Meriter

Peter Ålänning, d mellan 1 juni 1404 o 10 maj 1407, trol i Sthlm. Far: Finvid (? Kettilsson). Rådman i Sthlm åtminstone 9 juni 1375–1 juni 1404. G senast 1386 m Cristin Petersdtr (en bjälke), d mellan 1 sept 1401 (möjl efter 15 okt 1401 eller 3 juni 1403) o 1 juni 1404, syster till häradshövdingen i Åkers hd, Söd, Rembold Petersson (en bjälke) o halvsyster till Hemming Suneson o Ulf Suneson (schack).

Biografi

Om P:s förfäder är säkert endast känt, att hans far hette Finvid, såsom framgår av P:s sigillinskription. Det har förmodats (Nyman; M Dreijer 1963; S Dreijer), att denne Finvid är identisk med en i brev från 1367–72 förekommande Finvid Kettilsson. Denne förvärvade 1367–68 genom i Finström på Åland daterade brev jord i Vemo nordväst om Åbo. I denna sn hade P jord (brev 1376, 1383, 1386 o 1387) men inte på samma plats. Den föreslagna identifieringen är alltså inte säker.

Av tillnamnet framgår emellertid, att P kom från Åland, där han i norr ägde jord i socknarna Sund (brev 1376, 1386, 1400, 1401 o 1403) och Finström (brev 1376, 1377 o 1381).

Redan i de två brev från 1375, där P tidigast kunnat beläggas, nämns han som rådman i Sthlm, vilket han kom att förbli under ovanligt många år. Det ena av dessa är utfärdat av honom tillsammans med tre andra stockholmsborgare, bl a en Gunder Ålänning, som trots avsaknad av andra indicier förmodats (Koppe) vara en bror till honom. Genom detta brev överenskom de med kung Albrekts far, hertig Albrekt av Mecklenburg, att betala denne 131/2 lübsk mark för varje skeppund koppar – tydligen från hertigens pant vid Kopparberget i Dalarna – och 2 1/2 lübsk mark för varje fat järn, om de levererades till Sthlm senast tolv dagar efter midsommar. För vad som levererades senare skulle betalas bland köpmän gångbart pris i lubska penningar.

Om P:s varuhandel är i övrigt föga känt, men 21 mars 1382 köpte han säd. Om hans internationella förbindelser vittnar ett brev från 26 juli 1382. Av en linköpingskanik, som var linköpingsbiskopen Nicolaus Hermannis (bd 26) subkollektor av påvliga penningar från Sverige, mottog P då 1620 mark penningar, som han skulle växla och senast 29 sept i Brügge i Flandern leverera i form av 1 080 floriner, hälften ungerska, hälften lubska.

Framträdande är P:s mellanhavanden med drotsen Bo Jonsson (Grip; bd 5), vilken uppträder som borgensman i överenskommelsen med hertig Albrekt 1375. 1376 sålde P till honom två öresland i Skärsätra på Lidingö. Några dagar senare mottog P jord i Finström som böter från en åländsk rövare, som drotsen dömt fredlös. 1384 fick han av Bo Jonsson fullmakt att av den åländska allmogens markgäld uppbära 1401 mark och 15 penningar, som drotsen var skyldig honom. Så kvitterade P 128 mark och 5 öre, som via en borgare i Åbo mottagits från konungsdomhavanden i Finland Ulf Jonsson (Aspenäsätten; bd 2); denne hade ett halvt år tidigare blivit en av Bo Jonssons testamentsexekutörer.

1389 sändes P tillsammans med tre tyska stockholmsborgare till (Söder-)Tälje för förhandlingar med riksrådet. Sedan dessa förhandlingar brutit samman, blev han på hemresan tillfångatagen av sina tyska kolleger i en strid, under vilken han blev sårad och två av hans tjänare miste livet. P:s hustru fråntogs sina nycklar. Efter en snart följande förlikning mellan de sv och tyska borgarna blev han frigiven.

P undgick de s k Käpplingemorden, och sommaren 1390 kvitterade han i Nyköping ärkebiskop Henriks (bd 18) och Uppsala domkapitels betalning av sin skuld till honom.

Sthlm innehades ända till 1395 av kung Albrekts anhängare och därefter till 1398 av hanseaterna. Från alla dessa år saknas helt uppgifter om P, som under 1380-talet förekommit i åtminstone någon källa varje år.

Trots att P i motsats till flera andra samtida sthlmsrådmän ej i övrigt kunnat beläggas med herrtitel, är det möjligt, att han, såsom ansetts (FMU; Koppe; Ålands medeltidsurkunder; M Dreijer 1963; S Dreijer), är identisk med den "her Peter Alender" som 1398 fick lejd av staden Reval. Under de första åren av 1400-talet kan P åter beläggas i Sthlm.

De flesta brev, där P nämns, vittnar om hans godstransaktioner. Det har framgått, att han ägde jord på Åland, i Finland och på Lidingö nordost om Sthlm. 1377 bytte P bort en gård på Södermalm i Sthlm, och 1387 köpte han jord i Vassunda i Uppland. 1386 grundade han en prebenda i Åbo domkyrka med jord i Sund på Åland och i socknarna Vemo och Tövsala i Finland. Av ett brev från 1401 framgår, att denna prebenda hörde till S:t Henriks och S:t Eriks kor, och att donationen ökats med en gatu-bod vid Korntorget (nu järntorget) i Sthlm. 1387 överlämnade P till ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala 300 mark och en källare i Sthlm som halva grundläggningskostnaden för en prebenda vid domkyrkan till jungfru Marias och S:t Olofs ära. 1400 donerade han till denna prebenda vid S:t Henriks kor flera penningsummor, bl a räntan av två gatubodar och en därunder varande källare norr om Svartbrödraklostret i Sthlm samt av ett stenhus där, och därjämte jord i Nockeby i Bromma och en gård nära väster om Fyrisån i Uppsala. 1401 testamenterade P och hans hustru till Vadstena kloster jord i Östergötland, som de 1387 köpt från hennes bror och halvbröder.

Av de glest bevarade källorna framgår att P var en ovanligt betydande och förmögen stockholmsborgare med vitt förgrenade handelskontakter och för en borgare mycket stort jordinnehav. Hans ställning belyses inte minst av hans mellanhavanden med den mäktige Bo Jonsson, hans stora donationer till kyrkan och hans ingifte i lågfrälset.

Författare

Hans Gillingstam

Källor och litteratur

Källor o litt: Perg:brev 21 sept 1376 i Sävstaholmssaml, RA.

N Ahnlund, Svenskt o tyskt i Sthlms äldre hist (HT 1929), s 12–16 o 28; dens, Sthlms hist före Gustav Vasa (1953); E Anthoni, Finlands medeltida frälse o 1500-talsadel (1970); Y Brilioth, Sv kyrka, kungadöme o påvemakt 1363–1414 (1925); G Dahlbäck, Uppsala domkyrkas godsinnehav (1977); F de Brun, Sthlms borgmästare o rådmän i äldre tid, tillägg o rättelser till festsknen StRR (PHT 1920); Det medeltida Sverige, 1:2 o 1:7 (1984–92); M Dreijer, Åland o ålänningarna (1943), s 169–72; dens, Det åländska folkets hist, 1:1 (2. uppl, 1963), s 428 o 458–70; S Dreijer, P – en åländsk storköpman på 1300-talet (Festskr tillägn Matts Dreijer, 1981); DS 5 (1858-65); d:o. Appendix. Acta pontificum Svecica, 1:2 (1957); S Engström, Bo Jonsson, 1 (1935); FBH; FMU 1–2, 4 o 8 (1910-35); H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medeltiden (1952–53); Handhar rör Helga lekamens gille i Sthlm, 1 (1921); R Hausen, Finlands medeltidssigill (1900); B Hildebrand, Esbjörn Blåpanna o hans arvingar (PHT 1934); Kansallinen elämäkerrasto, 5 (1934); W Koppe, Lubeck-Stockholmer Handelsgeschichte im 14. Jahrhundert (1933), s 26 o 261 ff; K Kumlien, Till frågan om "Engelbrektskrönikans" förf (PHT 1932); dens, Käpplingemorden (SSEÅ 1947), s 22 f o 30; Meklen- burgisches Urkundenbuch, 18 (1897); R Murray, Sthlms kyrkostyrelse intill 1630-talets mitt (1949); J Nordberg, S Clarae minne (1727), s 37; L-A Norborg, Storföretaget Vadstena kloster (1958); V Nyman, Åländskt 1300-tal (Åländsk odling 1948), s 60; Omständelig berättelse huru the svenske af tyskarne blefvo i Sthlm förrådhne oc brände åhr 1389 (SRS 1:2, 1818), s 213 f; K Pirinen, Turun tuomiokapituli keskiajan lopulla (1956); H G Porthan, Skrifter i urval, 1–2 (1859–62);FV Radloff, Beskrifning öfver Åland (1795), s 170 o 251 ff; J Rinne, Turun tuomio-kirkko keskiaikana, 2 (1948), s 38f; RPB; SD 1 (1875-84); Sthlms stads jordebok 1420–74 (1876), s 151, 363 o 418; SMoK; StRR; Sveriges medeltida personnamn, 2 (1980–91), sp 70; C Weibull, Käpplingemorden (Sc 1964); ÅboSvB; Ålands medeltidsurkunder, 1–2 (1954–58).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Peter Ålänning, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7132, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7132
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Peter Ålänning, urn:sbl:7132, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-25.