Biografi

Roos, numera vittförgrenad släkt, den sista ännu fortlevande av Norges medeltida högfrälse, i Norge kallad Sørum-ætten eller Sudrheims-ætten.

Dess äldste säkert kände stamfar är riddaren Jon Raud Ivarsson (d tidigast 1312). Två påvliga äktenskapsdispenser från 1330 och 1342 för barnbarn till honom har ansetts tyda på att hans mor var systerdotter till kung Hakon Hakonssons svärfar, hertig Skule (Sollied, s 130 ff), och godshistoriska iakttagelser har ansetts tyda på att hans far var sysselmannen Ivar av Skedjuhof (d tidigast 1240), sannolikt nuvarande Skea i Sørum, Akershus amt (Sollied, s 260 f).

Jon Raud Ivarssons son riddaren Ivar Jonsson (d 1309) stupade enligt Erikskrönikan i strid mot den sv hertigen Erik (bd 14). Året för denna händelse är känt genom isländska annaler, enligt vilka samma öde drabbade hans bror Thore tinghatt (d 1310).

Mest känd av herr Jons söner är riddaren och riksrådet Hafthore Jonsson (d 1319 eller 1320), som i äktenskap med kung Hakon Magnussons illegitima dotter Agnes blev far till riddaren och riksrådet Sigurd Hafthoresson (d omkr 1392). Dennes dotterson Sigurd Jonsson (d omkr 1453) var norsk drots 1439–42 och norsk riksföreståndare efter unionskungen Kristofers (bd 21) död 1448. I sitt äktenskap med greve Hans av Everstein (bd 12) dotter Filippa blev Sigurd far till den tidigt bortgångne Hans Sigurdsson, med vilken den sv riksföreståndaren Sten Sture d ä:s gemål Ingeborg Åkesdotter (Tott) varit förlovad före sitt äktenskap.

Sigurd Hafthoressons äldre bror norska riksrådet och riddaren Jon Hafthoresson (d tidigast 1388) var far till norska riksrådet Hakon Jonsson (d 1391 eller 1392), som vid tronskiftet 1388 avgav en försäkran till drottning Margareta (bd 25) och riksrådet att han inte gjorde anspråk på Norges krona.

Hakons bror Ulf Jonsson (begr i Vadstena kloster 1415) var norskt riksråd ännu 1395 (Nielsen) men hade redan s å som sätesgård Ervalla i Västmanland (Erik Erikssons kopiebok). Enligt arvskiftesbrevet efter honom och hans hustru 1415 innehade han jord i nästan samtliga sv landskap, delvis sannolikt ärvda efter hans mor Birgitta Knutsdotter, vars far troligen var brorson till den sv marsken Thyrgils Knutsson. Ättartavleuppgiften om hans verksamhet i Dalsland beror emellertid på förväxling med hans namne Ulf Jonsson av Aspenäs-ätten (bd 2), som kan särskiljas från honom genom att denne fick herrtitel genom riddardubbning avsevärt senare än han (Engström).

Ulf Jonsson blev svärfar till Jösse Eriksson (bd 20) och far till Peder Ulfsson (d något av åren 1437–42). Enligt Karlskrönikan anförde den senare de värmländska bönder som 1434 på Engelbrekts (bd 13) initiativ intog och brände fogdeborgarna Edsholm, Agnaholm och Dalaborg. Enligt hans och hans hustrus gravsten i Vadstena hette hustrun Gertrud Amundsdotter, och hon förde den norska släkten Bolts vapen. Hon var sannolikt (Leistad) kusin till Amund Sigurdsson med samma vapen, ledaren för det norska upproret mot unionskungen Erik (bd 14) 1436–37. Liksom Peder Ulfsson har Amund ej kunnat beläggas i livet senare än 1437. 1442 måste sedermera kung Karl Knutsson (bd 20) med tolvmannaed värja sig mot en anklagelse från två av Peder Ulfssons söner att ha vållat deras fars död (Bring). Ättartavleuppgiften, att Peder Ulfsson skulle ha varit sv riksråd, är oriktig.

En av Peder Ulfssons söner hette efter sin morfar, som var norskt riksråd, Amund Bolt (d tidigast 1465) och förde till en början Boltvapnet, vilket han senare utbytte mot fädernevapnet en ros. Han blev sannolikt dubbad till riddare vid Kristian I:s kröning i Uppsala 1457 och hade i sitt äktenskap med Magnus Bengtssons (Natt och Dag; bd 26) dotter Cecilia sonen Amund Bolt (d omkr 1485), som dog i pesten.

En annan son till Peder Ulfsson var Jon Pedersson (d tidigast 1466), som senast 1458 blev riddare och norskt riksråd.

Äldst av Peder Ulfssons söner var tydligen Ulf Pedersson (d tidigast 1480) på Ervalla, vilken nämnes som riddare redan 1443 och alltså sannolikt varit bland de 76 väpnare som enligt Vadstenadiariet dubbats till riddare vid unionskungen Kristofers kröning i Uppsala domkyrka 1441. Han var häradshövding i Åkerbo i Västmanland åtminstone 1450-60. Som sv riksråd namnes U endast i Arboga tänkebok 1459 och i ett brev 1480.

Ulf Pedersson blev svärfar till riksråden Karl Knutsson (Gera; bd 17, s 71) och Henrik Erlandsson (Bååt; bd 7, s 47) och far till Jöns Ulfsson (d något av åren 1499–1506) på Ervalla. Denne var bland de tolv frälsemän som 1 juli 1497 på ärkebiskopsborgen Stäket lovade skaffa ärkebiskop Jakob Ulvsson (bd 20) och Uppsala domkyrka ersättning av kronan för under konflikten med riksföreståndaren Sten Sture d ä åsamkade skador. Han blev riddare mellan 15 nov 1497 och 1 juli 1498 (DN) och torde alltså ha varit bland de 50 väpnare som enligt den danske historieskrivaren Huitfeldt dubbades till riddare vid unionskungens Hans' kröning i Sthlm 26 nov 1497. Genom sitt äktenskap med Laurens Axelssons (Tott) dotter Ingeborg kom J i besittning av hennes mors föregående make Erik Nilssons (Oxenstierna; bd 28) sätesgård Djursholm med underlydande i Danderyd och på Lidingö. Hans jordebok C 36 i RA är en av de fåtaliga bevarade medeltida jordeböckerna för världsliga stormän och visar att han liksom hans farfars far Ulf Jonsson innehade jord i nästan samtliga sv landskap.

Jöns Ulfssons änka gifte om sig med riksrådet Nils Eskilsson (Banér; bd 2), och ättlingar i detta äktenskap ärvde Djursholm med underlydande. J:s egna gods ärvdes av hans dotter Brita Jönsdotter (d tidigast 1580) på Ervalla. Hon blev gift med riksföreståndaren Sten Sture d y:s svåger riddaren Erik Nilsson (Gyllenstierna; bd 17, s 389 f), som avrättades i Sthlms blodbad 1520, varefter hon ännu 1523 hölls fången på Varberg. 1528 gifte B om sig med riddaren och riksrådet Måns Bryntesson (Lilliehöök; bd 23), vilken som en av ledarna för västgötaherrarnas uppror avrättades 1529. 1533 eller 1534 gifte hon om sig med riddaren och riksrådet Kristofer Andersson (Ekeblad av Hedåker; bd 21), som dog i landsflykt i Lübeck 1548. B var den sista i sin släktgren, men hon blev svärmor i sitt andra äktenskap till riksrådet Sten Eriksson (Leijonhufvud; bd 22) och i det tredje till riksrådet Gustaf Johansson (Tre rosor). En av hennes dottersöner, Axel Stensson (Leijonhufvud; bd 22) pantsatte 1613 en mängd gods i Norge, som han troligen ärvt från henne (Holmsen).

De ännu fortlevande grenarna av släkten härstammar från det norska riksrådet Brynjulf Jonsson (d något av åren 1415–22), som sannolikt (Karlsson; annorlunda Fleischer) var en yngre bror till Brita Jönsdotters farfars farfar Ulf Jonsson. Han begravdes i Riseberga kloster i Närke. I sitt första äktenskap – med en dotter till den sv riddaren Ragvald Philipsson (Lindöätten) -blev han svärfar till det sv riksrådet Jesper Görtz, och i sitt andra äktenskap – med det norska riksrådet Bengt Nilssons (böjd arm) dotter Ingeborg – var han far till Knut Brynjulfsson (d något av åren 1444–56). Denne innehade jord såväl i Närke, Västergötland och Uppland som i Norge, varav åtminstone den uppländska jorden ärvts från hans farmor, Jon Hafthoressons hustru (Karlsson, s 84). Hans änka gifte om sig med det sv riksrådet Otte Torbjörnsson.

Knut Brynjulfssons son (E 8676) Knut Knutsson (d tidigast 1498) blev stamfar för lågfrälse släktgrenar, som vid Riddarhusets tillkomst tog släktnamnet R efter sitt vapen. På Riddarhuset har släkten kallats R af Hjelmsäter efter en sätesgård i Medelplana i Västergötland, som dock tidigt kom ur släktmedlemmarnas ägo.

Sonsons sonsons sonson till Knut Knutsson var Carl Gustaf R (R 1). Denne blev friherre 1705. Av hans söner blev en av våda ihjälskjuten i Polen 1706, och en annan stupade 1708 under Karl XII:s ryska fälttåg.

Därefter återstod endast sonen Axel Eric R (1684–1765). Axel R deltog i Karl XII:s krig ända från slaget vid Narva 1700, blev sårad i slagen vid Kliszów 1702 och Fraustadt (Wschowa) 1706, avancerade till livdrabant 1708 och följde kungen efter slaget vid Poltava 1709 till Turkiet. Vid kalabaliken i Bender 1713 räddade han Karl XII:s liv tre gånger enligt hans till Jöran Nordberg (bd 27) ingivna skildring som dock påtagligt avviker från alla andra källor och troligen därför ignorerades av Nordberg (Uppström, s 139). Den publicerades på sv tidigast av C C Gjörwell (bd 17) 1757 och på franska 1759 och 1760. En till drottning Ulrica Eleonora 1741 ingiven version trycktes i skriften Kammarherren Axel R:s af Hjelmsäter donationer (1864). Hans resa med en depesch till Hamburg 1713, under vilken han en tid var arresterad av fursten av Valakiet, har förmodats utgöra bakgrunden till Esaias Tegnérs dikt Axel, som dock i övrigt helt avviker från vad man vet om R:s liv. Befordrad till överste för Södra skånska regementet till häst 1713, sändes han vid Karl XII:s uppbrott från Turkiet 1714 med en trupp till Stralsund, vid vars försvar han blev sårad flera gånger. Efter Stralsunds kapitulation 1715 sändes R till Erik Sparres ambassad i Paris. På hemväg därifrån blev han under sjöresan från Travemünde uppbringad av en dansk kapare, varefter han i tre månader satt fången i Khvn. 1718 deltog R i Karl XII:s norska fälttåg. Han befordrades till generalmajor av kavalleriet 1722, blev överste för Nylands och Tavastehus läns dragonregemente 1725 och för Bohusläns dragonregemente 1728 samt landshövding i Älvsborgs län 1740 och fick 1749 generallöjtnants avsked. R:s tjänsteförteckning 1723 är tryckt i KKD. Hans andra hustru, presidenten Gustaf Cronhielms (bd 9) dotter Hedvig Charlotta, blev mor till hans söner, som dog före honom, bl a två 1758 i pommerska kriget. Med R utdog alltså släktens friherrliga gren på manssidan.

Sexmänning till honom var Herman Julius R (1725–86). Herman R var ordförande i den vid 1756 års riksdag tillsatta ekonomideputationen för storskiftet i Österbotten (jfr bd 14, s 773), vice landshövding där 1774–75 och i Västerbotten 1776–79. Som officer fick han överstes avsked 1783. R:s andra hustru var Axel Eric R:s dotter Andreetta Beata. En av hans söner i första giftet immatrikulerades på Riddarhuset i Finland 1818 men dog ogift. En av Herman R:s bröder blev farfar till Leonhard Henric R (R 2).

En av R 2:s sjumänningar blev far till Måns Herman R (1831–80). Herman R var 1869-71 emigrationsagent i Gbg men blev mest känd som tidningsman i Chicago 1866–69 och från 1873.

Sonson till en syssling till R 2 var John Oskar R (1878–1957). John R utexaminerades från KTH 1899, studerade därefter ytterligare ett år där och 1900–01 vid Polytechnikum i Zürich och var 1901–03 assistent vid Edisons laboratorium i USA. 1903 blev han ingenjör vid KTH:s materialprovningsanstalt, och 1907 befordrades han till dess föreståndare och lärare i metallernas egenskaper. Efter materialprovningsanstaltens ombildning till Statens provningsanstalt var R dess chef med professors namn 1920–43, med överdirektörs titel från 1923.

Från en farbror till R 2 härstammar en numera på manssidan endast i USA fortlevande släktgren. Från en bror till R 2:s farfar härstammar släktens i Sverige fortlevande huvudmannagren. Från farbröder till John R härstammar dels en sv släktgren, dels två i USA. En numera på manssidan endast i USA representerad släktgren härstammar från en sexmänning till Måns Herman R.

Författare

Hans Gillingstam

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: E Arnesen, Sudrheimsastten og Romerik (Romerikstun, Arbok 1982); Carpelan (1958); Elgenstierna; J Gärder, Suderheimsastten og dens tilknytning til Romerike (Romerike AEttehistorielags årbok, 2, 1952); J Raneke, Sv medeltidsvapen, 1–3 (1982–85); H Sollied, Kildekridske undersøkelser vedrørende nogen middelalderslekter, 3 (Norsk slektshist tidsskr, 8, 1942); [P Wieselgre]n, R till Ervalla (Biographiskt lexicon öfver namnkunnige sv män, 12,1846); T H Vigerust, iEtten Rose. Prøvetrykk fra Adelsprosjektets stamtavleverk (utgave 2,1990).

Jon Raud Ivarsson: G I Leistad, Nesøya og Nesøygodsets eiere i middelalderen og tidlig nutid (Asker og Basrum historielags skrift, 37, 1997), s 316, 321 o 341; P A Munch, Det norske Folks Historie, 1:4:2 (1859).

Ivar Jonsson: S Axelson, Sverige i utländsk annalistik 900–1400 (1955), s 132 f o 161; B Beckman, Matts Kättilmundsson o hans tid, 1–2 (1953–54); Isländske Annaler indtil 1578 (1888); Munch, a a; R Pipping, Kommentar till Erikskrönikan (1926); Sv medeltidens rim-krönikor, 1 (1865).

Thore tinghatt: Axelson, a a, s 132, 134 o 161; Isländske Annaler; Munch, a a.

Hafthore Jonsson: G A Blom, Norge i union på 1300-tallet, 1–2 (1992); H J Huitfeldt-Kaas m fl, Norske Sigiller fra Middelalderen (1899-1950); Isländske Annaler; H Koht, Havthore Jonsson (NBL 5, 1931); Munch, a a; G Storm, Haakon Jonssøns og Hafthores-Sønnernes Slægtskab med den norske Kongeast (NHT 2:5, 1886).

Sigurd Haflhoresson: Blom, a a; Huitfeldt-Kaas m fl, a a; H Koht, Sigurd Havtoresson (NBL 13, 1958); Leistad, a a, s 325; Munch, a a o 2:1-2 (1862-63); C M Munthe, Norske slegtsmerker, 2 (Norsk slektshist tidsskr, 1, 1928), s 169; N Stene, Erkebiskop Eskils slekt (Norskt slekthist tidsskr, 5,1936), s 202.

Sigurd Jonsson: DAA 1921, s 559; H Koht, Sigurd Jonsson (NBL 13).

Hans Sigurdsson: Arnesen, a a, s 25; N-F Beerståhl, Riddaren Erik Björnsson på Röe i Bro o släktkretsen kring honom (Vikarvet. Årsb 1996–97, s 31 o 34); K-G Lundholm, Sten Sture den äldre o stormännen (1956).

Jon Hafthoresson: Blom, a a; H Gillingstam, Några påpekanden om ätten R af Hjelmsäter o dess norska förfäder (Genealog ungdoms tidskr 1979:3); A Holmsen, Gård og gods i Norge i eldre tid (1980), s 53; Huitfeldt-Kaas m fl, a a; K H Karlsson, R af Ervalla o R af Hjelmsäter (PHT 1909); H Koht, Jon Havtoresson (NBL 7, 1936); J Liedgren o H Gillingstam, Svar på frågor (SoH 1985, s 353); Munch, a a:n; H Rosman, Rasmus Ludvigsson som genealog (1897), s 95 f; ASF.

Hakon Jonsson: E Bull, Haakon Jonsson (NBL 5); DN 3:1 (1853), nr 478; Huitfeldt-Kaas m fl, a a; Munch, a a 1862-63; Munthe, a a, s 169 f.

Ulf Jonsson: Erik Erikssons kopiebok, p 10, VHAA:s dep i RA; Det medeltida Sverige, 1:7 (1990); S Engström, Bo Jonsson, 1 (1935); H Friberg, Herr Ulf Johansson Roos, fru Märta o deras gods i Småland (Meddekn från Norra Smålands fornminnesfören, 10, 1932, s 81 ff); K G Grandinson, Närkes medeltida urkunder, 1 (1935); P Hansson, Släkten Ros o Ervalla gård (Från bergslag o bondebygd 1969), s 21 f o 27 f; S Hedar, Högsjögård (1945); Huitfeldt-Kaas m fl, a a; Karlsson, a a; Liedgren o Gillingstam, a a, s 353 f; Munch, a a 1862–63; Y Nielsen, Det norske Rigsraad (1880), s 237 f, 242 f, 257 f o 264; H Nilsson, De värmländska medeltidsbreven (1997); Rosman, a a, s 93 ff; RPB; SD 2–3 (1897-1902); J Silfving, Från norra Smålands medeltid (1952), s 50, 133, 192 o 210 ff; ST 2 (1883); Vadstenadiariet (SkSH 19,1996).

Peder Ulfsson: Perg:brev 1 aug 1421 o 26 mars 1432, RA; G Aldener, Bidr til upprorsledaren Amund Sigurdsson Bolts hist (NHT 34,1946-48); dens, Kronologiska synpunkter på Amund Sigurdsson Bolts uppror (ibid); S Bring, Saml af åtskilliga handl:ar ... i swänska hist:en, 2 (1754), s 230 ff; G Carlsson, Tidsskedet 1389–1448 (Sveriges hist till våra dagar, 3:1, 1941), s 278 f o 387; Det medeltida Sverige, 1:7; DN 2:2 (1852); Friberg, a a; Grandinson, a a; Hansson, a a, s 22 f o 27 ff; Hedar, a a; Karlsson, a a, s 82–86; K Kumlien, Karl Knutssons polit verksamhet 1434–48 (1933); Leistad, a a, s 343 f; J Liedgren, Margareta Pedersdotter (Roos), Sven Laurensson (blad) i Vadstena o Magnus Drake i Kalvenäs (SoH 1986), s 69 o 77; dens o Gillingstam, a a, s 353 f; Nilsson, a a; J Raneke, En sv-norsk vapensten (Heraldisk tidsskr, 3:49-50, 1984); Rosman, a a, s 90–93 o 97; SD 3; SMR; Sollied, a a, 2 (Norsk slektshist tidsskr, 7, 1940), s 295 o 303–307; ST 3 (1895); G Storm, Om Amund Sigurdsson Boldt og urolighederne i det sydlige Norge 1436-38 (NHT 3:2,1892); dens, Om Amund Sigurdsson Bolt i Sverige (NHT 3:4, 1898); Sv medeltidens rim-krönikor, 2 (1866).

Amund Bolt d ä o Amund Bolt d y: Aldener, Bidr til upprorsledaren Amund Sigurdsson Bolts hist; Grandinson, a a; Liedgren, a a; dens, rec av Biskop Hans Brasks släktbok (SoH 1971); dens o Gillingstam, a a, s 354; Raneke, a a 1984; Rosman, a a, s 93; Sollied, a a, 2, s 295, 303, 305 o 307; Stene, a a, s 204, 206 o 212; Sveriges medeltida personnamn, 1 (1967–76), sp 70.

Jon Pedersson: L Daae, Kong Christiern den förstes norske Historie 1448-58 (1879), s 142 f; DN 3:2 (1855) o 16:1–2 (1903); Nielsen, a a, s 324; J A Nordström, Ottilia Ottesdotters (Kane) mödernesläkt o Åby gods i Bohuslän (Norsk slektshist tidsskr, 4,1934), s 339 f; Sollied, a a, 2, s 280, 304 f o 307; Storm, a a, 1898.

Ulf Pedersson: A Almquist, Arvid Trolles jordebok 1498 jämte åtkomsthandkar ... (HH 31, 1938); Arboga stads tankebok, 1 o 4 (1935-50); BSH 3 (1870), inl, s 260 f, o 4 (1875), inl, s 317; G Carlsson, Ätten Gädda i Gäddeholm (PHT 1951); DN 16:2; Hansson, a a, s 23, 26 o 28 f; Karlsson, a a, s 83 o 86; Lags o doms; L-O Larsson, Det medeltida Värend (1964); dens, Småländsk bebyggelsehist, 1:1 (1979), s 97; Liedgren o Gillingstam, a a, s 354; Lundholm, a a; Nilsson, a a; J Silfving, Två medeltida lagmanssläkter från Värend o Tiohärad (Genealog tidskr, 2, 1952); SMR; Sollied, a a, 2, s 304 o 307; ST 3; Storm, a a 1898; C G Styffe, Skandinavien under unionstiden (3. uppl 1911); ÄSF.

Jöns Ulfsson: Broomé; BSH 4; Det medeldda Sverige, 1:7 o 4:2–3 (1990–96); DN 16:1–2; W Enblom, Li-dingön o Djursholm genom tiderna (Lidingöboken 1946), s 49; N Forssell, Banérarna o patronatsrätten i Danderyd (Skrifter utg av Samf Djursholms forndd o framtid 1925), s 68; H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medeltiden (1952–53); Hansson, a a, s 23 ff o 28 f; C Heijkenskjöld, Djursholms gods genom tiderna (Skrifter utg av Samf Djursholms forntid o framtid 1935), s 30 f; H Hildebrand, Sveriges medeltid, 2 (1884-98), s 445 f; G Kellerman, Jakob Ulvsson o den sv kyrkan under äldre Sturetiden 1470–97 (1935); O Kuylenstierna, Banérarna på Djursholm o Lidingön (F Sundstedt, Lidingön förr o nu, 1932), s 24; Larsson, a a 1964; dens, a a 1979, s 54, 63, 84 o 97; dens, Småländsk bebyggelsehist, 1:2 (1980), s 128 o 197; dens, d:o 1:3 (1980), s 244, 247 o 252; dens, d:o, 1:4 (1981), s 323, 331, 334, 337 f o 340; J Liedgren, Jordebog: Sverige (Kulturhist lex för nord medeltid, 7, 1962), sp 641; Lundholm, a a; Nilsson, a a; P Sjögren, Släkten Trolles hist intill år 1505 (1944); dens, Handhar ur släkten Posses arkiv (PHT 1949); dens, Ätten Posses hist intill år 1500 (1950); Styffe, a a; B Wedberg, Lidingöliv i gamla dar (1924); ÄSF.

Brita Jönsdotter: Ericsbergsarkivets autografsaml o Tidöarkivet, vol 499 (hennes jordeböcker mm), RA; J E Almquist, Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden (1960); dens, Den jordbesittande adeln i Västmanland år 1562 (SoH 1972); dens, d:o i Värmland o Dalsland 1562–63 (SoH 1973); dens, d:o i Närke o Bergslagen 1576–77 (SoH 1975); dens, Innehavare av frälsejord i Västergödand 1576–77 (1984); Broomé; Det medeltida Sverige, 1:2–3 o 6-8 samt 4:2 (1982-94); DGA 4 (1833), s 22–28; Frälseg, 1:1–2 o 2:2–4:3 (1931–76); GIR 1, 6–7, 9, 20–22 o 28–29 (1861–1916); Hansson, a a, s 23 f o 28 f.

Axel Stenssons (Leijonhufuud) norska gods: Stattholderarkivet D IX: Jordeboker: pakke 7: dok nr fV, RA, Oslo; DGA 5 (1834), s 45 f; Holmsen, a a, s 53; Wieselgren, a a, s 142 o 149.

Brynjulf Jonsson: G Djurklou, rec av L Bygden, Om ursprunget till den hist myten om Fale Bure (HT 1891), s 206; H Fleischer, Jon Haftoressøns barn (Norsk tidsskrift for genealogi, personalhistorie, biografi og literaerhistorie, 3 (1926); J Gärder, Brynjulf Jonsons ekteskap og hans barn (Romerike /Ettehisto- rielags årbok, 2); Gillingstam, a a 1979; Grandinson, a a; Karlsson, a a, s 83–86; Nielsen, a a, s 263; SMR; Sollied, a a, 2, s 281; Sveriges medeltida personnamn, 1, sp 519.

Knut Brynjulfsson: Karlsson, a a; J Liedgren, Kammarmästaren Ingemar Ragvaldsson o hans arvingar (Båtsmän, ryttare o soldater. Sveriges släktforskarförb, Årsb 1988), s 236 f; Liedgren o Gillingstam, a a, s 354; SMR; Sveriges medeltida personnamn, 1, sp 519.

Knut Knutsson: E 8676 (Skoklostersaml I, Fol vol 57), f 247, RA; Beerståhl, a a, s 28 o 39; Liedgren, a a 1988, s 237; Nilsson, a a.

Axel Eric R: M 1145 o P Sondéns ms Militära chefer i sv armén (o där anf källor), RA; F Böök, Esaias Tegnér, 1 (1946), s 349 f; C-F Corin, Vänersborgs hist, 1 (1944); N Forssell, Borås stads hist, 2 (1953); G Gezelius, Försök dl et biographiskt lexicon öfver namnkunnige o lärde sv män, 2 (1779); C C Gjörwell, Det sw bibi, 1 (1757), s 369-84; S Grauers, Med Karl XII i fält under de första krigsåren (KFÅ 1964), s 126; B Hildebrand, rec av Sveriges kyrkor. Dalsland, 1:1 (PHT 1931); dens, Bidr till släkten Estenbergs hist (PHT 1952); S Johanson, Hårt men lönsamt att vara kung Karls livdrabant (SvD 7juli 1968); G H Karlsson, Kring kalabaliken i Bender (KFÅ 1973), s 40; KKD 12 (1918); K K:son Leijonhufvud, K Södermanlands reg:s hist, 3 (1919); W Lendin, Taffeltäckaren Hult-mans anteckmar om Karl XII (KFÅ 1944), s 148; Lewenhaupt; Linnström; A T Låstbom, Swea o Götha höfdinga-minne sedan 1720, 1 (1842); J Nordberg, Konung Carl XILtes hist (1740), 1–2; C O Nordensvan, Värmlands reg:s (Närkes o Värmlands reg:s) hist, 2 (1904); C G Platen, K Skånska dragonreg:s hist [1] (1901); A Quennerstedt, Kalabaliken i Bender (1910), s 42-45 o 68 f; E Sandstedt, Studier rör Jöran Nordbergs konung Carl XII:s hist (1972), s 174 f; T Schreber v Schreeb, Carl XII:s drabantkår (1942); H Schuck o K Warburg, 111 sv litt:hist, 5 o 7 (3. uppl 1929–32); SMoK; E Tengberg, Från Poltava till Bender (1953); L M Uggla, Aminnelse-tal öfver ... Axel E-ric R ... (1766); R Uppström, Karl XII:s sängvistelse i Turkiet (KFÅ 1990), s 126,133,136 f o 139 f; C G Weibull, Skånska jordbrukets hist intill 1800-talets början (1923), s 168; [P Wieselgrejn, Axel Erik R (Biographiskt lexicon öfver namnkunnige sv män, 12, 1846); W Zetterberg o H E Uddgren, K Bohusläns reg 1661–1920 (1922).

Herman Julius R: M 1145, Landsh:s i Västerbotten skriv:r till KM:t, vol 18, o d:o i Österbotten, vol 24, RA; FBH; S Högberg, Matr över LPS 1766-1815 (1961); S Kuusi, Isonjaon alkuvaiheet Pohjanmaalla (HArk 24:2:1, 1914), s 70,83 f, 100, 104, 153, 155 o 164; dens, Herman Julius R (Kansallinen elemäkerrasto, 4, 1932); K G Leinberg, Landsh:ar i Finland 1635–1809 (HArk 16:2, 1900), s 32; Låstbom, a a; K Wirilander, Suomen armeijan upseeristo ja aliupseeristo 1718–1810 (1953).

Måns Herman R: O R Landelius' utlandssv saml: Nordamerika (o där anf litt), SLB:s dep i RA; U Beij-bom, Swedes in Chicago (1971); dens, Utvandrarna o Sv-Amerika (1986); A Kastrup, The Swedish heritage in America (1975); G Lext, Studier rör sv emigration till Nordamerika 1850–80 (1977); O A Linder, The Swedish-American press (The Swedish element in America, 2, 1931), s 325 o 328; Lundstedt; SjVestg; SMoK; G Westin, Emigranterna o kyrkan (1932).

John Oskar R: G De Geer, Genombrottstider i Bergslagen (1951); Förteckn över statliga utredn:ar 1904-45 (1953); P Henriques, Skildnar ur KTH:s hist, 2:2 (1927);John R af Hjelmsäter (SvD 23 dec 1957); J O R af Hjelmsäter (DN 23 dec 1957); Lärare o studenter vid ... Högre reallärov på Norrmalm 1890–1941 (1941); SMoK; SPG; B Sundin, Ingenjörsvetenskapens tidevarv (1981); SvTeknF; Väd; Väv (1945–50).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Roos, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6828, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6828
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Roos, släkt, urn:sbl:6828, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-18.