Meriter

Rehn, Johan (Jean) Eric[sson], f 18 maj 1717 (epitafium, se O G Rehn, s 78) trol i Sthlm, d 19 mars 1793 där, Jak o Joh. Son till Rebecca R. Inskr vid fortifikationen 33, elev vid K ritarakad 35, fortifikationslöjtn 39, utbildn i Paris 40–45, anställd som ritare av Riksens ständers manufakturkontor 4 mars 45–55, gravör vid VA 17 okt 47–63, konduktör o kopist hos Överintendentsämb hösten 53, reste utrikes 55–56, hovintendent 31 mars 57–89, prof vid K ritarakad (från 68 K målar- o bildhuggarakad) från 57, slottsarkitekt 63, resa till Frankrike 78. – Led av K målar- o bildhuggarakad 68 (v preses 73–89), LPS 82.

G 2 juli 1749 i Sthlm,Jak ojoh, m Anna Christina Rungren, dp 30 juni 1720 där, Hovf, d 9 juni 1766 där, Klara, dtr till assistenten vid Sthlms justitiekoll o förmyndarkammare Petter R o Anna Christina Gilou.

Biografi

Det är inte helt klarlagt vem som var Jean E R:s far. Modern var sedan 1715 gift med lappfogden Eric Bjur, men makarna hade hösten 1716 råkat i oenighet och skilde sig 1723 på grund av hustruns äktenskapsbrott. Eventuellt var R:s far adjunkten i Nikolai församling Johan Petrelius, sedermera kyrkoherde i Västervik. Det finns heller inga tillförlitliga uppgifter om R:s skolgång och tidiga utbildning, men på 1730-talet var han volontär vid fortifikationen med avsikt att bli arkitekt, och 1739 skall han ha fått officersfullmakt som dessinateurlöjtnant. Denna upgift har dock ej gått att styrka vare sig i RA eller KrA. Faktum är dock att han tituleras löjtnant åtminstone från 1740-talets mitt.

1735 inrättades K ritarakademin av Carl Gustaf Tessin och Carl Hårleman (bd 19). Avsikten var att där utbilda sv konstnärer för inredningsarbetet på det nya slottet i Sthlm. R tillhörde de första eleverna vid akademin, som organiserades av Guillaume Taraval, verksam vid slottet och akademins förste professor.

På initiativ av Tessin och Hårleman sändes R 1740 dll Paris för att hos Jacques Philippe Le Bas utbildas till kopparstickare. Han var även elev vid l'École des Beaux-Arts där han 1743 belönades med en andramedalj. R stannade hos Le Bas i fem år, och denne förutspådde honom en lysande karriär om han stannade i Paris, där han blev erbjuden en anställning som gravör vid l'École de Chirurgie. Under paristiden fick R också en del uppdrag från Sverige. Hårleman beställde 1741 ritningar för en ny k silverservis. Efter många påstötningar lär "den late R" ha levererat ritningarna. Servisen finns inte kvar, men en bevarad ritning för en terrin visar att R arbetat efter en fransk förlaga.

Med tiden började man i Sthlm bli orolig att R skulle stanna i Paris, men 1745 lyckades Hårleman få denne att skriva på ett "livstidskontrakt" som formgivare för Riksens ständers manufakturkontor. I årslön skulle han få 450 plåtar (900 dlr smt) jämte fritt husrum, ved och ljus. Före hemresan skulle R besöka sidenfabrikerna i Lyon och där köpa bitar av siden med de nyaste mönstren för att vid hemkomsten kopiera dem för de sv väverierna. Han skulle också hålla ögonen öppna för tekniska innovationer; det rörde sig egentligen om industrispionage.

Efter hemkomsten fick R börja tillämpa sina färdigheter i gravyrkonsten, bl a i VA:s tjänst. Han tecknade vinjetter och illustrationer för avhandlingar och uppsatser som publicerades av akademins ledamöter. När det 1747 inrättades en gravyrskola i Sthlm var R självskriven som lärare där. Han var även teckningslärare för de k barnen. Kronprins Gustav blev 1751 hans första elev och kronprins Gustav Adolf hans sista 1785–89.

När R återkommit från Paris fick han omedelbart börja arbeta vid Sthlms slott under Hårlemans ledning. Till hans första uppgifter hörde att göra ritningar till lyktgrupperna i östra och västra trapphusen. Hårleman hade gjort en lätt skiss, och inspirationskällan fanns i Oberes Belvedere i Wien. Lyktgrupperna utfördes i brons av J-P Bouchardon (bd 5).

Innan slottet ännu var inflyttningsklart avled Hårleman hastigt 1753. R fick fullfölja hans projekt men hans egen ställning blev självständigare. Den nye hovintendenten C J Cronstedt (bd 9) spelade inte samma dominerande roll som Hårleman gjort. Bevarat ritningsmaterial och arkivuppgifter bekräftar att R färdigställde Lovisa Ulrikas våning med audiensrum, förmak, matsal och drabantsal. Det rum som blev drottningens matsal hade på 1730- och 40-talen varit ritarakademins första lärosal. På 1750-talet färdigställde R kronprins Gustavs förmak samt våningar för hertig Karl och prinsessan Sofia Albertina. Detta var R:s rokokoperiod; han var påverkad av den stil han lärt känna i Paris och av Hårleman.

Drottningholm var Lovisa Ulrikas privata egendom, och hon hade planer på att bygga om slottet. Hon började med att låta Hårleman bygga på flyglarna med en våning. 1755 hade R varit hemma i tio år, och när Lovisa Ulrika började diskutera sina planer för Drottningholm med honom framförde hon önskemål om att inredningarna skulle följa senaste mode i Europa. I ett brev till sin bror i Berlin skrev hon, att hon skickat en formgivare, R, och en målare, Johan Pasch (bd 27), på en studieresa till Italien och Frankrike. R hade även uppdrag och bidrag från manufakturkontoret. Resan gick via Berlin där R och Pasch fick bese de k interiörerna och även vara närvarande vid änkedrottningens "publika spisning", säkerligen tack vare Lovisa Ulrikas introduktionsbrev.

I Berlin fullgjorde R sina plikter mot manufakturkontoret. Han besökte J E Gotzkowskys sidenväverier och köpte en appreteringsmaskin för sidentyger. Även i Italien besökte R sidenväverier och köpte tyger med nya mönster för den sv produktionen. Han skaffade också prisuppgifter för olika sidenkvaliteter.

R och Pasch anlände till Rom i nov och uppsökte genast den franska konstakademin. Där fick de kontakt med den franska konstnärskolonin som kunde hjälpa dem tillrätta i staden. Enligt en dagbok från resan följde de med arkitekten A Deriset på stadsvandringar till Roms sevärdheter för att "informera sig i arkitekturen". Av dagboken framgår att de fascinerades av de antika ruinerna, med stort intresse studerade utgrävningarna i Pompeji och Herculaneum och besökte Bajae, berömt för sina heta svavelbad och antika ruiner. R tecknade flitigt på museerna, och dessa antikstudier har förmodligen gjort det lättare för honom att i Paris anamma Louis-seize-stilen. R inspirerades även att göra laveringar med romantiska ruinmotiv, s k capriccio con rovine, fantasisammanställningar av antika ruiner, ofta efter franska förlagor.

Hemresan gick via Frankrike. R fick i uppdrag av manufakturkontoret att besöka sidenväverierna i Lyon, men han kände sig inte hågad att återvända dit efter sitt "industrispionage" på 1740-talet; han ville ha med sig en skriftlig beställningslista för inköp från Sverige. R besökte också fajansfabrikerna i Rouen och skaffade nya mönster och färgrecept för den sv fajansindustrin.

Besöket i Paris och kontakterna med Le Bas och andra vänner blev stilistiskt mycket givande för R. Louis-seize-stilens strama former med antikinspirerade dekorationsinslag passade honom och utgör grunden för den rokokoklassicism som i Sverige benämns den gustavianska stilen och har R som främste upphovsman.

Under sex år från 1757 blev R hovintendent, slottsarkitekt efter C F Adelcrantz (bd 1) och professor vid ritarakademin. Knuten till hovet förverkligade han på 1760-talet de planer för biblioteket och museirummen på Drottningholm som Lovisa Ulrika hade. Han gjorde flera förslag för biblioteket, och i det bevarade ritningsmaterialet går det att följa R:s utveckling från rokokon mot den gustavianska stilen. Marmorkabinettet är ett litet men arkitektoniskt sett intressant rum. Det utgör med sin strama klassicism R:s mest renodlade exempel på "le gout grec"; det var alltså det första arbete han utförde i denna stil. Hans egenhändiga ritningar är signerade 1764.

1763 uppfördes ett kinesiskt slott på Drottningholm. Akvarellerade ritningar signerade av Adelcrantz finns bevarade både för exteriörer och interiörer. Dock uppger R i sin förteckning över utförda arbeten att han gjort ritningar för interiörerna. Det rör sig troligen om ett samarbete på slottsarkitektkontoret där båda verkade. Inredningarna utgörs av en blandning av äkta kinesiska föremål såsom lacktavlor, porslinsfigurer och enstaka möbler samt europeisk rokoko och begynnande klassicism. Ett ofta förekommande inslag i dekoren är den s k kinesiska meanderbården.

Till R:s arbeten på Sthlms slott under 1770-talet hör inredningen av Gustav III:s och Sofia Magdalenas paradsängkammare och en våning för hertig Fredrik Adolf. De två paradsängkamrarna har olika karaktär. Dekorationen i kungens rum utgörs av lagerfestoner och lagerkransar, i drottningens av rosengirlander. Dörröverstyckena i Gustav III:s sovgemak återger inom rätvinkliga ramar romerska hjältesagor, medan dörröverstyckena i Sofia Magdalenas sovrum har knubbiga putti målade av Boucher inramade av rosengirlander. I Fredrik Adolfs våning är sängkammaren inredd i yppig rokoko, men i de övriga rummen dominerar den gustavianska stilen med tunna lister kring speglarna som kröns av en enkel antikiserad urna. Till andra uppdrag R fick av Gustav III hörde att utföra en släde som 1776 sändes som gåva till Maria Teresia i Wien och att inreda Runda salongen på Gripsholms slott 1779. R:s belackare kallade släden "en horreur" och även Runda salongen blev hårt kritiserad.

R arbetade även för privata beställare. Åsikterna om vad han gjort går dock isär. Med hjälp av hans egen förteckning bör man dock komma sanningen närmast. R uppger, att han var ansvarig för Gimo bruk 1764–67, Forsmarks bruk 1774, Erstaviks och Ljungs herrgårdar under 1760- resp 1770-talen. I dessa fyra fall gjorde han även generalplaner för bruken och herrgårdarna. För Lambohov ritade och inredde R corps-de-logiet 1766. Enbart inredningar utförde han på Stora Väsby och Sturefors 1759 samt Lövsta bruk 1765. Han säger sig ingenstans vara arkitekt till Stora Väsby, Stora Ek och Sparreholm, som stundom hävdats.

En särställning intar Rosersbergs slott, där R på 1750-talet gjorde en omfattande modernisering på uppdrag av Fredrik I:s gunstling, presidenten vid Kommerskollegium Erland Broman (bd 6). Senare restaureringar har dock helt spolierat dessa rokokointeriörer. 1770–74 byggde R om slottet för hertig Karl som fått det i gåva av ständerna. Ombyggnaden omfattade även delvis exteriören. Den yppiga rokokon ersattes av den gustavianska tidens lagerfestoner och -kransar. Även denna inredning blev av kort varaktighet; på 1790-talet utförde Gustaf af Sillen stora ombyggnadsarbeten i nyklassicistisk anda.

R:s kyrkliga verksamhet var omfattande: han ritade predikstolar, altaruppsättning-ar och orgelfasader för kyrkor såväl i Sthlm som i landsorten. Bl a samarbetade han med Adelcrantz vid en omfattande renovering av Katarina kyrka i Sthlm. Hela denna inredning förstördes vid en stor brand 1990. R:s största projekt avbröts dock: 1783 hade han färdigställt ritningar för Johannes kyrka i Sthlm. Dessa approberades av Gustav III som lade grundstenen innan han på hösten 1783 avreste till Italien. Under resan påverkades kungen starkt av de nyklassicistiska stilidealen, och han skickade bud till Sverige att arbetet med kyrkan skulle avbrytas. Kungen beställde nya ritningar av den franske arkitekten L Dufourny men de godtogs ej av kyrkorådet. Ny kyrkobyggnad, uppförd efter ritningar av Carl Möller (bd 26), kunde invigas först 1890.

R:s mest omfattande insats på det kyrkliga området utgörs av epitafier, gravvårdar och gravkor. Hans epitafier från 1740-talet präglas av rokokon, men efter den italienska resan blir de klassicistiska inslagen tydliga: lagerfestoner, meanderbårder och antikiserade urnor blir alltmer dominerande. Den originellaste gravvården, Järfällagraven (1762), är en förminskad version av Cestiuspyramiden i Rom.

Till hovintendentens plikter hörde att utforma dekorationer till Storkyrkan och Riddarholmskyrkan i samband med k födslar, biläger och begravningar. Även öppna platser i staden skulle dekoreras vid allehanda festligheter. Vid prins Henriks av Preussen besök byggdes i Karlbergsparken en kuliss i form av ett rundtempel efter R:s ritningar.

Att utföra teaterdekorationer och -dräkter ingick också i R:s uppgifter. Han ritade kulisser för Bollhusteatern, Operan och Drottningholmsteatern, men denna verksamhet fick ett abrupt slut när fransmannen L J Desprez (bd 11) på kungens inbjudan kom till Sverige 1784 som föreståndare för Operans dekorationsavdelning.

R:s verksamhet som tecknare gällde inte bara uppgifter som "dessinateur" och kop-parstickare. Han gjorde dessutom mer än 1 000 laverade tuschteckningar, porträtt, genremotiv, landskap och reseskisser. Oftast arbetade han i tusch över en lätt blyertsskiss. Merparten av R:s teckningar finns på NM sedan museet förvärvat den s k Bellingasamlingen 1993. Även UUB har en betydande R-samling.

Sedan R beviljats avsked från sin befattning som hovintendent och hans yrkeskarriär därmed avslutats fick han mer tid över för sina egna projekt. I KB förvaras ett exemplar av ett gravyralbum i folioformat, på vars pärminsida en blyertsanteckning finns: "Jean Eric Rehn, Huit estampes representent des vues italiennes, dessinées et gravées de 1756 à 1789". Under varje stick finns en uppgift på franska om motivet och att teckningen skulle vara utförd i Rom 1756 och gravyren i Sthlm under 1780-talets sista år. På två av sticken står att teckningen var utförd "d'apres nature", tydligen så ovanligt att det var värt att notera.

R:s sista självporträtt är signerat och daterat "J E Rehn uti sitt 76 års ålder och siukliger 1792". Teckningen visar en gammal och trött man i nattmössa, nattrock och tofflor som sitter i en fåtölj vid ett skrivbords kortsida; högerhanden vilar overksam på skissblocket.

1750-, 60- och 70-talen var R:s mest framgångsrika tid. På 1780-talet började utvecklingen gå ifrån honom, och åttiotalisterna fann hans klassicism för romantisk och påverkad av den "dåliga fransöska smaken". R var mångsidig och han löste de mest skilda uppgifter utan att vara expert inom något område. Hela hans verksamhet grundar sig på hans medfödda och genom utbildning utvecklade förmåga att teckna. R:s i lätta pastellfärger laverade inredningsskisser är små konstverk. R har gjort två odaterade förteckningar över sina utförda arbeten; den ena är mer komplett och kan dateras till sent 1780-tal. Uppställningarna är inte kronologiska.

Vid sina besök i Paris fick R god kännedom om franska förlagor och mönsterböcker av bl a Blondel, Briseux, Meissonier, Oppenord och de Neufforge. Dessa böcker importerades till Sverige och gav sv beställare och formgivare möjlighet att, trots Sveriges perifera läge, följa utvecklingen i Paris.

Kusin till R var Olof R (1723–98). Han fick från 1746 undervisning i mönsterritning av Jean E R och samtidigt även vid K ritarakademin. Från 1750 var han anställd av Riksens ständers manufakturkontor som mönsterritare och blev ansvarig för huvudparten av de mönster som användes vid sidenfabrikationen i landet. Han togs också i anspråk för uppgifter åt porslinsfabrikerna Rörstrand och Marieberg.

1754–95 var Olof R samtidigt anställd som tecknare vid Antikvitetsarkivet och gjorde i den egenskapen resor i landet för att rita av minnesmärken och fornfynd. Bl a besökte han tillsammans med bibliotekarien N R Brocman (bd 6) 1763 Hälsingland. – Olof R verkade periodvis som lärare i teckning, bl a åt medlemmar av kungafamiljen och på 1770-talet åt gossar från Sthlms barnhus, varigenom manufakturer och hantverksinrättningar skulle kunna få tillgång till teckningskunniga lärlingar.

Författare

Anna Greta Wahlberg

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om beurse-byggnad i Stockholm. [Rubr.] Upsala 1768. (6) s. [Anon.] – Egenhändiga förteckningar över av honom utförda arbeten. Ur arkivet på Bellinge medd av G Upmark (SSEÅ, 1925, Sthlm, s 147–155). – Gravyrer (ej redovisade i föreg arb) bl a i samlingsvolymer: 8 från Ulrica Eleonoras bisättn o begravn 1741–42 efter teckn av C Hårleman, [1744,] 8 italienska utsikter efter egna teckn 1756–89, u å, 44 ritningar till sv byggnader efter Hårleman, u å, Recueil de divers animaux de chasse, 12 bl efter J B Oudry, 1760, o Charges tirés du cabinet du comte C J de Cronstedt, 18 bl efter P L Ghezzi, u å, vidare planscher, dtelbl och/eller vinjetter i bl a VAH 1740, Kongl. Maj:ts nådiga förordning, ang trenne riddare-orden ... 1748, u å, P Strandberg, Anledning till åkerbrukets förbättring o snara uphielpande, 1749, [C G Tessin,] En gammal mans bref til en ung prints, 1756, Begängelse-act, då framledne... Olof von Dalin och ... Samuel Klingenstierna, lades i hög 1769.

Källor och litteratur

Källor o UU: Hovexp, konc, B 1:4, SIA.

Bellingasaml: JER, Sthlm 6-7 febr 1993 (Bukowski, 1992); S Fogelmarck, Carl Fredrik Adelcrantz, arkitekt (1957); T Göransson, Jean Eric R:s gravkonst (1977); C Hernmarck, Jean Erik R o det sv konsthantverket (Fem stora gustavianer, 1944); B Hildebrand, VA (1939); S Lindroth, VA:s hist 1739–1818, 1–2 (1967); C Lindskog, Clas på Hörnet. Skildringar från trakten kring Roslagstull (1932); L Looström, Den sv konstakad:en ... 1735–1835 (1887[–91]); G Malmberg, J E R:s första verksamhet vid manufakturkontoret (Fataburen 1927); M Olsson, J E R:s förbindelser med Manufakturkontoret under studieresan 1755–1756 (Gustavianskt, 1932); dens, Jean Erik R (Fem stora gustavianer, 1944); O G Rehn, Sthlmssläkten R (1931); G Selling, Sv herrgårdshem under 1700-talet (1937); Å Setterwall, Erik Palmstedt (1945); SKL; SMoK; Sthlms slotts hist, 3 (1941); A G Wahlberg, Sv konstnärers väg dll antiken 1755–93. JER, Johan Pasch, Georg Fröman, Erik Palmstedt o Gustaf af Sillen på studieresor till Italien (1977); dens, J E R (1983). – Olof K: H Schück, VHAA, 5 (1936), s 159ff o 164; L Looström, Den sv konstakademien ... 1735–1835 (1887[–91]); SKL o där anf litt.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan (Jean) Eric Rehn, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7577, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anna Greta Wahlberg), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7577
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan (Jean) Eric Rehn, urn:sbl:7577, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anna Greta Wahlberg), hämtad 2024-04-24.