Meriter

2 Strömholm, Ture Christer, halvbrors son till S 1, f 22 juli 1918 i Sthlm (kbf i Vaxholm), d 11 jan 2002 i Sthlm, Kungsh. Föräldrar: majoren o sjukhusintendenten Fredrik S o Lizzie Leonida Strömbäck. Elev vid Otte Skölds (bd 32) målarskola i Sthlm, vid Académie des Beaux Arts, Paris, 48–52, vid Konstakad i Florens 52–54, ledare för kursen Fotografisk formgivn, Kursverksamheten vid StH (från 60 StU), 56, rektor för Foto- o dokumentärfilmskolan där 62–74, tillades prof:s namn 22 dec 93. Fotograf.

G 1) 9 sept 1944(–45) i Sthlm, Maria, m koreografen Ellen Anna Hollender, f 23 april 1919 i Gbg, Kristine, d 6 mars 2007 i Sthlm, Kungsh, dtr till avdelningschef Gunnar Yngve H o Inger Aina Berta Cecilia Lindman samt omg m regissören Ingmar Bergman; 2) 11 dec 1946(–51) i Sthlm, Maria, m Dagny Maria Andersson, f 26 okt 1925 där, Bromma, dtr till mekanikern Gustaf Emil A o Astra Sigrid Elisabet Fagrell; 3) 22 sept 1951(–54) i Sthlm, Osc, m konstnären Inga Svensson, f 16 mars 1926 i Träslöv, Hall, d 27 nov 1991 i Varberg, dtr till hemmansägaren Birger S o Gurti Ingeborg Svensson; 4) 12 okt 1957(–68) i Sthlm, Sofia, m flygvärdinnan Ingrid Anna-Clara Krusenberg, f 14 febr 1931 i Björkäng, Skar, dtr till Karl Bertil K o Klara Vilhelmina Glad; 5) 8 okt 1990(–90) i Igelösa, Malm, m kulturskribenten Lena Marie Mattisson (nu Måndtr), f 27 sept 1959 i Bräkne-Hoby, Blek, dtr till Frits Birger M o Birgit Marianne Olsson. Sammanboende 1969–78 m konstnären Angelica Julner o 1978–88 m skådespelerskan Ingalill Rydberg (J Tell i Post Scriptum: C S, 2012).

Biografi

Christer S föddes i en officersfamilj på Östermalm i Sthlm, fadern var kapten vid Vaxholms grenadjärregemente och modern kom från en bankirsläkt i Gbg. Regementet drogs in 1927 och fadern utnämndes följande år till intendent vid Garnisonssjukhuset i Boden. Tanken från familjens sida var att S skulle bli bankdirektör, men något tristare kunde han själv inte tänka sig.

Föräldrarna skildes när S var sex år gammal, båda gifte om sig och han fick på faderns sida två halvbröder, Sten (f 1930) och Stig (f 1931). 1934, när S var 16 år, begick fadern självmord, som det ansågs förorsakat av permanent huvudvärk efter en ridolycka många år tidigare. S saknade sin far och blev rastlös. Ett väl tilltaget underhåll från modern hjälpte honom dock på traven ut i världen.

En första resa gick till Tyskland där S som 17-åring studerade tyska under sommaren. 1937 påbörjade han konststudier i Dresden för professor Woldemar Winkler vid Akademie der Künste. Där blev han dock oense med lärarkollegiet om den “urartade konsten”, som nazisterna då börjat beslagta och bannlysa. Den expressionistiska, förbjudna konsten intresserade S. Han tröttnade på Dresden och fortsatte till Paris, lagom till världsutställningen 1937. Under denna första resa till Paris bestämde sig S för att bli konstnär, och till hösten samma år sökte han in till Otte Skölds målarskola. Där fick hans kreativitet utlopp, även om en del övningar tycktes honom onödiga. Även Isaac Grünewalds (bd 17) skola fick se S som elev under en period.

Den viktigaste läraren för S var dock den svenska konstnären Dick Beer, med vars son han umgicks. S slog följe med Beer, som avled sommaren 1938, ner till Paris och sedan till Arles i Sydfrankrike. Beer skulle måla, S besökte goda vänner, men befann sig plötsligt i lära hos Beer. Han fick lära sig om både konsten och livet, franska språket och filosofi. Denna period kom att bli mycket viktig för S:s utveckling, inte bara konstnärligt. Hans teckningar och målningar hade redan nu en klart abstrakt och grafisk karaktär.

När finska vinterkriget bröt ut 1939 anmälde sig S som frivillig. En sejour vid fronten i Salla satte spår för livet. Efter vinterkriget fortsatte S att engagera sig även i den norska motståndsrörelsen, tillsammans med en grupp vapenkamrater från tiden i Finland. En dristig plan för att med ett 60-tal man försöka rädda Trondheim undan de tyska ockupanterna fick dock skrinläggas. Andra uppdrag för den norska motståndsrörelsen ledde till att S 1948 tilldelades den norska krigsdeltagarmedaljen.

Under krigsåren varvade S sina farofyllda aktiviteter med fortsatta konststudier, bl a på Konstfack och hos Isaac Grünewald. Efter kriget flyttade han till Paris och skrev in sig vid konstakademin. Det passade S utmärkt att leva caféliv och umgås med likasinnade. I en skrubb på Académie des Beaux Arts hittade han en storformatskamera, som kom att bli avgörande för hans fortsatta val av uttryckssätt. S:s förkärlek för det abstrakta passade utmärkt i fotografisk form och upptäckten av ett extremt hårt fotopapper blev det slutgiltiga beviset för att detta var hans medium. Det gav uttryck för det grafiska seende som blev hans signum.

Under slutet av 1940-talet gjorde S också flera resor i Nordafrika för Etnografiska museets räkning. En serie nu klassiska bilder från dessa resor, alla med en grafisk karaktär, lockar betraktaren till egna fantasier. “Fantasin är det som dina ögon inte ser”, skrev S långt senare i en av sina aforismsamlingar.

1949 kom S i kontakt med Otto Steinert och Fotoform-gruppen i Tyskland. Han blev medlem i gruppen som sysslade med ”subjektiv fotografi”, men lämnade den 1953. Den subjektiva fotografin intresserade sig i första hand för formen på bilden. Innehållet var sekundärt. S:s intresse för bilden var i ett tidigt stadium mer knutet till formen, vilket är tydligt i en jämförelse mellan måleriet och de tidiga, mycket grafiska fotografierna. När tekniken, kameran, hade blivit en naturlig del för S, blev hans sätt att fotografera och betrakta djupare. Motivet blev intressantare för honom, formen inte fullt så viktig. Hans bilder passade inte in i det subjektiva fotografiet längre.

Under 1950-talet reste S mycket. Vissa resor var enbart av studiekaraktär, medan andra ägnades en kombination av fotografiskt arbete och ett arbete som kunde ge mat på bordet. Ofta kom inkomsten från olika jobb som reseledare, i Paris, Barcelona och på Mallorca. En kort sejour försörjde sig S även som dykinstruktör, trots att han själv inte kunde dyka.

Det var under denna period av ständiga resor som S menade att hans egentliga fotograferande började. Motivet med den döda hunden i Tarragona angav han själv som startskottet. Det var också då, i slutet av 1950-talet, som S först fick kontakt med de transsexuella kring Place Blanche i Paris. De var socialt utstötta och levde ett bokstavligen ljusskyggt liv, men kom att bli hans vänner. På den tiden var det i lag förbjudet för män att klä sig i kvinnokläder, och de transsexuella visade sig först framåt småtimmarna.

S dokumenterade dessa människor och deras liv under en dryg tioårsperiod. Det blev porträtt av ett både personligt och intimt slag, de skildrade dag och natt, fest som vardag. S var noga med att inte ta ”spekulativa tittskåpsbilder” på de transsexuella. Bilderna kom att väcka mycket uppmärksamhet, men fick inte sitt egentliga genomslag förrän i början av 1980-talet då tidningen ETC publicerade en serie av dem följt av en bok, Vännerna från Place Blanche (1983). Arbetet med dessa bilder fick S att formulera några av de maximer som han sedan arbetade efter: han myntade begrepp som ”det befintliga ljuset” och ”personligt ansvar”.

Dessa principer kom också att prägla S:s undervisning i fotografi. Sina tidigare kvällskurser utvecklade S, i samarbete med Tor-Ivan Odulf, till en treårig utbildning, kallad Foto- och dokumentärfilmskolan (sedermera Fotoskolan Sthlm). Som skolans legendariska rektor 1962–74 utbildade S över 1 200 elever, varav många idag (2012) är bland Skandinaviens främsta i sitt yrke. ”Förvånansvärt många blev fotografer”, kommenterade S. Samtidigt som S var ansvarig för Fotoskolan, kunde han ändå fortsätta att resa. Under 1960-talet blev hans resor längre, de gick till Japan, Indien, Kenya och USA. Japan och USA besökte han upprepade gånger. Dock var Paris och Provence ständigt återkommande resmål för S. Paris för sitt rika folkliv, möjligheten att leva billigt, träffa intressanta människor och uppleva mycket. Provence för stillheten och den vackra naturen.

En av S:s kamrater hade skaffat ett litet hus på den sydfranska landsbygden. Den franska lantluften passade S lika bra som stimmet i Paris och han sökte efter ett eget ställe. En cykeltur med den gode vännen förde honom förbi ett berg. På toppen låg en by, Fox-Amphoux. Platsen kom att från sent 1950-tal bli S:s verkliga hem, hans enda fasta punkt och den enda som stod sig livet genom. Inköpet av en gammal ruin med tillhörande tomt blev starten för detta liv. I Fox-Amphoux byggde S sitt hus, sitt fotolaboratorium och sitt liv. Dit återkom han ständigt, på senare år ofta med en eller flera assistenter i sällskap.

Sent i livet närmade sig S återigen de mer abstrakta motiv som han hade lämnat på 1950-talet. En stroke gjorde att han fick svårt att gå, och hans tidigare jaktmarker för bilder blev svårtillgängliga. I stället grävde han där han stod, fotograferade abstrakta former i marken och på fasader, som bildade fantasieggande bilder. En serie fotografier kallad Golgata tog form. Parallellt ändrade S:s arbete karaktär, utställningsverksamhet blev en större del, liksom ett livslångt projekt kallat Kloka Ord. Det senare utmynnade i en bok, Kloka ord (1997), och förberedda låg ytterligare 102 och 103 aforismer, kloka ord. Samlingen 102 kloka ord utgavs postumt 2005.

S publicerade ett antal böcker, varav de mest kända var Till minnet av mig själv (1965), Poste restante (1967), den redan nämnda Vännerna från Place Blanche och Konsten att vara där (1991). Han hade över 150 internationella separatutställningar och en stor retrospektiv utställning över S:s fotokonst på Moderna museet i Sthlm 1986 lockade över 40 000 besökare. På förslag av Konstfackskolans styrelse tillades S 1993 av regeringen professors namn och han erhöll Hasselbladsstiftelsens internationella fotografpris för 1997.

En ständig nyfikenhet på världen och livet förde S till olika platser. Om det var livet han levde som tog honom till dessa ställen eller om det var motiven där som lockade honom att resa och söka visste han inte själv. Många motiv hade säkert sin grund i S:s krigserfarenheter. Andra kan knytas till mer personliga händelser som föräldrarnas skilsmässa, faderns självmord, de många uppbrotten som barn och den stränga uppfostran som pojkar i officersfamiljer fick på den tiden. Även de självvalda uppbrotten i det vuxna livet kan speglas i S:s bildvärld.

Författare

Cecilia Lindheimer

Arkivuppgifter

S:s efterlämnade handl:ar (ej ordnade) i privat förvar hos Bildverksamheten Strömholm HB.

Tryckta arbeten

Illustrerat: R Hassner, Liftare och läckergommar Sthlm 1953 (teckningar och omslag, under pseud Christer Christian).

Tryckta arbeten (egna verk): Till minnet av mig själv. [Omsl.] U o [Sthlm. Impressum:] Nordisk rotogravyr, 1965. [32] pl-s, [8] s, huvudsakligen fotogr. ([Omsl:] Foto expo-bok, 5). [Boken återger i inlagan 32 fotografier av S samt ytterligare 4 fotografier på omslaget. Bilderna utgör ett urval från S:s utställning med samma namn i Sthlm 1965. Häftet innehåller även följande text: ”Till minnet av mig själv.” Utdrag ur ett samtal mellan Per Olof Sundman, Peter Weiss och Tor-Ivan Odulf (7 s). Ett urval ur katalogen återges i: Till minnet av mig själv. [Varberg: Konsthallen/Hamnmagasinet, 2010.] [24] s, fotogr.] – Poste restante. Sthlm: Norstedt, 1967. [19] s, [96] pl-s, fotogr. [Innehåller förutom S:s fotografier även en redigerad intervju av T-I Odulf med S i Paris jan 1967, Före fotograferingen (15 s). Intervjun återges i form av 62 numererade citat.] – Vännerna från Place Blanche. 1. uppl. Sthlm: Etc/Tiprod, 1983. [110] s, huvudsakligen fotogr. [I bildsviten ingår även två textpartier: Boulevarden (berättat av S för J Ehrenberg, januari 1983, 15 s, motsvarar c:a 3 s text – om S:s minnen av sin vänskap med transsexuella i Paris) samt Vi vill framförallt lämnas ifred (samtal mellan S och Jacky 1979–81, 10 s, motsvarar 4 s text). 10 av bokens drygt 90 fotografier tidigare publicerade som Vännerna från Place Blanche. Bilder av C S (ETC, 1981, nr 1/2, s 41–49, fotogr). I ETC ingick även en tidigare version av S:s samtal med Jacky under rubriken Några direkta frågor till Molly (s 45–47). Utvidgad uppl 2011: Les amies de place Blanche. [Kolofon:] Editors: V Marcilhacy & Joakim Strömholm. English translation: M Franks. Translation from Swedish to French: A Nilsdotter. Villejuif: Aman Iman, 2011. [214] s, huvudsakligen fotogr. {Parallelltext på engelska och franska. Boken innehåller drygt 140 fotografier. Eftersom den är annorlunda organiserad än originalet är det svårt att avgöra om samtliga fotografier från 1983 års upplaga ingår. Boken innehåller en översättning av Boulevarden, ett nyskrivet förord av C Caujolle (s 13–14), H Hazera, Christer Strömholm: The family album (s 45–49; vari ingår intervjuer med Jacky och Nana från 2011) samt J Ehrenberg, To publish the unthinkable (s 199–200; om bokens tillkomst)}. Även engelsk utgåva s å: Stockport: Dewi Lewis.] – Christer Strömholm. [Impressum:] Sthlm: ETC Production, [1986]. [116] s, fotogr. (Picture show, no 1). [Återger c:a 85 fotografier av S. Huvudsektionen med dessa finns på s 17–60. En del av urvalet (s 93–114) har gjorts av H Elofsson, S:s kopist, resten av urvalet av publikationens redaktion under ledning av J Ehrenberg. Med parallelltext på engelska och svenska. Bland bokens texter ingår en självbiografi av S om hans liv t o m andra världskriget nedtecknad av T Åslund. Även utgiven i en specialupplaga av Norstedt s å.] – Christer Strömholm. [Verso:] 1. uppl. Åhus: Kalejdoskop förl, 1986. 64 s, ill, fotogr. [Återger ett 20-tal fotografier av S samt följande texter av S: Ett bra förhållningssätt. ”Stolpar” inför ett föredrag på Konstakademien maj 1983 (s 5–7, fotogr; omtr i: Bulletin från Moderna museet, 1986:1, s 1–3, ill samt i On verra bien (2002, se utställningskataloger nedan), s 12) samt … att göra bilder. Om den fotografiska bildens djupa förankring i bildkonsten (s 17–47, ill, fotogr; tillsammans med T Sundberg).] – Konsten att vara där. Text av A Jonason. Sthlm: Norstedt, 1991. 175, [5] s, huvudsakligen fotogr. 39 cm. [På s 31–176 återges 144 fotografier av S. Texten av A J (s 5–29) utgörs av en biografi över S. Även utgiven som bibliofilupplaga om 153 numrerade ex med av S signerad originalkopia.] – Kloka ord. Sthlm: Legus, cop 1997. [214] s. [Innehåller 101 handskrivna aforismer skrivna och samlade av S. Även utgivna som 101 vykort i kapsel.] – 102 kloka ord. Urval: I Rydberg, C Peterson, Joakim & Jakob Strömholm. [Sthlm:] Bildverksamheten Strömholm, 2005. [110] bl. [Ringbunden. Innehåller handskrivna aforismer skrivna och samlade av S.] – Till minnet av mig själv (2010). Se: Till minnet av mig själv (1965). – Les amies de place Blanche (2011). Se: Vännerna på Place Blanche (1983). – Bland utländska publikationer med fotografier av S kan nämnas att vol 59, 1980, no 9 av den schweiziska tidskriften Camera utgör ett specialnummer om S, vilket även innehåller en bildbilaga med hans fotografier. Vidare utgavs i Frankrike 2006 urvalsvolymen Christer Strömholm, Presentation C Caujolle (Arles: Actes Sud, [144] s, huvudsakligen fotogr, (Photo poche, 106)).

Utställningskataloger: ”Privata bilder.” [Utställning på Camera Obscura 1977.] Utställningskatalogen är producerad av L Hall. Sthlm: Camera Obscura, 1978. 59 s. [Katalogen har ej varit tillgänglig för granskning, ej heller är det känt i vilken utsträckning den består av reproduktioner av S:s bilder. Utställningen var S:s första retrospektiva.] – Indicier = Indications. Strömholm, Petersen, Gustavsson. [Text: T Sundberg. Övers: C England.] [Sthlm:] Journal, 1996. 115, [1] s, fotogr. [Av S: Bilder, s 13–37. Består av två sektioner: Passionsdramat = The passion play (s 14–27 med kommentarer s 27; 21 numrerade bilder) samt Verkligheten 1995 = The reality 1995 (s 28–36; på s 37 finns några maximer av S). Boken innehåller även textpartier där fotograferna kommenterar varandras liv och verk i allmänhet från samtal redigerade och kommenterade av T Sundberg under titeln Förhör. Tiden, rummet, orden (s 4–12, 38–48, 73–80; i engelsk översättning, s 104–113). Boken har utgivits i anslutning till en fotografiutställning producerad av Kulturhuset (Sthlm) och Riksutställningar, som visades på Kulturhuset, 17 febr–8 april 1996.] – Imprints by Christer Strömholm. The Hasselblad Award 1997. [Kolofon:] Editors: L Hall and G Knape. Gothenburg: Hasselblad Center, 1998. 159, [1] s, fotogr. [Av S: Imprints (s 19–151), totalt 66 fotografier. S medverkade vid urvalet av bilder. Katalogen utgavs i samband med en utställning producerad av Hasselblad center, vilken öppnades i deras lokaler den 7 mars 1998. Samma dag delades Hasselbladspriset ut till S.] – On verra bien. Christer Strömholm 1918–2002. [Kolofon:] Sammanställd av Joakim & Jakob Strömholm i dialog med J Åman. Övers: T Tranæus. [Sthlm:] Färgfabriken, 2002. 175, [1] s, ill, fotogr (vissa i färg). [Består huvudsakligen av reproduktioner av S:s konst (s 6–11) och fotografier (s 14–139, 145–159). Boken producerad i samband med en utställning på Färgfabriken sommaren 2002.] – Enfants terribles. [Malmö]: Galleri Final, u å [2007?] 31 s, enbart fotogr. [Innehåller 30 av S:s mest kända barnbilder. Utgiven i samband med en utställning på Galleri Final, Malmö 3–25 mars 2007.] – Post scriptum: PS. [Kolofon:] Sammanställd av Joakim Strömholm och P Leo. Text: C Caujolle, C Nagger, J Tell. Översättning från franskan: J H Swahn. [Sthlm:] Max Ström, 2012. 402, [2] s, ill, fotogr. [Innehåller mer än 190 fotografier av S: s 3–16, 23–144, 149–307. J T:s text (s 309–367) utgör en biografi av S, vilken även innehåller ett stort antal fotografier ur S:s privata arkiv. Boken utkom i samband med utställningen CHR på Fotografiska i Sthlm i aug 2012. Även utgiven i engelsk översättning s å av Max Ström.] – Förutom ovanstående svenska utställningskataloger finns det även några utländska, vilkas innehåll ej varit möjliga att bedöma. Följande kataloger har påträffats: Christer Strömholm. Fotografias 1930–1990 (Porto: Fundação de Serralves, 1990; utställning sept–okt 1990); Nueve segundos de mi vida (México: Consejo Nacional para la Cultura y las Artes, 1999; utställning på Centro de la Imagen, mars–maj 1999); Christer Strömholm (Barcelona: Fundació ”La Caixa”, 2001; utgiven i samarbete med Hasselblad center och Bildverksamheten Strömholm för vandringsutställning i Spanien).

Tryckta arbeten (bidrag): S:s bidrag har ej närmare efterforskats, men det kan nämnas att om man sammanställer uppgifterna i litteraturförteckningen till A Marner, Burkkänslan (1999) med träffarna i LIBRIS och Artikelsök kan det konstateras att S publicerat mer än 30 bidrag 1938–95. Av dessa trycktes 5 bidrag 1950–53 under pseud Christer Christian.

Redigerat: Svensk danskonst. Tidskrift för balett och fri dans. Årg 1(1944/45), nr 1. Sthlm: Svensk danskonst, 1944. [S var red och ansvarig utg. Nr 1 var det enda numret som utkom.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Blunda o se (dokumentärfilm om S), regi: J Strömholm (1993). C Peterson, Biogr om S (www.stromholm.com/texter/biografi.html, 17 sept 2010).

K Bojs, Porträtt av en stor fotograf (DN 6 april 1996); J v Friedrichs, Ett samtal med C S (Fotograficentrums bildtidn 1984, nr 7:1–2); J Huor, Fotografernas fotograf död (SvD 12 jan 2002); A Marner, Burkkänslan: surrealism i C S:s fotografi: en undersökn med semiotisk metod (1999); P Rittsel, C S (DN 2 febr o SvD 10 febr 2002); R Tarschys, Bilder: C S (DN 5 juli 1981); J Tell, biogr art om S (Post Scriptum: C S, 2012), s 309–367.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ture Christer Strömholm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34615, Svenskt biografiskt lexikon (art av Cecilia Lindheimer), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34615
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ture Christer Strömholm, urn:sbl:34615, Svenskt biografiskt lexikon (art av Cecilia Lindheimer), hämtad 2024-04-20.