Meriter

Rosensvärd, Johan Henrik, f 13 okt 1816 på S:t Barthélemy, Västindien, d 13 nov 1890 i Grums, Värml. Föräldrar: överstelöjtnanten o guvernören Johan Samuel R o Christina Sofia Appelquist. Kadett vid Krigsakad på Karlberg 1 juli 31, officersex där 18 mars 36, underlöjtn vid Södermanlands reg 23 april 36, elev vid H artillerilärov 38, ex där 30 juli 41, löjtn vid reg 4 maj 40, generalstabsofficer 29 dec 42, adjutant vid 5:e militärdistr:s stab 28 mars 44, vid 4:e militärdistr:s stab 14 juli 47, deltog i riksdagarna 44–66 (led av allm besvärs- o ekonomiutsk 50–54 o 59–60, av bankoutsk 53–58, av statsutsk 65–66), kapten i armén 6 mars 49, major där 22 dec 51, stabschef vid 2:a militärdistr 23 dec 51, vid 4:e militärdistr 26 mars 52, adjutant hos konungen 8 juli 53, major vid Södermanlands reg 9 juni 55, överstelöjtn i armén 15 juni 58, kabinettskammarherre 28 febr 59, överste o chef för Värmlands reg 15 april 59, led av lantförsvarskomm juli 61–maj 65, överste o chef för Södermanlands reg 19 jan 64, generalmajor i armén 5 juli 67, ordf i vapen- o befästn:komm jan–juli 68, landsh i Värmlands län 25 maj 70, ordf i Värmlands läns hushålln:sällsk 70–74, led av FK 71 urt–84 (led av bankoutsk 73–74, av särsk utsk 75, 77 o 83, av statsutsk 76, v talman 76–77), generalbefälhavare i 3:e militärdistr 9 maj 73–24 okt 84 (tjänstl 77-80), led av härordn:komm okt 73–mars 75, ordf i komm ang arméns pensionering okt 75–jan 76, statsråd o chef för Lantförsvarsdep 11 sept 77–19 april 80, generallöjtn i armén 5 dec 79, i reserven 24 okt 84–25 okt 89. – LKrVA57.

G 3 dec 1868 i Grums m grev Natalia (Nathalie) Löwenhielm, f 16 sept 1842 där, d 22 maj 1933 där, dtr till generallöjtnanten greve Carl Gustaf L (bd 24) o riksgrev Natalie Alexandra Buxhoeweden.

Biografi

Henrik R föddes på S:t Barthélemy, där fadern var guvernör, men blev tidigt föräldralös och sändes till Sverige. Han växte upp hos släktingar i värmländsk bruksmiljö och uppfostrades med sikte på officersbanan. I sin militära karriär kom han att inneha flera höga befälsposter, och han ansågs vara en kunskapsrik och beslutsam officer, som dock höll stor distans till underlydande (Nordensvan). Vid sidan av stabs- och regementsbefattningar gjorde R en betydande insats inom det militära utredningsväsendet. I den 1861 tillsatta lantförsvarskommittén var han en av de mest verksamma ledamöterna. Kommittén hade att ta ställning till hela lantförsvarets organisation och R ingick bl a i den avdelning som utredde staberna. En utgångspunkt för kommitténs arbete var indelningsverkets bibehållande. R godtog denna princip men hyste samtidigt sympatier för en värnpliktsarmé; oavsett sin inställning i denna fråga yrkade han på kraftiga reformer i det sv försvarsväsendet.

Under den sena ståndstiden deltog R periodvis i adelsståndets förhandlingar men tillhörde knappast riddarhusets mer bemärkta ledamöter. När frågan om det norska ståthållarämbetets avskaffande aktualiserades 1859–60 satt han i det utskott som behandlade motioner i ärendet. Han godtog utskottets krav, som senare också blev riksdagens, på att ståthållarfrågan borde avgöras först i samband med en allmän unionsrevision. Samtidigt reserverade han sig mot utlåtandets "polemiska form" och önskade att det "visat ett vänligare ansikte mot brödrafolket" (AdRP 1859–60, bd 4, s 253). Att R kort dessförinnan genom sin utnämning till kabinettskammarherre knutits närmare det eftergiftsvilliga hovet kan utgöra en bakgrund till dessa uttalanden. R var också aktiv i järnvägsfrågorna. I den tidvis livliga debatten om nordvästra stambanans sträckning genom Värmland förordade han det södra alternativet via Karlstad, vilket också blev riksdagens beslut. Han fick senare tillfredsställelsen att som landshövding i Värmlands län medverka vid banans högtidliga invigning 1871.

Genom sitt äktenskap fick R en fast förankring i Värmland. Hustrun var innehavare av fideikommisset Lång i Grums och R var särskilt sedan han avgått ur aktiv militärtjänst sysselsatt med egendomens skötsel. I nära fjorton år representerade han Värmlands län i FK, först invald under sin korta tid som landshövding i länet. R:s insats i tvåkammarriksdagen förefaller ha begränsats till försvarsfrågorna, som dock under denna period stod i politikens centrum. Efter den s k kompromissen 1873, ett principbeslut i försvars- och grundskattefrågorna, sökte regeringen vid upprepade tillfällen vinna riksdagens stöd för reformer som pekade fram mot en värnpliktsarmé. R deltog i utformningen av dessa förslag, bl a som ledamot av den s k generalskommittén 1873–75, och understödde dem i utskott och kammare. Någon majoritet gick dock ej att uppbåda i riksdagen, och i sept 1877 avgick krigsministern Oscar Weidenhielm för att ersättas av R som mycket motvilligt åtog sig det ur resultatsynpunkt närmast omöjliga uppdraget.

Som statsråd och chef för Lantförsvarsdepartementet i Louis De Geers (bd 10) andra ministär sökte R att med undanskjutande av de stora tvistefrågorna uppnå partiella förbättringar av arméorganisationen. Denna taktik omintetgjordes till stor del då Lantmannapartiet 1878 grep initiativet med förslag om bl a skapandet av en frivillig stamtrupp, en idé som R avvisade. Partiets bud vann ett brett stöd i AK men avvisades av FK sedan R och övriga statsråd med säte i kammaren lagt ned sina röster. Regeringens motbud 1880 var blygsamt till sin omfattning men innehöll ett för AK:s lantmän oacceptabelt önskemål om utsträckning av värnpliktsåldern från fem åldersklasser till tjugo. Förslaget ansågs strida mot 1873 års kompromissbeslut om försvars- och grundskattefrågornas samtidiga lösning. Det föll i riksdagen, varvid regeringen avgick och R återvände till sin tidigare befattning som generalbefälhavare i tredje militärdistriktet.

R har beskrivits som rättskaffens och duglig men "ganska vidlyftig, omständlig och därför långsam i sitt föredragningssätt" (Oscar II, 1, s 54). Han var försiktig i sina ställningstaganden och förefaller att i stor utsträckning ha sett de försvarspolitiska frågorna ur fackmilitär synpunkt. Utnämningen till krigsminister avspeglar denna hållning i det att R togs in i regeringen i en situation där det icke ansågs finnas några förutsättningar för att häva dödläget i försvarsfrågan.

Författare

Mats Hallerby

Arkivuppgifter

Huvuddelen av R:s handl:ar (genealogiskt material, korrespondens, tryck m m) i Lång-arkivet, UUB; papper efter R även i KrA. – Brev från R i RA (bl a till H Palmstierna), UUB (bl a till J Lagerbielke o många till Ulrika Lagerbielke) samt i SSA.

Källor och litteratur

Källor o litt: L De Geer, Minnen, 2 (1892); G Heckscher, Senare år 1856–1871 (V Söderberg, H Olsson o G Heckscher, Johan August Hazelius, 1936); P Hultqvist, Försvarsorganisationen, värnplikten o skatterna i sv riksdagspolitik 1867–1878 (1959); K K:son Leijonhufvud, K Södermanlands reg:s hist, 3 (1919); T Nevéus, Ett betryggande försvar; värnplikten o arméorganisationen i sv politik 1880–1885 (1965); C O Nordensvan, Värmlands reg:s hist, 2 (1904); Oscar II, Mina memoarer, ed N F Holm, 1 (1960); riksdagstrycket; SMoK; Sv biogr lex, N F, 9 (1883); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 4 (1990).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Henrik Rosensvärd, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6946, Svenskt biografiskt lexikon (art av Mats Hallerby), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6946
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Henrik Rosensvärd, urn:sbl:6946, Svenskt biografiskt lexikon (art av Mats Hallerby), hämtad 2024-04-23.