Meriter

3 Posse, Knut, son till P 2, f 7 mars 1592 i Dalby, Upps (Ericsbergsarkivets autografsaml), d 5 april 1664 där (Peringskiölds ättebok, RHA). Kom till Polen trol okt 03, i tjänst hos kung Sigismund där 23–24, kommissarie för utbyggnaden av Sigismunds flotta, erhöll Gustav II Adolfs tillstånd att åter få vistas i Sverige 21 dec 24, i konungens tjänst 25 (avlade trohetsed 2 april 25), deltog i riksdagarna 27–41 (ställföretr lantmarskalk 11 jan 41), ståth i Södermanlands län 8 april 33, landsh i Östergötlands län 4 okt 34–37, hovråd hos drottn Maria Eleonora 16 febr 35, landsh i Södermanlands län mars (k fullm 12 aug) 37–40, ståth över Maria Eleonoras livgeding mars 37–aug 39, landsh i södra Uppland 15 april 40, riksråd april (tog säte i rådet 14 april) 41–9 maj 62, rikskammarråd april 41–jan 45, led av riddarhusdir 42–nov 50, ordf där 44–nov 50, överståth i Sthlm 28 jan 45–50, lagman i Norrfinne lagsaga 16 april 45-62, assessor (hovrättsråd) i Svea hovrätt 24 dec 50, frih 26 mars 51, president i Göta hovrätt 31 juli 51–62, led av Reduktionskoll 4 juli 55-59.

G 15 nov 1618 i Lauenburg, Pommern (Ericsbergsarkivets autografsaml) m sin syssling Ingeborg Torstensdtr, f 14 jan 1601 i Västra Tunhem, Älvsb, d 5 juni 1659 (Peringskiöld) i Dalby, begr 22 juli 1660 i Sthlm, Ridd, dtr till ståthållaren Torsten Lindormsson (Forstenasläkten; bd 16) o Märta Posse.

Biografi

Om P:s barndom och studieår är känt att han senast som elvaåring kom med fadern (P 2) och brodern Gabriel till Sigismunds hov i Polen. Möjligen kan han redan 1598 ha förts dit av sin far. Själv uppger P att han 1620 varit landsflyktig i 17 år (anteckn i P:s avskr av Olavus Petri krönika LSB). Denna angivelse stämmer väl överens med uppgiften att P i okt 1603 skulle ha kommit till Polen, dit Jöran P flydde sedan han släppts ur fängelset. Fadern dömdes till döden i Linköping 1600 men benådades och satt i fängsligt förvar tills han frisläpptes tre år senare.

Enligt brev från P till kusinen Axel Oxenstierna hösten 1614 ville P redan då återvända till Sverige. Han befann sig i Pommern och hade dålig ekonomi men fick troligen ej något svar. Sedan fadern avlidit i Polen 1616 vände sig P till kung Sigismund och blev utnämnd till hovjunkare vid polska hovet. Året efter faderns död tog P ånyo kontakt med sv vänner, bl a med kusinen Gabriel Bengtsson Oxenstierna (bd 28, s 476), då guvernör i Reval. Efter flera års sonderingar fick han 1624, troligen genom Axel Oxenstiernas förmedling, Gustav II Adolfs tillstånd att återvända till Sverige. Han avlade följande år trohetsed till den sv kungen och reste samtidigt krav på att återfå sina fädernebesittningar vilka konfiskerats då fadern flydde landet. 7 juni 1626 fick han donationsbrev på sina förlorade arvegods.

Gustav II Adolf anlitade P endast för militära uppgifter. Han deltog i det preussiska fälttåget mot Polen 1626, och därefter anförtroddes han bl a värvning och förläggning av utländska, i sv armén införskrivna, soldater.

1631 anklagades P för att ha känt till att brev från hans svärfar Torsten Lindormsson skulle ha utsmugglats till Polen: Misstron mot de tidigare Sigismundvänliga adelsmännen levde ännu i Sverige. P och svärfadern förhördes men P befanns vara oskyldig och friades av hovrätten.

Under den period P deltog i ridderskapets och adelns arbete var han närvarande vid de flesta riksmöten och utnyttjades alltmer i riksdagsarbetet. På 1630-talet utsågs han till ledamot av ett flertal utskott och delegationer. Han fick även 1634 hedersuppdraget att vara en av de fyra adelsmän som bar baldakinen över båren vid Gustav Adolfs likfärd. Vid den sista riksdagen som P deltog i utnämndes han till ställföreträdande lantmarskalk, då den ordinarie insjuknat. Under perioden 1642–57 uppträder P på riddarhuset främst i sin egenskap av riksråd. Vid lantdagen i Sthlm 1657 befullmäktigade K M:t riksråden Schering Rosenhane och P som kommissarier.

Efter Gustav II Adolfs död började förmyndarregeringen i större utsträckning utnyttja P för civila uppdrag, och han utsågs 1633 till ståthållare i Södermanlands län. Eftersom regeringen 1634 ökade antalet län uppstod svårigheter att finna lämpliga länschefer. Främst användes fd militärer eller lämpliga tjänstemän från kammaren. Några av de nya befattningshavarna, bland dem P, utbildades till skickliga administratörer. Då P 1634 flyttades till Östergötlands län blev han den förste i länet med den nya titeln landshövding, som tillkom s å. Under sina år där arbetade P med att öka produktiviteten vid länets bruk och manufakturer, bl a genom att upprätta järnvågar och låta underhålla och utvidga hamnarna. Särskilt månade han om att vantmakerierna i Norrköping fungerade, då deras viktigaste uppgift under krigsåren var att förse armén med kläder.

1637 återkom P som landshövding i Södermanlands län. Samtidigt var han under ett par år ståthållare över änkedrottning Maria Eleonoras livgeding. Som många andra misslyckades P med att vara änkedrottningen till lags, och hon avskedade honom 1639. Följande år var P på förslag till guvernörsposten i Livland. Regeringen fann att han hade alla kvalitéer som fordrades för tjänsten men konstaterade att han var alltför engagerad i andra viktiga uppgifter.

1640 dog fem av riksråden, bl a P:s kusin riksdrotsen Gabriel Oxenstierna Gustafsson (bd 28). När de lediga platserna skulle fyllas var man i regeringen ense om att i första hand utse personer som kunde användas inom kammaren, kollegierna eller hovrätterna. Bland de nya riksrådskandidaterna var P. Han utsågs följande år till riksråd och rikskammarråd. Under sina första år i rådet fick han främst ta hand om de ekonomiska frågor som rörde arméns verksamhet i Europa, såsom underhåll av befästningar, arméns bestyckning, anskaffande av hästar, kläder och transportmedel men även utskrivningar av soldater.

Sedan P 1645 blivit överståthållare i Sthlm fick han andra uppdrag i rådet, vilka bl a rörde huvudstadens och andra städers gaturegleringar, färdigställande av stadsplaner och kartor men även frågor som gällde handel och hantverk. De ekonomiska ärenden han främst handlade avsåg försörjningen av den fattiga befolkningen, i första hand i Sthlm. På grund av missväxt och det långvariga kriget hade en svår dyrtid uppstått och antalet fattiga drastiskt ökat, vilket i första hand märktes i huvudstaden, dit folk drog för att söka hjälp. Sedan P även utnämnts till lagman i Norrfinne lagsaga, utnyttjades han inom rådet också för juridiska ärenden.

P tillhörde de riksråd som var flitigt närvarande vid rådssammanträdena under hela 1640-talet, särskilt under de år han var överståthållare. P bodde centralt i Sthlm; han ägde hus i Gamla stan mellan nuvarande Storkyrkobrinken och Gråmunkegränd. När P av rådet utsetts till ledamot i arbetsutskott eller smärre kommissioner kunde det hända att rådet sammanträdde hemma hos P; likaså kunde rådet, om P av opasslighet var frånvarande, sända bud till honom för att i någon fråga som fordrade skyndsam behandling få hans uppfattning. Sedan P avancerat till president i Göta hovrätt blev hans närvaro mer sporadisk; 1662 lämnade han rådet – och frånträdde även sina övriga uppdrag – på grund av sjuklighet.

P efterträdde sin riksrådskollega Klas Fleming (bd 16) som överståthållare i Sthlm. Fleming hade vid sin bortgång varit fullt sysselsatt med den stora gaturegleringen i huvudstaden, ett arbete som P fick slutföra. När P 3 febr 1645 första gången var närvarande vid allmän rådstuga, höll han en parentation över sin företrädare och lovade fortsätta dennes arbete. Fleming hade 1642 uppgjort ett förslag till brandordning för Sthlm; ett nytt förslag framlades under P:s tid, 1646, och det godkändes av magistraten följande år. 1649 genomfördes en lönereglering för magistraten.

Av såväl Sthlms rådsprotokoll som riksrådsprotokollen framgår att P relativt ofta överlade med stadens styrande i angelägna frågor. Av drottning Kristina fick han 1647 i uppdrag att tillse att borgerskapet åter började bygga skepp, vilket sattes som villkor för att staden skulle få behålla den tullindring den åtnjöt sedan 1617. Om P som överståthållare har sagts att han ofta "figurerar i källorna dock utan att visa någon riktigt tydlig profil" (Jansson, s 142).

Under sitt första år som överståthållare utnämndes P och Jöran Gyllenstierna (bd 17, s 592) till riksrådets lilla kommission för stadsplanereglering, med uppgift att bl a övervaka Uppsalas gatureglering och byggnadsverksamhet, då drottning Kristina var missnöjd med hur dessa arbeten bedrevs. På grund av brandrisken förbjöd P halmtak på ladorna i staden. Förbudet upprepades ett flertal gånger men utan större efterlevnad.

Av okänd anledning förflyttades P julen 1650 från överståthållarämbetet till en tjänst som assessor vid Svea hovrätt. Det har antytts att anledningen till omplaceringen antingen skulle ha varit att drottningen ville ha Klas Flemings son Herman (bd 16), en av hennes förtrogna, i Sthlm eller att drottningen och P blivit oense (Överståthållarämb s 55). Kristina kompenserade emellertid P genom att utnämna honom till president i Göta hovrätt och förläna honom friherreskapet Arnäs i Ångermanland. P fick flera nya uppgifter under 1650-talet, bl a utnämndes han till ledamot av Reduktionskollegium, där han dock endast deltog i sammanträdena under nov–dec 1656. Två år efter det att P frånträtt sina ämbeten avled han på sin gård Hammarskog i Uppland.

När P utnämndes till riksråd blev han det sjätte riksrådet i rakt nedstigande led av sin gren av ätten P. Troligen var han den mest meriterade av dem. Han nådde denna position på grund av skicklighet, kanske främst på det finansiella området, men även som administratör. P anförtroddes även ett flertal andra uppgifter i kronans tjänst både före sin riksrådstid och vid sidan av riksrådsämbetet. Han framstår som en god representant för den civila sv ämbetsmannaadeln under stormaktstiden.

Författare

Ulla Johanson

Arkivuppgifter

Brev från P i RA (bl a till Johan Casimir, P Brahe d y o M G De la Gardie).

Källor och litteratur

Källor o litt: Ericsbergsarkivets autografsaml, vol 165 (P:s släktanteckmar), RA. Sthlms magistrats o rådhusrätts arkiv; Sthlms stads tänkeböcker 1645–50; Stadsbyggmkontorets arkiv, stadsmätmavd, dokumentbok B "Brända boken"; Sthlms mtl 1652; allt i SSA.

AdRP 1:1–3 (2 uppl, 1904–06), 4-6 (1871–77); N Ahnlund, Axel Oxenstierna intill Gustav Adolfs död (1940); Anjou; B Broomé, Nils Stiernsköld (1950); dens, Ätten P:s hist 1500–1625 (1960); S Clason, Till reduktionens förhist. Gods- o ränteafsöndringarna o de förbudna orterna (1895); C-F Corin, K Göransson P (SMoK 6, 1949); N v D[ardel], Sthlms öfverståth. Frih K P (PHT 1904); Frälseg 1–4; S Gerentz, Kommerskoll o näringslivet... 1651–1951 (1951); B Helmfrid, Tiden 1568–1655 (Norrköpings hist, 2:5, 1965); K W Herdin, Bygge o bo i äldre tider [,1] (1932); A Jansson, Bördor o bärkraft. Borgare o kronotjänare i Sthlm 1644-1672 (1991); J Kleberg, Kammarkoll 1634–1718 (1957); S Lewenhaupt, Sv högre ämbetsmän från 1634 (1962); A Munthe, Studier i drottn Kristinas o reduktionens hist (1971); C T Odhner, Sveriges inre hist under drottn Christinas förmyndare (1865); SI Olofsson, Efter westfaliska freden. Sveriges yttre politik 1650–1654 (1957); P S[ondén], K Göransson P (NF 21, 1915); SRP 8–18, 1640–58 (1898–1959); R Swedlund, Grev- o friherreskapen (1936); Sveriges riddarhus, ed C Hallendorff (1926); Överståth:ämb 1634 16/10 1934 (1934).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Knut Posse, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7382, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulla Johanson), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7382
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Knut Posse, urn:sbl:7382, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulla Johanson), hämtad 2024-04-20.