Biografi

Sandwall, släkt. Namnet S antogs av barn till Isak Johannesson (1791–1874), lantbrukare på Rudö lillegård i Sandsjö (Norra Sandsjö), Jönk, och hans maka Greta Lisa Olofsdtr (Liljeqvist) (1796–1872). Även Isak Johannesson antog släktnamnet S, men först i samband med att han 1858 etablerade sig som järnhandlare i Vetlanda.

Av makarnas nio barn var den äldste sonen, Johannes (Johan) S (1814–67), den ende som föräldrarna kunde kosta på en högre utbildning. Han avlade kameralexamen vid LU 1835 och utnämndes 1837, efter en kortvarig anställning som landskontorist i Jönköping, till den nygrundade Smålands privatbanks förste bokhållare och var 1839–47 bankens kamrer. Samtidigt etablerade han sig som företagare och tidningsman i Jönköping och blev en av stadens mer framgångsrika och offentligt uppmärksammade personer.

Nybliven ägare till Jönköpings största hus grundade S 1843, tillsammans med Johan Lundström (bd 24), boktryckeri, bokförlag och en tidning, Jönköpingsbladet, för att 1845 bli ensam ägare av rörelsen. Parallellt med denna etablering anlade han tillsammans med Lundströms yngre bror Carl (bd 24) en metallfabrik särskilt inriktad på tillverkning av knappar och kaskar för arméns räkning. Verksamheten, bedriven under patriarkaliska former och med ett betydande inslag av barnarbete, uppvisade efter hand en vikande lönsamhet, möjligen sammanhängande med att stora summor drogs ur rörelsen för att finansiera vidlyftiga men misslyckade terminsaffärer i brännvin. Metallfabriken var den första anläggningen av sitt slag i Jönköping och kom att bilda grunden för det industriella genombrottet i staden. 1848 avvecklade S alla sina aktiviteter i Jönköping och flyttade till Gbg där han fram till 1851 ägde och drev GHT.

Den journalistiska rapphet, aktualitet och vakenhet som präglade Jönköpingsbladet och GHT vid denna tid var i hög grad ett resultat av S:s ansträngningar. Mera organisatör än journalist knöt han till sig en rad framstående skribenter med förmåga att sprida ett politiskt budskap, närmast att beteckna som utopiskt liberalt. Reformeringen av näringspolitiken, en för S särskilt angelägen fråga, behandlades av Georg Swederus medan C J L Almquist (bd 1) i Jönköpingsbladet publicerade artiklar som var alltför radikala för Aftonbladet, Almquists huvudorgan. Viktor Rydberg (s 45) började sin publicistiska bana i S:s tjänst. Genom redaktionella satsningar som dessa vanns uppmärksamhet både i samtida press och sentida forskning och även en mycket god upplageutveckling. I det liberala pressgenombrottet vid 1800-talets mitt kom S:s tidningar att inta en tätposition inom landsortspressen.

S var inte blott propagandist för en utopisk liberalism utan försökte även på ett tidstypiskt sätt sammansmälta idé och verklighet i parallella politiska, ekonomiska och industriella projekt. I metallfabriken såg han en möjlighet att praktiskt omsätta välmenande tankar om fabriksarbetets disciplinerande inverkan på olyckligt lottade barn. Till bilden hör också hans bildningsnit: han var initiativtagare och ordförande i Jönköpings bildningsförening. I Gbg intog S snabbt en plats i det offentliga livet och blev ordförande i både Bildningscirkeln, Skandinaviska föreningen och Arbetareföreningen. Sin politiska radikalism, som i Jönköping ådragit honom etablissemangets ovilja under revolutionsåret 1848, övergav han icke. Handelstidningen radikaliserades under S:s ledning; därom vittnade bl a en artikelserie baserad på Friedrich Engels' arbete om arbetarklassens läge i England, och han upprätthöll kontakter med den socialistiska kretsen i Sthlm.

S:s rastlösa och ekonomiskt alltmer pressade verksamhet fick för sv del ett tvärt slut då direktionen för Smålands privatbank 1851 uppdagade en förskingring och efterlyste honom som ansvarig. Brottet hade skett redan 1843 och stod i samband med sedelutgivningen; ett betydande antal sedlar hade släppts ut i cirkulation utan att bokföras i banken, vilket avslöjades först vid inlösen långt senare. Redan innan bankens undersökning avslutats flydde S till USA, för övrigt blott tre månader innan Almquist företog en liknande resa. I USA deltog S som frivillig i inbördeskriget varvid han befordrades till förste löjtnant och regementsadjutant i unionsarmén.

Brodern Frans Gustaf S (1823–97) arbetade 1845–50 som bokhållare och föreståndare vid Metallfabriken i Jönköping och grundade 1860, då självjärnhandlare, med stöd av Johan och Carl Lundström ett mindre järngjuteri, Sandwallska gjuteriet, delvis med avsikt att försörja den spirande tändsticksindustrin med maskindelar. Företaget, där Frans S gjorde sin insats som säljare och administratör och även från 1875 var ensamägare, utvecklades under namnet Jönköpings mekaniska werkstad (JMW) till en av stadens största industrier. Den till en början hantverksmässiga tillverkningen mekaniserades efter hand och det diversebetonade sortimentet koncentrerades till specialiteter som ångpannor och ångmaskiner. S tog verksam del i det politiska livet; han var från 1863 ledamot av stadsfullmäktige, där han under årtionden ledde en konservativ falang, och representerade Jönköping i AK vid riksdagarna 1880–87A och 1888–90.1 tullstriden framträdde han som ivrig protektionist och bidrog som ledamot av bevillningsutskottet efter det tullvänliga genombrottet 1888 till skyddssystemets genomförande. Han blev 1882 VD i det bolag som utgav Smålands Allehanda och arbetade för att ge tidningen en konservativ och protektionistisk färg.

Två av Johan och Frans S:s bröder kom att etablera sig i bryggeribranschen. Den äldre, Jonas S (1829–89), förvärvade på 1850-talet ett bryggeri i Lidköping och var efter företagets ombildning till aktiebolag disponent där 1866-86. Han var kommunalt engagerad i staden och ledamot av AK 1879–82. Brodern Johan Alfred S (1839–1930) utbildades till bryggare i München 1858–59 och övertog 1862 ett bryggeri i Borås vilket under namnet Sandwalls ångbryggeri utvecklades till ett av landsortens största företag i branschen. Han var en föregångsman – bl a införde han som förste bryggare i landet tillverkning av pilsneröl – och livligt engagerad i bryggeriindustrins organisationssträvanden där han särskilt ägnade sig åt tekniska frågor och utredningar kring maltbeskattningen. Han deltog i grundadet av Sv bryggareföreningen 1885 och var 1891-97 vice ordförande i dess styrelse. I Borås var Alfred S en framstående kommunalman, stadsfullmäktig 1873-1922 och ledamot av en mängd styrelser, nämnder och organisationskommittéer. Särskilt intresserad av sjukvårdsfrågor främjade han som mångårig ledamot av Älvsborgs läns landsting och ordförande i dess sjukvårdsutskott länslasarettets tillkomst och utveckling. I lasarettsdirektionen var han under 24 år vice ordförande. S representerade sin hemstad i AK 1897-1902 och sitt hemlän i FK 1904–11. Tull- och försvarsvänlig tillhörde han i riksdagen den yttersta högern men spelade knappast någon mer framträdande politisk roll.

Alfred S:s son Sven Isak S (1869–1947) anställdes efter mogenhetsexamen i Skara vid faderns bryggeri där han blev delägare 1916 och var ensamägare från 1931. Han deltog i utredningar rörande maltdryckslagstiftningen och var 1929–43 vice ordförande i Sv bryggareföreningen. Sven S hade många kommunala uppdrag i Borås, bl a som ordförande i stadsfullmäktige 1919–42, och gjorde sig där känd som en ivrig förespråkare för egnahemsrörelsen. Han var kulturhistoriskt intresserad och utgav historiker om bryggeriindustrins organisationer.

Namnet S antogs även av barn till den inledningsvis nämnda Greta Lisa Olofsdtrs yngre syster Stina Catharina Olofsdtr (1804–81) i hennes äktenskap med Johannes Petersson (1799–1873), lantbrukare i Nävelsjö, Jönk. Syskonskaran innefattade sex söner och två döttrar. Även makarna själva använde mot slutet av sina liv släktnamnet S. Deras sonson Fredrik Vilhelm S (1877–1952) studerade vid UU med nordiska och klassiska språk som huvudämnen. Han blev där FK 1902 och FL 1906. Efter lärartjänstgöring i Uppsala och Gävle utsågs han 1914 till lektor i modersmålet och filosofi vid H a l i Örebro och var 1928-43 lektor i modersmålet och latin vid H a l å Östermalm i Sthlm. Han deltog 1933–34 i en utredning med syfte att stärka de klassiska språkens ställning vid läroverken och hade också andra expertuppdrag inom undervisningsväsendet.

Vid sidan av sin mycket uppskattade pedagogiska gärning bedrev Fredrik S forskning inom nordisk filologi och sv litteraturhistoria; särskilt ägnade han sig åt skalden Lars Johansson (Lucidor) (bd 20) och svarade bl a för en utgåva av dennes Samlade dikter (1–2, 1914–30) med en kommentar byggd på djupgående primärforskning. S var ordförande för UU:s studentkår 1906-07 och kom, särskilt under sin tid i Örebro, att åtaga sig en mängd uppdrag inom det kommunala och ideella kulturlivet. Han var också aktiv inom högerns partiorganisation och representerade partiet i Örebro stadsfullmäktige 1916–28 och i AK 1929–32. Han blev fil hedersdoktor vid UU 1932.

Fredrik S:s brorsdtr Martha Majken Birgitta Sandwall-Bergström (1913–2000) började tidigt att skriva noveller för veckopressen och debuterade på bokmarknaden med flickboken Kulla-Gulla (1945), som genast blev en succé både hos kritiker och läsare. Berättelsen om det lilla föräldralösa torparhjonet återspeglar realistiskt de svåra sociala förhållandena på den småländska landsbygden vid sekelskiftet 1900 och har betecknats som en av de första proletärromanerna för barn. Temat utvecklades vidare i en serie följetongsromantiska fortsättningsböcker och sammantaget kom Kulla-Gulla-sviten att omfatta sju böcker, i senare upplagor omdisponerade till 12 volymer. Även internationellt blev Kulla-Gulla en framgång med översättningar på tio språk. Böckerna har också filmatiserats för bio och tv och även utgjort underlag för bilderböcker. Sin position som proletärskildrare för ungdom befäste Martha S-B genom trilogin om tolvbarnsfamiljen Oskarsson (1952–54). Hon gestaltade där de frigörelse- och upp-fostringsproblem som en trångbodd och rotlös arbetarefamilj i den goda efterkrigs-konjunkturens Sverige hade att bemästra, en skildring med den tuffa Sthlmsflickan Majken i centrum som ansetts förebåda den moderna ungdomsromanen.

Martha S-B flyttade 1950 med make och barn till Spanien, delvis till följd av en flickboksdebatt i Sverige där hennes böcker om Kulla-Gulla kom att stå i centrum på ett negativt sätt. I Spanien etablerade hon sig som företagare med inriktning på fruktodling, fjäderfäuppfödning för kuddtillverkning och byggnadsprojekt av skilda slag. Den spanska miljön inspirerade också till två berättelsesviter om vardera tre volymer, den ena (1955–58) ägnad den fattiga Pepita och den andra (1959–62) den rika Arabella. Med Johanna (1948), en kvinnoskildring i medeltidsmiljö, och den under pseudonym utgivna romanen Objuden gäst (1950), om en utomäktenskaplig dotters problem, gjorde S-B försök som vuxenboksförfattare. Unga kvinnors väg till mognad och ansvar, under växlande miljö- och tidsomständigheter, är ett genomgående tema i hennes av spänning och dramatik laddade litterära produktion. S-B:s kvinnogestalter präglas av ett segt tålamod och en obändig viljestyrka som, vidriga förutsättningar till trots, i det långa loppet regelmässigt leder till framgång.

Författare

Andreas Tjerneld

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: Kyrkoarkiv från Björkö, Kors-berga, Lannaskede, Norra Sandsjö, Näsby, Nävelsjö, Säby o Vedanda förs:ar, alla i Jönk.

Johannes (Johan) S: B Berglund, J Christensen o R Thavenius, Liberalernas Jönköping: stad i omvandl 1825-1875 (1990), särsk Thavenius' kap J S - fabriksägare, ddn:red o liberal, o där anf litt; J Curman, En tidig europé: entreprenören C F Lundström 1823-1917 (1996); dens, J P Lundström o den Sandwallska katastrofen (PHT 1997); E Wikén, Sandwall o Sunde-wall (PHT 1976).

Frans GustafS: Berglund, Christensen o Thavenius, a a; E Gullberg o L Améen, Efter kommunalreformen 1862 (Jönköpings stads hist, 3, 1971); E G Holm, Ab Gustaf Sandwall 100 år (1946); A Mollstadius, JMW:s äldsta hist, 1860-1897: "Sandwallska gjuteriet" (1960); Tvåkammarriksdagen 1867-1970, 2 (1985).

Jonas S: K Hallin, Borgare o boende i Nya staden i Lidköping 1815-1900 (Mellan bronssköld oJAS-plan: glimtar av Lidköpingsbygdens hist, ed E Holmström, 1996); Lidköpings bryggeri ab: minnesskr år 1929, ed KSchröder (1929);Tvåkammarriksdagen 1867-1970, 4 (1990).

Johan Aljred S: O Hamberg, Sv bryggeriindustri 1885-1985 (1985); I Moberg, Två bryggare i Borås: minnesskr till ab Sandwalls bryggeris 100-årsjubileum 1962 (1962); SMoK; Tvåkammarriksdagen 1867-1970, 4 (1990).

Sven Isak S: Hamberg, a a; Moberg, a a; SMoK -Nekr över S i SvD 22 nov 1947.

Fredrik Vilhelm S: E O Löfgren, F S 70 år (SvD 13 juni 1947); SMoK; Tvåkammarriksdagen 1867-1970, 4 (1990). - Nekr över S i SvD 30 april 1952.

Martha Majken Birgitta Sandwall-Bergström: O Gum-messon, Författarinna skapar Kulla-Gulla-pris (SvD 5 juni 1998); U Lundqvist, Kulla-Gulla i slukaråldern (2000); M S-B:s självbiogr (Förf:en själv, ed B Heur-ling, 1993); E Söderberg, Jungfrun med den brinnande lampan: om M S-B:s förfskap (Förf i Småland, ed I Nettervik m fl, 1998), o där anf liti; dens, Hon var flickornas Selma Lagerlöf (SvD 18 mars 2000); A Sör-man, Alltid på barnens sida (DN 2 mars 2000); Vem är vem i barn-o ungdomslitt:en (1984).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sandwall, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6526, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6526
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sandwall, släkt, urn:sbl:6526, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld), hämtad 2024-04-19.