Meriter

Pettersson, Carl Gustaf, f 6 aug 1876 i Östra Ryd, Sth, d 27 mars 1953 i Sthlm, Kat. Föräldrar: lantbrukaren Carl Wilhelm P o Emma Andersson. Tekn utbildn i Sthlm, anlade båtvarv på Ramsö, Vaxholm, 02, båtbyggmästare vid Motor ab Reversator, Sthlm, varvschef vid ab Gustaf Ericssons automobilfabrik, Sthlm, konsulterande fartygskonstruktör från 10.

G 26 sept 1900 i Sthlm, Kat, m Maria Kristina Nilsdtr Bergqvist, f 29 juli 1875 i Sunne, Värml, d 29 juli 1953 i Sthlm, Kat, dtr till lantbrukaren Nils Nilsson o Kristina Larsdtr.

Biografi

P:s tidigaste barndomsår tillbringades på den av fadern arrenderade Tenö gård vid Vaxholm. Då barnaskaran växte köpte fadern en gård på Ramsö. P fick i hemmet praktisk utbildning i båtars byggnad och skötsel medan han inhämtade teoretiska erfarenheter hos konstruktören och uppfinnaren Frans Julius Frodé, Frodémotorns skapare. Efter teknisk utbildning i Sthlm återvände P till Ramsö och började på allvar att konstruera och bygga båtar. De första egenhändigt ritade och byggda konstruktionerna var en segelkanot och en isjakt. 1902 anlade han ett mindre varv på Ramsö som han en kortare tid drev tillsammans med brodern Robert. Samtidigt engagerades han som "båtbyggmästare" hos Motor ab Reversator, vars varv också låg på Ramsö. Reversatorvarvet byggde båtar på upp till 16 meters längd. P fick sitt genombrott som konstruktör

1904 då han med sin egenhändigt byggda motorbåt Vikingen vid motorbåtstävlingarna i Kiel segrade i klass B, Hafen-Verkehrs-Boote. Vikingen, 8 meter lång och 1,27 meter bred, var byggd i furu på ekspant och med reling, däck och sargar i mahogny. Båten hade en encylindrig Reversatormotor på 2,5 hästkrafter och uppnådde en fart av 7,4 knop. Den vann under tävlingsåret 1904–05 fem förstapris. Med båten Tirfing, 6 meter lång och med en 5 hästkrafters Reversatormotor, vann P 1905 Sv automobilklubbens motorbåtstävlingar i Sthlm. Tirfings låga vikt, 680 kg, tillät en hastighet på nästan 10 knop. Vikingens och Tirfings framgångar gav ett uppsving åt motorbåtsintresset i Sverige.

1910 flyttade P sin verksamhet till Liljeholmen i Sthlm. Han drev där tillsammans med Einar Runius under många år Motorbåtsbyrån och annonserade sig som fartygskonstruktör med specialitet "Motorbåtsritningar, Snabba Racers o Lustbåtar, Passagerare- Transport-, Fiske- och Bogser-motorbåtar". 1912-18 ritade P många arbets- och lastfartyg, som byggdes på olika varv. Det kom också långväga beställningar, t ex på en transportmotorbåt till ett kinesiskt varv och ett lustfartyg till Nobel i S:t Petersburg. Åt Bruno Liljefors (bd 23) ritade P 1913 långfärdsbåten Kråka och en smidig och vacker kanot. 1916 fick han beställning på en 30 m:s motoryacht i stål. Denna P:s största konstruktion finns nu (1995) i engelsk ägo och är i originalskick. Att skaffa båt gick till så att kunden tog kontakt med en konstruktör som efter beställarens önskemål presenterade ett eller flera förslag. När ritningen godkänts lades byggnadsuppdraget ut på det varv som lyckats räkna fram det förmånligaste priset. Alla dessa procedurer ledde ofta till ett personligt affärsförhållande där kunden kom i nära kontakt med konstruktör, varv och motorleverantör.

I början av 1920-talet fick P beställning från tullverket på sex tullkryssare, stora bekväma båtar som skulle tåla hårt väder och att ligga ute året om. Ät bokförläggare Erik Åkerlund ritade han Stella Marina, byggd 1927–28 men senare ombyggd och förlängd till närmare 28 meter för att bättre passa in i miljön i Sandhamn då K Sv Segelsällskapet (KSSS) 1930 firade sitt 100-årsjubileum. Det var dock inte lyxyachterna som var P:s stora insats utan den lilla båten för folket, en relativt blygsam farkost, 7,5 meter lång och 1,7 meter bred, byggd i mahogny eller oftare i furu och försedd med en fem hästkrafters motor. Den hade en skarp rak stäv, slankt och lätt-drivet - och därigenom ekonomiskt -skrov och en liten ruff med ett par kojer och en stor sittbrunn. Denna konstruktion gjorde båtlivet tillgängligt för en bredare allmänhet och den kommer länge än att synas i skärgårdarna.

De båtar P ritade och lät bygga till sig själv kallade han alltid Wiking, med den första Vikingen från 1904 blev det elva stycken som han nyttjade olika länge. Den mest omtalade var Wiking X; med vilken han 1925 gjorde en mycket omskriven långresa, kallad Skandinavien runt. Färden började i Sthlm och varade i tre och en halv månad, späckade av dramatik, muntra episoder och tidvis stora motigheter. Särskilt bjöd de norska farvattnen på snö och stormvindar som satte besättningen och den lilla båten av kostertyp på svåra prov. Aret därpå besöktes Estland och Lettland och 1928 anträddes en resa till Amsterdam.

Det är svårt att bestämma hur många ritningar som genom åren lämnade P:s ritbord men gissningsvis närmar sig antalet 3 000. Till P:s storhet bidrog också mångfalden i hans verksamhet; inget uppdrag var ointressant för honom. Små jollar, lastfartyg, kanoter, segelbåtar och lustyachter skapades av hans ritstift. Han ritade alltid direkt med tusch, och hans båtar byggs än i dag (1995). P fick stor betydelse för sv båtliv och det är betecknande att en liten slank motorbåt i trä, liknande hans typ, kallas petterssonbåt oavsett vem som konstruerat den. P har beskrivits som en godhjärtad person som aldrig yttrade ett ont ord om andra. Han var något av ett snille på sitt område.

Författare

Gunnar Fritz-Crone

Arkivuppgifter

P:s ritnrarkiv i Statens sjöhist museum, Sthlm.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Min motorbåts konstruktion och skötsel. Sthlm 1924. 200 s, 1 pl. (Tills med E Hubendick; W & W:s handböcker, 78.) – Med "Wiking X" runt Skandinavien (Kungl. motorbåt klubben. Årsbok 1926 med matrikel, Sthlm 1926, s 20–29). – Motorbåtsnavigation. [Rubr.] Sthlm 1927. 31 s. [Föret.]

Redigerat: Med motorbåt. Årg 1, nr 1–16, o 2, nr 1, 1934–35. Sthlm. 4:o. 266, 14 s. (Tills med E v Gegerfelt.)

Källor och litteratur

Källor o litt: G Fritz-Crone, C G P - båtkonstruktör o äventyrare (1981).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Gustaf Pettersson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7225, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Fritz-Crone), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7225
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Gustaf Pettersson, urn:sbl:7225, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Fritz-Crone), hämtad 2024-04-25.