Meriter

von Porat, Carl Gustaf (Gösta), f 24 aug 1886 i Norra Sandsjö, Jönk, d 17 mars 1972 i Sävsjö. Föräldrar: bankdirektören Anders Gustaf von P o Maria Muhr. Mogenhetsex vid H a l i Jönköping 7 juni 04, officersvolontär vid Fortifikationen 10 juni 04, elev vid krigsskolan på Karlberg 04–06, officersex 30 nov 06, underlöjtn vid Fortifikationen 14 dec 06, genomgick allm kurs vid Artilleri- o ingenjörhögskolan (AIHS) 07, högre kurs 10, repetitör 1 sept 12–okt 14, bitr lär 1 okt 26–okt 34, allt vid AIHS, löjtn vid Fortifikationen 17 dec 09, genomgick flygutbildn vid Nieuports flygskola i Pau o Mourmélon-le-Grand, Frankrike, 3 april–17 juni 12, erhöll sv flygdiplom nr 7 11 aug 12, godkänd flygmaskinsförare vid Fälttelegrafkåren (Ing 3) 8 aug 16, tygofficer vid Fälttelegrafkårens flygkompani på Malmen, Ög, 16 o 18–20, chef där 1 nov 20–30 juni 26, chef för aviatikavd vid ab Södertelge verkstäder 17, sekr i 1917 års flygkommission 16 juni 17–6 febr 18, kapten vid Fortifikationen 29 juni 17, genomgick Ecole supérieure d’Aéronautique et de Constructions méchaniques, Paris, 19, led av lufttrafikkomm maj 19–dec 21, av flygkommissionen maj 19–mars 22, sakk i försvarsrevisionen 20–23, sv delegat vid internat luftfartskongresserna i Paris 21, London 23 o Brüssel 25, tillkallad flygsakk i Försvarsdep 22 juni 23–febr 24, major vid flygvapnet 1 juli 26, chef för 3:e flygkåren (från 36 Östgöta flygflottilj, F 3) på Malmen 1 juli–14 okt 26 o 1 aug 34–30 sept 41, för 4:e flygkåren i Östersund (Frösön) 1 juli (tilltr 16 okt) 26–31 juli 34, major i armén 20 dec 29–1 juli 34, överstelöjtn i flygvapnet 6 april 34, överste där 1 okt 38–1 okt 41, kontraktsanställd chef för flygstabens flygfältsavd 1 okt 41–30 juni 42, chef för Norrbottens flygbaskår (F 21) samt Övre Norrlands flygbasområde 1 juli 42–1 okt 46. – LKrVA26.

G 17 okt 1913 i Skövde (enl vb för Karlsborgs Garnisonsförs, Skar) m Elsa Norrman, f 28 juni 1892 i Karlsborgs Garnisonsförs, d 22 juni 1986 i Sävsjö, dtr till överstelöjtnanten Johan Ivar N o Anna Eneström.

Biografi

Gösta v P tycks tidigt ha varit inställd på att bli fortifikationsofficer. Med ett studentbetyg på i snitt Ba och endast B i "gymnastik och vapenövning" kan det förefalla ha varit ett något djärvt yrkesval, åtminstone om P hade tänkt sig nå högre grad än kapten. I de för en blivande fortifikationsofficer väsentliga ämnena matematik, fysik och kemi hade han dock bra betyg. Mogenhet, flit och gott uppförande tycks ha varit utmärkande för P under hela livet. Vid alla militära bedömningar framträder han i dessa avseenden som minst lika bra eller som överlägsen sina kurskamrater. I en kurs av 140 kadetter gick P ut som nr 51 med högt betyg i det för en blivande fortifikationsofficer vidga ämnet krigsbyggnadskonst liksom i dess praktiska tillämpning.

P fortsatte 1907 sin teoretiska utbildning till fortifikationsofficer vid AIHS allmänna kurs. I de tio obligatoriska ämnena nådde han ett snitt på 9,3 vilket gjorde honom till en av kursens bästa elever. 1910 gick P den högre fortifikationskursen vid AIHS med samma goda resultat. Därmed hade han även kvalificerat sig för att vid si- dan om sin huvudsakliga tjänstgöring vara lärare vid AIHS. Han tjänstgjorde där ett par år som repetitör och var under en senare längre period biträdande lärare vid skolans högre kurser.

Redan på läroverket hade P visat ett visst intresse för flygning och detta förstärktes, när han julen 1907 läste ett tyskt arbete om flygteknik. På högre fortifikationskursen fick eleverna skriva ett större hemarbete och P begärde och fick ämnet Aero-planet och dess militära användning. I detta avseende var han en föregångsman bland sina kurskamrater och över huvud taget bland sv militärer. Han var också den sjunde svensk som avlade prov för sv flygdiplom. Det skedde 11 aug 1912, efter att P s å genomgått flygutbildning i Frankrike. Han placerades därefter vid Fälttelegrafkårens flygavdelning. Under de två följande åren deltog han i vinterflygskolan som anordnades 1913 på Lidingö och 1914 i Östersund. 18 juni 1914 råkade han ut för en svår flygolycka utanför Skillingaryd. Det såg länge ut som om hans flygarbana skulle vara slut, men i aug 1915 kunde han återgå till aktiv tjänst.

1919 genomgick P en kurs i högre flygteknik i Paris. Han måste resa dit via England, eftersom östra Frankrike ännu var så krigshärjat att tågtrafiken inte hade kunnat återupptas. Dessutom var det spärrat för besökare, men P lyckades ta sig dit och fick ett starkt intryck av den förödelse kriget hade medfört.

Under utbildningen i Paris drog P upp ritningarna till ett lättare ensitsigt biplan för övningsändamål, uppbyggt kring en Thulin-motor. Idén låg rätt i tiden eftersom flygkompaniet på Malmen, där P tjänstgjorde som tygofficer, var i stort behov av ett modernt skolflygplan. Flygingenjören Henry Kjellson konstruerade på grundval av P:s ritningar och beräkningar den maskin som byggdes vid verkstäderna på Malmen under namnet Tummeliten, senare omdöpt till Tummelisa. P själv provflög planet som från 1921 användes som skolflygplan vid Flygskolkåren i mer än tio år.

1 nov 1920 utnämndes P till chef för flygkompaniet på Malmen. Han stannade i denna befattning även efter 1 juli 1926 då kompaniet överfördes till det nu självständiga flygvapnet och ombenämndes Tredje flygkåren. Samtidigt utnämndes han till chef för Fjärde flygkåren som skulle sättas upp i Östersund. Chefskapet över Tredje kåren lämnade han dock s å för att helt kunna ägna sig åt arbetet i Östersund. Kåren där måste byggas upp från grunden. P, som utnämnts till dess chef sannolikt på grund av sin stora erfarenhet av vinterflygning, löste uppgiften effektivt och utan större åthävor. Han tycks också ha trivts i Jämtland, eftersom han där kunde ägna sig åt sitt stora fritidsintresse, skidåkning.

Under slutet av 1920-talet och de första åren av 1930-talet rasade häftiga strider bl a om organisation, personalrekrytering och materielanskaffning inom flygvapnet. Dessa motsättningar hade sitt upphov i att statsmakterna i samband med 1925 års försvarsbeslut lagt bristfälliga beräkningar till grund för anslagen till flygvapnet. Dessutom hade politikerna velat spara genom att inte bevilja vapnet egen stab och heller ingen egen officersrekrytering. Officerarna skulle tillföras genom passage och tillfälliga kommenderingar från armén och marinen. Allt detta ledde till slitningar inom vapnet, varvid tonen och medlen inte alltid var korrekta. Placeringen i Östersund tycks ha bidragit till att P hölls utanför dessa stridigheter. Framför allt tycks han dock själv ha ställt sig vid sidan om dem, och tack vare sin kompetens och integritet heller inte ha varit angripbar. Således gick han uppenbarligen fri från all kritik från den mycket begåvade men ofta vid sina angrepp på flygvapnet och vissa av dess officerare såväl orättvise som hänsynslöse majoren Axel Gyllenkrok (bd 17), som för övrigt under två perioder stått under P:s direkta befäl. P nämner i sina memoarer Gyllenkrok endast i samband med att han 1934 efterträdde denne som chef för Tredje flygkåren. Detta förband, 1936 ombenämnt Östgöta flygflottilj, förde P nu för andra gången och fram till sin pensionering befälet över.

Enligt dåtidens bestämmelser måste flygande personal gå i pension vid 55 års ålder. Till följd av beredskapen och den därav föranledda expansionen av flygvapnet behövdes emellertid officerare även i en rad icke flygande befattningar. P blev därför omedelbart efter sin pensionering 1941 kontraktsanställd och placerad på flygstabens flygfältsavdelning. När genom 1942 års försvarsbeslut Norrbottens flygbaskår i Luleå tillkom, fick P återgå i aktiv tjänst och anförtroddes uppgiften att nästan från grunden leda uppbyggnaden av den nya organisationen. Samtidigt blev han chef för Övre Norrlands flygbasområde, vilket omfattade ungefär en tredjedel av Sverige. Som chef för flygbasområdet var P bl a ansvarig för att flygfälten i Övre Norrland var användbara för de därifrån opererande flygstyrkorna, som särskilt under 1944 förstärktes för att kunna ingripa mot tyska och ryska luftkränkningar. En speciell uppgift tillkom hösten s å, då regeringen gick med på att delar av de i Sverige utbildade norska polistrupperna av amerikanskt transportflyg under befäl av den norsk-amerikanske översten Bernt Balchen skulle transporteras till Kirkenes i Nordnorge. P fick ansvaret för förläggning och underhåll av såväl norrmännen som amerikanerna. Allt skulle dessutom ske i största hemlighet, vilket givetvis var omöjligt någon längre tid.

Då P lämnade flygvapnet för gott kunde han se tillbaka på en 40-årig tjänstgöring som officer, varav 34 år i flygtjänst. Han kunde räkna sig som en av Sveriges flygpionjärer inte bara inom den militära utan även inom den allmänna luftfarten, vilket framgår av hans arbete i olika kommissioner och på internationella kongresser. Vad gällde det sv militärflyget arbetade han framför allt med problemen rörande vinterflygning. Utmärkande för P var att han arbetade envist, målmedvetet och framgångsrikt, utan stora åthävor och utan att förorsaka konflikter. När han bestämt sig för att satsa på flyget såg han i detta sin livsuppgift. Helt korrekt valde P för sina 1963 publicerade memoarer titeln Flyget blev mitt liv.

Författare

Klaus-Richard Böhme

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Flyget blev mitt liv. Sthlm 1963. 264 s, 16 pl-bl.

Källor och litteratur

Källor o litt: Artilleri- o ingenjörhögskolans arkiv; Flygstabens arkiv; Krigsskolans arkiv; Norrbottens flygflottiljs arkiv; Sjöförsvarets kommandoexpis arkiv; Östgöta flygflottiljs arkiv; Övre Norrlands flygbasområdes arkiv; allt i KrA. Jämtlands flygflottiljs arkiv, Frösön.

AIHS 1818–1992, ed L B:son Uller (1992); K-R Böhme, Sv vingar växer. Flygvapnet o flygindustrin 1918–1945 (1982); En flykt genom tiderna. De flyghist saml:arna på Malmen, ed P-I Lindqvist (1990); A Ljungdahl, En flygofficers minnen (1972); G Norrbohm o B Skogsberg, Att flyga är att leva. Flygvapnet 1926–1976 (1975); J Waernberg, Flygoperation Baletten. Amerikanska flygn:ar i Sverige 1944–1945 (1995).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
C Gustaf (Gösta) Porat, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7347, Svenskt biografiskt lexikon (art av Klaus-Richard Böhme), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7347
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
C Gustaf (Gösta) Porat, von, urn:sbl:7347, Svenskt biografiskt lexikon (art av Klaus-Richard Böhme), hämtad 2024-04-16.