Meriter

Svedberg, Aina-Lena Bernice, f 26 april 1946 i Gbg, Karl Johan, d 2 juli 1972 i Sthlm, Kat. Föräldrar: biståndsarbetaren o ekonomiske rådgivaren Nils Olof S o Anna-Greta Alm. Elev vid konstskolan Idun Lovén i Sthlm 65, specialelev i teckning vid Konsthögskolan där ht 1966, ord elev vid dess målarskola ht 67–vt 70, medlem av red för tidskriften Puss 68–72, erhöll Konstnärsstipendienämndens stora arbetsstipendium 70. – Ogift.

Biografi

Lena S tillbringade några känsliga uppväxtår som tonåring i Etiopien, där fadern var ekonomisk rådgivare åt kejsaren Haile Selassie och representant för Rädda barnen. Modern hjälpte till vid adoptioner av barn till Sverige. Hon besökte Addis Abebas barnhem och lät S följa med på expeditioner till byarna utanför staden. Kontrasten mellan den egna privilegierade tillvaron och svälten och misären runt omkring S präglade henne djupt. Orättvisor, utsatthet och förtryck var något som hon skulle komma att behandla med allt större svartsyn i sitt korta men intensiva bildskapande. Inte minst fick tredje världen-problematiken med S:s uppdykande på den svenska konstscenen en både känslig och vred uttolkare.

Efter att först ha gått vid konstskolan Idun Lovén kom S tjugo år gammal in på Konsthögskolan och bara tre år senare fick hon delta i ungdomsbiennalen i Paris med sitt största arbete, bildsviten Herr Aldman – Superhero av världsalltet. Den berättar med ett hallucinatoriskt och delvis pornografiskt bildspråk om en försupen antihjälte ute på oklart uppdrag i en alltigenom korrumperad värld i brand. De lika rasande som ångestladdade bilderna av bovaktiga makthavare ur alla läger bröt uttryckligt mot biennalens tredje paragraf, som gav ledningen rätt att utesluta sådana verk som utmanade moralen och de religiösa och nationella känslorna. ”Det finns inte ett blad av Lena Svedberg som inte kunde rivas ner med hänvisning till den paragrafen”, skrev Clas Brunius i Expressen. Även vid NUNSKU:s (Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet) presentation av modern svensk konst i Japan 1972 stack S:s verk ut. Denna gång gjorde hon upp med kulten av bröderna Kennedy genom att i en triptyk hädiskt hänga dem på korset tillsammans med Lyndon B Johnson.

En annan yttring av S:s politiska engagemang var hennes deltagande som Lena i Öyvind Fahlströms av kritiker sågade film Du gamla, du fria (1972) om en grupp aktivister som vänder sig mot Västerlandets konsumtionssamhälle genom olika demonstrationer och upptåg som även inbegriper skändning av den svenska flaggan.

För S, som till att börja med mest ritat djur och ömsinta människoporträtt, hade vägen till politiken gått genom de kontakter hon knöt på Konsthögskolan med andra radikala konstnärer. Snart började hon liksom de att ställa ut på Galleri Karlsson och tillsammans med bl a Lars Hillersberg blev hon från första numret och fram till sin död en av de drivande krafterna i Puss (utgiven 1968–73), Sveriges första och enda underground-tidning av betydenhet. Andra som kom att ingå i den föränderliga redaktionen var Carl Johan De Geer, Karin Frostensson och Ulf Rahmberg. Bland medarbetarna i den samhällskritiska tidningen märktes bl a konstnärerna Marie Louise De Geer (från 1989 Ekman), Öyvind Fahlström och Sture Johannesson^[1]. Även författare och journalister som Lars Forssell, Lars Norén, Annette Kullenberg och Gunnar Ohrlander bidrog med texter.

En grundtanke med Puss, som i anarkistisk anda slog åt alla håll med satir och grovkornig humor som främsta vapen, var att konsten skulle nå alla, men dess vågade blandning av sex och politik gjorde skandal och efter det tredje numret vägrade Pressbyrån fortsätta distributionen. Inte minst S:s lika tekniskt virtuosa som fräna teckningar och serier blev omstridda. De provocerade, gick också många gånger över gränsen för det anständiga: ett omslag föreställande Svenska Dagbladets chefsredaktör i färd med att torka stjärten på USA:s president med sin egen avisa väckte ramaskri.

S:s engagemang i sina bilder var självförbrännande och totalt vare det rörde sig om inkännande barnporträtt eller oförsonliga hatbilder av politiska makthavare som moderatledaren Yngve Holmberg och finansministern Gunnar Sträng, vilken hon på omslaget till ett Pussnummer avbildade självbelåtet sittande på dasset. Med samma våldsamma kraft i uttrycket angrep hon höga militärer och storfinansen, med Marcus Wallenberg som återkommande skottavla (bl a i teckningen Suggan och i bildsviten ASEAten). Andra mål för hennes skoningslösa satir var påven, Richard Nixon och den svenska narkotikapolitikens främste målsman, psykiatern Nils Bejerot, som stred för en restriktiv hållning gentemot droger. S, som själv brukade både alkohol och narkotika, har i flera verk givit sin syn underifrån på tidens kampanjer mot knark, bl a i serien Angående skolornas upplysningsverksamhet. Andra bilder visar knarkare på korset – offertanken anmäler sig regelbundet i hennes bildvärld.

S ritade ständigt, så mycket och frenetiskt att motiven tog slut och vännerna fick förse henne med förebilder i form av fotografier, tidningsurklipp och berättelser. Bilderna som växte fram antog groteska former och var fulla av raseri. De anklagades för att bara vara antikapitalistisk vänsterpropaganda, men uttryckte ofta lika mycket existentiell smärta och klaustrofobiska känslor inför världens grymhet. S:s sympatier ligger genomgående hos den ensamma och utslagna människan, vilket också var vad hon själv blev.

Ingen kunde förneka S:s ovanliga talang, hennes gehör, som tecknare; även mer borgerliga konstkritiker uttryckte sin uppskattning. De förvridna gestalterna i hennes bilder är påtagligt kroppsliga: offren utmärglade och med uppsvällda magar, översittarna märkligt bulliga. Likadana ter sig alla medelsvenssons som manipulerade av reklam och massmedia liknöjt lever sina liv i förorten, temat för S:s ”julroman” Konsumentkvinnan om ”nygifta fru K. i Skärholmen”. Hon fantiserar framför TV:n om petting med kronprinsen och allt medan tiden går och hon får barn står TV-skärmen på. När hon håller sin neurosedynskadade förstling i famnen får en rökande Marcus Wallenberg arrogant yttra sig i TV-rutan: ”Astra har ju så många andra preparat …”, när den dåvarande folkpartiledaren dyker upp i rutan med en censurstämplad erigerad manslem onanerar konsumentkvinnan tillsammans med sin andra dotter – de ”har så många gemensamma intressen”, o s v. Äcklet, inte minst inför sexuallivet med dess maktspel och skamgrepp, återkommer flitigt i S:s ångestladdade bildvärld.

I Sverige var S, även om hennes konst uttryckte tidsandan, en främmande fågel, både estetiskt och existentiellt. De konstnärliga referenserna har i litteraturen om S också, snarare än till svenska förebilder, gått till Bosch, Rembrandt, Goya, Daumier, George Grosz och Käthe Kollwitz. Hennes kolleger har beskrivit henne som inbunden och fåordig, svår att nå. Privatekonomin var ett ständigt problem, även om hon genom Konstnärsstipendienämnden 1970 fick ett stort arbetsstipendium efter en ansökan som i sin helhet löd: ”Konst och politik hör ihop! Ge mej ett stipendium så att jag kan rita av Olov Palme – såna bilder är det ju ingen som köper! (nu när han har blivit statsminister).” Pengarna, berättade hon efteråt för pressen, skulle gå till att rädda Puss, vars ekonomi vacklade.

Puss blev för den skull inte långlivad utan lades 1973 ner efter 24 nummer. Då var S sedan ett knappt år borta från konstscenen. Fysiskt och psykiskt tärd begick hon 26 år gammal ett dramatiskt självmord. Efter en längre tid i skymundan har S:s konst på 2000-talet vunnit förnyad uppmärksamhet och hennes verk har ställts ut på en rad museer och konsthallar. Det utanförskap och det lidande som så många av hennes teckningar berättar om är evigt aktuellt.

Författare

Jakob Christensson

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Lena Svedberg. Text av C J De Geer. Sthlm: Orosdi-Back, 2011. 128 s, huvudsakligen ill. (Svenska illustratörer och konstnärer, [Rygg:] 4).

Utställningskataloger: Herr Aldman – superhero av världsalltet. Redaktör/editor: F Liew. Översättning/translation: G Berggren. Fotograferna/the photographers: Å Lundén, A Petersen, S Sundén. Sthlm: Galago; Moderna museet, 2014. 75 s, ill i färg. (Moderna museets utställningskatalog, 379). – En separatutställning med S:s konst hölls efter hennes död: Lena Svedberg 1946–1972. En minnesutställning på Malmö Konsthall. [Omslag.] [Katalog: E Högestätt, M Stensman (red).] [Malmö 1975. (Tryckerigruppen)] [16] s, ill. ([Malmö konsthall. Katalog, 9]). – I övrigt har S varit representerad i två samlingsutställningar med tryckta kataloger 1975 och en 1998.

Redigerat: Puss. Nr 1–21. Bromma 1968–[1972]. [S ingick i redaktionen för Puss 1968–72 och var även en flitig bidragsgivare i tidskriften.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Konstnärsstipendienämndens arkiv, A I:1, E II:28, RA.

S Allgårdh, Svensk konst i världen (2000); C Brunius, Lena – ett enda stort nej (Expressen 7 okt 1969); F Edwards, Från modernism till postmodernism (2000); Efter majrevolten, ed R von Holten (1999); Konst och visuell kultur i Sverige 1810–2000, ed L Johannesson (2007); Lena Svedberg 1946–1972: en minnesutställning på Malmö konsthall (1975); F Liew, Lyckad återupplivning av Herr Aldman (Herr Aldman – superhero av världsalltet, 2014); B Olvång, Våga se! (1983); Svensk filmdatabas (www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas 2015-04-24). – Nekr i Puss 1972, nr 22.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Aina-Lena (Lena) Bernice Svedberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34821, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34821
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Aina-Lena (Lena) Bernice Svedberg, urn:sbl:34821, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson), hämtad 2024-04-25.