Meriter

8 Sparre (från 1814 Franc-Sparre), Bengt Erland, ättling till en av S 1:s halvbröder, f 15 mars 1774 i Vassunda, Sth, d 20 aug 1837 i Flöda, Söd. Föräldrar: kaptenen Gabriel S o Maria Wendela Ulfsparre. Fänrik vid Södermanlands reg 14 dec 85, konduktör vid Fortifikationen 26 april 93, löjtn i armén 28 febr 96, stabsadjutant hos konungen o kapten i armén 7 april 96, kapten vid Björneborgs reg 3 juni 99, överadjutant hos konungen o major i armén 9 sept 01, brigadadjutant o major vid Nyländska brigaden 18 dec 01, adjutant hos generalbefälhavaren G M Armfelt (bd 2) i Pommern 04, hos ambassadören C v Stedingk vid ryska armén i Mähren 05, generaladjutant av flygeln o överstelöjtn i armén 1 mars 05, överstelöjtn vid pommerska fortifikationen 9 juni 06, överstelöjtn vid Fortifikationen 3 dec 07, överadjutant för expeditionen vid Västra armén mars 08–sept 09, överste i armén 25 dec 08, chef för fästn:arna i Skåne 10–11, sekundchef för Ingenjörkåren 28 sept 11, chef där från 30 juni 12, generalmajor 10 sept 13, erhöll K M:ts tillstånd att kalla sig Franc-Sparre 24 maj 14, frih löjan 15 (introd 33), deltog i riksdagarna 15-34/35 urt (led av statsutsk 17/18, av särsk utsk 23, av bankoutsk 28/30–34/35), led av 1819 års befästn:komm febr–maj 19, av komm ang en förbättrad fångvård nov 20–mars 23, ordf i dir för Arméns pensionskassa 11 nov 24, led av komm ang nytt brandreglemente för Sthlms stad dec 25–april 27, av komm ang förordn om sysslolösa personer dec 25–sept 28, av komm ang rikets allm undervisn:verk dec 25–dec 28, av komm ang inrättandet av Teknologiska inst mars–maj 26, generallöjtn 11 maj 26, led av dir för Teknologiska inst från 20 april 27, av komm ang omorganisation av Krigskoll sept 28-juli 29, tf inspektor vid Pionjärkåren 30, ordf i styr för Göta kanal-bolag 23 jan 30-23 mars 33, led av komm ang fördeln av anslag till försvarsverket febr-sept 30, tf president i Krigskoll från 17 nov 32, led av komm ang ackorderna inom värvade armén mars–april 33, greve 16 nov 33 (ej introd), v ordf i Sv missionssällsk 35, ordf i Sv nykterhetssällsk 37. – Led av Sv krigsmannasällsk (från 04 KrVA) 98, HedLKrVA 18 (förste sekr april 98–00, styresman från 36), LVA 36.

G 19 jan 1812 (1818 års renskrivna stamtavlor, RHA) m Johanna Hedvig Wilhelmina (ursprungligen Hitzel) Bernhard i hennes 3:e gifte, f 10 maj 1775 (1818 års renskrivna stamtavlor) sannolikt i Berlin, d 4 sept 1839 i Sthlm (Svea hovrätts arkiv, adliga bouppt, 1839:7, RA), dtr till sammets- o sidenfabrikören Moses B o Vögelche (Fanny) Fließ, samt tidigare g 1) m sin kusin doktor Isaac (senare Carl Eduard) Fließ o 2) m generalmajoren frih Gustaf Boije.

Biografi

Bengt S inledde sin militära karriär som elvaåring vid Södermanlands regemente. Vid denna tid fanns ännu ingen formaliserad utbildning, gemensam för alla blivande officerare. Men vid en del militära förband existerade lokala militärskolor. Den kanske främsta av dessa drevs på initiativ av Södermanlands regementes chef, översten Gustaf Adolf v Siegroth (s 145). Denne var en av krigsmaktens mest intellektuella företrädare, och i hans anda fostrades en yngre generation av välutbildade blivande officerare. S var en av dem och blev 1785 fänrik vid regementet.

Redan under sin tid vid Södermanlands regemente var S inriktad på fortifikationsområdet, och 1793 knöts han som konduktör till Fortifikationen i Sthlm. Under de följande åren kom hans bana att domineras av arbetsuppgifter och befattningar i Finland. Tiden i Fortifikationen tillbringades tidvis på Hangö fästning och därefter vid generalbefälet i Finland. Som led i gradpasseringen, dvs den systematiska och kombinerade officersutbildningen/befordran, fick han en kaptensbefattning vid Björneborgs regemente 1799 och en majorsställning vid Nylands brigad 1801. Det gjorde S till en av de bäst insatta officerarna vad gällde finländska försvarsförhållanden.

Den finländska inriktningen på karriären avbröts dock när S under 1801 års krigsrustningar knöts som adjutant till överbefälet över de västra gränsfästningarna. Efter en utrikes resa 1803–04 "för att inhämta kunskap i Fortifikationens vetenskaper" sändes S som fortifikationsexpert till det sv Pommern. Här var han 1804–07 verksam med försvarsförberedelser. En rad promemorior och rapporter visar att S arbetade intensivt med att rekognoscera de naturgeografiska förutsättningarna för olika fältbefästningar på landsbygden samt för ett system av fästningsverk runt Stralsund. Vistelsen i Pommern avbröts 1805 av ett uppdrag att följa med den sv ambassadören v Stedingk till den ryska armé som då befann sig i Mähren. Efter det ryska nederlaget mot Napoleon i trekejsarslaget vid Austerlitz återvände S till Pommern för tjänstgöring som fortifikationsbefälhavare, dels i Stralsund, dels i den sv fältarmén.

Sedan ryska trupper i början av 1808 gått in i Finland kallades S hem för att i mars s å bli överadjutant för expeditionen vid den reservarmé som sattes upp vid västra gränsen. Här kvarstannade han hela kriget, till sept 1809. Efter kriget var han 1810-11 chef för det skånska fortifikationsområdet. Därmed hade S innehaft befattningar inom Fortifikationen i alla viktiga gränsavsnitt utom den sv ostkusten.

Inte minst tack vare sin stora erfarenhet av såväl de pommerska försvarsproblemen som de intryck han skaffat sig av den franska armén under 1805 kommenderades S i april 1813 till den sv armén i Tyskland. Här blev han souschef vid den norra arméns generalstab under arméns högste chef, den sv kronprinsen Karl Johan. Sommaren 1814 överfördes han med armén till Sverige och deltog sedan i det korta norska fälttåget som generaladjutant för expeditionen vid den sv arméns högkvarter. I dec 1814 återvände han till Sthlm när större delen av den sv armén drogs hem, efter det att en slutlig uppgörelse träffats om den svensk-norska unionens utformning.

Sedan kriget i Norge avslutats sensommaren 1814 övergick S till mera fredliga sysslor inom Fortifikationen. Han blev 1811 som sekundchef den som förde befälet i Ingenjörkåren i chefens frånvaro och utnämndes följande år till chef för kåren. Den hade bildats 1811 genom en sammanslagning av Fortifikationen och Fält-mätningskåren. S förde 1813-14 befäl över Ingenjörkåren i både Tyskland och Norge. Som sådan inspekterade han också under sommaren 1817 rikets olika befästningar. 1831 tog han initiativ till att ombilda Fältmätningsbrigaden inom Ingenjörkåren till den självständiga Topografiska kåren. Han engagerade sig hårt i Ingenjörkårens utbildningsfrågor. Dess läroverk utvecklades 1815-32 till den kanske främsta tekniska utbildningsinrättningen i Sverige. S väckte på riksdagen 1823 ett förslag om inrättandet av "ett tekniskt och mekaniskt centralinstitut". 1827 blev han också ledamot av Teknologiska institutets då inrättade styrelse.

S:s fortsatta karriär förde honom till flera höga poster, bl a befordrades han till generallöjtnant 1826 och till tf president i Krigskollegium 1832, men frågan är om inte hans reella inflytande kulminerade i mitten och slutet av 1810-talet. S:s mest kända insats under denna period markerar också en tydlig gräns för hans faktiska inflytande.

S var en av ledamöterna i 1819 års befästningskommitté. Han stod i grunden bakom centralförsvarstanken, dvs idén att den sv armén vid en rysk invasion skulle dra sig inåt landet för att sträcka ut angriparens försörjningslinjer. Stödd på en centralbefästning skulle man sedan när möjlighet gavs inleda en motoffensiv och driva angriparen i havet. Så långt var S:s åsikter helt i linje med andra ledande militärers. Men han menade att en sådan plan inte bara krävde en centralfästning utan också minst ett par sidofästningar med uppgift att stödja huvudfästningens försvar. När arbetet på Vanas (från 1832 Karlsborg) fästning i Västergötland inleddes 1819, argumenterade S energiskt för att inte alla resurser skulle läggas på denna fästning. Medel måste också anvisas för en fästning vid Örebro-Arboga och en vid Jönköping, i synnerhet för att kunna försvara landet mot en kombinerad danskrysk invasion. Men inom befästningskommittén var majoriteten av en annan åsikt. De höll förslaget om sidofästningarna för orealistiskt och ansåg att det var bättre att koncentrera resurserna på fästningen vid Vanas, så att den blev så stark som möjligt. Av samma åsikt var Baltzar v Platen (bd 29), som ville knyta Göta kanal till den planerade centralfästningen. Det blev också slutresultatet.

Ironiskt nog utsågs S till att från 1820 leda arbetena på Vanas fästning, som för honom måste ha representerat en mycket ofullkomlig version av hans eget försvarspolitiska koncept. S gick dock in för arbetet med påtaglig energi; därom vittnar hans som vanligt innehållsrika promemorior som utarbetades för de ansvariga för fästningsbygget. En första sådan utfärdades i aug 1820 med 13 detaljerade specifikationer om vad som skulle uträttas, från arbetet med schaktkorgar till införskaffandet av levande oxar så att arbetsfolket fick färskt kött åtminstone var 14:e dag.

S var en officer med det intellektuella förhållningssätt som var vanligt inom Fortifikationen, men hans skrivande var begränsat till rent administrativa handlingar. En strid ström av promemorior och rapporter flöt från hans penna redan i Pommern och under tiden i 1819 års befästningskommitté. Men i övrigt tycks han inte ha haft någon ambition att själv driva på utvecklingen genom att författa krigsvetenskapliga texter. Han var mera den duglige administratorn och stabsofficeren som förvisso hade egna tankar om sakernas ordning men som aldrig ställde sig i främsta ledet och drev opinion för de egna hjärtefrågorna.

I försvarsfrågan tvekade dock inte S att ta tydlig ställning när han fann det nödvändigt, så t ex i ett anförande inom adelsståndet hösten 1834, då statsutskottet strukit anslag till nya kustartilleripjäser för att i stillhet avvakta en lägligare tidpunkt. S ställde den retoriska frågan: "...när kommer den lägliga tiden? Kanske då krig inträffar". Symptomatisk för hans avvaktande inställning till att framhäva sig i debatter och skrifter är formuleringarna i ett av flera memorial till statsutskottet under åren 1829-33: "Då man inte talar för att i en opinionsstrid äga sista ordet, och icke heller för att fylla de åhörandes öron med tomma fraser, utan endast för att genom meddelande av upplysningar, som man genom sin ställning är skyldig att äga...". – Namnet Franc-Sparre antog S med K M:ts tillstånd 1814 i samband med att han tillträdde fideikommissegendomen Vegersberg i Floda sn, Södermanland (s 701).

Författare

Lars Ericson

Arkivuppgifter

S:s arkiv (1 vol, stater, memorial m m ) i KrA. -Brev från S i GUB (bl a till P Wieselgren), KB (bl a till L v Engeström o C C Gjörwell) samt i RA (bl a till A v Hartmansdorff o A G Mörner).

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Anförande till högloflige ridderskapets och adelns protocoll för den 28 februarii 1823, angående de mera bildade medborgare-classernes rigtande till deltagande i samhällets productiva yrken. Sthlm 1823 (Nordström). 8:o. [2], 16 s.

Översatt: E L H de L d'Antraigues, OfVersättning af ett fragment af XVIIhde boken i Polybius, funnit i klostret St. Laura på berget Athos. Greifswald 1806. 8:o. [8], 167 s. [Anon.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Militaria, M 1170 (ansökn:ar o merit-förtecknar), RA. Fortifikationen, Chefsexp, vol D 1:1 (meritförteckmar) o D 2:5 (rullor); Fortifikationen, Suppl, vol 13, 16-17 (PM o rapportjournal från Pommern 1806-07) o vol 24 (tjänsteskriv:er från Ingenjörkåren 1815); Kriget i Pommern 1805-1807, vol 29 (journal 1805); Befästmkomm 1819, vol 1 (PM 26 mars o 16 april 1819); Karlsborgs fästmarkiv, Orderbok 1820 (instruktion 8 aug 1820 för arb på Vanas), allt i KrA.

Biogr öfver grefve B E F S (VAH 1837); Biographiskt lexicon öfver namnkunnige sv män, 15 (1848); L Ericson, Från sällsk till akad 1796-1870 (Fäderneslandets försvar: KrVA 1796-1996, ed E Norberg, 1996); dens o B Lippold, Karlsborgsliv (1995); Fortifik^:! (1930) o 5:1 (1952);PHenriques, Skildringar ur KTH.s hist, 1 (1917); T T;son Höjer, Carl XIV Johan: konungauden (1960); A Jansson, Försvarsfrågan i sv politik från 1809 till Krimkriget (1935); A Kjellén, Sociala idéer o modv hos sv förf, 2 (1950); J Kleberg, Krigskollegii hist: biogr antecknar, 1630-1865 (1930); T Larsson, Reformen i brännvinslagstiftn 1853-1854: förhist (1945); [G E Lundstedt,] nekr över S (KrVAH 1837); Oscar II, Mina memoarer, ed N F Holm, 1 (1960); B Räftegård, Carlsborg: ur fästn:ens o ortens äldre hist (1983); SMoK; B Steckzén, Krigskollegii hist, 2-3 (1937); A Söderhjelm o C-F Palmstierna, Oscar I (1944); L Tingsten, Huvuddragen av Sveriges krig o yttre pol aug 1813-jan 1814 (1924); R Torstendahl, Teknologins nytta (1975); RWidegren, Militär o civil ingenjörstttbildn i Sverige under 1800-talet (Fortifikationen 350 år: 1635-1985, ed B Runnberg, 1986); S Widmalm, Mellan kartan o verkligheten: geodesi o kartläggn 1695-1860 (1990).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bengt E Sparre (Franc-Sparre), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6169, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Ericson), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6169
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bengt E Sparre (Franc-Sparre), urn:sbl:6169, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Ericson), hämtad 2024-04-16.