Biografi

Silfverskiöld (Silfverschiöld), släkt, härstammande från professorn Nicolaus (Niclas) Hyltenius (Hyltén), 1686 adlad S (S 1). Denne var son till Andreas Jonte Hyltenius (1598–1666), kyrkoherde i Ölmstad, Jönk, från 1638 och riksdagsman i Nyköping 1640 och Uppsala 1654. En yngre bror till S 1, assessorn Lars Hylteen, var far till justitieborgmästaren i Sthlm Anders Larsson Hylten (bd 19), adlad v Hylteen, och landshövdingen, frih Samuel v Hylten (bd 19). En annan bror till S 1, kammarrådet Johan Hyltén, adlades Silfwercrantz och var far till resenären Johan Silfwercrantz (ovan).

En son till S 1, Nils S (1674–1753), blev assessor i Göta hovrätt 1708, hovrättsråd 1719, vice president där 1733 och var 1739-45 landshövding i Kristianstads län. Dennes son Arvid Silfverschiöld (1710–81) inträdde i Göta hovrätt 1732, blev assessor 1747, hovrättsråd 1752, revisionssekreterare 1755 och var president i hovrätten 1771–81. Han var 1761–71 landshövding i Hallands län och upphöjdes 1771 till friherre med namnet Silfverschiöld (introd 1776), en namnform som sedan behållits av släktens friherrliga gren. Genom gifte mellan Arvid S:s son Nils Silfverschiöld (S 2) och Niclas Sahlgrens (bd 31) dotterdotter Anna Margareta Alströmer kom fideikommissegendomar och andra tillgångar i Sahlgrens rika kvarlåtenskap att förvaltas av en rad företrädare för denna ättegren.

En son till S 2, Nils August Silfverschiöld (1787–1878), övertog efter sin mors död 1792 Kobergs fideikommiss, Älvsb, med fadern som förmyndare. 1818 övertog han även Gåsevadholms fideikommiss i Halland efter den Alströmerska släkten, varigenom de tidigare Sahlgrenska fideikommissen åter förenades under en ägare, som därmed blev en av landets verkligt stora godsmagnater. Innehavet utökades genom köp, bl a av Råbäck, Skar, 1831. S ärvde också Alingsås manufakturverk och den f d Alströmerska gården i Alingsås, där han tidvis bodde intill 1831, då staden köpte den till rådhus och skola m m.

Sitt värv förberedde S genom studier vid UU, där han avlade hovrättsexamen 1807, och en fyraårig "grand tour" dll England och kontinenten, särskild ägnad studiet av moderna jordbruksmetoder. Efter hemkomsten 1812 blev jordbruket hans främsta verksamhetsområde och där spelade han en betydande roll som föregångsman, alltid med öppen blick för möjligheter till förbättringar, också inom skogsvården. Frisinnad och socialt intresserad lät S uppföra småskolor och slöjdskolor på sina gods och sörjde bl a för livränta till de underlydande. Han deltog sporadiskt i ståndsriksdagarna, och 1865 välkomnade han den i familjen länge önskade representationsreformen. Han blev 1813 ledamot av WS, som han skänkte en mineralsamling, senare placerad i Gbgs museum. På Koberg lät S samla ett betydande bibliotek, företrädesvis med utländsk litteratur.

S:s son Nils August Silfverschiöld (1816–69) avlade hovrättsexamen vid UU 1835 och ägnade sig därefter åt jordbruk på egendomen Thamstorp, Skar. Efter överflyttning till fideikommissegendomen Hede, Älvsb, 1855 blev han alltmer engagerad i det offentliga livet. I länets norra hushållningssällskap var han ordförande från 1864 och i landstinget vice ordförande 1867–68. S representerade sitt hemlän i FK från 1867 och utsågs där till ledamot av statsutskottet. I den helt nyvalda kammaren, vars arbetsformer ännu var oprövade, verkade han med framgång för införandet av direktvalda utskott och framträdde sedan som en av ministären De Geers mest pålitliga anhängare, ledande inom en grupp av aristokratiska storgodsägare. Han blev LLA 1841.

Den sistnämndes brorson Gustaf Otto Nils Silfverschiöld (1864–92) disponerade från 1879 släktens fideikommissegendomar, fram till 1890 under förmynderskap av statsminister Arvid Posse (bd 29). Tidigt drabbad av sjukdom inriktade Nils S sina krafter på att med Gustaf Klemming (bd 21) som mentor planmässigt sammanbringa äldre sv litteratur och raritetstryck. Genom att förvärva hela boksamlingar skapade S på blott sju år ett bibliotek inom Kobergs murar som ansågs vara ett av de värdefullaste i landet vid sidan av de offentliga institutionerna. Sin samling om 12 000 band och 30 000 broschyrer lät han göra till fideikommissegendom.

Från hovrättspresidenten och landshövdingen Arvid S:s yngre bror, överstelöjtnanten Peter S (1712–1800), stammar en gren av den adliga ätten S. Dennes sonsons sonson Peter (Petter) Didrik S (1854–1940) avlade 1881 med lic-examen vid KI och verkade från följande år som praktiserande läkare i Gbg med huvudsaklig specialitet i pediatrik. Som skolläkare vid fem av stadens större läroverk under lång tid engagerade han sig bl a i ungdomens fysiska fostran och deltog på 1890-talet i organiseringen av den västsv "lekrörelsen" med syfte att etablera friluftsleken som en självständig kroppsövningsform mellan gymnastiken och tävlingsidrotten. På Petter S:s initiativ inrättades 1890 på Styrsö i Gbgs skärgård landets första havskuranstalt för skrofulösa barn, sedermera ombildad till Styrsö kustsanatorium, där han var läkare och föreståndare till 1924. Han var också stiftare av alkoholistanstalten Solvik på Styrsö och läkare vid denna institution 1908–17. S publicerade sig flitigt med både vetenskapliga och populära artiklar inom sina fackområden. Han utgav även några större arbeten, bl a en till lärare och föräldrar riktad handbok om skolungdomens hälsovård (1893).

Petter S:s son Nils Otto S (1888–1957) blev ML vid UU 1916 och studerade därefter vid GCI där han avlade gymnastikdirektörsexamen 1917 och verkade som lärare 1917–18. Efter läkarförordnanden i kirurgi och ortopedi i Dresden och Sthlm disputerade han 1924 vid KI på en avhandling inom den neurologiska ortopediska kirurgins område och utnämndes efter en uppmärksammad befordringsstrid till docent i ortopedi 1925. Han var praktiserande läkare inom sin specialitet i Sthlm från 1921 och tjänstgjorde som överläkare vid den sjukgymnastiska avdelningen på Serafimerlasarettet 1936–39 och på Karolinska sjukhuset 1940–53. Vid KI undervisade han i medicinsk rörelsebehandling 1935–53 och var tf professor i ortopedi 1942–43. Under spanska inbördeskriget ledde Nils S det krigssjukhus som initierats av de svenska och norska hjälpkommittéerna. Sjukhuset, som organiserades på kort tid våren 1937 i Alcoy, har betecknats som ett av de viktigaste sv bidragen till försvaret av den spanska republiken. Återkommen till hemlandet blev S ett starkt stöd för de sv Spanienfrivilligas många krigsskadade.

S utvecklade under 1920-talet en socialistisk samhällsåskådning och framträdde efter ett besök i Sovjetunionen 1925 som en varm anhängare av denna stat; bl a var han ordförande i det svensk-sovjetiska vänskapsförbundet. Som vänsterintellektuell med nära band till det sv kommunistpartiet, där han dock inträdde som medlem först 1948, spelade han en ledande roll i det sena 1930-talets antifascistiska gruppbildningar. Han blev 1938 ordförande i föreningen Kulturfront och senare s å i efterföljaren Antifascistisk samling men drog sig i okt 1939, efter den tysk-sovjetiska ickeangreppspakten, tillbaka från det politiska arbetet. Inom dessa kommunistiskt dominerade folkfrontsorganisationer utvecklades en livlig aktivitet men deras inflytande blev ringa, främst på grund av LO:s och socialdemokratins uttryckliga avståndstagande från samarbete med kommunisterna. S medarbetade i medicinska facktidskrifter men lät också publicera en mängd politiska debattartiklar. En sådan från mars 1939, ägnad Hermann Göring, med vilken S var befryndad, föranledde tyska protester hos UD. En brorson till S var professorn Boris Peter S (S 3).

Författare

Andreas Tjerneld med bidr av Elsa-Britta Grage (Nils August S, 1787–1878)

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: Elgenstierna; L Luthander, Ko-berg (Slott o herresäten i Sverige: Västergötland, Dalsland, Värmland, 1,1968); N Segerstråle, Sv fideikommiss (1979); SMoK; Sveriges ridderskap o adels kal 2001 (2000).

Nils August Silfverschiöld (1787-1878): S:s självbiogr o minnestal över S i WS:s arkiv, GUB. G A Boblin, Bidr till Alingsås stads hist (1920); Lindahl, 1 (1897); B V:son Lundqvist, Västgöta nation i Uppsala från år 1595, 3 (1975).

Nils August Silfverschiöld (1816-69): NF, ny uppl, 25 (1917); P v Möller, 1867 års FK (1875); E Therrmeni- us, Riksdagspartierna (1935); Tvåkammarriksdagen 1867-1970, 4 (1990).

Gustaf Otto Nils Silfverschiöld: Carlander, 4:1-2 (1904); Lindahl, 9 (1904); C O Sommar, G E Klem-ming o boksamlarna (Bokv 1955, nr 9); A V[ictori]n, t Frih N S (SAT 2:4, 1892).

Petter Didrik SJ Lindroth, Gymnastik med lek o idrott: för o mot fria kroppsövn:ar i det sv lärov 1878-1928 (1993), s 185ff; SLH 3:2-3 (1895-1901) o 4:4 (1934); Väd 1939.

Nils Otto S: L Drangel, Den kämpande demokratin: en studie i antinazistisk opinionsrörelse 1935-1945 (1976); KI:s hist 1910-1960, 1:1-2 (1960); L Lundberg, Svenskarna i spanska inbördeskriget 1936-1939 (2001); SLH 4:4 (1934); Sverige i ryska arkiv, ed H Carlbäck-Isotalo o L Björlin, 1 (1999); Å Thulstrup, Med lock o pock: tyska försök att påverka sv opinion 1933-45 (1962); Väd 1957.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Silfverskiöld (Silfverschiöld), släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5919, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld med bidr av Elsa-Britta Grage (Nils August S, 1787–1878)), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5919
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Silfverskiöld (Silfverschiöld), släkt, urn:sbl:5919, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld med bidr av Elsa-Britta Grage (Nils August S, 1787–1878)), hämtad 2024-04-23.