg. av Vänstersocialistiska partiet. [Omsl.] Gbg 1942. (Gbgs affärstryck). 24 s. – Är kommunismen radikal eller reaktionär? Utg. av Vänstersocialistiska partiet. [Omsl.] Gbg 1947. (Simonson). 32 s, ill.

Tryckta arbeten (bidrag): A S:s bidrag har ej efterforskats.

Redigerat: Arbetarposten, juli 1939–dec 1960.

Källor och litteratur

Källor o litt: Axel Dahlströms handl:ar (tidn:klipp, korrespondens, skrifter) 1907–59; Byggnadsarbetare, avd 49, grovarbetare, vol FXVIII:1 (A S:s uteslutn 1934), allt i Regiono stadsarkivet, Gbg. S Andersson, På Per Albins tid (1980); H Blomqvist, Gåtan Nils Flyg o nazismen (1999); B Kennerström, Mellan två internationaler: socialistiska partiet 1929–37 (1974); Å Linderborg, Socialdemokraterna skriver hist: hist:skrivn som ideologisk maktresurs 1892–2000 (2001); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 4 (1990).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Albin Ström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34559, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jonas Sjölander), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34559
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Albin Ström, urn:sbl:34559, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jonas Sjölander), hämtad 2024-04-25.