Meriter

3 Ralf, Torsten Ivar, bror till R 1 o R 2, f 2 jan 1901 i Malmö, S:t Pauli, d 27 april 1954 i Sthlm, Engelbr. Studentex vid Malmö h a l vt 19, assistent vid Telegrafverket 20–29, studerade sång i Sthlm för Haldis Ingebjart o för John Forsell (bd 16) 28–29, debuterade på operan i Stettin 30, engagerad där 30–32, vid stadsteatern i Chemnitz 32–33, vid operan i Frankfurt am Main 33–35, vid sachsiska statsoperan i Dresden 35–44, sachsisk Kammersänger 36, gästspelade bl a på Covent Garden i London 35–39 o 48, på Metropolitan i New York 45-48, på Teatro Colón i Buenos Aires 46, framträdde i Sthlm 41–53, hovsångare 22 febr 52. – Litt et art 45.

G 23 okt 1925 i Sthlm, Högalid, m Hilma Sigrid Wernfelt, f 7 dec 1887 i Kalmar, d 7 jan 1968 i Danderyd, Sth, dtr till konsistorienotarien o riksdagsmannen Johan August Johansson o Hilma Augusta Berggren.

Biografi

Under sin tid som telegrafassistent tog Torsten R sånglektioner i Sthlm för Haldis Ingebjart samt för John Forsell vid Musikkonservatoriet. Han debuterade på operan i Stettin 1930 som Cavaradossi i Tosca och studerade vidare för Hertha Dehmlow i Berlin. Därefter var R under drygt 10 år knuten till operascener i Chemnitz, Frankfurt am Main och sist i Dresden där han stannade till 1944 då teatern stängdes på grund av kriget. Där var han bl a kollega till de sv sångarna Sven Nilsson och Ivar Andrésen. Under dessa år föddes R:s ryktbarhet, och han gästspelade på en mängd operascener i Tyskland och Österrike, bl a i Berlin, München och Wien, samt medverkade vid talrika konserter.

1935 engagerades R till Covent Garden i London där han sjöng Lohengrin vid en galaföreställning med anledning av Georg V:s 25-årsjubileum som regent, och han uppträdde sedan där under en följd av år, främst i Wagnerrepertoaren men även som Radamés i Aida. Under senare hälften av 1940-talet delade R med Set Svanholm Wagnerrepertoaren på Metropolitan i New York men sjöng även Radamès och Otello; han uppträdde också på Teatro Colón i Buenos Aires och gav konserter i Sydamerika. Han hade upprepade engagemang vid operorna i Budapest och Khvn. I Sthlm framträdde R första gången i mars 1941, då han sjöng Tannhäuser. Där medverkade han sedan regelbundet i olika uppsättningar tills han måste lämna scenen på grund av sjukdom. Från 1948 var han bosatt i Sthlm.

I början av sin karriär sjöng R ofta lyriskt betonade roller som Don Ottavio i Don Giovanni, Tamino i Trollflöjten, Hertigen i Rigoletto, Alfredo i La Traviata och Dick Johnson i Flickan från Vilda västern, men efterhand införlivade han med sin repertoar mer dramatiskt betonade gestalter, t ex Radamès i Aida, Otello, Canio i Pajazzo, Don José i Carmen, Pedro i Låglandet, Florestan i Fidelio och framför allt så gott som hela Wagnerrepertoaren: Erik i Den flygande holländaren, Rienzi, Tannhäuser, Lohengrin, Walther von Stolzing i Mästersångarna i Nürnberg, Siegmund i Valkyrian, Tristan i Tristan och Isolde och Parsifal. Även som Strauss-interpret var R uppskattad och han sjöng bl a den krävande rollen som Apollo i Daphne vid urpremiären i Dresden 1938 och Bacchus i Ariadne på Naxos vid Dresdenoperans gästspel på Covent Garden i London 1936 under tonsättarens ledning. Han medverkade också vid urpremiären av Heinrich Sutermeisters opera Die Zauberinsel i Dresden 1942.

R var en typisk hjältetenor och detta i förening med en kraftfull och ståtlig utstrålning och ett starkt dramatiskt utspel gjorde honom till en idealisk framställare av Wagners hjältegestalter. Rösten var i hög grad smidig och glansfull såväl i forte som i pianissimo. R:s rolltolkningar präglades genomgående av "djup musikalitet, artistisk besinning och intelligens, dramatisk såväl som lyrisk valörkänsla". Bland hans rollskapelser har särskilt framhållits Otello "som den i sin intensiva uttrycksfullhet och skiftningsrikedom kanske märkligaste och mest gripande" (SMoK).

Vid sidan av Set Svanholm tillhörde R eliten av världens Wagnersångare i tenorfacket. Betydande var även hans medverkan i oratorier och symfonier, t ex Verdis Messa da requiem och Mahlers Das Lied von der Erde.

Författare

Bertil Hagman

Arkivuppgifter

Brev från R i LUB.

Källor och litteratur

Källor o litt: L Aare, Maestro: Sixten Ehrling. En dirigent o hans epok (1995); J Kesting, Die grossen Sänger, 2 (1986); E Krause, Modell eines Heldentenors (Opernwelt 1971, nr 1); K R[ootzé]n, T R död (SvD 28 april 1954); SMoK; Sohlman; Sv konstnärer inom teaterns, musikens o filmens värld (1943).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Torsten I Ralf, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7508, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bertil Hagman), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7508
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Torsten I Ralf, urn:sbl:7508, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bertil Hagman), hämtad 2024-04-23.