Meriter

1 Nonnen, John, f 25 jan 1770 i Liverpool (Släkten N:s arkiv, vol 2), d 8 maj 1845 i Gbg, Engelska. Föräldrar: köpmannen Engelbert (Egbert) N o Anne Osborne. Handelsutbildn hos farbrodern Johann N i Bremen 83, anställd i L F Lorent, am Ende & Co, Hamburg, delägare där 95–09, delägare i Lorentska fabrikerna, Gbg, 09–1 juni 33, disponent där (från 8 april 36 firma David Carnegie jr) från 14 maj 19.

G 14 juni 1798 i Hamburg m Anna Mathilda Lorent, f 22 febr (Släkten N:s arkiv, vol 2), dp 24 febr 1776 där, d 17 sept 1856 i Gbg, Engelska, dtr till köpmannen Carl Anton L o Susanne Wybrandt.

Biografi

Då N var nio år avled fadern, en till Liverpool inflyttad köpman från Bremen, efter att ha förlorat alla sina pengar i handel på Sydafrika. Modern och de två barnen fick därefter leva av arrendet från en liten egendom, som hon ägde nära Manchester. 1783 erbjöd sig Johann N, som var handlande i Bremen, att lära upp brorsonen på sitt kontor. Efter en tids utbildning där fick N anställning i den ansedda Hamburgfirman L F Lorent, am Ende & Co, som förestods av Carl Anton Lorent. Dennes äldste son, Abraham Robert L (bd 24), och N blev snart nära vänner. Samvetsgrann, driftig och med en god överblick över handelsmöjligheterna gjorde N sig snabbt gällande och han blev snart delägare i firman. Såväl N som Abraham Robert L och dennes bror Paul Emil skapade sig betydande förmögenheter. 1798 gifte N sig med deras syster.

Napoleonkrigen medförde en tillbakagång för Hamburgs tidigare blomstrande handel, och för den växande familjen N innebar de en radikal förändring. Sedan franska trupper under Bernadotte 1806 hade ockuperat Hamburg, fann N som engelsman det säkrast att för en tid lämna staden. Med hustru och barn begav han sig på en längre resa till Italien men tvingades återvända till Hamburg på grund av C A Lorents död. Genom en dramatisk flykt tog sig familjen 1809 från Hamburg via Rostock till Malmö och vidare till Gbg. Där mottogs de av A R Lorent, som redan 1807 hade lämnat Hamburg och slagit sig ned i Gbg, där han följande år anlade ett stort sockerbruk vid Klippan.

N ville nu dra sig tillbaka från affärslivet och återvända till England, och inom kort flyttade han med familjen till London. På grund av Napoleons framgångar befann sig emellertid England i ett politiskt och handelsmässigt känsligt läge. N fann det därför lämpligt att placera sin förmögenhet i Gbg, där konjunkturerna såg lovande ut. Han hade stor tilltro till den begåvade och företagsamme svågern och satsade därför sitt kapital i dennes nystartade verksamhet. Under flera år gav denna kapitalplacering N riklig avkastning till ett bekvämt liv i London, där han fick tillfälle att ägna sig åt sina intellektuella intressen.

Gbgs handel upplevde på grund av krigskonjunkturerna en uppgång som aldrig förr, och förutom sitt sockerbruk anlade A R Lorent även ett porterbryggeri – det första i Sverige – och exporterade porter bl a till den amerikanska marknaden. Verksamheten kombinerades med en omfattande import/export- och rederirörelse. Fredsslutet efter napoleonkrigen medförde emellertid en allvarlig konjunkturnedgång, och A R Lorent råkade som många andra i kreditsvårigheter. Nytt rörelsekapital fordrades och brodern Paul Emil Lorent i Charleston, USA, övertalades att placera drygt 700 000 rdr bko i bruken, som han formellt övertog 1816. Porterförsäljningen hade ännu inte kommit igång riktigt, och trots det betydande kapitaltillskottet fortsatte kreditsvårigheterna. I början av 1819 stod det klart, att N måste bistå svågrarna för att rädda det investerade kapitalet. Genom avtal med P E Lorent i maj s å övertog N som disponent ledningen av bruken, och överenskommelse träffades med kreditorerna i England och Hamburg i juli. Samma månad flyttade N till Gbg.

Den verksamhet som N övertog utgjorde 1820 Gbgs största industri. Med N som disponent och A R Lorent som produktionsledare för bruken fördubblades sockerproduktionen på sex år. Ytterligare produktivitetsökning uppnåddes mot slutet av 1820-talet tack vare en av A R Lorent uppfunnen ny metod för ångkokning av sockret.

Portertillverkningen medförde emellertid problem. Investeringarna hade varit mycket omfattande, och produktionen hade satts igång i stor skala, innan den inhemska marknaden för den nya produkten var upparbetad. Fler svårigheter tillstötte i detaljhandelsledet, där portern, som såldes i oxhuvuden, blev uppblandad med billigare öl och dessutom på grund av för kort lagringstid kom i vanrykte. 1827 uppskattades lagret av osåld porter till ett värde av 500 000 rdr bko. För att detta skulle kunna realiseras måste det först uppblandas med nybryggd porter, vilket innebar ytterligare tidsutdräkt.

De finansiella problem som N som industriföretagare hade att brottas med var karakteristiska för det tidiga industrialiseringsskedet. Trots att tre förmögenheter hade investerats i företaget och i varje fall sockertillverkningen gick med betydlig vinst, räckte inte de kortfristiga handelskrediter som stod till buds för den långvariga lagerhållning av både råvaror och färdiga produkter som i många fall var nödvändig inom industrin. En egentlig lösning på detta problem erbjöds först sedan D Carnegie d y (bd 7, s 604) 1836 hade köpt de Lorentska bruken.

Före försäljningen hade N, efter A R Lorents plötsliga död i maj 1833, sett sig nödsakad att lämna in cessionsansökan för bruken. Efter A R Lorent begärdes urarva konkurs, och också P E Lorent och N försattes i konkurs. N ombads av sysslomännen att tills vidare förestå driften av bruken men måste som borgensman för företaget avstå all enskild egendom inklusive familjens hem, landeriet Liseberg, som han låtit inrätta med engelsk park och trädgård. Där hade han mottagit framstående utländska gäster och med sina fantasifulla och konstnärliga döttrars hjälp underhållit sina vänner, särskilt från den brittiska kolonin i Gbg. Liseberg såldes på auktion i aug 1834, då det på grund av den härjande koleraepidemin kunde köpas till ett överkomligt pris av N:s måg, som sedan hyrde ut det till N.

När D Carnegie d y övertog de Lorentska bruken bad han N att kvarstå som disponent. Med nya finansiella resurser kunde nu sockertillverkningen moderniseras och en effektivisering av sockerraffineringen uppnås med hjälp av en vacuumpanna, den första i sitt slag, som Carnegie lät införa från England 1839. På sex år mer än fördubblades sockerproduktionen. Vid porterbryggeriet fortsattes den buteljering på platsen som hade påbörjats under sysslomännens administration, varigenom ölets kvalitet och anseende kunde säkras. Fastän den tillverkade portern försörjde praktiskt taget hela den sv marknaden och en ganska betydande export ägde rum, uppgick inkomsterna från tillverkningen endast till en bråkdel av sockerproduktionens värde.

Sedan Carnegie 1841 flyttat tillbaka till Skottland blev N ensam ansvarig för produktionen och försäljningen, medan Carnegie från Storbritannien ombesörjde sockeruppköpen och de finansiella operationerna. Under denna tid hade N äntligen glädjen att se sin långvariga möda bära frukt.

Genom sitt – ofrivilliga – övertagande av de Lorentska bruken kom N att spela en betydande roll inom Gbgs näringsliv: Han höll vid liv ett av det tidiga 1800-talets djärvaste industriprojekt, som under hans ledning utvecklade sig till landets två ledande företag inom respektive område. Som tack för sitt outtröttliga arbete och sin sakkunniga ledning av bruken uppvaktades N 1844 av Carnegie med ett donationsbrev på Liseberg och en årlig pension till hustrun och de fyra döttrarna. N hade ett utmärkt intellekt och från England medförde han kunskaper och en öppenhet för nya idéer, som skulle bli fruktbärande i den sv miljön.

Författare

Elsa-Britta Grage

Arkivuppgifter

Rester av N:s arkiv i Släkten N:s arkiv, GLA.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: D Carnegie & Co:s arkiv; William Thorburns släktarkiv, GLA.

A Attman, D Carnegie & Co 1803–1953 (1953); dens, Bryggerinäringen i Gbg, 2 (1961); G Bodman o S Reuterskiöld, Sockerbruket i Gbg 1808–1934 (1934); E E Nonnen, Systrarna på Liseberg (1922).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
John Nonnen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8164, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elsa-Britta Grage), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8164
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
John Nonnen, urn:sbl:8164, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elsa-Britta Grage), hämtad 2024-04-19.