Meriter

Olenius, Elsa Viktoria, f 30 sept 1896 i Bollnäs, Gävl, d 25 aug 1984 i Danderyd, Sth (kbf i Vallentuna, Sth). Föräldrar: förste postkontrollören Otto Axel Söderström o Blenda Johnson. Studentex vid Uppsala privatgymn 14, lär bl a vid Klara realskola i Sthlm 16–18, elev vid Sthlms barn- o ungdomsbibl 25–27, anställd vid Sthlms stadsbibl 16 dec 27, extra assistent 31 jan 31, extra andre assistent 30 mars 32, ord andre assistent 5 febr 37, förste assistent 29 april 47, amanuens 31 dec 57–sept 58, allt vid Sthlms stadsbibl, grundade Barnens egen teater (senare Vår Teater) 42, ledare där 42, barnbokskonsult bl a vid ab Rabén & Sjögren bokförlag 43, barnteaterkonsulent i Sthlm hösten 58–sept 61.

G 1) 28 maj 1919 i Sthlm, Ad Fredr, m tullöverinspektören Nils Edvin Olenius, f 11 maj 1893 i Vitsand, Värml, d 19 dec 1964 i Lidingö, son till hemmansägaren Olof Persson o Marit Jönsdtr; 2) 28 maj 1977 i Vallentuna m dir Karl Olof Sahlin, f 11 mars 1892 i Uppsala, Domk, d 26 mars 1981 i Danderyd (kbf i Vallentuna), son till lektor Enar Wilhelm S o Anna Maria Lilliehöök.

Biografi

Elsa O gjorde betydande pionjärinsatser på barnbibliotekets och barnteaterns område. Den barnteaterverksamhet som hon under 1930-talet inledde på en av Sthlms stadsbiblioteks första filialer vid Hornsgatan expanderade kraftigt. Med socialborgarrådet Oscar Larsson som tillskyndare övertog O 1942 den lokal i Medborgarhuset där Ingmar Bergman tidigare regisserat pjäser för både barn och vuxna. Hon hade då under flera år berättat sagor och lett bok- klubbar på biblioteket. På lördagarna började O med "öppet hus" för Södermalms barn. Hon ledde där med hjälp av bibliotekskolleger en form av pantomimteater för barn mellan 7 och 16 år. De fick olika uppgifter att utföra pantomimiskt, och de fick improvisera till musik. Teaterarbetet började som en fortsättning och utbyggnad av sagostunderna. Det blev mycket populärt att delta i detta arbete, och kommunalpolitikerna insåg så småningom det värdefulla i "förebyggande barn- och ungdomsverksamhet", vilket en rätt utformad barnteater ansågs vara.

1955 biföll Sthlms stadsfullmäktige barnavårdsnämndens förslag att inrätta fasta barnteatrar, till att börja med i Årsta, Gröndal och Hägersten. Inför utbyggnaden beslutades om tilläggsanslag till en teaterledarkurs med O som administratör. Hösten 1958 inrättades den första barnteaterkonsulenttjänsten i Sverige. Runt den växte så småningom en teaterbyrå fram. Självskriven till tjänsten var O.

1950- och 1960-talen var decennier med god ekonomisk tillväxt, och det är en av förklaringarna till Vår Teaters snabba utveckling. Dessutom hade behovet av fritidssysselsättning för barn och ungdom ökat. Eftersom barnteatrarna tillhörde den sociala sektorn, var deras ställning tryggad. 1969 hade tio teatrar inrättats. 1992 fanns i Stor-Sthlm 14 fasta scener och ett 40-tal annex.

O åtog sig även uppdrag som litterär rådgivare till bokförlag och kom till Rabén & Sjögren 1943. Året därpå utlystes en barnbokspristävling som på O:s inrådan begränsades till att gälla flickböcker, som ansågs vara en försummad litteraturgren. I juryn satt Hans Rabén, Marika Stiernstedt och O. Andra-pristagare blev Astrid Lindgren med Britt-Mari lättar sitt hjärta. När Pippi Långstrump 1945 vann Rabén & Sjögrens pristävlan om böcker för barn i åldern 6–10 år var det framför allt O och Gösta Knutsson som förordade priset. Ett samarbete mellan Astrid Lindgren och O tog sin början i och med författarens anställning på förlagets barnboksavdelning 1946. Det rörde sig om juryarbete och turnéer i landet, bl a på Bokens dag, då O höll föredrag om barnböcker och Lindgren läste ur sina egna. Astrid Lindgren blev också enligt egen utsago "dramatiker hos Elsa O"; hon skrev pjäser direkt för Medborgarhusets barnteater.

O:s idéer om skapande dramatik spreds både inom skola och fritidsverksamhet. Efter en studieresa till USA 1947 införde hon på barnteatern en amerikansk arbetsmetodik, s k creative dramatics (skapande dramatik). Denna metodik innefattade koncentrations- och rörelseövningar, improvisationer och collageteknik. Den därpå baserade verksamheten kunde leda fram till föreställningar men kunde också vara en form för grupparbete, där medlemmarna genom rollgestaltning gavs möjlighet till personlighetsutveckling och till egna framsteg utan tanke på publik.

Under flera år i slutet av 1950- och början av 1960-talen medverkade O vid lärarkurser, där hon föreläste om skapande dramatik och ledde övningar. Den första kursen ägde rum i Föreningen Nordens och Modersmålslärarnas förenings regi sommaren 1958. Sommarkurserna blev succéer. En av deltagarna vid 1959 års kurs skrev: "Elsa O är trosviss och övertygande apostel för creative dramatics i Sverige ... Sällan har man haft så strålande roligt som på dessa övningar... Den praktiska tillämpningen kom en oförglömlig kväll, då vi hade 'mimtävlan'. Vi fick illustrera populära böcker, bl a Nils Holgersson och Don Quixote" (Nibelius).

O fick ta emot besök från många länder. En inbjudan till Israel 1961 föranleddes av ett besök i Sthlm av utrikesminister Golda Meir, som ville att O skulle komma till Israel ett år för att upprätta en barnteater. Ett besök av Geraldine Siks från USA resulterade i att O 1967 kallades till Seattle för att tjänstgöra som visiting professor vid University of Washington School of Drama. Till Israel kunde hon inte åka, men i Seattle ledde hon kurser i creative dramatics och föreläste om barnteater.

O fortsatte sin verksamhet inom sv barnkultur till strax före sin död. Hon föreläste om barnlitteratur och barnteater på konferenser och studiedagar, och hon berättade sagor för både vuxna och barn i förskolor, skolor och bibliotek. Hon höll den muntliga berättartraditionen levande under flera decennier. Ett organiserat berättande av ett urval folksagor och konstsagor ägde rum över hela landet; O kunde ett 50-tal sagor utantill. Hon utformade sagostunderna på ett högst personligt sätt och menade att sagoberättandet var en konst som borde noga förberedas. Med tiden utvecklades O till en framstående sagokännare och hon gav ut flera antologier med egna bearbetningar av sagor.

I sitt arbete ställde O barnet och dess allsidiga utveckling i centrum. Mycket av hennes intentioner levde vidare på Vår Teater. Hon ansåg att barn kan lära sig att uppskatta scenkonst och litteratur på ett djupare sätt genom det egna tidiga teaterarbetet än genom att vara passiva åskådare. Dessutom får barnen genom teatern och arbetet där en fritid fylld av intressanta upplevelser. De utvecklas emotionellt genom teaterverksamheten och grupperfarenheterna. – O utförde genom sitt arbete en värdefull samhällsinsats. Hon arbetade med konstnärlig och pedagogisk medvetenhet. O:s livsverk har haft stor betydelse för den sv barnkulturens inriktning.

Författare

Anita Lindvåg

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Gänget drar till fjälls. Av Elsa-Britt Bcrgius. Sthlm 1934. 149 s. [Pseud; tills med B Enberg.] – Med Britta och bilen på långresa. Upps 1938. 112 s. – Barnbibliotek (Psykologisk-pedagogisk uppslagsbok, bd 1–2, Sthlm 1943–45, 4:o, s 149–154 [i bd 1, 1943]; sign E. O.; [2. uppl] 1945). – Ungdomens fritidsläsning (Pedagogisk tidskrift, årg81, 1945, Upps, s 107–121). – Barnteater i Amerika - och i Stockholm (Biblioteksbladet, årg 33, 1948, Lund, s 104–111). – Barnteater (Svenskt husmoders-lexikon, [bd 1,] Sthlm 1949, 4:o, sp 449-454; sign E. O.; 2.-4. uppl 1950, 1951, 1952, 5. genoms uppl s å, 6. uppl 1953, 7. genoms uppl 1954, 8. omarb uppl 1954, sp 411–415). – Barnteater (Barnen, livet och vi, [red: A Löfstedt, N Bäckmark,] 2. Upptäcktsfärden börjar, Sthlm 1951, s 126-147). – Roliga och bra böcker (Barn i hem – skola – samhälle, årg 6, 1952, Södertälje, 4:o, nr 2, s 4–8). – Barnens bokcirkel (Hörde Ni, årg 6, 1953, Sthlm, s 153–156). – Barn bedömer böcker (Barn i hem – skola – samhälle, 9, 1955, nr 5, s 26–30). – Barnteater. Sthlm 1957. 118 s. (Ljus1 små handböcker.) Övers: Barneteater, Oslo 1962, 132 s. – Varför skall barn spela teater? (Barnavård och ungdomsskydd, årg 32, 1957, Sthlm, s 30–33). – Barn och teater (Teatern ... organ för Riksteatern, årg 24, 1957, Sthlm, 4:o, nr 1, s 1 f). – Skapande dramatik (Modersmålslärarnas förening, Årsskrift 1958, Läsåret 1958/59, Lund 1958, s 163–170). – Teater i klassrummet, 1–2 (Skolbiblioteket, årg 4, 1958, Lund, s 153–158, o 5, 1959, s 70–74). – Vår teater. Stockholms stads barn- o ungdomsteater. Sthlm 1960. (16) s. – Barnteater – en väg till boken (Skolbiblioteket, 11, 1965, s 4–9). – Creative dramatics i funktion (Drama – et möderne pedagogisk prinsipp, red N Braanaas, [Oslo 1967,] s 65-75). – Skabende dramatik / Borne- og ungdomsteater. Idé og metodik. Khvn 1968. 151 s. (Tills med S Meller Nicolaisen.) 2.-3. oplag 1969. – Ordens magi (B0rn, boger, biblioteker. En hilsen til Aase Bredsdorff, [Khvn] 1981, s 157–161). – Smärre bidrag i Biblioteksbladet, Lund, samt DN, SvD mfl (recensioner).

Utgivit/redigerat: R Bergh, A Bjerre & H Haage, Dikt och verklighet, läsebok för folkskolan, tredje skolåret. Under medv av E O. Sthlm 1949. 343 s, 4 pl-bl. 2. uppl s å. 3. uppl 1951. – Spela teater. Pjäser o anvisningar för skolor. Sthlm 1952. 285 s. (I redaktionskomm tills med H Haa-ge o N Spångberg; Folkskolans läsebok, Fackläseböcker.) 2. tr 1953. – I sagans skog. Sagor i urval. Sthlm 1954. 229 s. 2.-5. uppl 1959, 1963, 1978, 1986. – Sagans slända. Sagor i urval. Sthlm 1955. 238 s. – Rosen från bilen. Noveller för ungdom i urval. Sthlm 1955. 212 s. – Serverat, Ers Majestät. Pjäser för barn i urval. – Sthlm 1955. 236 s. - Uti vår hage. Sthlm 1956. 111 s. (Red tills med N Spångberg, U Widmark; Sagas barnteater 2.) – Sagans skepp. Sagor i urval. Sthlm 1956. 223 s. 2. uppl 1979. 218 s. – Spelet kan börja. Pjäser för barn i urval. Sthlm 1957. 215 s. – Sagans slott. Sagor i urval. Sthlm 1958. 255 s. – Sagans fågel. Sagor i urval. Sthlm 1959. 222 s. – Upp med ridån! Pjäser för barn i urval. Sthlm 1960. 198 s. – De vackraste julsagorna. 1 urval. Sthlm 1961. 148 s. [Ny utg] 1985. Jorden runt. Pjäser för barn o ungdom i urval. – Sthlm 1961. 229 s. – Det spökar---Pjäser för barn o ungdom i urval. Sthlm 1964. 216 s. – John Bauers sagovärld. En vandring bland tomtar o troll, riddare o prinsessor tills med några av våra främsta sagodiktare. Sagourval. Sthlm (även Hfors) 1966. 207 s. [Nya uppl:] 1973, 1975, 1977, [Sthlm] 1982. Övers: Great Swedish fairy tales [New York 1973,] X, 237 s, 2.-3. tr 1974, 1978, London 1977; Eventyr om nisser og trolde Khvn 1977, 207 s; I eventyrland medjohn Bauer, Oslo 1977, 207 s; Nordische Märchen- und Sagenwelt Munster 1978, 207 s; John Bauerin satumaailma, [Esbo] 1985, 207 s. – Teaterlek. Pjäser för barn o ungdom i urval. Sthlm 1967. 158 s. – Sagans brunn. Nordiska sagor återberättade. Sthlm 1980. 220 s. – Sagostunden. Sagor i urval. [Sthlm] 1980. 93 s. Översatt: M Treadgold, Sista båten har gått!, Sthlm 1943, 216 s (Ljus ungdomsböcker, 7); C Finn, Om igen, sagor, Sthlm 1944, 103 s (Ljus barnböcker 3).

Källor och litteratur

Källor o litt: Personalkort för O, Sthlms stadsbibi.

Astrid Lindgren – E O rummet. Ett smultronställe i biblioteket (Sthlms stadsbibhs skriftser, 1987:2, 1988); [G Bolin, pseud] Corinna, Teaterbiten flicka blev konsulent (SvD 24 sept 1961); N Braanaas, Dramapedagogisk historie og teori (1985); A Lagercrantz, Hon kan konsten att lyssna (SvD 18 juli 1982); A Lindvåg, E O o Vår Teater (1988); F Nibelius, Att spela teater (Modersmålslär:nas fören:s årsskr 1959); G Ollén, Sv amatörteaterhist 1865–1978 (1979); H Söderblom, E O död. Grundare av Vår Teater ... (DN 29 aug 1984); M Söderbäck, I skuggan av en mor (1992); Väd 1983.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Elsa V Olenius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7704, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anita Lindvåg), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7704
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Elsa V Olenius, urn:sbl:7704, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anita Lindvåg), hämtad 2024-04-20.