Meriter

Persson, Eric Sigfrid, f 24 jan 1898 i Tomelilla, Tryde, Krist, d 31 juli 1983 i Lund (enl db för Hörby, Krist). Föräldrar: murarmästaren Nils P o Maria Månsdtr. I snickarlära i Kverrestad, Krist, 11–14, murarlärling i Tomelilla 15–17, studerade vid Malmö tekn aftonskola 17, snickare i Malmö 17, i Holte, Danmark, 18, studerade vid Haslevs dagskole, Danmark, 19–21, byggn:förman i Sverige 21, grundare av byggföretag, byggn:entreprenör i Tomelilla 21, i Malmö 29–67.

G 11 aug 1923 i Ullstorp, Krist, m Magnhild Karolina Mårtensson, f 29 april 1896 i Övraby, Krist, d 4 mars 1985 i Malmö, Slottsstaden, dtr till bonden o kyrkvärden Mårten Jönsson o Karna Nilsdtr.

Biografi

P växte upp i en barnaskara på tolv och fick tidigt lära sig att bidra till familjens uppehälle. Han började som gåsapåg redan vid sex års ålder och avancerade till snickarlärling när han fyllt 13 år. 1915 arbetade han som murarlärling hos fadern i Tomelilla. Under tiden lärde han sig rita villor per korrespondens hos Hermods i Malmö. Två år senare anställdes han hos snickaren Frans Andersson i Malmö samtidigt som han fortsatte sina studier vid aftonskola. Därpå följde anställning hos en snickarmästare i Holte samtidigt med studier i byggnadskonstruktion vid Haslevs dagskole. 1921 återvände P till Sverige och fick arbete som förman vid ett brobygge utanför Kristianstad. Så grundade han också ett eget byggföretag i Tomelilla. 1925 ritade han sin första stadsplan och byggde egnahem i form av seriehus för Framnäsområdet i Tomelilla.

I och med att P 1929 uppförde sitt första flerbostadshus vid Davidshallsgatan i Malmö inleddes en lång och intensiv karriär i staden. Efter ett andra bostadshus vid Verkstadsgatan i samma område fick han chansen att bygga sex fastigheter på en gång utmed hela den västra sidan av det nyanlagda Davidshallstorg. P hade då fått kontakt med Eric Bülow-Hübe, förste stadsingenjör i Malmö. Denne var liksom P en dynamisk personlighet och upphovsman till de första funktionalistiska stadsplanerna i staden. Samarbetet mellan de båda resulterade i en mängd framgångsrika byggnadsprojekt. 1932 flyttade familjen P till Davidshallstorg, och P planerade nästa storbygge, kvarteret Trumpeten vid S:t Petri kyrka. Där byggde han ett flerbostadshus med smålägenheter för den ökande inflyttningen till staden. Själv öppnade han restaurang i huset och flyttade in i en paradlägenhet på översta våningen. Innan huset var färdigt bröt den stora byggstrejken ut (1933), och P tog hustrun Magnhild med på en försenad bröllopsresa till Indien.

1934–35 förverkligade P Malmgården – ett storgårdsprojekt som omfattade ett helt kvarter med 300 lägenheter. Det blev en oas i stenstaden med blomsterhöljda tennisbanor, porlande springvatten, vackra konstverk och Malmös första underjordiska garage. Malmgården var ett djärvt projekt i stadens östra och fattigaste del, men det lyckades. Det sensationella bygget genomfördes också på rekordtid. Det 7800 m2 stora området, som egentligen bestod av 13 tomter, bebyggdes inom loppet av ett och ett halvt år. Att P var en ovanlig byggmästare som satsade på hög kvalitet och konstnärligt utsmyckade bostadshus spred sig snabbt. Uppfinningar som moderna kryddhyllor och praktiska ljusstakar att fästa i fönstren till jul var omtyckta detaljer. Genom P:s initiativ blev de grönskande gårdarna populära lekplatser, och tennisbanorna förvandlades till skridskobanor om vintern.

1937–38 uppförde P de mest spektakulära bostadshusen i Malmö genom tiderna: de vita funktionalistiska höghusen vid Ribersborg. Arkitekterna handplockades; husen ritades av Nils Einar Eriksson, David Helldén, Stig Dranger, Rune Welin och Carl Mattsson. Stadsplanen var ett verk av Bülow-Hübe med assistans av Hans Westman. Arkitekterna fick fria händer och P visade stolt upp den nya tidens le Corbusier-inspirerade entresollägenheter. I Ribershus lanserades också P:s nya perspektivfönster och samtliga lägenheter fick utsikt mot Öresund. Med en stor bostadsutställning invigde Svenska slöjdföreningen 1938 hela området, som då omfattade två niovåningshus samt ett antal lägre hus, mellan sju och fyra våningar höga. I projektet ingick också en välplanerad trädgårdsanläggning. P använde inte bara förodlade och utrullningsbara gräsmattor utan också romantiska perenner och klätterväxter. 1942 byggdes det tredje höghuset. – 1940 begav sig P till USA för att lansera perspektivfönstret på världsmarknaden. Kriget kom dock emellan och P for hem igen. Fönsterkonstruktionen såldes senare till Cellulosa ab och blev en stor framgång på den sv marknaden.

1942–44 ritade och byggde P Friluftstaden – ett lågt och mjukt slingrande radhusområde med ett "Communitycenter". Idéerna hade han hämtat i USA och hos den s k grannskapsrörelsen i Chicago. Friluftstaden var en skapelse för den unga familjen och de yrkesarbetande kvinnorna. I "Communitycentret" fanns förutom en mängd butiker både hembiträden och städerskor att tillgå. Områdets ovanliga stadsplan med lyrformade gator och vindlande gångstråk ritades av Bülow-Hübe. De sicksackformade radhusen var P:s egen idé. Modellen gjorde att varannan ingång låg åt öster, varannan åt väster, vilket gav plats för små privata rum, s k solgårdar, framför husen. Mellan husradernas insynsskyddande busk- och trädplanteringar löpte gräsmattor som gemensamma gröna stråk. Trädgårdsarkitekt var William Nersing. Området invigdes med en utställning i Slöjdföreningens regi där arkitekter och formgivare som Alvar Aalto, Bruno Mathsson, Elsa Gullberg och Carl-Axel Acking medverkade. 1948 stod den andra delen av Friluftstaden klar och därefter följde en rad liknande områden i Södertälje, Huskvarna, Nässjö och Linköping. P tog patent på sin idé och ritade stadsplanerna. Så konstruerade han det första underhållsfria aluminiumfönstret. Det utländska patentet utvecklades av sonen Sven-Eric som etablerade fönstret på världsmarknaden.

Under de sista åren av sitt liv var P verksam som möbeldesigner och belönades med silver- och guldmedaljer vid Innovationsmässan i Geneve 1976. Han var också en engagerad och flitig bostadsdebattör och lanserade Y-huset som en ny markbostad.

P, som i stort sett var självlärd, blev en av Sveriges ledande byggmästare och miljöskapare, och han satsade oupphörligen på nya idéer. Han uppfann det svängbara perspektivfönstret och skapade Malmös mest berömda bostadsområden. P ägde inte bara förmågan att leva sig in i de bostadsområden han byggde utan flyttade också in i dem. Hans styrka var den lidelse med vilken han förverkligade dem.

Författare

Ulla Hårde

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Vi flytta till Ribershus. [Omsl.] Malmö 1937. Ils. – Bebyggelsen på Ribershus (Form, Svenska slöjdföreningens tidskr, årg 34, 1938, Sthlm, 4:o, s 160-162). – Frisk luft genom fönster. [Omsl.] Sthlm 1939. 4:o. 63 s. Övers: Fresh air through windows. Sthlm 1940. [Omsl.] 4:o. 48 s. – Friluftstaden. Malmö 1943. [Omsl.] 4:o. 6 s. [Föret; tills med T Tufvesson.] – Friluftstaden (Vi bo i Friluftstaden, Svenska slöjdföreningens utställning Malmö 26 aug. – 17 sept. 1944, Sthlm 1944, s 7–17). – Friluftstaden i Malmö ([Hantverkets bok, 3.] Trädgårdskonst, [2.] Den moderna trädgårdens och parkens form, Sthlm 1948, 4:o, s 417-422). – Kontakt-bostäder. Hörby 1982. [Omsl.] 4:o. 17 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: H Aren, Radhuset som folkbostad (1980); Elbogen 1985 (1986), s 20–45; U Hårde, ESP 1898–1983, skånsk funktionalist, byggmästare o uppfinnare (1986) o där anf litt; H Ranby, Stadsplanering o arkitektur efter 1820 (Malmö stads hist, 6, 1992), s 112 ff o 141 ff.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Eric Sigfrid Persson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7111, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulla Hårde), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7111
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Eric Sigfrid Persson, urn:sbl:7111, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulla Hårde), hämtad 2024-04-25.