Meriter

Packet (Packeli, Panckell), Gilius, d före 5 okt 1575. Kom till Sverige från Danzig trol våren 54, arklimästare april 55, ledare av kanontillverkn från nyåret 61, också verksam som ledare för fyrverket senast från 64, uppdrogs att inrätta ett bössgjuteri i Uppsala 69, rätt att fritt bruka Dannemora berg på ett år 7 mars 71, rätt att tillsammans med en kompanjon uppföra o driva ett mässingsbruk vid Vattholma, Lena, Upps, 9 mars 71, i hertig Karls tjänst som bössgjutare trol från hösten 73, beställ n som sådan 20 aug 74.

G 1) m en till namnet okänd kvinna som i maj 1556 fick tillåtelse att resa från Sverige till Tyskland; 2) trol i febr 1563 m Barbro, senare omg m hovmålaren Johan Baptista van Uther o på nytt omg m Henrik Nieman.

Biografi

När kanongjutaren P tackat ja till Gustav I:s inbjudan att arbeta i Sverige hade kungen klart för sig, att det var en förnämlig ackvisition han gjort och att "den Gilius är mäkta dyr oppå sin konst, så att han vill ingen låte se huru han ladder eller eljest går till verke med skyttet". P bevakades misstänksamt och för att han inte skulle smita ur landet borde han behandlas med respekt. I juli 1554 gavs order om att det gjuteri P begärt att få på Norrmalm i Sthlm skulle uppföras. Förutom själva verkstadshuset önskade han sig ett eget hus på malmen för att kunna arbeta "både nätter och dagar". Huset skulle på k order uppmuras som P ville ha det, dock behövde det inte bli "så svårligen stort". Verkstaden bör ha legat ungefär där Arvfurstens palats nu ligger. Sina första stora insatser för sv artilleriväsen gjorde P under sv-ryska kriget 1555 — 57. Kung Gustav klagade dock ofta över hans långsamhet. Genom P:s experimentella läggning misslyckades vissa gjutningar. Han förefaller ha suttit fängslad en tid 1558, möjligen beroende på sådana misslyc- kanden eller på alltför sangviniska löften.

P knöts snart efter tronskiftet till Erik XIV:s rustningsindustri. Möjligen är det en tjänst för honom som avses 29 jan 1561, då en bössgjutarbeställning omnämns. Han erhöll 1561 i försträckning 1 600 mark och tyger av hög kvalitet som lön. P var mycket medveten om sitt värde och hade i sina lönekrav särskilt begärt en "småsvensklädning", dvs en dräkt jämförlig med de unga adelsmännens vid kungens hov.

Från 1563 när rustningar skedde inför det krig med Danmark-Lybeck som bröt ut i aug så blir omnämnandena av P allt frekventare. I början av sept, när kungen givit sig iväg söderut på sitt första "fälttåg", skrev denne till Sthlm och efterlyste Gilius bössgjutare och Gorgonius arkliskrivare, som borde ha varit framme före honom med arkliet och rustkammarens tillbehör. Någon vecka senare är emellertid tonen nådig rörande P som tillverkat flera "skytt". Kungen fortsatte under hösten 1563 att oförtrutet avfärda skrivelser som rörde artilleriet och P:s verksamhet.

I jan 1564 skedde en stor utbetalning för utfört arbete. I en bifogad lista upptas för P:s del 58 pjäser av varierande slag, från de tyngsta (kartoger) till de lättaste (falkonet-ter), som han borde "tillgjuta" under våren. P:s samlade räkenskap för åren 1561—66 visade en fordran på inte mindre än 96 604 mark. Han skall också ha fått betalt så när som på 13 mark, vilket visar den betydelse hans insatser tillmättes. P:s arbetslön var också dubbelt så hög som andra bössgjuta-res.

P var en skicklig artilleritekniker och hade ett mångsidigt intresse för artilleriet i alla dess former, inte minst för det s k fyrverket, där han presenterade en rad pyrotekniska innovationer. Han hade uppsikt över låd-makargården med dess lavettillverkning och konstruerade praktiska anordningar för kanonernas transport i terräng.

Samtidigt med sina stora gjutningsupp-drag förband sig P i nov 1564 att till påsken 1565 tillverka sex olika slags "konster och fyrverk" som skulle göra fienden en "dråpe-lig skada". 1 denna tillverkning skulle han lära upp sex tyskar och sex svenskar av K M:ts tjänare. För detta efterskänkte K M:t allt P var skyldig Gustav I och gav honom fyra gårdar i Bro härad i Uppland. I mars 1565 utökades donationen med ytterligare tolv gårdar mot löfte om tillverkning av "springlod och mörser med hagelskott". Ett år senare träffades en ny överenskommelse om ytterligare "konster", vilket renderade honom avskrivning av en skuld till kronan och ännu en donation på fem gårdar. En överskådlig räkenskap i P:s namn över det fyrverk som tillverkades i Sthlm 1567 visar en stor produktion av olika slags projektiler m m. Hur mångfacetterat och komplicerat arbetet var framgår med stor tydlighet. Leveranser skedde till bl a Kalmar, Viborg och en rad krigsskepp. Av intresse är också den noggranna redovisningen av vad som gått åt till probering.

Om P:s position i Sthlm vid denna tid vittnar hans köp i jan 1567 av den avlidne myntmästaren Jost Höjers hus vid Svart-munkegatan (Svartmangatan). Huset hade "ett fritt gårdsrum", och P fick betala det betydande beloppet 10 100 mark.

När Erik XIV i slutet av dec 1567 började tillfriskna från sin sinnessjukdom och insåg allvaret i det militära läget med danskarna härjande i Östergötland, befallde han som en av sina första åtgärder P att möta honom med artilleriet på Örebrovägen för transport söderut. I jan och febr 1568 utgick täta order till P. Han var in i det sista lojal mot Erik. Efter regimförändringen hösten 1568 hölls P en tid fängslad i Sthlm, vilket framgår av hans supplik till Johan III 19 nov s å. P påpekade, att han var kung Erik "med ed obligeret" och f ö tvingats göra vad den "blodgirige man" Jöran Persson (bd 20) ålagt honom. Nu ville P bli tagen i den nye kungens tjänst. Vid denna kris miste han utom sitt dyrbara stockholmshus två gårdar och en tomt på Norrmalm och 17 gårdar i Sthlms närhet.

P togs snart till nåder av Johan och fick 1569 sin verksamhet förlagd till Uppsala. Där uppförde han för kronans räkning ett bössgjuteri, och för dess befordrande erhöll han 7 mars 1571 k brev på Österby gård med underliggande landbönder jämte Vatt-holma och Ekeby kvarnar. Han fick också rätt att fritt bruka Dannemora berg under ett år, för att sedan ge tiondedelen till kronan. Vid Vattholma byggde P i kompanjon-skap med nederländaren Caspar Johansson (eg Jesper Jansson) 1571 ett mässingsbruk. När väl den utländska arbetskraften anlände till de i rekordfart uppförda bruksbyggnaderna hade årsfristen gått ut, och kronan hade rättsanspråk på bruket. Kompanjonerna erhöll dock rätt att driva det i ytterligare fyra år. Caspar Johansson fortsatte ensam driften till 1580. P hade också lovat utvinna sv galmeja, som tidigare varit en importvara, för mässingstillverkning. Möjligen hade han vid Dannemora upptäckt några zinkfyn-digheter, som dock inte kunde användas. Enligt ett kontrakt för P och Caspar Johansson från 9 aug 1572 planerade Johan III ett stort mässingsbruk vid Vällinge i Salem, Sth, med utbildning av 100 svenskar i tillverkningskonsten. För detta stod troligen P som huvudman. Ytterligare en överenskommelse träffades mellan K M:t och P i mars 1573 om tillverkning av kanoner på sammanlagt 1 500 skeppund råkoppar med första leverans 1574. P skulle dessutom ha skattefrihet på Vällinge kvarnar i tolv år och erhöll löfte om ett stenhus i Sthlm. Med detta skulle kung Eriks gäld till honom vara reglerad liksom ersättning given för den skada P lidit vid regimförändringen 1568.

När P hösten 1573 kom till Vällinge för mässingsbrukets anläggning stötte han på motstånd från godsets tidigare ägare. Någon bruksverksamhet kom troligen aldrig i gång. P hade nu som tidigare tagit på sig fler uppgifter än vad han kunde genomföra. Han råkade snart i Johan III.s onåd och fick sina förläningar indragna. Han begav sig till hertig Karls hertigdöme, arbetade där som bössgjutare och fick i aug 1574 ett beställningsbrev som bössgjutare i hertigens tjänst. P utlovades goda avlöningsvillkor.

P hade svårigheter att infria sina generösa löften, och hans experiment medförde misslyckade gjutningar och sprängningar. Han torde ha haft avundsmän bland övrig artilleripersonal, och han var inte lätt att ha att göra med. En lista för 1566 redogör i fem punkter för P:s icke fullgjorda åtaganden. Fyrverksräkenskapen för 1567, som kanske inte färdigställts förrän efter regimskiftet 1568, avslutas med ett påstående att han "låtit bortstjäla" från "verkhuset" en del järnpersedlar och givit sina drängar segelduk som tillhörde kronan. I stort sett har dock P:s tjänster, trots tillfälliga kriser, varit uppskattade och synnerligen väl betalda. Han är ett tidigt exempel på sv utnyttjande av en inkallad skicklig ingenjör och tekniker inom metallurgi och vapentillverkning.

Författare

Birgitta Lager-Kromnow

Källor och litteratur

Källor o litt: RR; HKR; Skriv:er till konungen, Erik XIV, 2, o Johan III, 4; Str hist handhar 22: Ståth:ens på Sthlms slott brevväxl; RKB; Varuhus o handling; Landskapshandhar Uppland 1573: 12, f 64; Str militiehandhar före 1631: Armén I) 2 — 3; Str räkenskaper o handhar tom 1630: Beställnings:reg 1564 — 78 o Förläningsreg 1562-95, vol 5, s 113-120, allt i RA. Arkli-räkmar 1554: 11, 1558:3 o 8, 1559: 12, 1561:24 o 26, 1564:43-44, 1565:36 o 38, 1566:8, 38 o 39, 1567:6, 1569:33; Jonas Hedbergs saml: Biogr excerpter om arklipersonal, KrA.

GIR 24-29, 1553-60 (1906-16); L Ham-marskiöld, G P, en märklig artilleriexpert på 1500-talet (Sv vapenhist sällsk:s årsskr 1942 — 43); J Hedberg, "Jag G P Kongl. M. Offuerste tygmes-ter" (Artillcritidskr 1970); dens, K artilleriet. Medeltid o äldre vasatid (1975); B Lager-Kromnow, Att vara stockholmare på 1560-talet (1992) o där anf källor o litt; K Malmsten, Den sv mässingsindustriens uppkomst (MHoE 10, 1939); dens, En industriplanering under vasatiden (MHoF 12, 1942); dens, Från krigsingeniör till bergsingenjör (Daedalus 1942); B Medin, P, G (SMoK); STb 1553-83, 1592-95, 1601 -04 (1939-59); A Viljanti, Gustav Vasas ryska krig 1554— 1557, 1 — 2 ('1957).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gilius Packet, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7935, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgitta Lager-Kromnow), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7935
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gilius Packet, urn:sbl:7935, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgitta Lager-Kromnow), hämtad 2024-04-18.