Meriter

2 Ström, Ingemar (Ingmar) Valter Lorens, kusin till S 1, f 21 maj 1912 i Solna, d 19 jan 2003 i Sthlm, Sofia. Föräldrar: kyrkoherden Tord Valfrid S o Agnes Palm. Studentex vid H latinlärov å Norrmalm 13 maj 31, inskr vid StH ht 31, FK där 31 jan 36, inskr vid UU vt 36, TK där 15 sept 41, prästv i Uppsala 13 dec 41, missiv till Värmdö, Sth, 41, v komminister där 41–44, kyrkoadjunkt i Boo, Sth, 1 dec 44, söndagsskolesekr i Sv kyrkans diakonistyr 1 febr 45–46, red för Vår Kyrka 1 maj 46–1 febr 60, 1:e v scoutchef i Sveriges scoutförb 58, v pojkscoutchef i Sv scoutförb 61, direktor i Sv kyrkans diakonistyr (från 66 Sv kyrkans centralråd) 1 nov 59–71, biskop i Sthlms stift 26 mars (tilltr 1 okt) 71–31 aug 79, biskopsvigd i Uppsala 26 sept 71.

G 11 april 1942 i Östersund m Karin Birgitta Faxén, f 3 april 1917 där, d 15 mars 1984 i Lidingö, dtr till jägmästaren Johan Birger Erik F o Hildur Johnsson.

Biografi

Ingmar S:s bildningsväg var humanistens. Detta formade honom, menade han själv, mer än teologistudier och arbete som präst. Studier i litteraturvetenskap och filosofi vid StH tillsammans med livstolkningen i konst, musik, litteratur och samtal gav honom mening. Tanken att bli präst hade hans far sått, när han pekade på att en präst ägnade sig åt omväxlande uppgifter – administration, pedagogik, skrivande och talande. S:s tro hade i hög grad formats av faderns predikningar.

S kom som fil kand till Uppsala för att läsa teologi och mötte där professor Anton Fridrichsen (bd 16) och hans program för realistisk bibelutläggning. S kunde konstatera: ”Det var mycken lärdom, lysande kvickhet, en charmfull djärvhet att uttala sig i alla möjliga frågor, ett helt kyrkoprogram – och en intellektuell oredlighet, som formligen gnisslade i öronen på den häpne lyssnaren ” (I Ström 1965, s 232, se nedan Tryckta arbeten, bidrag). Han uppfattade att denna vetenskapliga skola utbildade fundamentalister och kvinnoprästmotståndare. Bibelforskningen i Uppsala liksom den s k lundateologin avvisade genomgående den liberala teologin, och S markerade redan då sin avvikande position; för honom var den liberala teologins huvudfråga helt enkelt den om vad som var sant och vad som var falskt i såväl stort som smått.

Ensam och deprimerad i Uppsalamiljön fann S en vän och samtalspartner i Carl Gustaf Boëthius, som han senare skulle rekrytera till kyrklig tjänst som skolsekreterare och till efterträdare som chefredaktör för Vår Kyrka. I Uppsala fann han också sin blivande hustru som blev ett mycket viktigt stöd i livet för honom.

Efter prästvigningen var S församlingspräst i Värmdö under fyra år men fann aldrig något sätt att göra arbetet meningsfullt. Församlingslivet var dött. Han predikade för en nästan tom kyrka, där gudstjänsterna ibland fick ställas in i brist på besökare. Emellanåt kom Ingemar Hedenius, vars mor bodde på Värmdö och ville gå i kyrkan. ”När han satt i kyrkbänken gällde det att svälja flosklerna, tänka på vad man sa och stå för det” (A Ström, s 124).

S fick så en förfrågan om att bli söndagsskolesekreterare vid Sv kyrkans diakonistyrelse, den uppgift han drömt om. Vid tiden fanns i Sv kyrkans församlingar ca 75 000 söndagsskolbarn med över 4 000 lärare. Den legendariske söndagsskoleprästen Bror Colstrup formulerade ett program för att möta barn som väl träffade S:s hållning: ”Att umgås hjärta mot hjärta. Vi fånga de små genom att låta oss fångas av dem” (Colstrup, s 41). S hade en särskild gåva att möta barn, som han ofta fick bättre kontakt med än med vuxna. Då hämmades han inte av det personlighetsdrag som innebar att han trots sin charm och sällskaplighet kunde vara skygg och blyg och ibland – vilket sågs som ett släktdrag – deprimerad. Till tjänsten som söndagsskolesekreterare hörde att pröva nya former för folkkyrkans arbete bland pojkar och flickor. De krav som ställdes på söndagsskolan var att inte förse barnen med ”fromlerier och barnsligheter” utan med en tro som kunde vara en grund för vuxenlivet. S var egentligen detta program trogen sin livsgärning igenom.

När S blev redaktör för den kyrkliga veckotidningen Vår Kyrka såg han i uppdraget möjligheter som andra präster inte hade, att se vad det innebar att vara präst i samtiden. Chefredaktören var genom sina ledarartiklar opinionsbildare och kritiker men S hävdade att tidningen skulle stå över meningsskiljaktigheter i teologiska frågor. 1955 gjordes tidningen om till en modern veckotidning. S stod för de idémässiga riktlinjerna men kollegan Margit Strömmerstedt behärskade som erfaren veckotidningsjournalist själva hantverket och svarade för omläggningen. Vår Kyrka blev med sin upplaga på 55 000 exemplar en röst att räkna med. När det i debatten om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst inte var möjligt att stå över meningsskiljaktigheterna, hamnade tidningen mitt i dem och upplageframgången bröts.

S såg att efterkrigssamhällets kyrka inte fungerade i mötet med folket. Den teologiska nyorientering som diakonistyrelsens socialetiska delegation, med Karl Manfred Olsson som expert, förde fram uppfattade S som den enda användbara metoden att nå människor. Socialetiken var hjälpkällan bland mänskliga redskap och sågs av honom som mer eller mindre synonym med Olsson. Bedömningen av andra teologiska försök var påtagligt reserverad.

I grunden menade S att sv folket var kristet för ”om man tycker Kristus är bra – då är man kristen” (A Ström, s 94). Man behöver inte acceptera allt, inte fråga om bibelberättelser är sanna utan i stället vad författaren vill ha sagt. Underverk var han inte särskilt intresserad av och betydelsen av uppståndelsen var för S att det i dag är möjligt att ha en relation till Kristus. Berättelserna om Jesus handlade för honom främst om hur man ska leva och förhålla sig till varandra. Så uttrycktes en eticerande kristendomstolkning, som väl passade samman med den tro sv folket fått genom skolans kristendomsundervisning.

Idéhistoriskt var S:s förhållningssätt liberalteologiskt och individualiserat. Hos honom fanns ingen utarbetad kyrkoeller församlingsteologi – individer kommer till kyrkan och möter en förkunnare mer än de församlas med andra till en gudstjänstfirande församling. Hans motto hämtades från Luk 12:57: ”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?” Kyrkan måste inte utgå från att allmänhetens Jesusbild är falsk och får inte möta människor med något slags andligt översitteri, kunde S deklarera och därmed markera att saken gällde kyrkan och folket, inte kyrka och stat. För att värna relationen till folket ville S emellertid i det längsta behålla statskyrkosystemet.

Socialetiska delegationens principiella program att ”med förnuftet som reglerande princip driva kravet på kärlek och rättfärdighet” innebar att kyrkan restlöst kunde demokratiseras. Folket som subjekt och inte bara objekt kunde ta ansvar för kyrkan och besluta om kyrkans lära.

Konfirmandboken Kom och se (1966) blev en bästsäljare även om den inte godkändes som konfirmandbok av biskopsmötets granskningsnämnd. Idén och skissen till innehåll var Karl Manfred Olssons men S svarade för utformningen. Han fann granskningsnämndens underkännande glädjande – ett godkännande hade för S varit bevis på att den varit helt traditionell, vilket han såg som det samma som meningslös.

S stod på första förslag som biskop i Sthlms stift och utnämndes 1971. Två biskopar uppfattade att han förnekat jungfrufödelsen och ville därför inte delta vid biskopsvigningen. Tidningen VeckoJournalen gav beskedet att S offentligt bekänt att han inte är någon trogen kyrkobesökare – hans upprördhet över vad vissa präster sade höll i sig i timmar efteråt och han reagerade starkt på sådana som stod och, som han uppfattade det, ”lallade” om Kristus. Biskopsåren fann S tunga. Han fick nya erfarenheter av problem i församlingarna; att så mycket försiggick i det fördolda kom som en överraskning för honom. S konstaterade i efterhand att han vigt olämpliga personer till präster och ville mot slutet av sitt liv se biskopsåren mest som en parentes.

På nyårsdagen 1978 predikade S i Storkyrkan om den frukt trädet måste bära för att inte huggas bort (Luk 13:6–9). Han ansåg att tigande för fridens skull förgiftade klimatet och ville därför tala ut mot kvinnoprästmotståndet. DN slog upp predikan vilket utlöste en kraftfull opinionsstorm mot kvinnoprästmotståndarna. Biskopsmötet, som tidigare sagt att det var viktigt att få biskopar som tänkte olika i denna fråga, fick anledning ompröva sitt ställningstagande. S:s nyårspredikan skapade ett nytt kyrkopolitiskt läge i Sv kyrkan. Som den journalist han var, insåg S journalistikens möjligheter och tog dem till vara i en fråga som för honom gällde möjligheten för kyrkan att möta folket.

S blev en folkets biskop, av somliga t o m sedd som nationalhelgon (A Ström, s 192). Han kunde möta sv folket så som detta genom skolväsendet undervisats att uppfatta vad som var kristendom, och få genomslag via sina arenor – Vår Kyrka, Sveriges televisions kyrkoprogram och Sveriges radios andakter samt tidningen Vi, där han var kolumnist. Det fanns ett behov av en präst och biskop som uttryckte en tro där etiken var viktigare än dogmatiken och där det mer handlade om individens tro i nuet än om vad kyrkan lärt tiderna igenom.

Författare

Dag Sandahl

Arkivuppgifter

Brev från S i GUB, i LUB (till bl a B Giertz), i RA (till bl a L Jönsson) o i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Kyrkans framtidsväg. Sthlm: Diakonistyr, 1960. 28, [1] s. (Kyrkan i 60-talet, 1). [Tills m G Hultgren. Skriften innehåller två anföranden hållna vid det 26:e Allmänna kyrkliga mötet i Sthlm den 11–14 sept 1960, det senare av dem av I S, s 19–29. Finns även som variant med omslagsuppgiften: Kyrkliga mötets upplaga.] – Mer än vi tror. Tankar kring ett kyrkoår. Sthlm: Diakonistyrelsens bokförl, 1961. 117, [1] s. (Vår kyrka, 4). [Tills m K-M Olsson. Samling av korta betraktelser kring kyrkoårets söndagstexter.] – Kom och se. [Verso:] Tecknare: L Gullmander. Sthlm: Diakonistyrelsens bokförl, 1966. 134, [1] s, ill, fotogr. [Konfirmandbok. 2. uppl 1969: Sthlm: Verbum/Kyrkliga centralförl. 3., översedda uppl 1972: Diakonistyrelsens bokförl, 134 s. Översatt till tyska 1969: Komm und sieh. Ein Buch für Konfirmanden, Gütersloh, 110 s.] – ”En kraftig uppryckning av kyrkan?” [Omsl:] Gallupundersökningen. [Sthlm:] Verbum, 1970. 116 s, tab. [Tills m I Stoltz och P-O Nilsson. I S:s bidrag är begränsat till en introducerande kommentar, ”En kraftig uppryckning av kyrkan?” (s 9–11) medan I Stoltz i avsnittet Attityder till kristendom och kyrka (s 13–48) i detalj kommenterar resultatet av en opinionsundersökning och P-O Nilsson i avsnittet Kyrkans organisation och ekonomi (s 49–58) redogör för resultatet av en annan undersökning. Resten av boken består av data om opinionsundersökningen.] – Du är min stora glädje. Markus om Jesus. Kommentar till Markusevangeliet i ny översättning av Per Block. [Sthlm:] Verbum, 1971. 134 s. [2. uppl s å. 3. uppl 1972: 140 s. (Register har tillkommit). Supplement: I Laxvik, T Dahlqvist, Studieplan. Sthlm: Verbum, 1972. 29, [1] s. Ny version 1983 under titel Glädjebudet enligt Markus (se nedan).] – Får jag sitta hos er? [Kåserier.] Sthlm: Bonnier, 1971. [6] s, s 9–129, [1] s. [5/7.–13/14. tus 1971–72.] – Experiment kring tonårstro. [Sthlm:] Verbum, 1972. 121, [2] s. [Tills m M Broon. Om ett konfir- mationsläger i Kjesäter 1970. Även intervjuer med ledare, deltagare och föräldrar.] – Religion. [Omsl:] Faktabok. [Sthlm:] Läromedelsförlagen, 1972. [4], 300 s. ([Omsl:] Kompass – samhällsorientering för grundskolans högstadium). [Tills m O Pettersson, E Sundström, H Wall. I S har skrivit det inledande avsnittet, Att vara ung idag (s 2–11) samt kapitlen om etiska frågor (s 192–281). Som supplement finns en studiehandledning för vuxenutbildningen (1972) samt ett antal elevprogram (minst 13) för olika kapitel i faktaboken.] – Se dig i spegeln. Sthlm: Bonnier, 1973. 142 s. [Uppbyggelselitteratur i form av korta uppsatser.] – Berättelsen befriar. Predikan och föredrag i Göteborg den 21 nov. 1982. [Omsl.] Gbg: Evangeliskt forum i Göteborgs stift, u å [1982]. 19 s. ([Omsl:] Småskriftserie, Evangeliskt forum i Göteborgs stift, 6). – Vad tror du själv? I S om livsfrågor. [Sthlm:] Rabén & Sjögren, 1982. 180, [1] s. [Består av I S:s svar på frågor ställda i brevform av M Calmgård Bergmark.] – Glädjebudet enligt Markus. Markus om Jesus. Kommentar till Markusevangeliet. Älvsjö: Verbum, 1983. 133 s. [I S:s kommentarer tidigare publicerade i boken Du är min stora glädje (1971, se ovan). Kommentarerna i denna utgåva tycks vara helt identiska med de i den tidigare boken, däremot är bibelcitaten hämtade från en annan översättning, och rubrikerna till varje textställe har också bytts ut.] – In i livet. Älvsjö: Verbum, 1983. 77 s. – Därför ger jag inte upp. Sthlm: Bonnier, 1988. 209, [1] s. [66 korta betraktelser, tidigare framförda som morgonandakter i Sveriges radio mellan jan 1986 och febr 88. Ny utg 1991: [6] s, s 9–209, [1] s, (Bonnier pocket). Storstilsutgåva 1991: [Baambrugge: Grote letter bibliotheek] i samarbete med Bonnier, Sthlm, 1994, 190 s, (Storstilsbiblioteket, 250).] – Glädjen finns. [Sthlm:] Bonnier, 1990. 181, [1] s. [57 korta betraktelser, tidigare framförda som morgonandakter i Sveriges radio mellan febr 1988 och mars 90.] – Bibelljus. [Sthlm:] Bonnier, 1992. 207, [1] s. [Består dels av 4 krönikor om Bibelns evangelister tidigare publicerade i Vi, 1991, nr 26/27–32/33, dels av 55 korta betraktelser, tidigare framförda som morgonandakter i Sveriges radio mellan mars 1990 och april 92. Ny utg 1993: (Bonnier pocket).] – Kvinnor i Gamla testamentet. Bilder av S Claesson. [Sthlm:] Bonnier, 1994. 115, [1] s, färgill. [Består av åtta porträtt. Av dessa har fem publicerats i Vi sommaren 1993 (Rahab, Debora, Ester, Abisag och Rut i nr 22/23–30/31). Ytterligare ett, om Mirjam, trycktes i Vi nr 49/50, 1993. Bokens inledande och avslutande porträtt av Rebecka och Sulamit tycks vara nyskrivna för denna. I boken hävdas felaktigt att bokens samtliga porträtt tidigare tryckts i Vi sommaren 1993.]

Tryckta arbeten (bidrag): Bidrag som citeras i biografitexten ovan: Klimatet kan ändras (Att vara präst. Tjugo präster berättar om sitt kall, [Verso:] Red: A Frostenson, Sthlm: Natur och kultur, 1965, s 230–[235]). – I S:s bidrag i övrigt har ej efterforskats, men omfattar artiklar bl a i Religion och kultur, Svensk kyrkotidning, Svenska kyrkans tidning, Vi, Vår kyrka, Vår lösen och Årsbok för kristen humanism.

Redigerat: Sveriges barn. 1946, nr 1–22. Sthlm: Diakonistyr, 1946. – Vår kyrka. Årg 85, 1946, nr 19–årg 99, 1960, nr 5. Sthlm: Diakonistyr, 1946–60. [Mellan årg 94, 1955, nr 44 och årg 95, 1956, nr 51/52 fanns ingen utsedd redaktör utan en redaktion bestående av I S, V Forsberg, I Glemme och S Widing. I S var även ansvarig utgivare från årg 91, 1951, nr 29 till 1960, nr 5.] – Ord inför konfirmationen. [Verso:] Urvalet har gjorts av I S. Sthlm: Svenska bibelsällskapet, 1994. 36 s. [Urval av bibelord.] – Bibelord valda av I S. [Sthlm:] Bonnier, 1995. 125, [1] s. [Vissa av bibelorden är kommenterade av I S.]

Översatt: K Eykman, Min bibel berättar. Ill av B Bouman. Älvsjö: Verbum, 1983. 445, [2] s, ill. [Bibeln återberättad för barn. Även med förord av I S, Innan vi börjar (s 5–6).]

Källor och litteratur

Källor o litt: Biogr matrikel över sv kyrkans prästerskap 1970 (1971); B Colstrup, Pojkar o flickor i folkkyrkans vård (1941); P Grevér, Statlig kyrka – andlig styrka (1970); P Olofsson, Titta, där står en biskop (Vecko-Journalen 1971, nr 40); D Sandahl, Folk o kyrka: debatten i Sv kyrkan kring socialetiska delegationen o dess evangelisationsmodell 1952–72 (1986); dens, I tidens ström (100 år av arbete o gemenskap inom Sv kyrkan 1903–2003, 2004); dens, Kyrklig splittring: studier kring debatten om kvinnliga präster i Sv kyrkan samt bibliografi 1905–juli 1990 (1993); A Ström, Min farfar I S (1995); Sv kyrkans årsbok 1971 (1970) o 1972 (1971); K Vinterhed, Katt bland hermelinerna (DN 21 maj 1995); Vår Kyrka 1948 o 1966.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ingemar (Ingmar) Valter Lorens Ström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34571, Svenskt biografiskt lexikon (art av Dag Sandahl), hämtad 2024-05-11.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34571
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ingemar (Ingmar) Valter Lorens Ström, urn:sbl:34571, Svenskt biografiskt lexikon (art av Dag Sandahl), hämtad 2024-05-11.