Meriter

Olsson, Jan Olof Lennart, f 30 mars 1920 i Sthlm, Matt, d 30 april 1974 i Hjärnarp, Krist. Föräldrar: byråchefen Nils Olof O (jfr bd 18, s 38) o Anna Berta Andersson. Studentex vid H latinlärov å Norrmalm i Sthlm 10 maj 39, inskr vid StH 21 sept 39, FK där 30 maj 44, ordf i styr för Studentfilmstudion i Sthlm, red för tidn Gaudeamus 45, anst vid Sv Morgonbladet jan–april 45, vid DN 16 april 45, fast medarb där från 1 sept 45, elev vid Medill School of Journalism, Northwestern University, Evanston/Chicago, USA, 50–51. Förf.

G 30 aug 1945 i Sthlm, Osc, m journalisten Margareta Waldemarsdtr Sjögren, f 1 juli 1919 i Madesjö, Kalm, dtr till jägmästaren Nils Waldemar Teofilus S o konstnären Ruth Sigrid Linnea Jansson.

Biografi

Jan Olof O:s uppväxt präglades i mycket stor utsträckning av livet inom familjen, som förutom honom själv och föräldrarna också bestod av två äldre bröder. Faderns arbete vid Rikets allmänna kartverk innebar att han perioden maj–sept låg ute i fält för kartläggning. Hustrun och barnen anslöt sig till honom under sommarmånaderna, och sin barndoms och ungdoms somrar tillbringade O och familjen inhyrda runt om i Syd- och Mellansverige. O fick därmed tidigt en nära kännedom om olika delar av sv landsbygd och livet utanför Sthlm. Somrarna präglades också av ett ganska intensivt umgängesliv, där kolleger, släkt och tillfälliga vänner samlades kring viraspel och berättande.

Film var O:s stora intresse som ung, ett intresse som följde honom genom livet. Fadern tog tidigt med sönerna på bio och de gick sedan regelbundet minst en gång i veckan. Studentåren innebar bio nästan varje dag, om det var möjligt gärna flera gånger om dagen. O blev också aktiv i Studentfilmstudion. Han hade en klar fäbless för det anglosaxiska, för filmer med regissörer som Alfred Hitchcock och John Ford; Charles Chaplin höll han för den störste av filmkonstnärer. Den engelska dokumentärfilmen, med företrädare som John Grierson och dennes amerikanske föregångare Robert Flaherty, var ett specialintresse. O hade utpräglad motvilja mot en indelning i högkultur och lågkultur, och denna inställning delade han med kamraterna i filmstudion. O:s öppna och nyfikna attityd präglade även hans litteraturläsning som var både metodisk och allslukande. Också här var en svaghet för det anglosaxiska märkbar.

Redan under läroverkstiden började O skriva, i Norra Latins litterära tidskrift Concordia, i vars redaktion han också ingick. Mot slutet av högskoletiden var han redaktör för studentkårens tidning Gaudeamus. Journalistkarriären i egentlig bemärkelse inleddes då O började skriva om film i olika tidningar och tidskrifter med debut i Nya Norrland under sin beredskap i Sollefteå 1941. I SvD, där han skrev filmkritik och så småningom även en del annat, använde han sig för första gången i en daglig tidning av signaturen Jolo.

O:s journalistik i DN väckte tidigt uppmärksamhet. Han blev snabbt ett av tidningens ledande namn, stod chefredaktören Herbert Tingsten nära och kom snart allmänt att omtalas med epitet som "vårt lands främste". Nyhetsjournalistik i egentlig mening var inte O:s område; han gjorde sig i stället bemärkt som tecknare av människor och miljöer. Han levde sig in, sökte fånga stämningar och gav akt på människors beteenden. Ett signum blev att sky det slätstrukna. O hade en förmåga att få fram liv och färg ur de banalaste uppdrag.

En unik iakttagelseförmåga – han var en "mästare att fånga detaljen" (Lagercrantz) – uppfattades som O:s egenart. Hans iakttagelser kom emellertid inte efter vad som slumpartat föll honom i ögonen utan var resultat av ett metodiskt sökande. Han tog fasta på det som inte hörde ihop. Han noterade gärna när saker inte gick som det var tänkt. Framför allt var O alltid på jakt efter triviala kontraster. Här fanns en kritisk inställning; han ville "in bakom fasaden" (Harrie). O var sedeskildrare och många gånger märktes en vilja att ställa publiken inför moraliska frågor. Han skrev en finstämd form av satir som aldrig fördömde; det var alltid det triviala som hade hans sympati. Den respektlöshet som han på ett muntert sätt fått lära sig gentemot fadern, hans livs första auktoritet, satt i.

Kommentarerna om O:s journalistik präglas av uppskattning men samtidigt av vilsenhet då den skall placeras i något fack. Ändå finns det en lång journalistisk tradition bakom O som han också medvetet knöt an till: Dickens skissjournalistik, flanören Herman Bang och i synnerhet i DN:s äldre spalter Gustaf Hellström (bd 18) och Oscar Rydqvist.

Särskilt uppmärksammad blev O för sin Englandsrapportering i samband med ett antal korrespondentuppdrag för tidningens räkning under 1940- och 50-talen. Det engelska kom också att identifieras med hans egen person; hans klädsel och allmänna livsstil hade ofta ett påfallande brittiskt snitt. O:s Englandsbild.är i sig själv inte originell – de motiv och teman han odlar har en lång historia inom litteratur och film. Men han ger dem en konkretion och verklighetsförankring som både förlänar dem en påtaglig realitet och får dem att hänga samman i ett slags etik eller livssyn. Bilden blir uttrycksfull genom att på en gång besitta oändlig omväxling och fullständig tidlöshet.

I O:s England möter det gula Themsenvattnet, de sotiga husfasaderna, de trista korrugerade plåtplanken och den eviga tvätten som hänger på tork. Här är trångt och obekvämt men också genuint trevligt. Från litteraturen hämtar han rostbiff och öl, från filmen järnvägsstationernas romantik. Han lyfter fram "denna mystiska ort där velocipeder, trädgårdar och pyssel i verkstadsbodar alltjämt är viktiga ting". Han finner engelsmännen församlade i glädje kring de banalaste ting, t ex en lysande skyltfönstertårta, samtidigt som han skildrar den sociala misär som kommer till ytan i efterkrigsengland. I en strid ström snabbporträtt presenterar O landets invånare: hårdsminkade Londonflickor, gamla misser "med lystna ögon stickande ut ur tärda, rynkiga, teinfekterade kinder", en munter amiral "som var mycket benägen för att komma i samtal med alla och envar, särskilt dem han ej kände förr", eller en syramördare, inte fullt så sympatisk, men ändå fascinerande. Gång på gång understryker O, att det land som besegrat Tyskland – och som länge hade slagits helt ensamt – befolkas av en samling civilister.

Vid sidan av de dagliga bidragen till DN gav O ut en rad reseböcker, förutom om England även om USA, Danmark, Irland och Sovjetunionen. Att söka avgränsa reseböckerna från tidningsjournalistiken ter sig inte meningsfullt. Reseböckerna byggde i stor utsträckning på i DN tidigare publicerat material. Det värdefulla i dem sammanfaller helt med förtjänsterna i hans journalistik. Starkast intryck gör beskrivningarna när O i möten med högst alldagliga människor lyckas levandegöra landets litteratur och historia. Påfallande är att dessa reseböcker i första hand behandlar städer. Det var som stadsbo O såg sig om i världen, nyfiken på andra stadsbors villkor. Ett par av de mest uppmärksammade reseböckerna, Drottningens England (1954) och Irland, den omöjliga ön (1957), skrev O tillsammans med hustrun. Tillsammans spelade de också en viktig roll som introduktörer av irländsk litteratur och teater.

Som romanförfattare framstår O som något osäker. Årsklass 39 (1956) och Mittåt (1963) har sin styrka i Stockholmsskildringarna och tidsstämningen, vilket också kritiken framhöll. I båda böckerna finns dock en ambivalens som gör att miljö- och tidsskildringarna kommer i konflikt med författarens ambition att även ge böckerna karaktär av psykologiska utvecklingsromaner. Slipsen i Krakow (1969), närmast en essäbok med ramberättelse, har ansetts äga en allmängiltighet i de samvetskonflikter som boken framställer som journalistens: konflikten mellan att återge verkligheten så som man uppfattar den och att förse redaktionen med en bra story, konflikten mellan att vara utomstående betraktare och att vara medmänniska. Stora framgångar hade O 1973 med TV-serien Någonstans i Sverige, en bred skildring av beredskapsårens Sverige.

Karakteristisk för O var den stora beläsenhet han med åren kom att besitta. Som skildrare av 1900-talets historia är denna hans stora tillgång. Helt i linje med sin journalistiska övertygelse sökte O som historiker också efter motsägelserna för att på så sätt understryka det komplexa och kanske än mer det oförutsägbara. I de sex banden om det 20:e århundradet (1960–67) är det särskilt i det mycket personliga bildurvalet som denna attityd kommer till uttryck.

O:s främsta historiska verk är de tre böckerna om första världskriget: 1914 (1964), Den okände soldaten 1914-1918 (1965) och Rivna fanor. Människor och händelser kring 1919 (1975). De ger en bred framställning av krigets förhistoria, förlopp och avslutning, allt sett i såväl ett internationellt som ett sv perspektiv. Hans sakkunskap och insikter imponerade även på historiker av facket: Det framhölls att O gjort "allvarliga försök att fånga stämningarna och krafterna bakom personerna" (Hadenius). Hans framställning av "människor och miljöer" ansågs samtidigt ge "förvånansvärt mycket av viktiga förlopp och orsakssammanhang" (Ekman). Böckerna ger en underhållande men ändå djupt allvarlig teckning, där den irrationella människan och slumpen står i centrum för framställningen. Verkens två huvudgestalter är den tyske kejsaren Wilhelm II, som instängd av sin rädsla släpper lös kriget, och den amerikanske presidenten Woodrow Wilson, den opraktiske drömmaren som vill lägga grunden till ett fredligt 1900-tal.

Under 1960-talet kom nya journalistiska normer att göra sig gällande på DN. I nästan alla sammanhang kom de politiska aspekterna att prioriteras. En journalistik av O:s märke, som t ex sökte människan bakom politiken, ansågs alltmer som oseriös. Parallellt med denna normförändring kom en strömning med marxistiska förtecken att sätta sin prägel på många intellektuella. På DN framstod den ene chefredaktören, Olof Lagercrantz, som en av denna strömnings främsta talesmän. Liberala humanistiska värden, som var centrala för O, undergick ett drastiskt kursfall, och i stället uppfattade han att en utpräglad dogmatism bredde ut sig. Under sina sista år besökte han därför tidningen så sällan som möjligt.

Den generation som vuxit upp under mellankrigsåren stod efter andra världskriget osäker och vilsen. O:s Englandsbild uttryckte en sv mellankrigsgenerations uppgörelse med sin historia och var samtidigt en orientering mot nya värden. I stället för att låta sig imponeras av det monumentala och praktfulla uttryckte O en tro på det skamfilade och smutsiga. Mot allvar, nation och perfektion ställde han humor, ett mått av vanvördnad och det till hälften misslyckade. I stället för stora framtidsprojekt fann han ett pysslande med intressen utan ändamål, där en egen harmlös tillfredsställelse och formandet av en liten gemenskap kring vänner och familj var det enda av betydelse. O:s England var påfallande "onyttigt" i förhållande till det "nyttiga" Tyskland och Sovjet. Varje människa i England hade sitt eget öde. De levde alla ihop i samhällen, men det var inte kamratskap som förenade dem; här fanns bara något så litet heroiskt som vänlighet och oreserverad sympati.

Det slitna var ett tema som mer eller mindre gick igenom hela O:s produktion och som gav den en pessimistisk, livstrött, underton. Detta drag gav hans tidningsjournalistik och hans böcker en särskild charm och gjorde honom till en kär skribent för många.

O framträder som en pregnant tidsskildrare. Dessutom växer han i sin senare produktion, särskilt trilogin om första världskriget, till en betydande essäist med ambition att söka förstå krigets roll i Europas 1900-talshistoria. O:s historiesyn präglas av ett envetet hävdande att det är individen och den mänskliga karaktären som vi måste förstå om vi vill förstå historien. Som avgörande drivkrafter bakom kriget ser han människans rädsla och den desperation som denna föder. Skildringen av första världskriget är en konkret och väl underbyggd framställning av denna tragedi. Hans historieteckning framstod som ett väsentligt korrektiv till den facilt rationella människosyn som vann burskap under 1960-talet.

O:s stora sakkunskap, betydande beläsenhet och säregna förmåga att förstå historiska skeenden gör att hans framställning tvingar sig på läsaren som en insikt. Detta förlänar hans insats ett bestående värde, och han framstår som en av 1900-talets främsta sv journalister.

Författare

Göran Leth

Arkivuppgifter

O:s arkiv (bl a dagböcker o korrespondens) i familjens ägo. O:s klippböcker i KB. – Brev från O i KB (bla till O Holmberg).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Lyrik (Concordias festskrift, 1936, Sthlm, 4:o, s 4; av Jan Olsson). – Nocturno (ibid, s 17; dikt; d:o). – Frans G. Bengtsson (ibid, 1937, s 9-11, 22). - Dikter (ibid, s 14 f). – [Dikter] (Ringarna, officiellt organ för Stockholms gymnasieförb, årg 1, 1937, Sthlm, 4:o, s 4, 8, 16, av resp Jan Olsson, sign Jolo o pseud Johannes Vcndt). – Två nya filmer (Konstvärlden, årg 2, 1942, Sthlm, s 667 f; recension sign J. O. O.). – von Stroheim – omdebatterad, lovordad, nedvärderad (Hemmets journal, årg 22, 1942, Malmö, fol, nr 15, s 10 f, 40). – Professorerna Beard och Wähler om modern film (Film-forum, organ för Sveriges studentfilmstudiorörelse, Höstterminen 1943, [Sthlm,] s 11 f). – Härskarna i Vita Huset (Hemmets journal, 24, 1944, nr 46, s 3–5, 38). – Med "Hets" presenterar Svensk filmindustri åter en film, där allfarvägarna icke trampas ... (SF 25 år, jubileumsproduktionen 1944-1945: Hets, [omsl,] Sthlm 1944, 4:o, s [2] f; anon). – Filmens kris och de intellektuella (Samtid och framtid, årg 1, 1944, Sthlm, 4:o, n:r 7, s 16–20). – Ung fyrklöver / Berättelsen om en hund [Lassie] (Allers familj-journal, årg 68, 1944, Hälsingborg, fol, nr 44, s 16 f; anon, Kilmnytt). – Vad som hände i morgon / Bara en familj i London (ibid, nr 45, s 16 f; anon, d:o). – Pionjär och sökare (SF 25 år ...: Två människor, regi: Carl Th. Dreyer ..., [omsl,] Sthlm 1945, 4:o, s [6]). – Filmens arbetsvillkor (Samtid och framtid, 2, 1945, s 261-265). - Kommentar till en filmsäsong (40-tal, årg 2, 1945, Sthlm, n:r 5, s 30 f). – Revyfilmens storhet och fall (Biografbladet, årg 26, 1945, Sthlm, 4:o, nr 1-2. Filmen 50 år [omsl], s 69–72). – Religiös äkthet och förljugenhet (ibid, nr 3, s 47 t). – [Mörkrets ängel:] Tema (ibid, nr 4, s 68 f; rec). – Jag samlar, du samlar, vi samla --- (Bokvännen, årg 2, 1947, Sthlm, s 57 f; tills med Margareta Sjögren). – Bokmalar i Dublin (ibid, s 88; d:o). – Idestam-Almquist, Bengt (SMoK, 4, Sthlm 1948, s 1 f; tills med U D[alcn]). – Johansson, Ivar (ibid, s 83). – Kjellin, Alf (ibid, s 259; tills med R L[amb]y). – I Dickens fotspår (Bokvännen, 4, 1949, s 199–201). – På ölkrog i England (Hörde Ni, årg 2, 1949, Sthlm, s 831 f; från radioprogram 14/8). – Kungens Köpenhamn. Teckningar B Lundquist. Sthlm 1950. 4:o. 198s. – "Levande bilder" (Sverige 1900-1950, De 50 åren, [huvudred J Cornell,] vol 3, Sthlm 1950, 4:o, s 176–214). – Engelska mil. Bild B Lundquist. Sthlm 1951. 131 s. – The language teacherand Leonora (Institute of international education, News bulletin, vol. 26, New York 19[50-]51, no. 4, s 23 f; ur DN). – Onkel Sams stuga. Intryck från U.S.A. Sthlm 1952. 214 s. (Tills med M Sjögren.) [Nya tr] 1955, 1957. – Birger Lundquist 21.10. 1910 -18.3.1952. U o o å. (2) s. [Undert; medföljde katalog till utställning i Oslo: Bilder i Kitti Kamstrups eie: Birger Lundquists tegninger 10. mai 1952, Kunstncrforbundet, u o o å, (4) s.] – Må drottningens rättvisa skipas (Hörde Ni, 1952, s 330–336; från 21/3). – Jolo skildrar livet bakom OS-kulisserna (DN-Expresscn, [Dagens nyheters och F^xpresscns personaltidn,] årg 6, 1952, Sthlm, 4:o, Hösten, s 11, 15; sign). – Morgonpigge Herbert Tingsten skriver en ledare på en timme (ibid, 1953, Midsommar, s 4, 15). – God morgon, Vilda Västern. Sthlm 1953. 198 s, 8 pl-bl. 2. omarb uppl 1958. 187 s, 8 pl-bl. Övers: Welcome to Tombstone, London [1956], 164 s, 4 pl-bl. – Engelsk film. Sthlm 1954. 63 s. (Studentföreningen Verdandis småskrifter, n:r 529.) – Drottningens England. Sthlm 1954. 249 s, 6 pl-bl. (Tills med M Sjögren.) [Nya tr] 1954, 1955, 1956, 1957, 1962. [Ny utg] 1966. 216 s. (Bonnierbiblioteket.) Övers: Dronningens England, Khvn 1957, 192 s, 8 pl-bl. – Porträttet: Rit-Öla, kisarnas kompis [Jan-Erik Garland] (Allt, årg 14, 1954, Sthlm, nr 4, s 75–80). – Vid ett gott glas öl. Om den engelska pubens sociala funktioner (Svensk bryggeritidskrift, årg 69, 1954, Sthlm, s 333–337; ur DN). – Staden med melodin---Köpenhamn, Köpenhamn! (Aret runt – Vårt hem, årg 9, 1954, Sthlm, 4:o, nr 21, s 18; ur Kungens Köpenhamn). – Diktare i Nyhavn (Bokvännen, 9, 1954, s 241–243). – Tips för turisten ... och ett annat land (Hörde Ni, 7, 1954, s 525–530; från 31/5). – Fritt Nyhavn. Sthlm 1955. 204 s. (Tills med E Lindahl [teckn].) [Ny tr] 1956. Övers: Frit Nyhavn, Khvn [1980], 140 s. – Författaren Prins Wilhelm (All världens berättare, årg 11, 1955, Sthlm, nr 3, s 6–11). – Ledamoten av Woodford [W Churchill] (Vi, årg 42, 1955, Sthlm, 4:o, nr 16, s 10; ur Drottningens England). – Den sälla mänskoätt (Korrespondens, Hermods månadstidn, årg 54, 1955, Malmö, 4:o, s 64 f; d:o). – Jolo som tågresenär (Semester-journalen, [utg av SJ,] 1955, Sthlm, 4:o, 1–2 (Sommarnr), s 11; sign). – Det var danskt graavejr ... (Se, årg 18, 1955, Sthlm, 4:o, nr 51, s 30 f; ur Fritt Nyhavn). – Årsklass 39. Sthlm 1956. 227 s. [Roman.] [Ny tr] s å. – Bo Bergman – sedd av AVB-priskollegan Jolo (All världens berättare, 12, 1956, s 34–36; sign). – En blå längtan (Husmodersförbundets tidskrift, [årg 31,] 1956, Sthlm, 4:o, nr 5, s 12-14, 16; ur Fritt Nyhavn). – Irland, den omöjliga ön. Sthlm 1957. 296 s, 8 pl-bl. (Tills med M Sjögren.) [Nya tr] s å. – The Music Hall (Vasan [omsl; Vasa-teaterns program till J Osbornes Glädjespridaren,] Sthlm 1957, s 8, 10 f; sign). – Chicago. [Sthlm (även Hfors)] 1958. 239 s, 8 pl-bl. [Nya tr] så. – Jolo i Chicago (Bonniers nyheter, årg. 25, 1958, Sthlm, s 228). - Danmark inte bara genomfartsland (Motor, årg 16, 1958, Sthlm, 4:o, nr 13, s 22 f). – Jolo om köpenhamnskrogar (Travel, nordisk tidskr för turism, 1958, Sthlm, 4:o, nr 6, s 10 f; sign). – Quite a park (Kontur, publ by Svenska slöjdföreningen, 7, 1958, Sthlm, 4:o, s 29 f; även i The American Swedish monthly, vol. 53, 1959, New York, 4:o, no. 2, s 12-14: A park in Stockholm). – Lösnummer. Sthlm 1959. 247 s. [Kåserier.] – Sweden – USA. Friendship and commerce trough[!] the years. Sverige–USA. Vänskap o handel genom tiderna. Sthlm 1959. 51 s. [Dedik; sv o eng text.] [Ny uppl] 1961. – Tre terminer (Vänkritik, 22 samtal om dikt tillägnade Olle Holmberg, Sthlm 1959, s 232–239; tills med F Nilsson Piraten). – Välj ert bästa väder (Det bästa ..., årg 17, 1959, Sthlm, nr 3, s 145 f, 148, 150, 152; tills med M Sjögren). – Leningrad, S:t Petersburg. Sthlm [även Hfors] 1960. 290 s. [Nya utg:] 1967. 262 s. (Aldusserien A 197.) 2.-4. uppl 1970, 1972, 1975. 1980. 261 s. (Del-finserien 651.) – 20:e århundradet. Världshistoria i vårt sekel. Bildurval o text. D 1–6. Malmö 1960-67. 4:o. 1. 1900-1910. 1960. 179 s. 2. 1911-1920. 1961. 177 s. 3. 1921-1930. 1962. 179 s. 4. 1931-1940. 1963. 177 s. 5. 1941–1950. 1965. 177 s. 6. 1951-1960. 1967. 179 s. 1 -4: [Ny uppl] 1965. 1–6: [Ny uppl] 1969. 1–6: [Ny uppl] 1975. 8:o. (7. 1961–1970 ... text O Häger, H Villius. 1976.) 1 -7: [Ny uppl för Svenska bokhandlarefören] 1977. 4:o. (8. 1971–1980 ... Ulf Nilsson. 1985.) 1–4 övers: Vort dramatiske århundrede i tekst og billeder, bd 1–4, Khvn 1964, 4:o, 181, 177, 182, 182 s. – Varför tar jag tåget? (Transportjournalen, 1960, Sthlm, 4:o, nr 1–2, s 28). – Hobbies på Birger Jarlsgatan (Spårväg och buss, årg 20, 1960, Sthlm, 4:o, nr 6, s 10; ur Lösnummer). – Min politiska profil (Liberal debatt, årg 13, 1960, Sthlm, nr 7, s 8–10). – Mina bibliotek (Biblioteksbladet, årg 45, 1960, Lund, s 640–643). – Stockholm – storstad (In-dustria, årg 56, 1960, Sthlm, 4:o, nr 10, s 44-49; anon). – Jolo: --- och deras fall blev stort! Sthlm 1961. 250 s, 8 pl-bl. (Bonniers folkbibliotek [220].) – Gå på pub i England (Modetidningen cva med resetidningen Continental, 1961, Sthlm, 4:o, det, s 44 f, 68, 70, 78–81; tills med M Sjögren; ur Drottningens England). – Opris. Några kåserier kring Opcrakällarcn. [Sthlm 1961.] 38 s. – Att gå på krog (Arkitektur, årg 61, 1961, Sthlm, 4:o, s 245–249). – De går Solgränd till Sovstaden (Sparbankernas familje-journal, utg av Sparfrämjandet, årg 1, 1961, Sthlm, 4:o, nr 3, s 12 f, 26 f). – Amerikafeber. Sthlm [även Hfors] 1962. 247 s, 8 pl-bl. (Tills med M Sjögren.) [Nva tr] 1962, 1963. – Promenad med Joycc ... i Dublin (Vi, 49, 1962, nr 38, s 9–11; d:o). – Rakt in i Chicago (Signalen, utg av Svenska järnvägsmannaförb, årg 63, 1962, Sthlm, 4:o, nr" 50–51 (julnr), s 10–12, 36). – A swing through Skåne (Kontur, 11, 1962, s 62–72). – Mittåt. Roman. Sthlm 1963. 247 s. – Stockholm. Teckningar J Lundqvist. Sthlm [1963]. Tv-8:o. (36) s. [Sv, eng, fr o tyska parallelltexter. Indragen.] [Ny utökad uppl] 1968. 57 s. [Ny uppl] 1973. 47 s. – Att bo på hotell (Arkitektur, 63, 1963, s 1–4). – Stadsbo (ibid, s 50-52). – Intervju [novell] (OoB, årg 72, 1963, Sthlm, s 58–60, 62–64). – Vasastaden och Norrmalm (Stockholm, utg av Stockholms stadskollegium, årg 32, 1963, Sthlm, 4:o, nr 2 (Jubileumsnr), s 15–17). – Faran lurar på oss alla (Studio, tidn för ungdom, utg av Sparbankerna årg 2, 1963, Sthlm, 4:o, nr 3, s 2 f). – Att leta efter bilder och hitta ord (Läste Ni, organ för Sällskapet Bibliotekens vänner, årg 9, 1963, Lund, nr 6, s 3–5). – Önskelista. Julklappskåseri av Jolo o Jolanta (Det bästa ..., 21, 1963, nr 12, s 116, 118; sign, tills med M Sjögren). – Jolo: På hemmaplan. Sthlm 1964. 111 s. [Kåserier.] – 1914. Sthlm [även Hfors] 1964. 411 s. [Nya tr] s å. [Nya utg:] 1968. [Bonniers folkbibi 368 (pärm).] [Ny uppl] 1970.[l-2.] 1975. 1. Vårens oro. 210 s. 2. Sarajevo. S 215–411. Övers: Hfors 1965, 350 s; Khvn 1967, 402 s (Kapitlet "Torden i syd" ... skrevet specielt lil den danske udg ...). – Jolo: Tingsten och Victoria (Lundagård, årg 45, 1964, Lund, 4:o, nr 17, s 9; sign). – Julklappar, av Jolo o Jolanta (Det bästa ..., 22, 1964, nr 12, s 86, 88; sign, tills med M Sjögren). – Den okände soldaten 1914–1918. Sthlm [även Hfors] 1965. 397 s. [Ny tr] s å. [Nya utg:] 1969. [Bonniers folkbibi 390 (pärm).] [1–2.] 1975. 1. Alla de unga lejonen. 197 s. 2. The Yanks are coming. S 201–397. Övers: Tuntcmattomat sotilaat 1914–1918, Hfors 1968, 388 s. – Frykberg, Jard Emil (SBL, vol 16, Sthlm 1964-66, 4:o, s 582-584 [1965]). – England ... en högst personlig skildring av London (SFS resor, Sommaren 1965, Stora sommarprogrammet, [omsl,] [Solna] u å, Tv-8:o, s 4, 6 f). – Birger Sjöberg och den döde soldaten (Birger Sjöberg-sällskapet, [4.] Möten och förvandlingar, [Vänersborg, tr] Sthlm 1965, s 177 f). – Redigering räddar reportaget (Allt om tidningar, intern information för Åhlén Sc Åkerlunds redaktionella personal, 1965, Sthlm, nr 1, s 16). – Mina fem kvinnodagar - en katastrof! (Svensk damtidning, årg 76, 1965, Sthlm, 4:o, nr 38, s 14 f). – Får jag presentera min fru ... (Damernas värld, årg 32, 1965, Sthlm, 4:o, nr 43, s 22-25, 72, 76). – Ner till Bosporen. [Sthlm (även Hfors)] 1966, 4:o. 156 s. [Nya tr] så. – Ryssland ... några Till exempel i Leningrad och Moskva (SFS resor, 1966, Sommarprogram, Sthlm 1966, Tv-8:o, s 60–62; 2. uppl s å). – "Den sårade ängeln" (Finland och vi, 1966, Sthlm, nr 5, s 17–19). – Berömda människors miljöer (Arkitektur, 66, 1966, s 403 f). – En nyårsdag i Köpenhamn (Vintergatan, Sveriges författareförenings kalender, 1966. Lyckans galoscher, Sthlm, s 55–59). – De tre från Haparanda. Romantiserad skildring från det första världskriget. Sthlm 1967. 255 s. [Nva tr] s å. [Nya utg:] 1969. 236 s. (Bokklubben Svalan [omsl].) 1971. (Delfinserien 401.) 2. uppl 1974. 1972. 338 s. (Böcker med stor stil [pärm].) 1976. 236 s. [Sthlm, tr] Falun 1987. 255 s. Övers: De tre fra Haparanda, romantiseret skildring Khvn 1978, 237 s. – Bakhållet vid Ballymahoo-ncy (Aktiv svenska för de gymnasiala skolformerna, h 1, 1967, Lund, 4:o, s [5]; faksimil ur DN 8/10 1966). – Utsläppt i en projektil: Tom Wolfe (OoB, 76, 1967, s 73 f). – En turist. Reseminnen (Svalan, medlemsblad, 1967, Sthlm, nr 1, s 6 f, 14; ur Ner till Bosporen). – Den siste svensken. Ur "På hemmaplan" (Tobaksbladet, 1967, Sthlm, 4:o, nr 1, s 20). – Sverige en folkrepublik? (Konkret [omsl], 1967, [Lund, tr] Malmö, 4:o, nr 3/4, s 46–49; om år 1917). – Engelskt rörkomplex (Rörposten, utg av Nordiska rör aktiebolaget ..., 57, Sthlm 1967, 4:o, s 14 f; ur Drottningens England). – Jag – en kvinna (Femina, årg 24, 1967, Hälsingborg, 4:o, nr 37, s 41; ur DN). – Plogen och stjärnorna. Irländsk dramatik i verkligheten o på scenen ... en krönika skriven för Radiotcaterns huvudserie 1968/69 Det irländska dramat. Sthlm 1968. 208 s. (Tills med M Sjögren.) – I Dublins vackra stad. Sthlm 1968. 187 s, 26 pl-bl. [Nv tr] s å. – Sverige och världen (Den svenska historien ..., 10. Vår egen tid från 1920 till 1960-talet, Sthlm 1968, 4:o, s 142–151). – Stationssamhällen (STFÅ, 1968, Sthlm, s 34-48). – Flickan i baksätet (Femina, 25, 1968, nr 23, s 100 i). – Pappa och sonen! (Se, 31, 1968, nr 39, s 18 f; övers i Sweden now, vol 3, 1969, Sthlm, 4:o, no. 5, s 52, [54]: But Dad, you don't dig mc). – Jolo: Julklappsrond (Anna. Utg av Värmlands journa-listfören, Karlstad 1968, 4:o, s 17). – Pub börjar bli pop (Svensk bryggeritidskrift, 83, 1968, s 245-253). - Slipsen i Krakow. Sthlm 1969. 172 s. [Nyatr]så. [Ny utg] 1971. [Bokklubben Exlibris (omsl).] – Förord (A Hallman, Mest om Paris. Ett urval reseberättelser o memoarkapitel Sthlm 1969,s7-ll). – Jolo ser på TV (Se, 32, 1969, nr 10, s 54). – Bilsnobben. Kåseri (Bländaren, personaltidn för Kodak AB, 1969, Mölndal, 4:o, nr 3, s 19). – Öl och pizza! Utan vidare, mitt i stan! I Stockholm! (Kommunal tidskrift, årg 2, 1969, Sthlm, 4:o, s 505–507). – (Generaler och likställda. Sthlm [även Hfors] 1970. 256 s, 8 pl-bl. [Ny utg] 1973. (Aldusserien 395.) – Mord och sol och vår. Sthlm 1970. 234 s. (Ibid 310.) [Delvis ur -- - och deras fall blev stort.] – Amerika – mellan dröm och verklighet (Utvandrarna / Nybyggarna ... utg av Svensk filmindustri i samarb med Emigrantinstitutet, Växjö 1970, [omsl,] Tv-8:o, s 49–52). – Bo-Ajé, Damita, Trofé, La Nibo---Jolo ... studerar konditorier (Konditorn, årg 50, 1970, Sthlm, 4:o, nr 2, s 64, 66; sign; ur DN 10/10 1965, 28/10 o 11/11 1969). – Sellbergs chaufför eller Dödens sekund (Sellbergs nytt, personaltidn för Sellbergskoncernen, 1970, Sthlm, 4:o, nr 1, s 2; sign). – Strejka för ensamhet (Se, 33, 1970, nr 18, s 2). – Jolo: (Holmiensis, Stockholms nations tidn, årg 6, 1970, Upps, nr 2, s 6). – Lågtryck över Irland. Sthlm [även Hfors] 1971. 228 s. (Tills med M Sjögren; Aldusserien 345.) Övers: Niz nad Irlandia,, Warszawa 1974, 272 s. – Ur välunderrättad källa. Sthlm 1971. 194 s. [Ny utg] 1980. (Delfinserien 660.) – Den irländska frågan. Lund 1971. (4) s. (Vandringar med böcker, [Litteraturvägledningar utg av Bibliotekstjänst,] årg 20, 1971, nr 2.) – 1900-talet: människor, maktspel. Studieanvisningar L Berglund o A Kahnberg. Sthlm 1971. 311 s. – Jolo i London, en reseguide. Sthlm 1971. 111 s. (Sesam, en Aldus handbok.) 2. uppl 1972. 3. revid uppl 1974. (Sesam reseguide [omsl].) 4. uppl 1976. 2. tr 1977. – Fyllans vändkrets (Folkets väl, periodisk skrift, utg av De kristna samfundens nykterhetsrörelse 1971, Sthlm, [nr 6,] s 17). – Jolo i Miinchen. En reseguide. Sthlm 1972. 94 s. (Sesam, ...) [Bilaga:] Olympiaden: program, information. Jolo visar vägen. 1972. lös. – Förord (S Hörneli, Sverige sett från luften, Sthlm 1972, Tv-8:o, s 5–12; sign). – Då var dubbelmonarkin ännu en aktad och fruktad stormakt--- (Bokklubben, medlemstidn ... för bokklubben Bra böcker, nr 39, Höganäs (tr i Danmark) 1972, 4:o, s 10 i). – Fritiof, inte Piraten (SLT, årg 35, 1972, [Sthlm,] nr 3, s 21 f). – Jolo ser på förpackningar (Pack, packaging trade monthly for Scan-dinavia, årg. 9, 1972, Helsingborg, 4:o, nr 2, s 58; sign; ur DN 4/1). – De tre mot Petrograd. Romantiserad skildring från 1919. Sthlm 1973. 387 s. [Ny utg] 1974. (Delfinserien 508.) Övers: De tre mod Petrograd Khvn 1981, 348 s. – Här ett dunkelt minne (T3-nytt, 1973, u o, 4:o [duplic], april, s 36 f). – Någonstans i Sverige. Sthlm 1974. 255 s. [Nya utg:] 1975. [Ny tr] 1979. 1982. 1989. (MånPocket.) – Jolo i DN. ...journalistik 1945–1974. Urval o kommentarer: C O Sommar. Sthlm 1974. Tv-8:o. 75 s. - Stockholmsluft. Förord av P Wästberg. Sthlm 1974. 162 s. [Ny tr] 1975. – Så minns jag 40-talet ... (Allers, 98, 1974, nr 1, s 52 f, 62). – Rivna fanor. Människor o händelser kring 1919. Sthlm [även Hfors] 1975. 279 s. – Jolo i Sverige. Sthlm 1976. 208 s. – Eviga följeslagare. Sthlm 1979. 238 s. [Ny utg] 1981. (Delfinserien 690.) – Österut: Människor. Resor. Historia. Sthlm 1981. 225 s. – Änglars liv. Sthlm 1983. 168 s. – Jolo i Europa. Sthlm 1985. 161 s. – Mina städer. Urval o inl av C O Sommar. [Sthlm, tr] Uddevalla 1991. 330 s. – Texterna, fr 1962 även bildurvalet, i: Kamera 55(–73), Malmö 1955–73, 4:o; bidrag främst i: Biografägaren, 1942:9–10 (Kongressnr), 1943:13-14 (2 st, 1 anon), 1946:12–13, 1958:10/11 (pseud Ruter Tweed), Nordisk journal, med nya film-fotos, 1942 (aug) - 1943 (okt), Örebro, 4:o (Männen bakom verket 1–6, om filmregissörer, o 5 art under pseud Jerry Colonna, d:o), Gaudeamus, 1943:6-7, 9," 1944:1,3-5, 9, 1945:1-6, Sthlm, 4:o (delvis sign J.O.O. eller Jolo, en rec under pseud Nectar), SF-nyheter, 1943:24 -1945:2, Sthlm (12 art om film, vanl anon, 2 sign), Frihet, organ för Sverges socialdemokratiska ung-omsförb, 1943:22–1944: 12, Sthlm, fol (7 film-rec under pseud Highland Nectar), Filmjournalen, 1943:47 - 1946: 34, Sthlm, 4:o (32 rec eller art om film, varav några sign o 5 anon), BLM 1944 (okt)–1946 (okt) (filmrec), 1954, 1956–58, 1960, obokrcc 1960–61, 1967, Sthlm, 4:o, Röster i radio, 1954:33, 1963:46, 1964:18, 35, 1965:1, 1968:41, Sthlm, 4:o, Bonniers månadstidning (Elegant), 1963:1–6, 1964:1, 4, 6, 1966:5, 1967:1, Sthlm, 4:o, Biblioteksbladet, 1964–65, Lund (rec), (Idun–)Veckojournalen, 1965:5, 1966:15, 1968:4, 8, 1970:21, 39, 43, 47, 1971:9, 39, 1974:1, Sthlm, 4:o, Böckernas värld, 1966:1, 1968:7, 1969:7, 1970:1, 7, 1971:3,8, Sthlm, 4:o, Eva, udg af Fogtdals Blade, 1967: 23, 26, 1968: 1, 2, 3, 5, 7, [Khvn,] 4:o (kåserier); vidare DN 5/11 1937 (dikt, från Concordia), 28/5 1945 (insändare), 1/7 1945 - 5/5 1974, (mer än 4 700 reportage eller bok- o filmrecensioner, i början upp till 415 på ett år, med tiden allt färre men längre o sakrikare, ett par hundra större fristående artiklar med biogr, hist o topogr ämnen, i sht under 1960-talet, c:a 400 resebrev eller -kåserier, ojämnt fördelade, samt c:a 1 550 andra kåserier, talrikast de 15 sista åren, tillsammans närmare 7 000 bidrag, först huvudsakl anon, sedan alltmer under pseud eller eget namn), SvD 5/11 1937 (dikt, från Concordia), 30/1 1938 ("De tio", sign Jolo), 9/11 1939 ("Tack, Frans C. Bengtsson", anon), 20/5 1941 ("Tio goda råd", anon), 5/1 1942, 3/5 1944 (ins), 15/12 1942–31/1 1944 (100 st, filmrec o några reportage om film, i sht i Söndagsbilagan), 2/12 1951 (ins), 20–21/1 1968, Idrottsbladet 5/7 o 23/8 1940 (sign J.O.O.), Nya Norrland, 2/8 1941–27/6 1942 (29 art om filmregissörer), GHT 11 /2 o 22/7 1943 (filmrec), AB U/10 1943, 12/8 1973, Stockholms-tidningens Söndagsbilaga 12/ 12 1943, 13/2,5 0 26/3,7 0 28/5,9/7,3 0 24/9 1944, 14/1, 1 o 4/3 1945 (biogr art), AT 29/8 1944, 4/4 1945, Svenska morgonbladet 22/1-13/4 1945, Expressen 13/5 1945 (ins), 1/8 1945 (art), 25/2, 16/3 o 20/4 (3 kåserier) o 24/4 1946 (art under pseud Göran Persson), 7/12 1969, Sala allehanda 8/2 1955 (ins), Politiken 23/12 1964, Khvn; till stor del under pseud Highland Nectar, Nectar, Jerry Colonna, Jacksons bror, Ruter Tweed, Sean O'Jolo, eller sign J. O. O., Jolo, -lo, - o; med enbart "sign" avses ovan Jolo, som dock ej angetts då även namn är utsatt.

Utgivit: Modern engelsk humor. Med inl o noter. Sthlm 1957. 104 s. – Det glada Stockholm. Urval o kommentarer. Sthlm 1961. 178 s. [Ny uppl] 1979. – Röster om Växjö. En antologi sammanställd. Sthlm [1968]. 53 s. (Tills med E Nathorst-Böös.) [Utg av Svenska handelsbanken.]

Redigerat: Gaudeamus. Organ för Stockholms högskolas studentkår. Årg 22, 1945. Sthlm. 4:o. (Nr 1 [tf] - 6; redaktionssekr från 1944: 3.)

Källor och litteratur

Källor o litt: Sthlms studentfilmstudios handhar, Filminstrs bibi, Sthlm.

G Eidevall, Amerika i sv 1900-talslitt (1983); S Ekman, Helvetet 14–18 (Expressen 12 nov 1965); S Hadenius, Bland drottningar o aktivister 1914 (AB 8 nov 1964); I Harrie, Två sätt att resa (Expressen 13 dec 1952); O Lagercrantz, Mästare att fånga detaljen (DN 2 maj 1974); E Olsson, Förord (Jan Olof O, Änglars liv, 1983); Å Runnquist, Jolo – en hist journalist (L Lönnroth o S Göransson, Den sv litt:en, 6, 1990); H Sallnäs, En bok om Jolo (1981); SEL o där anf litt; Stormarnas hus. En krönika om DN 1964–1989 (1989); Tingstens tid. En krönika om DN 1946–1963 (1989). H Tingsten, Mitt liv. Tio år 1953–63 (1964). – Muntl meddel från Iwan Andersson, Ulf Brandell, Marianne Olsson, Per-Olof Olsson, Margareta Sjögren.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jan Olof L Olsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7780, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Leth), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7780
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jan Olof L Olsson, urn:sbl:7780, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Leth), hämtad 2024-04-23.