Meriter

Rudberg, Erik Gustaf, f 17 nov 1902 i Sthlm, Ad Fredr, d 2 jan 1980 i Salem, Sth. Föräldrar: lektorn FD Ture Albert R o Emma Teresia Fredrika Munck. Studentex vid H reallärov å Norrmalm, Sthlm, 11 maj 21, inskr vid StH ht 21, amanuens i kemi ht 22–vt 24, FM 29 maj 23, FL 12 april 24, allt vid StH, stipendiat hos prof J Franck vid univ i Göttingen, Tyskland, 30 april–30 juli 24, assistent vid VA:s Nobelinst för fysikalisk kemi 1 okt 24–30 sept 31, stipendiat hos prof O W Richardson vid King's College of London sept 25–dec 27, disp 22 mars 29, doc i fysik 6 juni 29, FD 28 maj 30, allt vid StH, Rockefeller-stipendiat vid Bartol Research Laboratory, Franklin Institute, Philadelphia, USA, sept 30–juli 31, instructor i fysik vid Massachusetts Institute of Technology (MIT), Cambridge, USA, 31, assistant professor i fysik där 32–aug 36, chef för Asea:s tekn-fysikaliska forskn:byrå, Ludvika, 1 okt 36–30 dec 39, prof i fysik vid Chalmers tekn högskola, Gbg, 22 dec 39 (tilltr 1 jan 40)–31 aug 45, led av Sv nationalkomm för fysik 40, ordf där 57–68, förest för Metallografiska inst, Sthlm, mars 45–59, ordf i Sv metallografförb 46–60, led av styr för Försvarets forskn:anstalt (FOA) 49–73, av Statens tekn forskn:råd 51–63, ordf i arbetsutsk för Tekn nomenklaturcentralen 53–66, i dess representantförs 66–76, led av Överstyr för de tekn högskolorna 55, v preses där 58–64, led av styr för Inst för optisk forskn 57–73, av sakk ang civilingenjörsutbildn på atomenergiområdet mars 58–febr 59, expert i 1955 års univ:utredn febr 59–jan 63, VA:s ständige sekr 1 aug 59–72, led av styr för Nobelstiftelsen 59–73, av styr för Förenta staternas undervisn:nämnd i Sverige (Fulbrightkommissionen) 59–73, ordf i Sv fjällklubben 59–76, expert i utredn om metrologiska enheter nov 62–febr 71, led av styr för Naturhist riksmuseet 65–73, av Statens naturvårdsverks vattenvårdsråd 67–73, av styr för Stiftelsen Natur o kultur, av styr för International Council of Scientific Unions (ICSU). – LIVA 41, LVVS 43, LVA 54 (ordf i nobelkomm för fysik 63–73), LVS 57, led av European Physical Society (v ordf 68–70, ordf 70–72) o ett flertal andra uti akad:er o lärda sällsk.

G 7 sept 1930 i Sthlm, Engelbr, m Birgit Holmgren, f 10 febr 1903 där, Klara, d 18 juli 1987 i Salem, dtr till överingenjören Torsten Andreas Frithiofsson H (bd 19) o Estrid Sofia af Klintberg.

Biografi

Erik R:s far var lektor i matematik och fysik vid Nya elementarskolan i Sthlm och utgivare av Tom Molls (bd 25, s 661) Lärobok i fysik för de allmänna läroverkens högre klasser. Mycket begåvad och tidigt utvecklad var R redan under sina studieår vid StH fadern behjälplig vid författandet och redigeringen av lärobokens olika delar. Vid faderns död 1935 övertog han ansvaret för utgivningen som fortgick in på 1960-talet.

R:s tidiga vetenskapliga arbeten föll inom kemin och behandlade reaktionskinetik och katalys. Hans fortsatta fysikaliska forskningar rörde olika områden av elektroniken, främst problem som kunde studeras experimentellt genom hastighetsanalys av långsamma elektroner. R hade tillägnat sig denna teknik vid vistelser hos nobelpristagarna Franck i Göttingen och Richardson i London. I sin doktorsavhandling och vid sin vistelse vid MIT studerade han frigörandet av elektroner från metallytor genom mjuk röntgenstrålning och sekundäremissionen från fasta substanser vid bombardemang med långsamma elektroner. En viktig upptäckt var att sekundäremissionen var temperaturberoende. Exempel på undersökta system var elektronernas energiförlust i kväve, kolmonoxid och koldioxid samt frigörandet och adsorptionen av elektroner från metallytor av koppar, silver, guld och platina samt även från vissa metalloxider. R var en skicklig experimentator och utvecklade ofta själv den komplicerade apparaturen för studium av dessa fenomen i högvakuum. Han anses vara en av pionjärerna inom ultrahögvakuumtekniken.

R:s vetenskapliga arbeten låg vid forskningsfronten inom elektroniken, vilket gjorde det naturligt för honom att vid sin återkomst från USA till Sverige 1936 inträda som chef vid Asea:s teknisk-fysikaliska forskningsbyrå i Ludvika. Där arbetade han bl a med likriktarfrågor. Han lämnade dock företaget redan 1940 för att tillträda professuren i fysik vid Chalmers tekniska högskola. R:s verksamhet vid Chalmers inföll under andra världskriget och hans forskning kom därför att till stor del bedrivas i försvarets tjänst. Han deltog bl a som elektronikexpert i det febrila letandet efter den saknade, och som det senare visade sig minsprängda, sv u-båten Ulven 1943.

Vid slutet av andra världskriget utsågs R till föreståndare för Metallografiska institutet. Detta hade kort dessförinnan breddats till ett branschforskningsinstitut för stål- och metallindustrin med avsevärt ökade resurser. Till föreståndare utsågs 1943 Gösta Phragmén (bd 29, s 305) men denne avled redan året därpå och efterträddes av R. Många bergsmän blev säkert förvånade över att en fysiker sattes i ledningen för institutet. Tiden var emellertid mogen för ett sådant val eftersom metallfysiken snabbt utvecklades utomlands och det fanns risk för att den mera empiriska sv metallforskningen skulle komma på efterkälken. R som var både fysiker och kemist med vidsträckta internationella kontakter fick nu uppgiften att ge institutet dess forskningsprofil och att organisera dess uppbyggnad i nya lokaler i vetenskapsstaden vid Drottning Kristinas väg i Sthlm. Att institutet blev ändamålsenligt planerat och utrustat var till stor del hans förtjänst.

R:s år som föreståndare för Metallografiska institutet sammanföll med en period av snabb internationell utveckling av metallografin och metallfysiken, och han bidrog väsentligt till att den sv metallforskningen tillägnade sig de nya forskningsrönen och metoderna. Dislokationsbegreppet introducerades genom honom i Sverige och redan 1948 började forskare på institutet att experimentellt arbeta med elektronmikroskopering av metaller. Man utnyttjade då ett av professor M Siegbahn konstruerat instrument vid Nobelinstitutet för fysik. 1952 lyckades R skaffa Metallografiska institutet ett eget elektronmikroskop. Han lade därmed grunden till den experimentella forskning över dislokationer och utskiljningar med elektron-mikroskopi som under 1960- och 70-talen gjorde institutet internationellt känt.

I början av 1950-talet utvecklades ett nytt instrument, mikrosonden, som skulle komma att revolutionera metallforskningen. Denna hade då sedan nästan ett sekel haft det optiska reflexionsmikroskopet som viktigaste forskningshjälpmedel. Med reflexionsmikroskopet var det möjligt att studera metallernas strukturkomponenter men ej analysera deras sammansättning, vilket var fundamentalt för forskningen över metallernas egenskaper. Detta blev möjligt med mikrosonden, vars komplicerade och dyrbara teknik utvecklades i Frankrike. R:s gedigna kunskap i fysik, kemi och metallografi gjorde att han tidigt insåg den epokgörande betydelse mikrosondtekniken skulle få för metallforskningen. Han lyckades vid mitten av 1950-talet få fram de stora medel som behövdes för ett inköp av detta instrument till institutet. Därigenom fick Sverige en av världens första mikrosonder för metallforskning. Den levererades 1959 men R kom aldrig att själv utnyttja den nya tekniken eftersom han detta år övergick till sysslan som VA:s ständige sekreterare. Mikrosonden togs emellertid om hand av hans efterträdare R Kiessling och spelade under många år en central roll i institutets forskningsverksamhet, bl a vid utvecklingen av dess internationellt välkända slaggatlas.

R uppfyllde väl järn- och metallindustrins förhoppningar om att han skulle ge dess nyorganiserade branschforskningsinstitut en gedigen internationell forskningsprofil. Under de senare åren av hans verksamhet vid institutet uppstod likväl en viss kritik mot att han försummade branschens mera jordbundna forskningsproblem till förmån för den internationella grundforskningen och utvecklingen av de internationella kontakterna. Det visade sig dock att institutets fortsatta expansion under R:s efterträdare, med mer tillämpad branschforskning, kunde ske till stor del tack vare den stabila grund som lagts av R.

Under R:s tid som ständig sekreterare i VA skedde en förändring i administrationen av akademins institutioner i decentraliserande riktning. Betydande tillbyggnader uppfördes vid forskningsstationerna i Kristineberg och Abisko. Med sitt stora internationella intresse gjorde R betydande insatser för internationaliseringen av akademins verksamhet. Det naturvetenskapliga stipendiatutbytet med utlandet låg honom varmt om hjärtat och han torde starkt ha medverkat till dess kraftiga ökning efter andra världskrigets påtvingade isolering. Genom att R blev ledamot av styrelsen för det internationella forskningsrådet ICSU, där VA representerade Sverige, fick akademin en central plats i detta sammanhang. Under R:s tid tillkom flera sv nationalkommittéer anslutna till ICSU:s unioner. Internationaliseringen tog sig också andra uttryck, t ex tecknandet av avtal om forskarutbyte med Royal Society i England och vetenskapsakademierna i Sovjetunionen, Ungern och Tyska demokratiska republiken. Därvid grundlades viktiga aktiviteter som VA i sin fortsatta verksamhet kunde bygga vidare på. R var också en av grundarna av European Physical Society, där fysiker från såväl öst som väst deltog och där han själv tog verksam del i arbetet.

R var naturforskare. Han har själv definierat möjligheterna av att nå ökad insikt om naturens lagbundenheter, nämligen genom "att inrikta studierna på områden och objekt där företeelsen uppträder mest renodlad, ogrumlad av störningar från artfrämmande håll. Däri ligger ett skäl att söka fjällmiljön". Från början av 1950-talet företog han talrika sommarvandringar och vårvinterturer på skidor i den lappländska fjällvärlden, som han sedan dokumenterade i Sv fjällklubbens årsböcker. Detta brinnande fjällintresse i kombination med en administrativ talang ledde till att R valdes till ordförande i fjällklubben. Han deltog också i den långa striden om de nordlappländska fjällälvarna, som genom den s k freden i Sarek resulterade i att Padjelanta avsattes som nationalpark.

R var fysiskt vältränad, han besteg Matterhorn vid 67 års ålder och vid ett tillfälle tog han sig fram flera mil på skidor i svår lappländsk fjällterräng för att rädda en skadad man som utan denna hjälp hade omkommit. Själv förolyckades R sedan han under en skidtur gått ner sig på isen. Han lyckades ta sig upp men påfrestningen blev för stor och han återfanns död intill stranden.

Författare

Roland Kiessling

Arkivuppgifter

R:s arkiv, företrädesvis som sekr i VA (35 vol: korrespondens, kontakter med andra akad:er o samf m m) i VAB. – Brev från R i GUB (bl a många till A Hedvall) o i UUB (bl a till H S Nyberg).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Uber den Verlauf der Mutarotation der Glukose. [Rubr.] [Sthlm tr] Upps 1923. 9 s. (Tills med H. v. Euler o K. Myrbäck; VA, Arkiv för kemi, mineralogi o geologi, bd 8, no 28.) – Adsorption von Silbersalzen an Silber-und Goldoberflächen (Zeitschrift fur Physik, Bd 13, Braunschweig & Berlin 1923, s 275–283; tills med H. v. Euler). – Reaktionskinetische Studien. I (ibid, 16, 1923, s 54–62; d:o). – Die photo-chemische Spaltung von Monochlor- und Mono-bromessigsäure und das Einsteinsche Gesetz (Zeitschrift fur Physik, 24, 1924, s 247–263). – Reaktionskinetische Messungen und Berechnungsversuche (Zeitschrift fur anorganische und allgemeine Chemie, Bd 127, Leipzig 1923, s 244-256; d:o). – Reaktionsvermittelnde Molekiile bei einer Licht- und Dunkel-Reaktion (Zeitschrift för physikalische Chemie, Bd 110, Leipzig 1924, s 243–250; d:o). – ûber einen eigenartigen Effekt beim Bombardieren von Platin mitlangsamen Elektronen. [Rubr.] [Sthlm tr] Upps 1925. 9 s. ([Rubr:] Meddelanden från K. Vetenskapsakademiens Nobelinstitut, bd 6, n:o 12.) -Zur Theori der Katalyse (Zeitschrift fur anorganische und allgemeine Chemie, 146,1925, s 45–68; tills med H v. Euler o A Öländer). – The energy of photo-electrons produced by soft X-rays (Nature, a weekly illustr journal of science, vol 119, London 1927, 4:o, s 704 f). – Olika slag av luftpumpar (Skolmateriellavdelningen P. A. Norstedt & söner, Meddelande om ny materiell, h 5, Sthlm 1928, s 6–16). – Ljuselektriska celler (fotoceller) (ibid, s 20–26). – Soft X-rays and secondary electrons. Velocity measurements on the electron emission produced by soft X-rays and by electron impact. [Akad avh, StH.] Sthlm & Upps 1929. 4:o. 153 s. (VAH, ser 3, bd 7, n:o 1.) – Comptoneffekten (Kosmos, fysiska uppsatser utg av Svenska fysikersamf, bd 7, 1929, Sthlm, s 205-232). - Nobelpristagare i fysik (Tidskrift för elementär matematik, fysik och kemi, årg 13, 1929–30, Sthlm, s 69–76; recensioner s 41–44, ref av föreg avh s 46–50). – Något om galvanometrar (Skolmateriellavdeln Medd 7, 1930, s 24–34). – Single collisions of electrons in nitrogen (Nature, 126, 1930, s 165 f). – Nyare undersökningar över elektronstötar (Kosmos, 9, 1931, s 97–136). – Zur Deutung der Energieverluste mittelschneller Elektronen in Stickstoff und Kohlenmonoxyd (Annalen der Physik, F 5, Bd 1, Leipzig 1931, s 802–816). – The K,-lines of the light elements: remarks on a paper by M. Söderman (The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical magazine and Journal of science, series 7, vol. 11, London 1931, s 1248–50). – The vapor pressure of barium (The Journal of chemical physics, vol 3, 1935, Lancaster, Pa„ & New York, s 627–631; tills medj Lempert). - Ar termodynamikens andra huvudsats oanfäktbar? (Teknisk tidskrift, årg 67, 1937, [Sthlm, tr] Norrköping, 4:o, Allm avd, s 429–431). – Förkortad framställning av mekaniken på realgymna-siet (Meddelanden från Svenska bokförlaget, nr 2, Sthlm 1939, s 3–6). – Diffusionsjämvikter och stationära diffusionstillstånd inom elektronfysiken (Kosmos, 19, 1941, s 5–38). – Något om lorrlikriktarens fysik (Tekn tidskr, 62, 1942, Elektroteknik, s 17–24). -Gaskinetik med hänsyn till låga tryck / Mätning av låga tryck (Kurs i vakuumteknik, Sthlm 1946,4:o, s 5–8, 9–17). – Atomkärnan som energikälla. Föredr vid Bergshandteringens vänners 82:a årsmöte i Örebro den 26 jan. 1946 (Blad för Bergshandteringens vänner, bd 27, 1946, Upps 1945–47, s 285–304). – Metallografiska institutet ... tal vid invigningen av institu- tets nya byggnad [6/9 1947] (Dasdalus, Tekn museets årsbok, 1948, Sthlm, s 55–59). – Över professor Gregori Aminoff (VSH, Bihang, årg 67,1948, [rubr,] Gbg [omsl] 1949, Minnestal, s 13–18; även sep; GA, minnestal ... d 24jan 1948, 6 s). – Icke-förstörande metoder för stål- och metallkontroll vid svenska bruk och verkstäder (Meddelanden från Jernkontorets tekniska råd, vol 16, 1948–50, Upps, s 375–384 = nr 157, 1949; även sep, 10 s, som Meddelande från Metallo-grafiska inst). – Den moderna fysiken i skolans utformning (Meddelanden från Sv bokförlaget, 15, 1949, s 3–4). – Försök med lättmetallkorrosion vid Metallografiska institutet (IVA, tidskr för teknisk-vetensk forskn, [årg 22,] 1951, Sthlm, s 163 f). – Recent work on solid State transformations in Sweden (Institut internadonal de physique Solvay: Neuviéme conseil de physique tenu å FUniversité libre de Bruxelles du 25 au 29 sept 1950: L'état solide, Rapports et dis-cussions Bruxelles 1952, s 167–187). – Metodernas fysikaliska bakgrund (Forskarnas kontaktorgan FKO, Meddelande FKO nr 15. Icke-förstörande provningsmetoder, FKO-konferens d 25 febr 1953, [Sthlm] 1953 [omsl], s 5 f). – Eutectic solidification in grey, white, and mottled hypo-eutetic caslirons (Journal of the Iron and steel institute, vol 176, London 1954,4:o, s 365–374, 4 pl-bl; tills med A. Hultgren & Y. Lindblom). – Metallfysikaliska synpunkter på stål [rubr; omsl:] Föredr vid Jernkontorets tekniska diskussionsmöte d 21 maj 1955. Upps 1955. 24 s. [UrJKA så.] (Tr som manuskr [omsl].) -Some recentwork in physical metallurgy in Sweden (Metal progress, vol 67, Cleveland, Ohio, 1955, s 104–107). – Nobelpriset i fysik för år 1956 / The 1956 Nobel prize for physics (Les prix Nobel en 1956, Sthlm 1957, s 18–23). – Om transistorverkan. Nobelpriset i fysik 1956 (Elementa, tidskr för elementär matematik 40, 1957, Sthlm, s 1–8). – Lecture at the opening of the congress in the Opera house 19th August: Theory and experience ... (24th international foundry congress, Stockholm • 19-24 VIII 1957, [även fr o tyska titlar,] Sthlm 1957, s 717–733 [i vol 3]). – Den nya mikroanalysatorn på Metallografiska institutet (Värmländska bergsmanna-föreningens annaler, 1959, Filipstad, s 75-86; även sep, 11 s). – Thirtieth autumn lecture: Life with metals – today and tomorrow (The Journal of the Institute of metals, vol 88, 1959-60, London, 4:o, s 97-102). – Axel Hamberg och forskarhyddorna i Sarek. Föredr vid ... högtidssammankomst d 31 mars 1963 (VAÅ, 1963, Sthlm s 503-518). – Henning Pleijel *5.7. 1873 f20.1. 1962 (Dödsrunor utg av Sancte Örjens Gille, saml 26, Sthlm 1964, [omsl,] s 41 f)- – Carl Benedicks 1875-1958 (Geschichte der Mikroskopie, Bd 3. Angewandte Naturwissenschaften und Technik, Frankfurt am Main 1966, s 35–41). – Harry von Ecker-mann *5.11. 1886 +20.5. 1969 (Dödsrunor 13, [19]71, s 1–3). – European physical society EPS – the joint effort of physicist[l] and their national societies in Europé (Nederlands tijdschrift voor natuurkunde, Jaarg 37,1971, Amsterdam, 4:o, s 109 f). – [Reden anlässlich der Verleihung der Ehrendoktorwurde an Professor Dr. E R in Tübingen am 27. Juni 1979 (tacktal) ] (Optik, Zeitschr fur Lichl- und Elektronenoptik, Bd 79, 1988, Stuttgart, 4:o, s 148 f). – Omarb (senare även utg): [T] Moll Sc [T] Rudberg, Lärobok i fysik för högre läroanstalter. 1–5. 1932–36. 1. Statik. 10. uppl 1934. 95 s, 2 kartbl. (Omarb tills med T R.) 11. uppl: Allmän fysik. 1937. 74 s. (Omarb.) Tillägg ... Annan metod för behandling av trycket i vätska. 1939. 8 s. 12. uppl 1939. 60 s. 2.-3. tr 1942, 1944. 13. uppl 1947. 2. tr 1950. 14. uppl 1954. 75 s. 2.-3. tr 1957, 1960. Förkuppl: 7. uppl 1941. 59 s. (Omarb.) 8. uppl 1949. 58 s. (Utg.) 2. tr 1956. 2. Värmelära. 10. uppl 1932. 88 s, 2 pl-bl. (Omarb tills med T R.) 11. uppl 1936. TV, 81 s, 2 pl-bl. 2.-3. tr 1940,1943. 81 s, 2 pl-bl. 4. tr 1944. 12. uppl 1949. 80 s, 2 pl-bl. (Utg.) 2. tr 1951. 13. uppl 1956. 91 s, 2 pl-bl. 2.-3. tr 1957, 1961. Förk uppl: 8. uppl 1934. 64 s, 1 pl-bl, 2 tab [på pärmen] . (Omarb tills med T R.) 9., i huvudsak oförändr uppl 1942. (Omarb.) 10. uppl 19[48-]49 [omsl]. V, 74 s, 1 pl-bl. 2. tr 1952. 3. Magnetism och elektricitet. 11. uppl 1934. 138 s. (Omarb tills med T R.) 12. uppl 1937. 141 s. (Omarb.) 13., nästan oförändr uppl 1939. (Utg.) 14. uppl 1942. 2. tr 1945.15. uppl 1949. V, 165 s. 2. tr 1955. 16. uppl 1956. 171 s. 2. tr 1958. Förk uppl: 6. uppl 1934. 106 s. (Omarb tills med T R.) 7. uppl 1947. V, 113 s. (Utg.) 8. uppl 1952, 119 s. 2. tr 1956. 4. Vågrörelselära och optik. 8. uppl 1936.133 s, 3 pl-bl. (Omarb.) 2.-3. tr 1940,1944. IV, 133 s, 3 pl-bl. 9. uppl 1948. V, 158 s, 3 pl-bl. 2. tr 1954. Tilltr 1956. 10. uppl 1957. 160 s, 2 pl-bl. 2.-3. tr 1958, 1960. Förkortad uppl: 7. uppl 1937. 98 s, 3 pl-bl. 2. tr 1945. 8. uppl 1951. 116 s, 3 pl-bl. 2. tr 1958. 115 s, 3 pl-bl. 5. Dynamik eller läran om rörelse. 9. uppl 1934. 78 s. (Omarb tills med T R.) 10. uppl: Mekanik. 1937. 87 s. (Omarb.) 11. uppl 1941. 51 s. 2. tr 1944. 12. uppl 1949. 52 s. (Utg.) 2.-3. tr 1952, 1957. 13. uppl 1958. 81 s. 2. tr 1960. - Reports from the conférence of the Swedish national committee for physics in 1948 (1949, 1951, 1952, 1953, 1955, 1957, 1959, 1961, 1963, 1965), tills med E Hulthén / G Borelius / L Hulthén (VA, Arkiv för matematik, astronomi och fysik, bd 1, 1948-50 [= nr 26, 1949] (2, 1950–51 [22, 1950], 5, 1952 [8], 7, 1953-54 [7, 1953], 8, 1954 [1], 11, 1956–57 [5, 1956], 13, 1958 [23], 16, 1959-60 [42, 1960], 22, 1962 [28], 26, 1964 [18], 30, 1965 [32]), Sthlm; bidrag i: Proceedings of the Royal Society, Ser A, vol 120 o 121, 1928, 127, 129–130, 1930, London, The Physical review, ser 2, vol 45-46, 1934, 48, 1935, 50, 1936, Lancaster, Pa., Sc New York, JKA, årg 136, 1952, 138, 1954, 139, 1955, 142, 1958, 159, 1975, Upps Sc Sthlm, se: Schriftenverzeichnis (Optik, 79, 1988, s 149 f), samt Till fjälls, Svenska fjällklubbens årsbok, 1957, 1959, 1969/70, 1977, Sthlm, 4:o (i redaktionsrådet).

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 22 dec 1939, nr 28, RA.

C G Bernhard, E R död (SvD 5 jan 1980); R Kiessling o K-E Larsson, E R till minne (DN 8 jan 1980); H Nathorst, E R (Minnesrunor utg av Sancte Örjens gille, 33, 1980, s 89–91); Reden anlässlich der Verleihung der Ehrendoktorwörde an Professor Dr E R in Tübingen am 27 Juni 1979 (Optik, Zeitschrift für Licht- und Elektronenoptik, 79, 1988, s 139–153); N Ryde, E R (VVS, Minnestal hållna 1981, 1981); SMoK; VA: ber över akad:s verksamhet 1980 framlagd ... 31 mars 1981 (Documenta, 37,1981). – Nekr över R i DN 6 jan 1980.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik G Rudberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7002, Svenskt biografiskt lexikon (art av Roland Kiessling), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7002
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik G Rudberg, urn:sbl:7002, Svenskt biografiskt lexikon (art av Roland Kiessling), hämtad 2024-04-23.