Meriter

Achrenius, Abraham, f. 1 febr. 1706 i Somero socken i Tavastland, d 28 sept. 1769 i Nousis. Föräldrar: kaplanen Simon Achrenius och Elisabeta Laurina. Student i Åbo 18 jan. 1725; blev sommaren 1728 informator hos översten greve Gustav Creutz i östra Nyland; lämnade denna befattning sommaren 1730; avlade teologisk examen i Åbo; prästvigd 21 sept. 1730. Kaplan i Pedersöre (i Österbotten); bataljonspredikant vid Österbottens regemente 30 mars 1733–19 dec. 1739; kaplan i Esse kapell invid Pedersöre 29 mars 1736; avsade sig prästämbetet tredjedag pingst 1740; återkom till Esse dec. 1740; flyttade till Stockholm sommaren 1741 och därifrån först till Kungsör och sedan till Örebro; erhöll av K. M: t tillstånd att återinträda i kyrkans tjänst 28 maj 1742; återvände till Finland sept. 1743; slottspredikant i Åbo 1748; kyrkoherde i Nousis 1753.

Gift 1) 14 jan. 1731 med Anna Margareta Degerman, d i nov. 1739, dotter till pastorn Anders Degerman i Pedersöre; 2) 30 maj 1740 med Kristina Svanbäck, d 11 aug. 1758.

Biografi

Under sin informatorstid i östra Nyland rönte A. påverkan av pietismen, som i dessa trakter väckts till liv av hemvändande krigsfångar och ytterligare stärkts genom från Halle inkallade tyska studenter. Som kaplan i Esse kom han i beröring med de separatistiska rörelser, som spritt sig i Österbotten dels under intryck av Stockholmspietismen, dels som en fortsättning av Erikssönernas verksamhet, och efter att i början ha bekämpat dem övertygades han småningom om det riktiga i en del av deras tankar. Året 1739 kallar han sitt »första uppväckelseår»: han kom då till den bestämda uppfattning, att skriftermålet och syndaförlåtelsen av kyrkan brukades oriktigt, och fördes sedan genom studium av Uppenbarelseboken och pietistiska kommentarer till en mot den evangeliska kyrkan alltmer kritisk och fördömande hållning utan att dock till en början anse sig tvungen att helt bryta med den. Hans avgörande religiösa kris begynte trettondagen 1740, då han under predikan plötsligt och våldsamt kände sig gripen av en omedelbar inspiration från Herran. Detta framkallade extatiska scener bland åhörarna, vilka fortgingo under hela våren 1740, tills A. tredjedag pingst ånyo greps av extasen, denna gång än starkare än den förra, så att han icke kunde fullända sin predikan utan enligt sin egen berättelse blev »genom Herrans allmakt lyftat opp i predikstolen så högt, att min klädesfåll syntes över den». Därpå avsade han sig inför menigheten prästämbetet men samlade kring sig en liten församling »troende», inom vilken de extatiska utbrotten fortforo. Då han numera ogillade också det kyrkliga vigselformuläret, ingick han, efter sin första hustrus död, utan lysning och utan vigsel ett nytt äktenskap. Dels på grund av ett tal, som han hållit vid en separatists grav, dels på grund av händelserna våren 1740 inkallades han på hösten s. å. inför Åbo domkapitel för att avge förklaring; ärendet hänsköts därpå till Åbo hovrätt, som emellertid resolverade, att han icke gjort sig förtjänt av något straff men borde få ledning och upplysning samt tillhållas att icke sprida sina åsikter. Det var antagligen för att taga närmare kännedom om den stockholmska separatismen – med Tollstadius och Rosén hade han förut brevväxlat –, som han på sommaren 1741 flyttade till Sverige. Rörelsen, som då befann sig i en viss upplösning, synes ha berett honom en missräkning, och han lämnade snart Stockholm. Hans åsikter om kyrkan hade emellertid åter mildrats, och en anhållan att få återinträda i dess tjänst beviljades 1742 av K. M:t efter ett förhör inför Stockholms konsistorium. Efter krigets slut återvände han i sept. 1743 till Finland och erhöll där efter någon tid prästerlig tjänst i Åbo och sedan i Nousis, där han i synnerhet tyckes ha vinnlagt sig om de separatistiska elementens själavård utan att dock råka i någon allvarligare konflikt med de kyrkliga myndigheterna; han avled också där »efter en mycket uppbygglig ämbetsförvaltning». Efter återkomsten till Finland framträdde han som en mycket produktiv andlig författare såväl på prosa som på vers (som student hade han utgivit några latinska, svenska och finska tillfällighetsdikter; en samling världsliga dikter, som han då författat, brände han senare upp). Varken hans svenska dikter, som till största delen förblivit otryckta, eller hans finska, till antalet omkr. 200, vittna om någon större poetisk begåvning, vare sig med hänsyn till innehåll eller till form, men de finska – dels en samling »Sionin wirret» (Sions sånger), dels enskilda dikter i skillingstryck – ha det oaktat under långa tider varit ofantligt spridda i synnerhet i pietistiska kretsar.

Författare

O. Castrén.

Arkivuppgifter

En stor samling av A:s' manuskript finnes Helsingfors universitetsbibliotek, däribland delar av en självbiografi.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Votivi flores viridi. Promotionsdikt. Abo 1726. — Oratio metrica de statu Christi exaltationis. Åbo 1732. — De rebus sacris oratio ducta sonoris versibus, Ingenuumpastorem pandit et ipsum Theiologum mystamque crucis. Åbo 1744. — Parannuxen lijtto cansoile ja maacunnille julistettu. Åbo 1744. (Innehåller 7 nya andliga sånger.) — Nyåhrs-önskan cil det ifrån ofrids plågor och swårigheter genom den behageliga friden nu mera befriade Finland, enkannerligen til Åbo stapelstad. Åbo [1744]. (8) s. — Seitzemän uutta hengellistä wirttä. Åbo 1745. — Then första bättringen af döda 'gierningar til trona på G.ud och Frälsaren Jesum Christum, hwarutinnan om syndenes lefwande kännedom, uprichtiga bekännelse, ånger och bättrings sorg, samt om hiertats förändring, Som ock om en sann och lefwande trones kunds kap, samtycke och förtröstan, enfalleligen genom frågor och swar handlat warder . . . Åbo 1746. (8), 188 s. — Herätyxen ääni hengelliselle morsiamelle. Åbo 1746. (Omtr. i de olika uppl. av Hengel-linen ajantieto.) — Yxi uusi nengellinen wirsi, yhden jumalan lapsen cuolemaan walmistuxesta sillä otollisella ajalla; niin myös toinen wirsi, jumalattomaui erosta tästä mailmasta. Åbo 1749. Flera uppl. — Halullisten sieluin kysymys Jerusalemin wartioilda sen oikian ja tasaisen tien perään ijankaickisen aututeen. Åbo 1749. Flera uppl. —¦ Zionitens resa till himmelen. Åbo 1749. — Jumalan rauhan etsimisestä, Jesuxen weren sowinnon kautta, totisan parannuxen ja eläwän uskon järjestyxestä. Åbo 1750. — Ett fast och sanskyldigt bättrings uppsåt. Predikan på 24 sönd. efter Trinitatis 1750. Åbo 1752. — Valeti Turun caupungist, erinomattain linnan seurakunnast, ynnä terwe-tulon kansa Nousiasten pitäjähän, cahdesa wirressä edespandu. Åbo 1753. — Sijtä hirmuisesta maanjäristyxestä Lisabonin suuresa pääcaupungisa Portu-galin waldacunnasa. Åbo 1756. Ny tillökt uppl. s. å., och därefter flera uppl. — Nykyisen ulcomaan sodan alusta ja levenemisestä, neuwoilla ja waroituxilla ihmisten yhteiseen elämäkertaan sovitettu. Åbo 1757. — Frälsarens Jesu hwila i the trognas hjertan. Aftonsångspredikan på långfredagen 1758. Åbo 1758. 4: o (4), 44 s. — Rukouxest ja sen kuulemisest tarpellinen tutkistelemus. Predikan på bönesöndagen 1759. Åbo 1759. — Jumalan lasten hengellinen ajantieto. Åbo 1760. — Wähäisten lasten opetus wirsi, colmen uscon cappalden ylitse Catechismuxesa, kysymysten ja wastausten kansa. Åbo 1761. Flera uppl. — Hengelliset historiat eli oikian herätyxen ja rucouxen hartauden esimerkit. Åbo 1761. — Yhden suloisen ja siunatun suwen ja sen hedelmöitzewäisyyden tutkistelemus. Åbo 1761. Flera uppl. — Wanhat ja uudet hengelliset wirret, ennen präntetyistä arkeista yhteen cootut. Åbo 1762. Ny uppl. Åbo 1805. — Märkwärdige händelser på en kårt resa i några landskaper, näml. i det andeliga sten-riket, växt-riket och djur-riket, förekomne uti inbyggarenas allmänna lefnad och i synnerhet deras, som äro lefwande stenar, fruktbärande trän och de rätte får, som följa lambet efter, ehwart det går. Sthm 1762. (32), 40 s. — Wastuutiset hengelliset wirret, autuuden perustuxesta, Jesuxen Christuxen katkerasa kärsimisesä, piinasa ja kuolemasa ristinpuusa. Åbo 1763. Flera uppl. — Cuoleman ja maahan panjais virret. Åbo 1765. — Orvolasten lohdutus virsi Catharina Hillerin jälkeen. Åbo 1766. — Rippi lasten coetus kysymyxet. Åbo 1766. Flera uppl. — Caxi uutta hengellistä wirttä, Åbo 1766. Flera uppl. — Zioriin hengellisen kewän cucoistus ja caswando wirret. Åbo 1767. Flera uppl. — Tarpellinen ja yxikertainen itse-coettelemus, sekä jumalan lain, etta meidän Herran Jesuxen Christuxen ewangeliumin jälken. Åbo 1768. Flera uppl. — Sionin juhla wirret,- halullist.en sieluin ylöskehoituxexi, ensimmäinen osa. Åbo 1769. Flera uppl. — Aikainen walmistus kuolemaan. Åbo 1769. Ny uppl. 1853. — Se i övrigt, beträffande skrifter på finska: F. W. Pipping, Förteckning öfver i tryck utgifna skrifter j)å finska (1856); finska och! svenska: S. G. Elmgren, Öfversigt af Finlands litteratur 1542—1770 (1861); tillfällighetsdikter: G. Lagus, Bidrag till kännedom af Finlands svenska tillfällighetspoesi under frihetstiden (Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, utg. af finska vetenskapssocieteten, N. F., 8).

Källor och litteratur

Källor: M. Akiander, Historiska upplysningar om de religiösa rörelserna i Finland;, 5 (1861); M. Ruuth, Abraham Achrenius, 1 (akad. avh., Hfors 1904; på finska); C. H. Strandberg, Åbo stifts herdaminne, 1 (1832).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Abraham Achrenius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5507, Svenskt biografiskt lexikon (art av O. Castrén.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5507
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Abraham Achrenius, urn:sbl:5507, Svenskt biografiskt lexikon (art av O. Castrén.), hämtad 2024-04-20.