Gunnar Svärdson. Privat ägo.

Gunnar Svärdson

Född:1914-09-19 – Matteus församling (AB-län), Stockholms län
Död:2004-11-06 – Västerleds församling, Stockholms län

Fiskeribiolog


Band 35 (2020-), sida 48.

Meriter

Svärdson, Gunnar, f 19 sept 1914 i Sthlm, Matt, d 6 nov 2004 där, Västerled. Föräldrar: fil lic o överlantmätaren Johan Fredrik S o Eva Larsson. Studentex vid H realläroverket å Norrmalm, Sthlm, 12 maj 33, inskr vid StH 7 sept 33, fil kand 22 april 39, efterprövn 3 nov 39, fil lic 15 mars 41, allt vid StH, fiskeristipendiat vid Lantbruksstyr 42–43, assistent vid dess fiskeribyrå 43–47, tf laborator o assistent vid Statens undersökn- o försöksanstalt för sötvattenfisket, Drottningholm, 44–47, disp vid StH 12 dec 45, sekr o v ordf i Sveriges ornitologfören 45–53, doc i ärftlighetslära vid StH 16 febr 46, fil dr 29 maj 46, stationsledare vid Ottenby fågelstation 14 juli 46–52, byråinspektör vid Fiskeristyr med statens fiskeriförsök 48–52, extra laborator o förest vid Sötvattenslaboratoriets avd för fiskeribiologiska undersökn:ar för sjöregleringsändamål 50, laborator o förest där 52–57, led av Sv jägareförb:s fridlysn:komm 53–58, av dess jakttidsberedn 58, laborator vid Sötvattenslaboratoriet 57–64, led av styr för Fören för främjandet av fritidsfiske (Fiskefrämjandet, från 70 Sveriges fritidsfiskares riksförb) 58–72, vetensk konsulent åt Sv jägarförb 59–75, tf avd:förest för Sötvattenslaboratoriet 63–69, ord avd:förest där 69–80, prof:s namn 30 dec 66, led av miljövårdsberedn 73–76. – Hedersdr vid University of Manitoba, Kanada, 69, LVA 75, erhöll American Fisheries Society’s Award of Excellence 81, FS:s Linnépris 89.

G 30 sept 1941 i Sthlm, Gust Vasa, m laboratoriebiträdet Brita Maria Olsson, f 7 sept 1911 i Helsingborg, d 16 mars 2004 i Sthlm, Västerled, dotter till fabrikören Per Olsson o Ada Kristina Jönsson.

Biografi

S:s naturintresse grundlades i barndomen då han under några år på 1920-talet bodde i Norrtälje. Under gymnasieåren, då familjen återbördats till Stockholm, blev cykeln S:s ”räddning från stenstadens sterila miljö”. Med dess hjälp företog han under helgerna utflykter till bl a Nacka, Lovö, Hjälstaviken och Väddö för att skåda fågel. Inledningsvis var det just fåglarna som stod i fokus för S:s naturintresse och det var också genom ett ornitologiskt bidrag – en uppsats om Lovöns fågelfauna – som han debuterade som vetenskaplig författare. Skriven som enskilt arbete för lektorn i biologi och kemi, Torsten Pehrson (bd 29), publicerades uppsatsen i läroverkets årsredogörelse samma år som S tog studenten. Från S:s penna skulle därefter flyta en strid ström av böcker och artiklar; den sista, om Europas sikar, var ännu under utarbetande, när S plötsligt och oväntat rycktes bort i en ålder av 90 år.

Efter genomgången gymnasieutbildning påbörjade S naturvetenskapliga studier vid Stockholms högskola med zoologi som huvudämne. Mötet med universitetszoologin, som i Stockholm var starkt inriktad på komparativ anatomi, blev dock något av en chock för S som det tog flera år för honom att komma över. Professorn, Nils Holmgren (bd 19), stod främmande inför ekologiska perspektiv och betraktade S:s stora fågelintresse närmast som en belastning.

Strax efter avklarad fil kand-examen lämnade S, som under sommararbete i Svalöv fått upp ögonen för genetikens betydelse för att förstå den biologiska utvecklingen, zoologin för att i stället börja forska i genetik för Gert Bonnier på en avhandling om laxfiskarnas kromosomer. Av stor betydelse blev under denna tid kontakten med fiskeribiologen Gunnar Alm. Denne, som förestod Statens undersöknings- och försöksanstalt för sötvattenfisket (Sötvattenslaboratoriet) vid Drottningholm, tog aktiv del i de frågeställningar S arbetade med på licentiat-nivå och försåg honom med lämpliga fiskpreparat under hela avhandlingsarbetet. Några år in på 1940-talet fick S anställning vid fiskeriadministrationen och knöts till den av Alm ledda anstalten.

1945 disputerade S på avhandlingen Chromosome studies on salmonidae, som för lång tid framöver blev ett i forskningen grundläggande referensverk ifråga om fiskkromosomer i allmänhet och den trassliga laxfisksystematiken i synnerhet. Inte minst S:s teori om laxfiskarnas polyploida ursprung fick stort genomslag. När S 1946 blev docent i ärftlighetslära ställde Gert Bonnier ett stipendium i utsikt för honom, men i stället för att satsa på en universitetskarriär valde S då att stanna kvar vid Sötvattenslaboratoriet, där han vid det laget hade hunnit sjösätta några stora fiskeribiologiska forskningsprojekt om bl a evolutionen av sikarnas syskonarter, siklöjans beståndsväxlingar och gäddans fortplantningsbiologi. Under flera års tid bedrev han också genetiska försök att korsa lax med öring.

Parallellt med det fiskeribiologiska arbetet upprätthöll S på fritiden sitt ungdomsintresse för fåglar. Redan som gymnasist hade han vänt sig till Einar Lönnberg (bd 24) för att få göra ringmärkningar för Naturhistoriska riksmuseet. Längre fram träffade han under extraarbete där sedermera intendenten vid museets vertebratavdelning, Ulf Bergström, och tillsammans inledde de två några av de första systematiska ringmärkningarna och sträckräkningarna av fågel i Sverige. 1937 lyckades S och Bergström att under en månads tid fånga och märka 1 405 fåglar vid Ottenby på Ölands södra udde. När de följande år kunde ringmärka 1 910 individer stod det klart att platsen var idealisk för att studera särskilt vadarfåglarnas höststräck och tankarna på att vid Ottenby anlägga en fågelstation – den första i Sverige – började gro hos S. 1946 gick planerna i lås och S, som året innan även varit med om att grunda Sveriges ornitologiska förening, blev Ottenbys första stationsledare. Hans förmåga att i samtal dela med sig av sitt kunnande var mycket uppskattad av de unga medarbetarna och det hände att dessa, som annars arbetade dygnet runt, önskade sig dåligt väder bara för att få uppleva sådana stunder.

Som vetenskaplig författare bidrog S i hög grad till ornitologins utveckling. En i ett internationellt perspektiv betydelsefull studie var Competition and habitat selection in birds (1949). Den analyserade främst fåglarnas konkurrens och biotopval men hade större räckvidd än så genom att förse biologerna med en fördjupad förståelse av hur organismsamhällen fungerade överlag och hur konkurrensen såväl inom som mellan olika arter fick evolutionära och ekologiska konsekvenser. Till S:s principiellt viktigare bidrag hör också The ”invasion” type of bird migration (1957). I den visade han hur den skiftande frösättningen hos gran, björk, ek och bok resulterade i stora svängningar i häckande fågelpopulationer. När frösättningen ett år minskade ledde detta till att de fröätande fåglarna måste söka föda någon annanstans och uppträdde då där som ”invasionsfåglar”. För en bredare allmänhet blev S framför allt känd som ornitolog genom den av honom och Sigfrid Durango redigerade handboken Svenska djur: fåglarna (1950–51).

Som fiskeribiolog vid Sötvattenslaboratoriet, från 1963 som dess chef, kom S att med kraft försvara grundforskningens betydelse inom Fiskeristyrelsen. För egen del arbetade han i mer än ett halvt sekel med att ur ett evolutionsbiologiskt och ekologiskt perspektiv studera de mycket svårbestämbara sikarna (Coregonus) som uppvisar en förvirrande variation från sjö till sjö. I en rad studier från 1949 och fram till den postumt publicerade artikeln Biologisk mångfald: sikarna i Europa (2010) behandlade han deras invandringshistoria, systematik och artbildningsprocesser efter faktorer som kromosomstörningar, antalet fjäll och gälräfständer, tillväxthastighet, val av föda, dominansförhållanden, lekbeteenden och geografisk utbredning.

Samtidigt verkade S för att forskningen skulle få betydelse för den praktiska fiskevården. Inte sällan tog han då på sig att framföra sanningar som bröt med rådande praxis. Det gällde t ex den på 1940-talet slentrianmässiga utsättningen av årligen uppemot 100 miljoner gäddyngel i landets sjöar, som S efter att personalen vid Sötvattenslaboratoriet genomfört intensiva studier av gäddleken förklarade vara mer eller mindre meningslös och ett stort slöseri med arbete och pengar. Andra gånger tog han och hans medarbetare aktiv del i försöken att introducera nya arter i de svenska sjöarna och vattendragen. Mest spektakulär var inplanteringen av signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) som ersättning för den pestsmittade flodkräftan (Astacus astacus). Försöken började 1960 efter att S två år tidigare letat reda på den pesttoleranta signalkräftan i USA. Dess namn myntades av S, som tyckte att en vit fläck i klornas tumgrepp fick kräftan att likna en stins vinkande med sin flagga. Efter en trevande inledning tog inplanteringen fart och i mitten av 1980-talet fanns signalkräftor i 1 000 svenska vattendrag. De utgör numera huvuddelen av alla fångade kräftor.

Andra inplanteringar syftade till att komma till rätta med de problem för fisket som uppstod genom den på 1940- och 1950-talen kulminerande utbyggnaden av vattenkraften, vilken inte bara hindrade havsvandrande laxar och öringar att fritt röra sig mellan sina lekplatser och näringsområden utan också fick kraftiga inverkningar på bottenfaunan i de reglerade sjöarna. För att förse i första hand röding och öring med föda tog S därför 1959 initiativ till att pungräkan Mysis relicta togs från Vättern och planterades ut i reglerade fjällsjöar och vattenmagasin. Andra åtgärder för att främja fisket bestod i att på försök plantera in nya laxfiskarter och hybrider – kanadaröding, bäckröding, indianlax, regnbåge, splejk m fl – som bättre skulle tåla de reglerade vattnens förändrade livsbetingelser. 1973 tog S också initiativ till en utsättning av lax- och öringsmolt i Stockholms ström som bara ett par år senare gjorde det möjligt att fånga vuxna laxar och öringar mitt i huvudstaden.

Ytterligare ett fiskefrämjande initiativ från S:s sida var att behandla smärre sjöar och tjärnar med nervgiftet rotenon för att slå ut hela fiskbeståndet. Därefter satte man ut ädelfisk som därmed slapp att konkurrera med den ekonomiskt ointressanta ”ogräsfisken”. Idén hämtade S från Nordamerika, där indianerna sedan lång tid tillbaka använde krossade växtrötter innehållande rotenon för att fånga fisk. Giftet drar samman kapillärerna i gälarna så att fisken kvävs till döds, men är i utspädd form ofarligt för andra ryggradsdjur. Metoden kom att få stor användning särskilt under 1960-talet, då mer än 2 000 sjöar behandlades, och betydde mycket för sportfiskets utveckling i södra Sverige.

Såväl nyintroduktionerna av signalkräftor och främmande fiskar som rotenonbehandlingen fick inte sällan oönskade följder för den biologiska mångfalden och har i efterhand kommit att ifrågasättas. Trycket på S och Sötvattenslaboratoriet att hitta sätt att trots kräftpest och vattenregleringar säkerställa goda fiskemöjligheter var dock stort. Samtidigt fick forskarna genom att långsiktigt följa utvecklingen i de sjöar där man gjorde sådana ingrepp rika tillfällen att lära sig mycket om fiskpopulationernas dynamik och om hur sötvattenssystemen fungerade i stort.

S var mån om att popularisera sin vetenskap och sitt vetande. Tillsammans med kollegan vid Sötvattenslaboratoriet Nils-Arvid Nilsson gav han 1964 ut den populära handboken Fiskebiologi, som lättfattligt redogjorde för de senaste rönen om fiskevård. Bland landets sportfiskare var han känd som en regelbunden medarbetare i Fiskefrämjandets årsbok Fiske, i vilken han skrev uppskattade artmonografier. På 1950- och 1960-talen hade S dessutom en stor publik som återkommande skribent i Expressen och tog då upp bl a ämnen som klimatkris, miljöproblem och vad etologi är för något. Inte sällan formulerade han sig snärtigt, som när han i en recension av Rachel Carsons Havet (1951) slog fast att ”man måste nog vara skapt som en nors för att inte bli fascinerad”.

S kunde vara skarp i den offentliga debatten. Men i den närmare kretsen var han känd för att bjuda på sig själv och sitt vetande. Som chef för Sötvattenslaboratoriet arbetade han med öppen dörr och skapade en familjär stämning omkring sig. Forskningen bedrev han med stor iver även efter sin pensionering, ännu kvällen före sin bortgång diskuterade han från dödsbädden sin sista revision av sikarnas snärjiga släktskap.

Sonson till S är entreprenören Pär Johan S (f 1969), grundare av e-handelsbolagen Adlibris och Apotea.

Författare

Jakob Christensson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Studier och försök rörande vetemyggorna, Contarinia tritici Kirby och Clinodiplosis mosellana Géh., samt deras bekämpande. [Omslag.] Sthlm 1935–40. I–VII. (Meddelande, Statens växtskyddsanstalt, 10, 13, 14, 15, 19, 21, 31). VII, Vetemyggornas vindspridning. 1940. 36 s, ill, diagr. (Meddelande … 31). [D I–VI har andra författare än S.] – Somatic pairing in Salmo and Coregonus and its hypothetical explanation. With 2 figures in the text. Communicated February 26th 1941 by J Runnström. [Omsl.] Sthlm: Almqvist & Wiksell, 1941. 6 s. (Arkiv för zoologi, bd 33 ([1941–]42), B: n:o 9). – Studien über den Zusammenhang zwischen Geschlechtsreife und Wachstum bei Lebistes. Mit 5 Figuren und 10 Tabellen. Sthlm: Kungl. Lantbruksstyrelsen, 1943. 48 s, diagr, ill, tab. (Meddelanden från Statens undersöknings- och försöksanstalt för sötvattensfisket, 21). [Översatt till engelska 1959: Studies on the relationship between sexual muturation and growth in Lebistes (Translation series, Fisheries Research Board of Canada, 126, 35 s).] – Chromosome studies on Salmonidae. [Akad avh StH.] Sthlm: Kungl. Lantbruksstyrelsen, 1945. 151 s, ill, tab. (Meddelanden från Statens undersöknings- och försöksanstalt för sötvattensfisket, 23). – Goda laxår – och dåliga. En biologisk gåta med miljonvärde. Sthlm: Norstedt, 1957. [1], 121, [2] s, ill, diagr, fotogr, kartor, tab. – Studies on the relationship between sexual muturation and growth in Lebistes (1959). Se: Studien über den Zusammenhang zwischen Geschlechtsreife und Wachstum bei Lebistes (1943). – Om indianlaxen, Oncorhynchus nerka. Drottningholm [1960]. 18 s. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1960, nr 1). [Ej granskad. Omtryckt i: Svensk fiskeri tidskrift, årg 69, 1960, s 105–111.] – De nya fiskarna – försöksverksamheten fram till 31.12 1961. [Omslag.] Drottningholm [1962]. [1], 38 bl, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1962, nr 1). [Duplicerad. Tillsammans med N-A Nilsson. Inledningen samt avsnitten om lax och regnbåge omtryckta under samma titel i: Svensk fiskeri tidskrift, årg 71, 1962, s 116–122, tab. Avsnittet om kanadaröding publicerat under titeln De nya fiskarna (II) – försöksverksamheten fram till 31.12 1961 (Ibid, 72, 1963, s 22–25).] – 1962 års regnbågsmärkningar. En preliminär översikt. [Omslag.] Drottningholm [1963]. [1], 5 bl, huvudsakligen tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1963, nr 5). [Duplicerad. Tillsammans med N-A Nilsson. Omtryckt (tabellerna saknas) i: Svensk fiskeri tidskrift, årg 72, 1963, s 95–96.] – Fiskebiologi. Sthlm: LTs förlag, 1964. 253 s, xxiv pl-s, ill, diagr, fotogr, tab. (Tema). [Tillsammans med N-A Nilsson. Bearbetad och utvidgad upplaga i översättning till finska: Kalat, kalavesien hoito ja kalanviljely. [Verso:] Suomentanut R Koskinen. Helsinki: Kirjayhtymä, 1968. 302 s, xii pl-s, ill, diagr, fotogr, tab. I den finska versionen har stora delar av texten skrivits av H Dahlström och P Tuunainen antingen själva eller i samarbete med S och/eller N-A Nilsson. 2., reviderade uppl 1985 (av den svenska versionen): 310 s, ill, diagr, fotogr, tab. (Ingår ej i serien Tema.) Bilaga: Studieplan. Sthlm: LT, 1986. 30, [1] s. (Studieplanen är skriven av N-A N förutom ett kapitel som är skrivet av O Filipsson.)] – Gäddans könskvot, längd och vikt. [Omslag.] Drottningholm [1964]. [1], 6 bl, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1964, nr 6). [Duplicerad. Tillsammans med G Molin. Även tryckt i: Svensk fiskeri tidskrift, årg 73, 1964, s 35–36, tab.] – Resultatlös gäddodling. [Omslag.] Drottningholm [1964]. [1], 8 bl, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1964, nr 5). [Duplicerad. Tidigare tryckt i: Svensk fiskeri tidskrift, årg 73, 1964, s 1–8, diagr, tab. (Diagrammen saknas i omtrycket.)] – Siksläktet, Coregonus. [Omslag.] Drottningholm [1964]. [1], 10 bl. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1964, nr 9). [Duplicerad. Även tryckt i: Fiskar och fiske i Norden, Huvudredaktör: K A Andersson, Bd II, Fiskar och fiske i sjöar och floder, 3. uppl, Sthlm: Natur och kultur, 1964, s 495–503, [6] pl-s, diagr, fotogr (vissa i färg). Illustrationerna saknas i den duplicerade versionen. S:s artikel publicerades i en tidigare version i 2. uppl av Fiskar och fiske i Norden (1954), bd II, s 662–672, [8] pl-s, diagr, fotogr (vissa i färg).] – De nya fiskarna. Försöksverksamheten fram till 30.11. 1965. Drottningholm [1965]. [17] bl, [8], 74, [1] tab-bl. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1965, nr 3). [Ej granskad. Duplicerad. Tillsammans med N-A Nilsson och O Filipsson. Ett utdrag ur rapporten omtryckt som De nya fiskarna – Kanadaröding. Försöksverksamheten fram till 1.12. 1965 (Svensk fiskeri tidskrift, årg 75, 1966, s 129–132).] – Sötvattenlaboratoriets årsberättelse 1964 med plan för år 1965. [Omslag.] Drottningholm [1965]. [1], 41 bl, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1965, nr 1). [Två avsnitt ur denna har tryckts om utan författarattribution i Svensk fiskeri tidskrift, årg 74, 1965, se Sötvattenfiskets strukturförändring (s 65–68) och Försök med pestresistent kräfta (s 116).] – Gösen i Hjälmaren och Mälaren. Drottningholm [1966]. 25 bl. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1966, nr 1). [Ej granskad. Duplicerad. Tillsammans med G Molin. Rapporten kompletteras med uppgifter om längd och vikt i ett senare nummer i samma serie: 1967, nr 3: ”Gösens längd och vikt”.] – Siklöjans tillväxt och utbredningsgränser. [Omslag.] Drottningholm [1966]. [1], 24 bl, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1966, nr 4). [Duplicerad.] – 44 fiskar i våra vatten. Sthlm: LT, 1966. 78 s, färgill. [Tillsammans med R Smedman (illustrationer).] – Gösens längd och vikt. [Omslag.] Drottningholm [1967]. [1], 2 bl, [3] tab-bl, [2] diagrambl, diagr, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1967, nr 3). [Duplicerad. Tillsammans med G Molin.] – Lax och öring i Em. [Omslag.] Drottningholm [1967]. [1], 47 bl, diagr, huvudsakligen tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1967, nr 7). [Duplicerad.] – Sötvattenslaboratoriets sjöregleringsforskning m. m. [Omslag.] Drottningholm [1967]. [1], 14 bl, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1967, nr 2). [Duplicerad.] – Vad kostar ålen i kräftor? [Omslag.] Drottningholm [1967]. [1], 19 bl. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1967, nr 10). [Duplicerad.] – Fiskets effekt på gäddans storlek och numerär. [Omslag.] Drottningholm [1968]. [1], 20 bl, [9] diagrambl, diagr, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1968, nr 5). [Duplicerad. Tillsammans med G Molin.] – Ett försök att utfodra fisk i en reglerad sjö. [Omslag.] Drottningholm [1968]. [1], 8 bl, [2] diagrambl, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1968, nr 4). [Duplicerad. Tillsammans med O Filipsson och A Gönczi.] – Försök med sikhybrider. [Omslag.] Drottningholm [1968]. [2], 11 bl, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1968, nr 6). [Duplicerad. Tillsammans med E Halvarsson.] – Kalat, kalavesien hoito ja kalanviljely (1968). Se: Fiskebiologi (1964). – Verksamheten under 1967. [Omslag.] Drottningholm [1968]. [1], 19 bl, [6] kart- och diagrambl, diagr, kartor, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1968, nr 1). [Duplicerad.] – Verksamheten under 1968. [Omslag.] Drottningholm [1969]. [2], 23 bl, [3] diagrambl, diagr, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1969, nr 1). [Duplicerad.] – Effekter av hårt fiske. [Omslag.] Drottningholm [1970]. [1], 13 bl, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1970, nr 6). [Duplicerad.] – Laxen. [Omslag:] Sthlm: Fritidsfiskarna, u å [1970]. 20 s, fotogr. ([Omslag:] Fritidsfiskarnas special, 10). [Tillsammans med O W Nilsson. Består av två texter, varav S skrivit Laxens biologi (s [2]–11).] – Utsättning av märkt kanadaröding 1962–1969. [Omslag.] Drottningholm [1970]. [1], 10 bl, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1970, nr 5). [Duplicerad. Tillsammans med V Miezis.] – Verksamheten under 1969. [Omslag.] Drottningholm [1970]. [1], 23 bl, [3] diagram- och kartbl, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1970, nr 1). [Duplicerad.] – Översikt av laboratoriets verksamhet med plan för 1972. [Omslag.] Drottningholm [1972]. [1], 11 bl. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1972, nr 1). [Duplicerad.] – Rogbergs Smålands historia. En tvåhundraårig lokal fiskfauna. [Omslag.] Drottningholm [1973]. 34 bl, kartor, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1973, nr 3). [Duplicerad. Tillsammans med H Rundberg.] – Översikt av laboratoriets verksamhet med plan för 1973. [Omslag.] Drottningholm [1973]. 18 bl. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1973, nr 1). [Duplicerad.] – Sikarna i Vänern. [Omslag.] Drottningholm [1974]. 37, 25 bl, ill., kartor, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1974, nr 10). [Duplicerad. Återger tre postumt publicerade ms. av T Freidenfelt (1872–1936) med kommentarer av S i den första pagineringssviten.] – Översikt av laboratoriets verksamhet med plan för 1974. [Omslag.] Drottningholm [1974]. 26 bl, [1] pl-bl, ill, diagr, kartor, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1974, nr 1). [Duplicerad.] – Översikt av laboratoriets verksamhet med plan för år 1975. [Omslag.] Drottningholm [1975]. 31 bl, diagr. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1975, nr 1). [Duplicerad.] – Principer för fiskevården i rödingsjöar. [Omslag.] Drottningholm [1976]. 79 bl, ill, diagr, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1976, nr 2). [Duplicerad.] – Översikt av laboratoriets verksamhet med plan för år 1976. [Omslag.] Drottningholm [1976]. 38 bl, ill, diagr. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1976, nr 1). [Duplicerad.] – Sällsjösiken och de fem sikarna i Indalsälven. [Omslag.] Drottningholm [1977]. 41 bl, diagr, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1977, nr 14). [Duplicerad.] – Fiskevård och forskning. [Omslag.] Drottningholm [1978]. [1], 13 bl. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1978, nr 7). [Duplicerad. P.M. sammanställd för 1973 års fiskevattensutredning (slutbetänkande: SOU 1978:75).] – Öringen och torrår i fjällvärlden. [Omslag.] Drottningholm [1978]. 21 bl, ill, diagr, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1978, nr 6). [Duplicerad. Tillsammans med Å Fagerström.] – Speciation of Scandinavian Coregonus. Drottningholm: Institute of Freshwater Research, 1979. 95 s, ill, diagr, kartor, tab. (Report, Institute of Freshwater Research, 57). – Kan kräftor påverka gösbeståndets storlek? [Omslag.] Drottningholm [1980]. 16 bl, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1980, nr 16). [Duplicerad. Tillsammans med G Molin.] – Fiskbeståndets förändringar i Mellanfjärden, Hjälmaren, under åren 1955–1978. [Omslag.] Drottningholm [1981]. 28 s, diagr, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, 1981, nr 3). [Tillsammans med G Molin.] – Ringmärkningar och fågeliakttagelser vid Ölands södra udde under höststräcket 1937, 1938. Med förord av J Pettersson. Faksimilutg. Degerhamn: Ottenby fågelstation, 1986. [48 s] (varierande paginering), ill. [Återger i faksimil två uppsatser av S och U Bergström: Ringmärkningar och fågeliakttagelser vid Ölands södra udde under höststräcket 1937 (Fauna och flora, årg 33, 1938, s [1]–16, fotogr) och Ringmärkningar och fågeliakttagelser vid Ölands södra udde under höststräcket 1938 (Ibid, 34, 1939, s [97]–110, [145]–156).] – Glacialrelikternas betydelse för Vätterns fiskar. [Omslag.] Drottningholm: Sötvattenslaboratoriet, [1988]. 61 s, diagr, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm, 1988, nr 15). [Tillsammans med O Filipsson, M Fürst, M Hanson och N-A Nilsson.] – Bidrag till fiskvårdens historia – indianlax i Sverige 1960–95. [Omslag.] Drottningholm: Sötvattenslaboratoriet, [1996]. 29 s, diagr, tab. (Information från Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm, 1996, nr 2). [Tillsammans med O Filipsson.] – Åtgärdsprogram för bevarande av storskallelöja, Coregonus peled. Hotkategori: akut hotad. Förslag till program har utarbetats av G S och O Filipsson, Fiskeriverket, Sötvattenslaboratoriet. [Sthlm:] Fiskeriverket; Naturvårdsverket, 1999. 14 s. ([Omslag:] Åtgärdsprogram framtagna för bevarande av hotade arter och miljöer, 14).

Tryckta arbeten (bidrag): Bidrag som nämns i biografitexten ovan: Lovöns fågelfauna (Årsredogörelse för Högre realläroverket på Norrmalm, 1932/33, tr 1933, s [55]–57). [Sammandrag av enskilt arbete.] – Competition and habitat selection in birds (Oikos, vol 1, 1949, tr 1949–50, s [157]–174, ill). – The ”invasion” type of bird migration (British birds, vol 50, 1957, s 314–343). – Biologisk mångfald. Sikarna i Europa (Thule. Kungl. Skytteanska samfundets årsbok, 2010, s [203]–222, ill, diagr (vissa i färg)). [Tillsammans med J Hammar (artikeln påbörjad av S och slutförd av J H).] – Bland S:s många bidrag kan nämnas en lång artikelserie om olika problem rörande siksläktet och dess artindelning i svenska sjöar, The coregonid problem (Report, Institute of Freshwater Research, Drottningholm, n:o 29, 1949, s 89–101; 31, 1950, s 151–162; 32, 1951, s 79–125; 33, 1952, s 204–232; 34, 1953, s 141–166; 38, 1957, s 267–356; 46, 1965, s 95–123). – Beträffande S:s bidrag i övrigt se publikationsförteckningen (s 11–29) i En allmänekolog, ornitolog, viltvårdare och evolutionsforskare med fiskeribiologisk framtoning – Gunnar Svärdson (1984) vari mer än 250 bidrag i tidskrifter och böcker förtecknas för perioden 1933–82 samt c:a 95 bidrag i dagspress under åren 1936–64. Via olika källor har ytterligare sex tidskriftsartiklar för perioden 1989–98 påträffats.

Redigerat: Svenska djur. Sthlm: Norstedt, 1948–50. 3 vol. [2., översedda uppl 1953–59.] Fåglarna. Under redaktion av G S och S Durango. Förord av F G Bengtsson. Övriga medarbetare: T Andersson [och ytterligare 14 personer]. Sthlm: Norstedt, 1950[–51]. 655, [1] s, [16] pl-bl i färg, ill. [Utgavs i tio häften med häftesomslag. 2., översedda uppl 1959.]

Källor och litteratur

Källor o litt: StH:s arkiv, registerkort (A I BB:5), RA.

R B Axelsson, Ett laxfyllt paradis för kräsna spöslitare (DN 24 juli 1987); En allmänekolog, ornitolog, viltvårdare och evolutionsforskare med fiskeribiologisk framtoning (Information från Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm, 1984); J Hammar, In memoriam: Gunnar Svärdson 1914–2004 (Fauna och flora 2005); C Hjort, Gunnar Svärdson and the foundation of Ottenby bird observatory (Ornis svecica 1995, nr 2); T Söderqvist, The Ecologists (1986); S Ulfstrand, In memoriam: Gunnar Svärdson, 1914–2004 (The Auk 2005, 122, nr 3).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gunnar Svärdson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35022, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson), hämtad 2024-05-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35022
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gunnar Svärdson, urn:sbl:35022, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson), hämtad 2024-05-08.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se