Meriter

Sävström (Säfström), August Wilhelm, f 25 mars 1879 i Söderala, Gävl (kbf i Åmot, Gävl), d 24 mars 1960 i Sthlm, Kungsh. Föräldrar: nybyggaren o pråmskepparen Carl Johan S o Anna Christina (Stina) Jansdtr Jenell (Jernell). Brädgårdsarb vid Ljusne-Woxna ab, pråmskeppare (-styrare) där 98–07, medl i Templarorden 96, resetalare 07–10, ombudsman 10, v ordenschef 12, ordenschef 14–22, allt i Templarorden, v ordenschef i Nationaltemplarorden 22–23, led av styr för ”agitationsklubben” i Ljusne 03 (från 04 Ljusne-Ala soc:dem ungdomsklubb), elev vid Brunnsviks folkhögskola, Ludvika landsförs, 07–08, led av AK 12–52 (led av AK:s tredje tillf utsk 13–14B, av andra särsk utsk 14B o 27, av jordbruksutsk 18 lagt, 19 lagt o 20, av styr för riksdagens nykterhetsgrupp 18 lagt–22, v ordf där 19 lagt–22, led av första särsk utsk 18 urt, av soc:dem riksdagsgruppens förtroenderåd 19 lagt–32, av KU 21–32, v ordf där 25 o 29–32, sekr i soc:dem riksdagsgruppen 22–23 o 25–32, led av styr för riksdagens soc:dem nykterhetsgrupp 23–32, v ordf där 24–32, led av AK:s sjätte tillf utsk 25, ekonomideputerad 26–29, kanslideputerad 29 o 31–32, AK:s talman 33–52, led av styr för riksdagens interparlamentariska grupp 34–52, AK:s ålderspresident 43–52), led av Bollnäs landskommuns fullm 18, av försvarskommissionen dec 18–nov 19, av skolkommissionen dec 18–april 23, av 1920 års maltdryckssakk okt 20–dec 21, elev vid Inst för social politisk o kommunal utbildn o forskn, Sthlm, 21, statsrevisor 25–27, led av monopolkontrollutredn nov 26–nov 28, av 1929 års fortsättn:skolsakk juli 29–maj 31, av utredn:ar ang ändr:ar i grundlagarna m m juni 33–dec 34, av sakk ang allm handl:ars offentlighet juni 33–jan 35, revisor i ab Vin- & spritcentralen 33, överrevisor vid SJ 35–50, ordf i riksdagshuskomm juni 36–mars 37, led av Bollnäs köpings kommunalfullm 37–41, av styr för Konung Gustaf V:s 80-årsfond 39, ordf i 1943 års rundradioutredn juni 43–jan 46, i styr för Riksfören mot reumatism 45. – Serafimerriddare 6 juni 53.

G 23 dec 1905 i Arbrå, Gävl (enl vb för Ljusne, Gävl), m Anna Eufemia Hult, f 16 sept 1882 i By, Dal, d 27 febr 1963 i Sthlm, Kungsh, dtr till smältaren August H o Anna Lovisa Eriksdtr.

Biografi

August S växte upp i brukssamhället Ljusne vid hälsingekusten. Industrikoncernen Ljusne-Woxna ab hade där sin tyngdpunkt med exportsågverk, järnbruk och mekanisk verkstad. Koncernen, en av landets största, hade skapats av Wilhelm Kempe (bd 21) men leddes då S var ung av Kempes svärson, greve Walther von Hallwyl. S:s far var liksom en äldre bror och även S själv pråmskeppare hos Ljusne-Woxna. På företagets pråmar fraktades järnmalm från Bergslagen via Mälarens hamnar till masugnen i Ljusne med virke och järnvaror som returfrakt. Skepparna, också kallade styrare, hade vad gäller lön och frihet en särställning och sågs som något av en aristokrati bland bruksarbetarna.

S blev tidigt föräldralös. Han hade många syskon och fick bidra till familjens försörjning, först som märkpojke i brädgården. I folkskolan, liksom vid konfirmationsundervisningen, röjde han en stor studiebegåvning och imponerade på sina lärare. I ungdomen läste han brett och flitigt, både skönlitteratur och faktaböcker. Som pråmskeppare under nio år gavs han möjligheter att besöka olika lånebibliotek liksom rikliga tillfällen till studier under vakterna.

Sitt engagemang i folkrörelserna började S inom Templarordens lokalavdelning ”Frid” i Ljusne. Orden var en av de från USA importerade nykterhetsorganisationerna och hade sitt starkaste fäste i Dalarna och Hälsingland. Här gjorde sig S snart ett namn som recitatör av litterära texter, med Pelle Molins Ådalens poesi som slagnummer. Han ägde en påtaglig deklamatorisk förmåga och var även under många år aktiv inom ordens amatörteater. I nykterhetsrörelsen fick han också utlopp för sitt intresse för föreningsteknik: som ordförande i logens ungdomsförening ”Syskonbandet” ordnade han voteringsövningar och tävlingar i konsten att leda mötesförhandlingar. Vid en talarkurs fick S kontakt med ordenschefen Carl G Ekman (bd 13) och anställdes av denne som resetalare och ombudsman inom orden, till en början med hemlänen som arbetsfält. Han avancerade snart till ordenschef och blev, sedan Templarorden 1922 förenats med den större Nationalgodtemplarorden, vice ordenschef vid Ekmans sida. Titeln ombudsman behöll han livet ut.

S:s engagemang för nykterhetssaken ledde honom över till arbetarrörelsens politiska gren och han var en av initiativtagarna då en socialdemokratisk ungdomsklubb bildades i Ljusne. Dess verksamhet var starkt påverkad av nykterhetsrörelsens arbetssätt med diskussioner och övningar snarare än politisk aktion men mötte ändå starkt motstånd från von Hallwyl, som i patriarkalisk anda förbjöd all politisk och facklig aktivitet vid företagets lokaler och markområden. Konflikten blev riksbekant då klubbens fana skulle invigas 1905, och ”Ljusnestriden” hade under lång tid en ikonisk ställning inom arbetarrörelsen. I det socialdemokratiska ungdomsförbundet bröt S som troende kristen mot förhärskande föreställningar. Han såg en samhörighet mellan dogmfri religion och socialism och anslöt sig senare till Broderskapsrörelsen (Sveriges kristna socialdemokraters förbund). I riksdagen tillhörde han den kristna gruppen.

S invaldes i AK vid socialdemokraternas genombrott 1911, det första valet med proportionellt valsystem. Han hade utan framgång kandiderat vid det sista majoritetsvalet tre år tidigare. Som en av ”1912 års män”, som de nyvalda kom att benämnas, innehade han sitt mandat för Gävleborgs län ända till 1952. I kammaren gjorde han inledningsvis en del radikala ställningstaganden men distanserade sig snart från partivänstern och tillvann sig partiledaren Hjalmar Brantings (bd 6) förtroende. På dennes initiativ insattes han i riksdagsgruppens förtroenderåd. Han tillhörde också under några riksdagar jordbruksutskottet, närmast med uppgift att bevaka konsumentintressena.

S blev tidigt heltidspolitiker men var inte särskilt aktiv i den utåtriktade agitationen. Han hade inga uppdrag i partiorganisationen och var heller inte verksam inom arbetarpressen. Denna låga profil passade hans försonliga kynne, den kan också ses som en taktisk anpassning till hans position som ledare för en partipolitiskt neutral nykterhetsorganisation. S:s nisch i politiken blev istället författningsfrågorna och riksdagens inre arbete. En viktig funktion i det sammanhanget var hans befattning som sekreterare i den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Som ledamot i KU och i de organ som organiserade riksdagsarbetet fick han också stor kunskap om det politiska livets strukturella förutsättningar.

Att S 1933 utsågs till AK:s talman kom ändå överraskande både för honom själv och för omgivningen; valet skedde efter flera avsägelser. Uppdraget fullgjordes inom de snäva ramar som uppställdes av 1866 års riksdagsordning, enligt vilken det var konungen och inte talmannen som ledde regeringsbildningen. Det var ärofyllt men innebar ingen extra arvodering. S fick som talman lämna den avlönade befattningen som gruppsekreterare men det lät regeringen kompensera med uppdrag som revisor i statliga bolag.

S kom att bekläda talmansposten i nära tjugo år och blev uppskattad i alla politiska läger. Till framgången bidrog hans ståtliga yttre och personliga utstrålning, han ägde en stark vilja men förstod att framföra sina åsikter på ett försynt sätt. I sin relation till ledamöterna var han älskvärd och hjälpsam, särskilt mot kammarens nykomlingar. Hans popularitet ska också ses mot bakgrund av de specifika tidsomständigheterna. Det tidiga 1900-talets fackliga och politiska strider hade nu ersatts med samarbete på den parlamentariska demokratins grund, en utveckling S kom att personifiera. Den stod i skarp kontrast till omvärlden, där många länder vid denna tid gick i motsatt riktning. S:s levnadslopp från norrländsk pråmstyrare till ett av rikets högsta ämbeten var en närmast övertydlig illustration till de möjligheter som det framväxande folkhemmet kunde erbjuda.

S framträdde gärna utåt som talesman för det demokratiska systemet. En uppmärksammad insats i denna roll gjorde han vid riksdagens 500-årsjubileum 1935. Han höll huvudtalet vid folkfesten i Arboga när Engelbrektstatyn avtäcktes. I sitt tal knöt han ihop den demokratiserade folkrepresentationen med äldre tiders riksdagsskick men också med kungamakten i dess moderna utformning. S hade en mycket god relation till kung Gustav V och bidrog till att flytta socialdemokratin närmare tronen. Den samarbetsideologi S stod för var parad med ett stort intresse för den enskildes själsliga utveckling och som äldre var han en engagerad medlem i Moralisk upprustning (MRA).

De uppdrag S under lång tid innehade var endast i ringa utsträckning pensionsgrundande och efter avgången från riksdagen fick han en mycket låg inkomst. På initiativ av kung Gustav VI Adolf förärades han då Serafimerorden, en utmärkelse som åtföljdes av en mindre pension. S valde att som första socialdemokratiska parlamentariker låta sig dekoreras på detta sätt. Ordensutnämningen bröt mot socialdemokratins värderingar och togs mycket illa upp inom partiorganisationen. Som riddare antog S valspråket ”För medborgerlig frihet”.

Författare

Andreas Tjerneld

Arkivuppgifter

Enstaka brev från S i GUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): [Rubrik:] Vill du ta ansvaret? Sthlm: Rikskommittén mot den olagliga rusdryckshanteringen, u å [1934]. 3 s. [Undertecknat: Aug. Sävström.] – [Omslag:] Varför socialdemokrat? Söderhamn 1947. (Söderhamns-Kurirens tr). 13 s, fotogr. – En talmans levnadsminnen. Sthlm: Lindfors, 1949. 270 s, ill, fotogr.

Källor och litteratur

R Edenman, Socialdemokratiska riksdagsgruppen 1903–1920 (1946); S Hadenius, Riksdagen: en svensk historia (1994); Z Höglund, Från Branting till Lenin: 1912–1916 (dens, Minnen i fackelsken, 2, 1953); I Jansson, Skogen bakom palatset: om Wilhelm H. Kempe och familjeföretaget Ljusne-Woxna aktiebolag (2005); O Josephson, Propositionsordningar och stormklockeretorik: Ljusne-Ala socialdemokratiska ungdomsklubb 1905–1906 (1993); E Larsson, A S (Blå boken: kalender för ideellt och socialt arbete, 1947, s 89–92); W Odelberg, Lärdom för livet (1999); B Ohlin, Memoarer 1940–1951: socialistisk skördetid kom bort (1975); D Sandberg, Bollnäs: från by till stad åren 1850–1960 (1959); E Severin, Från kajutan till talmansstolen (1944); SMoK; Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 5 (1992). – Nekr:er över S i DN 24 mars, S-T o SvD 25 mars 1960.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
August Vilhelm Sävström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35093, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35093
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
August Vilhelm Sävström, urn:sbl:35093, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld