Biografi

Söderberg, släkt härstammande från torparen Olof Andersson (1722–89) i Oxöga, Botkyrka förs, som finns upptagen där i mantalslängden från 1744. I kyrkobokföringen nämns han veterligt första gången 1756 med efternamnet S. Han flyttade senast 1761 till Sånga, Sth, där han avled 1789 som inhyses sockenskräddare. Son till honom och Christina Andersdotter var Anders S (1774–1820). Han blev liksom fadern skräddare men tjänstgjorde också som soldat. Son till denne och Catharina Elisabet Jansdotter Sundholm var Anders S (1807–62), som slog sig ner i Stockholm och sedermera blev skräddarmästare. Tillsammans med Eva Helena Mörth hade han sonen Anders Fredrik S (1833–1900), som bröt familjetraditionen och istället för skräddare blev kammarskrivare och slutligen notarie i Kammarkollegiet. I dennes äktenskap med Emilia Theresia Brander föddes Hjalmar S (se nedan), vars dotter i första giftet var Dora S (1899–1990). Hon genomgick 1917–19 Dramatens elevskola, varefter hon engagerades vid Lorensbergsteatern i Göteborg, som under Per Lindbergs (bd 23) chefskap utvecklades till Skandinaviens ledande avantgardistiska scen. S stannade där i fem säsonger och gjorde flera roller i Shakespearepjäser, däribland Ofelia i Hamlet, Portia i Köpmannen i Venedig och Celia i Som ni behagar, liksom spelade Vivan i faderns Aftonstjärnan. Om somrarna spelade hon i komedier på Djurgårdsteatern i Stockholm.

1925 gifte sig S med kollegan Rune Carlsten och flyttade till Stockholm. Där verkade hon vid Albert Ranfts (bd 29) Vasateatern och Oscarsteatern, men lämnade för några år scenen en tid efter dennes konkurs. 1936 knöts S till Dramaten på vilken hon stannade till sin pensionering frånsett ett par turnéer med Riksteatern, några uppsättningar vid Vasateatern och Oscarsteatern samt ett mellanspel på stadsteatern i Norrköping 1964–65. Sin sista roll på Dramaten gjorde S 1986, som kokotten i Strindbergs Ett drömspel. S hade oftast roller i det mindre formatet, ”alla dock präglade av gammal fin teatertradition” (Myggans nöjeslexikon). Hon medverkade i flera filmer och tv-produktioner, sista gången i Marianne Ahrnes Maskrosbarn (1989). Hennes son Rolf Carlsten (1926–2015) var skådespelare och regissör men också verksam som illusionist. Han var 1965–89 anställd vid Sveriges television, där han bl a producerade TV:s första trolleriprogram.

Bror till Dora S var Tom S (1900–91). Efter gymnasiet studerade han vid Stockholms högskola och disputerade 1932 i historia på avhandlingen Stora Kopparberget under medeltiden och Gustav Vasa. Ämnet var både stort och svårbearbetat och vid ventileringen konstaterade opponenten Eli Heckscher (bd 18) att avhandlingen var ”ovanligt rik på både förtjänster och svagheter”. För S stängdes därmed i realiteten alla möjligheter till en akademisk karriär även om han länge närde förhoppningar om en återkomst och bl a sökte den 1948 nyinrättade professuren i ekonomisk historia vid Stockholms högskola.

I stället kom S att huvudsakligen arbeta som lärare på olika orter i Sverige. 1936–40 var dock S, som under studietiden varit ordförande i den liberala studentklubben Pro et contra, verksam som politisk redaktör vid Morgontidningen i Göteborg. Tidningen var ett försök från GHT:s ägare att konkurrera med den uppstickande Göteborgs-Posten men tvingades lägga ner p g a bristande lönsamhet. S som, i likhet med GHT:s huvudredaktör Torgny Segerstedt, intagit en tydligt antinazistisk hållning och hoppats kunna fortsätta inom koncernen, fick då åter slå in på lärarbanan. Hans sista lärartjänst var som lektor vid Norra real i Stockholm, där han verkade 1956–67. En viktig insats gjorde S, tidvis som ordförande, i föreningarna Fria litterära yrkesutövares centralorganisation (Flyco) och Minerva för att stärka de vetenskapliga författarnas villkor.

Under hela sin yrkesaktiva tid bedrev S vid sidan av tjänsten ett omfattande vetenskapligt och populärvetenskapligt författarskap. Till stor del rörde det sig om uppdragsforskning, bl a rörande det äldre försäkringsväsendet och Gävles och Norrköpings historia. Mest uppmärksammad blev S för Den namnlösa medelklassen (1956) och Två sekel svensk medelklass (1972), som skildrade medelklassens framväxt i Sverige från äldsta tid till nutiden. Genom dessa verk blev han en pionjär för socialhistorisk forskning i Sverige. S skrev även ett flertal artiklar för SBL.

Bror till S var Mikael S (1903–31), vars författardebut ägde rum 1928 med novellsamlingen Den främmande staden. Den mottogs tämligen väl; S kallades lovande och talangfull, med samma ironiska anslag som fadern men utan att imitera denne. 1929 flyttade S med sin hustru till Warszawa i avsikt att där enbart ägna sig åt sitt författarskap, men detta misslyckades och äktenskapet vacklade. Efter återkomsten till Sverige kom han att ingå i den radikala litterära grupp som senare började utge tidskriften Spektrum, och S spelade inledningsvis en drivande roll. Han försörjde sig med olika arbeten inom bokvärlden, men fick i januari 1931 besked om att han blivit uppsagd. Samma dag begick han självmord.

S var gift med författaren och översättaren Henya (Eugénie) S (1903–73), syster till fotografen Anna Riwkin-Brick (bd 30) och översättaren Josef Riwkin, en av Spektrums redaktörer. Hon sammanställde ur makens kvarlåtenskap Drömmar och dagdrömmar (1931), som Hjalmar S skrev ett vemodigt förord till. Eugénie S rörde sig under 1930-talet i Spektrum-kretsen men begav sig sedan som utrikeskorrespondent till USA. Hennes genombrottsroman, Studentfabriken (1936), översattes till flera språk och filmatiserades.

Halvsyster till syskonen S var Betty Helene Eva Voss S (1910–93), som efter sin skådespelarutbildning 1930–32 vid Det konglige teaters elevskole i Köpenhamn var verksam vid framför allt Betty Nansen-teatret och även vid radioteatern. Hon medverkade också i ett tiotal spelfilmer. Betty S var i sitt äktenskap med professor Hakon Stangerup mor till författarna Henrik Stangerup (1937–98) och Helle Stangerup (1939–2015).

Författare

Jakob Christensson
Lena Milton

Källor och litteratur

Olof S: Länsstyrelsen i Stockholms län II, Landskontoret, Mantalslängd 1744, f 279v; Botkyrka CI:2, p 424, båda SSA. – P Möller, Författaren Hjalmar Söderbergs släkt (SoH 2000:3/4).

Dora S: E Näslund, Pappa i ljust minne (SvD 20 febr 1983); Myggans nöjeslexikon, 13, ed U M Ericson; SMoK; Svenska skådespelare i film och TV 1897–2000, 2 (2002). – www.dramaten.se/medverkande/Rollboken/, 21 april 2021. – Nekr i DN 18 nov 1990.

Tom S: J Gehlin, Floden och virvlarna: linjer och episoder ur hundra års författarfacklig historia (1993); L Lagerstedt, Ett åttaårigt intermezzo (Presshistorisk årsbok 1991); SMoK; Tom Söderberg 60 år: Flyco:s nyvalde ordförande skriver om elever – hantverkare (SvD 1 dec 1960); Väd. – Nekr i DN 29 april 1991.

Mikael S: En flanörs testamente (SvD 9 dec 1931); J Svedjedal, Spektrum: den svenska drömmen (2011).

Henya (Eugénie) S: J Svedjedal, Spektrum: den svenska drömmen (2011). – Nekr:er i Svd 12 o 14 jan 1973.

Betty Helene Eva Voss S: www.dfi.dk/viden-om-film, 29 okt 2021.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Söderberg, släkt, , https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35163, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson
Lena Milton

), hämtad 2024-05-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35163
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Söderberg, släkt, , urn:sbl:35163, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson
Lena Milton

), hämtad 2024-05-08.