Meriter

Månsson, Karl Filip, f 5 mars 1864 i Våmb, Skar, d 30 mars 1933 i Saltsjöbaden, Sth. Föräldrar: målaren Karl Fredrik M o Charlotta Christina Andersdtr. Elev vid Tekn skolan i Sthlm 81—86, hos målarmästaren P Malmen 82-86, vid FrKA 87-91 o 95-96, vid Konstnärsförb:s skola i Sthlm 92, drev dekorationsmålarverkstad i Sthlm från 05, lär i yrkesmåleri vid Tekn skolan 15 — 30. — LFrKA 24.

G 2 jan 1900 m sjuksköterskan Ida Ulrika (Ulla) Walin, f 19 juni 1866 i Perniö, Åbo o Björneb, Finland, d 2 mars 1933 i Saltsjöbaden, dtr till fältväbeln Adolf Fredrik W o Ida Lovisa Billiners samt tidigare g Wigren.

Biografi

Filip M växte upp under relativt fattiga förhållanden. Efter folkskolan torde han ha gjort sina första lärospån inom målaryrket hos fadern. Sin egentliga utbildning som yrkesmålare fick M dock hos målarmästaren P Malmen, vilken hade en verkstad med dekorationsmåleri som specialitet. På fritiden studerade M vid Tekniska skolan och var senare elev vid Konstakademin, där han bl a deltog i Axel Tallbergs etsningskurs. Han var också elev vid Konstnärsförbundets skola med Richard Bergh som lärare.

1893—99 vistades M långa perioder i Finland, varifrån han torde ha gjort en resa till England. 1897 var han i Nurmes i Kuopio län, för vars kyrka han målade en numera förkommen altartavla, en kopia efter 1700-talsmålaren Jonas Hoffmans Jesus i Getsemane. I Nurmes träffade han sin blivande maka.

Särskilt under akademitiden och finlandssejourerna ägnade sig M åt stafflimåleri. Bland de fåtal verk som är bevarade finns några vinterlandskap i finstämd gråskala (Jyväskylä 1897), ett porträtt av en finsk rökstugugubbe och ett par intagande skildringar av dottern Hella som barn. Samtliga, utom Skogstjärn, som finns i Malmö museum, är i privat ägo.

Efter giftermålet satsade M helt på dekorationsmåleriet. Han startade egen verkstad på Bellmansgatan och i samma hus hade han sin bostad innan han 1912 flyttade in i sin villa i Saltsjöbaden, ritad av vännen E Hahr^[1] (bd 17), i dag med adress Filip Månssons väg 7. Från 1912 hade han ateljé på Svartmangatan och verkstad och kontor på Tyska stallplan.

Sitt första mer betydande uppdrag fick M 1903 av arkitekten F Boberg (bd 5). Det gällde utsmyckningen av en restaurang i den fastighet i Rosenbad i Sthlm där regeringskansliet senare kom att residera. Hjässpartierna i de kryssvälvda rummen fick jugendinfluerade linjeornament och valvbågarna stiliserade vinrankor med parvis ställda duvor. Kryssvalven och fåglarna gav associationer till kyrkobyggnader och lokalen brukade skämtsamt kallas Måsses fyllekyrka. Dekoren är alltjämt (1987) välbevarad.

Efter en rad framgångsrika uppdrag de närmaste åren, bl a utsmyckningen av Gbgs högskola, stadshotellet i Västerås och Sv läkaresällskapets hus i Sthlm (samtliga 1907) kunde M 1908 företa en längre utlandsresa till Tyskland och Italien. Han gjorde senare flera resor till utlandet bl a till Frankrike 1911 och Italien 1912.

Under 1910- och 20-talen var M överhopad med uppdrag och de flesta av tidens ledande arkitekter sökte hans medverkan för sina interiörutsmyckningar. Till de många offentliga profana byggnader han dekorerat hör I Tengboms och E Torulfs rådhus i Borås (1910), biljetthallen i Sthlms centralstation (så), C Westmans tingshus i Nyköping (1911) och rådhus i Sthlm (1914) samt R Östbergs stadshus i Sthlm (1923). Prydandet av rådhuset i Sthlm är det mest omfattande och kanske förnämsta utsmyckningsarbete M gjort. Bortsett från ett par fresker av Olle Hjortzberg (bd 19) svarade han och hans medarbetare för hela den i fråga om kolorit, motiv och stil omväxlande dekoren av det väldiga byggnadskomplexet. M förde inte ofta penseln själv, varken här eller annorstädes, men han gjorde skisserna och kartongerna och övervakade personligen arbetet. Den livligt uppmärksammade s k striden om vigselrummet slutade med att drätselkammaren tackade nej till erbjudandet från Eva Bonniers donationsnämnd att bekosta målningarna om dessa utfördes av Georg Pauli. Westmans uppgift till pressen att han gjort skisserna och M arbetet bör tas med viss reservation. Landskapet, den heliga lund på väggen mot vilken brudparen under vigseln står vända, har med sina kurbitsliknande träd och sitt hjortpar omisskännliga månssonska drag. Koloriten där är blond och durstämd liksom i förrummet, Rosenkammaren, med dess graciösa rankverk. Rådhuskällaren med sina drastiska genre- och djurmotiv är hållen i en kraftfullare färgskala. De medarbetare som haft huvudansvaret för att efter M:s kartonger utföra vägg- och takmålningar har ofta själva signerat dessa.

M var även verksam som kyrkomålare. 1909 svarade han för dekoren av Hjorthagens kyrka efter skisser av arkitekten C Bergsten (bd 2). Två år senare smyckade han Sundbybergs kyrka där absidens målningar vittnar om förtrogenhet med kristen ikonografi. I symboliska bilder framställs här hur människan ledd av kyrkan når frälsning och evigt liv. I Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden (1913), ritad av Boberg, och Engelbrektskyrkan i Sthlm (1914), ritad av L I Wahlman, har M gjort sina mest kända insatser på kyrkomåleriets område. I den förstnämnda svarade Hjortzberg för de figurala freskerna och M för hela den ornamentala dekoren, som blir ljusare i färg och får frekventare inslag av guld ju närmare den fortskrider mot altaret. I Engelbrektskyrkan har M givit den sk brudgången i väster en rik utsmyckning med vinrankor och stiliserade druvklasar i klangfulla gröna och blå toner. Rankverket omsluter motiv som Vintergatan (evigheten), solhjulet (det alltid återvändande ljuset) och en springbrunn med drickande duvor (det eviga livets vatten).

M medverkade också vid restaureringar av slott och kyrkor. Till de förra hör Västerås slott och Bjärka-Säby i Östergötland (båda 1921). Alsike kyrka i Uppland fick en dekorativ utsmyckning som trots moderna former fint harmonierar med resterna av de medeltida målningarna. För Torsångs kyrka i Dalarna gjorde M bl a kartongen till det nya korfönstret. I Caroli kyrka i Borås från 1600-talet lät han måla taket med vädersolar och molnformationer som väl ansluter till den av barocken präglade interiören (Karling). 1922 gjorde han nya kormålningar i Oscarskyrkan i Sthlm. M togs även i anspråk för dekoreringen av privatvillor, som den Lagercrantzska i Djursholm och Ernst Tryggers villa i diplomatstaden i Sthlm, vars vinkällare fick bilder av äldre djurgårdskrogar. I det Brodinska huset, Villagatan 6 i Sthlm, har han bla försett vinkällaren med skildringar av glada och dagen efterpåverkade dryckesbröder, druvklasbärande bönder och en pampig bild av S:t Göran och draken.

Flera entréer till hyreshus i Sthlm utsmyckades av M och hans verkstad. Några exempel är Tyrgatan 9 (1911), Storgatan 57 (1913) och fastigheten i hörnet av Nybrogatan och Riddargatan (också 1913). Stilistiskt tog M intryck från olika håll, senjugendfasens ornamentik, Ravenna-mosaikerna, medeltida sv kyrkomåleri, dalmålningar, vasarenässans och barock, men influenserna är alltid personligt omsmälta.

M var tekniskt mycket skicklig. All kalkmålning utfördes al secco med färger som kalken "gillar", ockror, umbra, jordfärger och järnoxider. Vid målning på trä använde han alltid äggoljetempera efter eget recept.

I 15 år var M lärare i yrkesmåleri vid Tekniska skolan, blev ledamot av FrKA och tillhörde samtidigt en något glättigare skara, riddarna kring runda bordet i Gyldene Freden. En av dem, Evert Taube, har tillägnat honom några visor, bl a Al Fresco och Morgonsång på Baggensfjärden. Taube gjorde också 1925 en teckning av M i 1600-talsmundering. I slutet av 1920-talet drabbades M av svår ledgångsreumatism som periodvis gjorde honom oförmögen att arbeta.

Författare

Brita Linde

Arkivuppgifter

Brev från M i KB o SSA.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Elevmatr för Tekn skolans söndags- o aftonskola, Konstfackskolans arkiv; elevmatr, FrKA; klipp ang M i NM:s klipparkiv; M Uggla, F M:s dekorativa måleri (uppsats i konstvetensk, StU, 1982); K Ost, Den konstnärliga utsmyckmen av Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden (d:o 1978).

A v Ajkay, Huset tar emot (Sthlms stadsmus, Stadsvandringar 3, 1980); C Bergsten, Engel-brektskyrkan (TT, Arkitektur, 1914); G Boéthius, Kyrkor i Falu domsagas södra tingslag (Sveriges kyrkor, 37, Dalarna, 1, 1932); S Curman, Alsike kyrka (ibid, Uppland, 4:1, 1920); A Fallgren, Sthlms målaremästarcfören:s minnesskr ... (1921); S Karling, Kyrkorna i Borås o Brämhult (1955); B I Kilström, Engelbrektskyrkan (1929); G Lilja, Det moderna måleriet i sv kritik 1905-1914 (1955); L Ljungström, Sundbybergs kyrka (1985); Y Lundström, Pcnselstråk (1960); E Malmberg, Brodinska hemmet Villagatan 6 i Sthlm (Sv hem i ord o bilder 1935); K Malmström, Oscarskyrkan (Sveriges kyrkor, Sthlm, 9:2, 1975); H Nyblom, Hos F M på Saltsjöbaden (Sv hem i ord o bilder 1923); B Palm, Arkitekten Carl Westman 1866-1936 (1954); S Strömbom, Nationalromantik o radikalism, Konst- närsförb:s hist 1891-1920 (1965); L I Wahlman, Beskrivn av Engelbrektskyrkan (TT, Arkitektur, 1914); dens, Sthlms nya rådhus (ibid 1916). – Muntl uppg:er av M:s dtr textilkonstnären Hella M. Sthlm.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
K Filip Månsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8631, Svenskt biografiskt lexikon (art av Brita Linde), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8631
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
K Filip Månsson, urn:sbl:8631, Svenskt biografiskt lexikon (art av Brita Linde), hämtad 2024-04-25.