Meriter

Sjögren, Karl Johan Wilhelm, f 10 april 1866 i Visby, d 12 mars 1929 i Sthlm, Osc. Föräldrar: handlanden Jonas Petter S o Hedvig Elisabeth Charlotta Lyth. Mogenhetsex vid H a l i Visby 23 maj 84, inskr vid UU 16 sept 84, FK 30 jan 86, FL 28 maj 87, disp 2 nov 87, FD 31 maj 88, jur utr kand 16 nov 92, allt vid UU, e o notarie i Svea hovrätt 6 dec 92, disp för docentur vid UU 25 april 94, doc i juridisk encyklopedi o romersk rätt 9 maj 94, tf prof i romersk rätt, juridisk encyklopedi o rättshist 1 sept–31 okt 94, tf e o prof 1 nov 94, e o prof 9 dec 96, prof i rättshist 17 juni 98, i civilrätt 18 okt 07–09, allt vid UU, expert inom lagberedn ang revision av bl a jordabalken 22 jan 04–09, adjung led av Svea hovrätt 20 juni–11 sept 08, justitieråd 26 maj 09–23 aug 18, led av komm ang ämnesfördeln mellan juridiska professurer vid UU okt–dec 10, ordf i komm ang kammararkivets ställn inom arkivväsendet dec 16–juni 19, ordf i Lagberedn 10 maj (tilltr 1 sept) 18-1 juni 27. – Jur hedersdr vid UU 31 maj 00, LHVU 01, LSkS 15, HedLVHAA 18, LVA 22.

G 3 jan 1895 i Uppsala m Maria Althin, f 21 mars 1867 i Karlskrona, d 30 juli 1930 i Sthlm, Osc, dtr till kyrkoadjunkten Carl Johan Mathias A o Ulrika Leonilda (Léonie) Augusta Ehrenborg.

Biografi

Wilhelm S började sina akademiska studier i Uppsala inom den filosofiska fakulteten och disputerade vid blott 21 års ålder på en avhandling om Hegel. Han övergick därefter till juridiken och for efter avlagd jur kand-examen i likhet med många andra dåtida teoretiskt intresserade jurister på en studieresa till tyska universitet. Jan–aug 1893 vistades S i Strasbourg, Heidelberg och Leipzig. Till Leipzig återvände han även somrarna 1894 och 1896. En av hans viktigaste personliga kontakter i Tyskland blev prof Adolf Merkel, som var verksam inom straffrätt och rättsfilosofi vid det ofta av sv jurister besökta universitetet i Strasbourg. Kontakten hade förmedlats av Hjalmar Hammarskjöld (bd 18), som tidigare gjort studieresa dit.

S blev docent vid UU:s juridiska fakultet på en närmast rättsfilosofisk och mycket abstrakt avhandling, Om rättsstridighetens former, med särskild hänsyn till skadeståndsproblemet. En annan juridisk forskare med bakgrund inom humaniora, lundensaren Johan Thyrén, anmälde S:s avhandling i den samnordiska Tidsskrift for Retsvidenskap (TfR) 1895, men betonade att arbetet till följd av dess karaktär var dömt att erhålla en ganska inskränkt läsekrets; det framstod som alltför juridiskt för filosofer och alltför filosofiskt för jurister.

S:s goda kontakter med tyska jurister ledde till en exceptionell hedersbevisning. En förkortad och delvis överarbetad version av hans avhandling kom att införas i den högt ansedda och teoretiskt betydelsefulla Jahrbucher för die Dogmatik des heutigen römischen und gemeinen Rechts. Flera bedömare fann den tyskspråkiga versionen vara bättre än den svenska. S:s arbete Om rättsstridighetens former blev för unga teoretiska jurister "med sin överflödande rikedom på nya och tankeväckande synpunkter och sin oförskräckta självständighet något av en upplevelse" (Ekeberg, s 194).

I mitten av 1890-talet publicerade S en avhandling på tyska, nu inom romersk rätt och rättshistoria, Ueber die römische Conventionalstrafe und die Strafklauseln der fränkischen Urkunden (1896). Genom att det publicerades på tyska blev det även uppmärksammat av tyskspråkiga rättshistoriker. Det anmäldes i berömmande ordalag både i den romanistiska och i den germanistiska delen av Zeitschrift der Savigny-Stiftung fur Rechtsgeschichte, det ledande tyska rättshistoriska organet.

S publicerade kort därpå ytterligare ett arbete på ett likartat tema, denna gång inom sv rättshistoria, Bidrag till en undersökning af kontraktsbrotten enligt Sveriges medeltidslagar (1896). Alla de tre skrifterna gavs mycket positiva omdömen i TfR av S:s företrädare som professor i rättshistoria och romersk rätt i Uppsala, Isak Sven Landtmanson (bd 22, s 243). De hade säkerligen tillkommit som specimina för den specialprofessur i enbart rättshistoria, som just hade inrättats där och vars förste innehavare S blev. Sin viktigaste insats som rättshistorisk forskare gjorde dock sannolikt S genom att han sammanställde och lät trycka Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736 i åtta fylliga volymer (1900–09), ett betydelsefullt källmaterial för vidare forskning.

S lämnade många bidrag, både artiklar och bokanmälningar, till TfR som vid tiden kring sekelskiftet 1900 var den enda rättsvetenskapliga tidskriften av betydelse i Norden. Tidskriften, som grundats 1888, utgavs i Norge. Efter unionsupplösningen 1905 var bitterheten stor gentemot Norge på många håll bland sv jurister. En av de två sv redaktörerna, professorn i processrätt vid UU Ernst Trygger, lämnade därför detta år sitt uppdrag i TfR och efterträddes av S. Han medverkade också som anmälare av juridisk litteratur i den tyska Kritische Vierteljahrsschrift fur Gesetzgebung und Rechtswissenschaft.

Parallellt med sin verksamhet som professor i Uppsala, från 1907 i civilrätt, medverkade S som rättshistorisk expert i lagberedningens arbete med reformeringen av den sv fastighetsrätten; ett förslag till ny jordabalk publicerades i tre band 1906–09. S skrev också en generös och uppskattande nekrolog över den första kvinnliga docenten i juridik Elsa Eschelsson (bd 14) och framhöll därvid att hon hade gjort "en verkligt betydande insats i den samtida svenska rättsvetenskapen" (TfR 1912).

S:s roll som justitieråd och domare i det kollegialt arbetande organet HD är inte alldeles lätt att bedöma, men det framgår av referaten i NJA att han också i denna egenskap gjorde en viktig insats. I många mål, avseende tvister av principiell betydelse, lämnade han särskilda yttranden, som innehöll mera utförliga motiveringar för hans ståndpunkter i de konkreta fallen. Sin syn på domarens uppgift redovisade S i uppsatsen Domaremakt och rättsutveckling (TfR 1916). Han diskuterar där viktiga frågor kring medel och mål för lagtolkningen och avseende den rättsskapan-de verksamheten hos domstolarna inte bara utifrån sin egen domarerfarenhet utan också i anslutning till den internationella diskussionen inom den s k Frirättsrörelsen. Denna framträdde under 1900-talets första år som en rättsteoretisk riktning i Tyskland med spets mot den utpräglade lagpositivism, främst utgående från det stora lagverket Bürgerliches Gesetzbuch, som var den dominerande riktningen inom tyskt rättsliv.

Som ordförande i Lagberedningen blev S främst ansvarig för reformarbetet inom arvslagstiftningen. Detta försiggick under nära kontakter med ledande jurister i Norden, såsom en betydelsefull del av det då pågående livliga juridiska lagsamarbetet. S:s nordiska kolleger satte stort värde på hans insatser i sammanhanget. Ett av hans sista publicerade arbeten behandlade problem i samband med detta reformarbete (SvJT 1926).

Samtidigt som S obestridligen gjorde en viktig insats i Lagberedningen fördunklades hans sista år av ohälsa, delvis framkallad av hans påtagliga ointresse för fysisk aktivitet. Han var också storrökare. En ung jurist, som 1925 började arbeta i Lagberedningen, har beskrivit S: "Han var vid denna tid en förbrukad man. I ordförandesätet satt en korpulent och nästan orörlig gestalt med trött blick och en viss svårighet att uttrycka sig"(Guldberg, s 102). Kort därefter nödgades S begära förtidspension. Pensionen blev generöst beräknad och regeringen motiverade detta med att det här rörde sig om "en av det svenska rättsväsendets allra främsta män, som gjort det allmänna de största tjänster på rättslivets alla områden, såsom forskare, lärare, domare i högsta instans och innehavare av det mest krävande lagstiftningsuppdrag" (KM:ts prop s 5).

Omdömena om S som akademisk lärare går i olika riktningar. En del fann hans föreläsningar vara "förebildliga för det stadium vara hans studenter befann sig" (Elliot, s 98). Eftersom han föreläste långsamt gick det lätt att göra noggranna anteckningar. Han dikterade närmast en liten lärobok i rättshistoria, vilket var till stor nytta för studenterna, då det saknades användbara läroböcker i de flesta juridiska ämnen. Andra åhörare fann däremot S vara "en ganska måttlig förmåga" som föreläsare för större auditorier. Han kunde dock då och då göra närmast genialt belysande reflektioner, som blev till stor glädje för de mest intresserade av hans studenter. Som mentor och rådgivare åt yngre vetenskapliga förmågor blev han "oskattbar" (Alexanderson). S ansågs allmänt vara ett av den juridiska fakultetens bästa intellekt och blev också högt uppskattad av studenterna för sin helgjutna karaktär. Under en tid, då avståndet mellan professorer och studenter som regel var stort, framstod han som human och naturlig.

S var något av en ironiskt lagd skeptiker och traditionalist som ogillade mycket av företeelserna i sin samtid, särskilt dess brist på sinne för tradition och hänsyn till andras rätt. Han hade en utpräglad känsla för både kontinuitetens betydelse inom rättslivet och de krav som samhällets utveckling ställde på detsamma. Han kunde med ett uttryck av självironi skämta om att en kollegas naivitet kunde ta sig det extrema uttrycket att han tom "trodde på sina egna föreläsningar". S gjorde ett starkt intryck på den yngre generation av Uppsalajurister som hade honom som akademisk lärare: S "var icke blott en av de rikaste begåvningar, svensk rättsvetenskap haft att uppvisa, utan även en av de mest särpräglade" (Ekeberg, s 193). "För den generation av teoretiskt intresserade unga jurister, som under decennierna kring sekelskiftet [1900] mottogo sina bestämmande intryck, kom åter S:s verksamhet som forskare och lärare att få en betydelse som icke lätt kan överskattas ..." (Alexanderson, s 123).

Författare

Jan-Olof Sundell

Arkivuppgifter

Brev från S i LUB (till P E Liljekvist oj Thyrén) o RA (bl a till I Afzelius).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om den dialektiska metodens ställning i Hegels logik. Akad afh. Upsala 1887. 38 s. - Om rättsstridighetens former med hänsyn till skadeståndsproblemet. Akad afh. Upsala 1894. 254 s. [För docentur.] Övers i sammandrag: Zur Lehre von den Formen des Unrechts und den Thatbeständen der Scha-denstiftung (Jherings Jahrbiicher fur die Dogmatik des heutigen römischen und deutschen Privatrechts, Bd 35 (N F 23), Jena 1895, s 343-430). - Bidrag till en undersökning af kontraktsbrotten enligt Sveriges medeltidslagar. Upsala 1896. 82 s. (UUÅ, 1896, Juridik [ 1 ], [även omsl: Rätts- och statsvetenskaper 1 ].) - Ueber die römische Conventionalstrafe und die Straf-klauseln der fränkischen Urkunden. Berlin 1896. VIII, 152 s. - Om förhistorisk privaträtt i Sveriges medeltidslagar (Nordisk tidskrift, N F, årg 11, 1898, Sthlm, s 645-663). - Den internationella kongressen för jämförande historia i Paris den 23-28 juli 1900. Referat (HT, årg 20, 1900, Sthlm, s 309-328; tills med Th. Westrin o E. Wrangel). - L'origine de la propriété dans 1'ancien droit de la Suéde (Annales internatio-nales d'histoire, Congrés de Paris 1900, Session 2. Histoire comparée des institutions et du droit, Paris 1902, s 7-11). -Johan Gabriel Richert. 1. Richert som lagförfattare (HT, 25, 1905, s 191-206). - Ivar Afzeli-us. * 15/10 1848, f 30/10 1921. Invald den 15/10 1905 (VAÅ, 1922, Sthlm, s 273-286, 1 pl-bl; även sep med omsl: Ivar Afzelius. Biografi). - Om solidarisk ansvarighet för rättegångskostnad i tvistemål (NJA, afd 2. Tidskrift för lagstiftning m. m., årg 36,1911, Sthlm, s 85-112). - Kompendier, hektograferade, litografiskt tr eller duplicerade, bl a: Privaträttens historia, u o o å, 4:o; Anteckningar efter ... kollegium i rättshistoria, u o o å, 343 s; Rättshistoria, anteckningar från ... förel. h. t. 96, [afd 3. Om exekution enligt Sveriges medeltidslagar], U o o å, 205 s; Anteckningar efter ... föreläsningar över den svenska obligationsrätten v. t. 1908, Upps (tr Sthlm) 1908, 4:o, 163 s, Ny uppl med ändringar föranledda av senare lagstiftning, För juris studerande vid Uppsala univ ... jan. 1912, Upps [1912], 188 s; Anteckningar ... över den sv sakrätten, Läsåret 1907-1908, höstterm. 1908, Upps 1908, fol, 212 s, Ny revid uppl ... 1913, 311 s; Den svenska processrättens historia, anteckningar efter föreläsningar, Ny delvis omarb uppl, u o 1912, 4:o [skrivmaskinstyper], 263 s, Ny upp] 1919. - Artiklar i Nordisk familjebok, Ny ... uppl, Sthlm 1904-26, bidrag i bl a: Tids-skrift for Retsvidenskab, 1898, 1901-02, 1904, 1906, 1912 (recension) 1914-16 (även rec), 1918-19, [Chrisuania,] SvJT, 1918,1921,1926, Sthlm, Kritische Vierteljahrsschrift fur Gesetzgebung und Rechtswis-senschaft, Munchen ... (rec).

Utgivit: Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736 efter offentligt uppdrag. Bd 1-8. Upsala 1900-09. 1. Lagkommissionens protokoll 1686-1693. 1900. VIII, 509 s. 2.... 1694-1711. 1901. V, 379 s. 3.... 1712-1735. 1901. TV, 413 s. 4. Lagkommissionens förslag 1698-1697. 1902. XXV, 470 s. 5. ... 1698-1718. 1902. IX, 450 s. 6. ... 1719-1734. 1904. XXI, 589 s. 7. Udåtanden öfver Lagkommissionens förslag. 1908. XI, 666 s. 8. Riksdagshandlingar angående Lagkommissionens förslag. 1909. VII, 361 s.

Källor och litteratur

Källor o litt. ED:skonseljakter9dec 1896,nr 6,o 17 juni 1898, nr 14, RA.

N Alexanderson, W S (dens, Jurislprofiler o ett par andra, 1948); J E A[lmquist], [rec av] Minnesskr ägnad 1734 års lag 1-3, 1934 (HT 1935, s 432-36); B Ekeberg, W S t (SvJT 1929); H Elliot, Ur en domares liv (1958); S Gagnér, Hagerups tidsskr (Tidsskr for rettsvitenskap, 1999); H Guldberg, En domare ser tillbaka (1966); KM:ts prop nr 195 [1927] (Bih till riksdagens prot ... 1927, 1:12, 1927); E Modig, Diplomattjänst med mellanspel (1954); SMoK;J-O Sundell, Tysk påverkan på sv civilrättsdoktrin 1870-1914 (1987); UUM (1906).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
K J Wilhelm Sjögren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5995, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan-Olof Sundell), hämtad 2024-05-07.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5995
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
K J Wilhelm Sjögren, urn:sbl:5995, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan-Olof Sundell), hämtad 2024-05-07.