Meriter

Sason, Sixten (Karl-Erik Sixten Andersson), f 12 mars 1912 i Skövde, d 1 april 1967 i Solna, Råsunda. Föräldrar: stenhuggaren Johan August Andersson o Regina Lovisa Jonsdtr. Tecknare o designkonsult med egen firma, ägare o led av styr för Sason Design ab från 60.

G 15 febr 1942 (–58) i Linköping, Domk, m Mait Ingrid Sjöström, f 8 dec 1918 i Lycksele, Vb (enl fdb för Njurunda, Vnl), d 9 okt 1998 i Hudiksvall, dtr till postmästaren Haddon S o Armida Albertina Johansson.

Biografi

Sixten S, som i officiella sammanhang bar namnet Sixten Andersson, växte upp på en gård nära Billingehus utanför Skövde. Fadern var bildhuggare och hade ett stenhuggeri där S gick som lärling. Mycket av det hantverkskunnande och den kunskap som han förvärvade hos fadern hade han nytta av senare i livet. När nya industriprodukter skall tas fram föregås de av modellstudier av olika slag och här kom S:s erfarenhet av att skulptera i gips och lera väl till pass. Fadern önskade att S skulle utbilda sig vid FrKA; omsider sökte han också dit, men med negativt resultat. S läste via en korrespondenskurs till ingenjör och försörjde sig som tidningstecknare. Det finns uppgifter om att han fick bilder publicerade redan som 14-åring.

Sina första designuppdrag fullgjorde S som tonåring; bl a deltog han i formgivningen av Husqvarnas motorcyklar. 1931 flyttade S till Sthlm för att mer koncentrerat försöka ägna sig åt tecknandet. Han fick betalt per teckning men förtjänsten räckte inte långt. Han bodde tillsammans med Åke Pernby på en pråm och tillsammans gick de på Otte Skölds målarskola.

Under 1930-talet etablerade sig S som idégivare och tecknare på motorområdet. En genomgång av Sv motortidning och Motornyheterna visar på spännvidden i hans idéer; bl a presenterade han ritningar på en bil där han utnyttjade de tillgängliga utrymmena bättre och där framfjädringen var av aeroplantyp. S:s förslag var en tub som innehöll både spiralfjäder och stötdämpare samtidigt som tuben fungerade som styrspindel. Denna konstruktion hade klara likheter med vad som senare blev helt dominerande. 1938 presenterade S sin vårdröm, en bil som innehöll sådana "orimligheter" som fyrhjulsdrift och fyrhjulsstyrning. Det senare 1930-talets bensinbrist hade ingen hämmande inverkan på S:s kreativitet; han kom med flera förslag på alternativt drivna fordon.

Som ung och även senare intresserade sig S för Staden, stadsplaneringen och problemen kring kommunikationerna och en ökande bilism. I slutet av 1930-talet visade han hur en tänkt billed, norrifrån, in emot Sthlms city skulle kunna se ut. Den nya Sveavägen var en modern bilväg, givetvis för högertrafik, med p-platser under husen och fotgängarstråken på hyllor i nivå med tvärgatorna. I hans planer ingick även den Öresundsbro som han ansåg förr eller senare måste komma.

Under sin militärtjänstgöring, som flyg-mekaniker, råkade S ut för en olycka som han aldrig riktigt repade sig ifrån. 1934–39 låg han på sjukhus med ständigt återkommande infektioner och operationer. Själv berättade han om denna tid som den bästa i sitt liv: Han hade tid att studera, fick bra vård och sjukhussalen omvandlade han snabbt till ateljé. Biträden fungerade som budbärare till tågen med teckningar och gick till affären för att köpa material. Kost och logi hade han gratis.

Vid krigsutbrottet knöts S till Sv aeroplan ab (Saab) i Linköping som chef för företagets tecknargrupp. Där gjorde man handböcker och instruktionsmaterial och S:s enastående förmåga i "röntgenteckning" kom väl dll pass. Han hade bra hand med människor och han ställde upp och stöttade medarbetarna. På fritiden tecknade och illustrerade han för olika tidskrifter och gjorde inte bara tekniska visioner utan även religiösa illustrationer. S fick också möjlighet att ställa ut sina verk i Linköping. Utställningen blev en framgång; särskild uppmärksamhet väckte hans förmåga att återge fart och kraft i en i sig orörlig bild.

Inför övergången till fredstida förhållanden påbörjades inom Saab studier av lämpliga objekt för civil produktion. I okt 1944 fick S i uppdrag att skissa på en framhjulsdriven bil med självbärande kaross och god aerodynamik. Projektet gällde den blivande småbilen Saab 92. Man ville ha högsta möjliga hastighet med minsta möjliga motorstyrka. Säkerhetstänkandet var påtagligt liksom en teknisk ambition att hellre utnyttja företagets flygkompetens än att studera hur bilar konstruerades före kriget. När S presenterade sina utkast och skisser tog projektet fart. Alla som fick se skisserna inspirerades och man fick ett mål att arbeta mot. S hade en intuitiv känsla för aerodynamik och när man gjorde vindtunneltester på den första prototypen kom man ner i smått fantastiska 0.32 cW. Till stor del var det låga värdet ett resultat av den släta undersidan, vilket man tillskriver S:s framsynthet.

Utmärkande för S:s arbete med Saab 92 var att han satte användaren i centrum. När det blev aktuellt med nya modeller tillmötesgick han t ex önskemål om ordentliga askkoppar och rymliga, lättillgängliga dörrfack som kunde rymma falukorv och ett par rejäla flaskor. S hävdade också att det enkla och funktionella blev vackert. S:s rutin var av stor betydelse för att projektet med Saab 92 blev framgångsrikt och han fortsatte att arbeta med Saab-bilarna som fristående designkonsult ända till sin bortgång. Han hade designansvaret både för årsmodellsförändringar av Saab 92 och dess efterföljare och för den helt nya modellen Saab 99. – Under 1930- och 1940-talen presenterade S mängder av förslag hur bilar kunde se ut och fungera; bl a skissade han på framhjulsdrivna bilar med hopbyggd motor och växellåda, en grundkonstruktion som kom att bli helt dominerande på senare bilar.

Under sin anställning vid Saab fick S kontakt med Victor Hasselblad som från 1941 tillverkade spaningskameror åt flygvapnet. I samarbete med S utvecklades en civil modell i ett betydligt nättare format men där grundidén med lätt utbytbara komponenter bevarades. Det blev "världens första enögda spegelreflexkamera 6x6 cm med utbytbara objektiv och magasin". Hasselblad visade själv den första modellen i New York 1948. Fotoskribenternas recensioner var lysande och det tecknades så många order att leveranssvårigheter uppstod.

Utom med Saab samarbetade S med två andra stora fasta kunder, Electrolux och Husqvarna. Han svarade för exteriördesignen på Electrolux' dammsugare, kylskåp, golvpolerare och hushållsassistenter. Han kom också med en hel del nya idéer och förslag rörande företagets produkter. Husqvarna skilde sig från de båda andra fasta kunderna genom en mer gammaldags hierarkisk bruksuppbyggnad. Företaget hade ett mycket brett utbud och S arbetade med så skilda produkter som motorsågar, våffeljärn, strykjärn, symaskiner och spisar – hans mor lånade för övrigt sitt namn åt spisserien Regina. Den mjukt rundade rektangulära formen går igen på många av hans hushållsmaskiner. Husqvarna tillverkade även emaljerade fat och grytor som i princip var outslitliga; det blev därför nödvändigt att variera med färg och form för att skapa modeväxlingar. S kontaktade konstnären Pierre Olofsson på grund av dennes säregna sätt att behandla färg och de två inledde ett nära samarbete i frågor kring färgsättning av produkterna.

När det gällde att sälja in sina designförslag hade S en enastående förmåga att fånga det tidstypiska i sina bilder. Han fick med miljöer som hjälpte till att förankra produktförslagen i företagsledningarna. I ett rekommendationsbrev som Electrolux utfärdade för S 1952 framhölls att han hade säker smak och förmåga att göra sina designförslag så okomplicerade att det aldrig var några svårigheter att sätta dem i produktion. Han hade även vaken blick för rent praktiskt tekniska problem. Detta är en beskrivning som har bekräftats på många håll. Just S:s förmåga att kunna illustrera, formge, fungera som idéspruta och tala teknikernas språk gör att han anses vara en av portalfigurerna inom sv industridesign.

Författare

Björn-Åke Sköld

Tryckta arbeten

Illustrerat bl a: B Cleve, Fantomen, en berättelse för ungdom (Pojkarnas flygbok, 1940); Motornyheterna 1932-34; SvMotortidn 1933-49.

Källor och litteratur

Källor o litt: B-Å Sköld, S S (Sv industridesign: en 1900-talshist, ed L Brunnström, 1997).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sixten Sason, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6358, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn-Åke Sköld), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6358
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sixten Sason, urn:sbl:6358, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn-Åke Sköld), hämtad 2024-04-26.