Meriter

Nils Eskilsson, omnämnd 1545–68 som Nils flamskvävare o Nils guldvävare. Fader: möjligen Eskil Nilsson, vävare vid Gustav I:s hov på 1540-talet. Tapetvävare.

Gifte sig möjligen i sept 67.

Biografi

N torde vara identisk med den Nils flamskvävare som 1545 omtalas som hjälpreda till holländaren Daniel van Santhro, flamskvävare vid det av Gustav I inrättade k tapetväveriet. Denne arbetade tidvis på Gripsholm men befann sig detta år i Sthlm. Det har vidare antagits, att N var bland de kungens "läredrängar" som enligt en anteckning från 24 jan 1550 utbildades i Antwerpen, något som stöds av att han saknas i handlingarna för detta år. 1551 var han åter i Sverige och arbetade tillsammans med en annan av de k tapetvävarna, Gunnar vävare, på Gripsholm. 1553 var han verksam på Uppsala slott tillsammans med den då främste vävaren vid hovet, Paul de Bucher, som föregående år inkallats till Sverige. Två år senare arbetade båda på Gripsholm. 1558 åtföljde N hertig Erik till Kalmar för att där förse dennes renässansgemak med nödiga vävnader; hans yrkesskicklighet hade dock redan 1557 tagits i anspråk av hertigen. Under senare delen av 1559 och ett stycke in på 1560 befann sig N på resande fot i utlandet, sannolikt bl a för att skaffa kompetenta medhjälpare. I Kalmar vävdes tapeter fram till hösten 1561.

Året efter Gustav T.s död överlämnade N, att döma av uppgifter i inventarierna, till sin nye kung Erik XIV ett flertal arbeten, däribland den ena av sina båda sk Svenotapeter, troligen beställd till kungens kröning, som ägde rum i juni 1561. 1561–65 befann sig N i Sthlm som ledare för det k tapetväveriet där, medan hans kollega de Bucher samtidigt ledde ett arbetslag på Svartsjö slott med huvudsakligen utländska vävare. Vid 1560-talets mitt avled de Bucher och flera andra vävare — förmodligen i den då grasserande pesten. N, som 1565 rest utomlands för att uppköpa material och värva nya medarbetare, undgick att drabbas. Hans situation var ändå föga avundsvärd. 1566 tog reskassan slut, och han nödgades brevledes vädja till kung Erik att lösa ut honom från gäldstugan i Antwerpen, där han skuldsatt bidade tiden. Klagoskriften tycks ha påverkat kungen, ty av räkenskaper för Varberg 1567 framgår, att en tysk köpman från Antwerpen som passagerare medfört "Nils guld.vävare, en guldskedare, en målare och en snickare". Våren 1567 var X tillbaka i Sthlm.

Verksamheten vid den k tapetverkstaden avtog naturligt nog i samband med olycksåret 1565. Därefter sammanslogs de båda ateljéerna till en, förlagd till Sthlm och ledd av N. I räkenskaperna 1567 finns uppgifter som tyder på att X firat bröllop i sept detta år. En Nils guldvävare förvärvade på våren så ett stenhus vid Västerlånggatan och 1569 ett stenhus vid Skomakargatan. Vid samma tid fanns emellertid ytterligare en tapetvävare med namnet Nils vid det k tapetväveriet, nämligen Nils Olsson, varför en viss osäkerhet råder beträffande attribueringen av dessa uppgifter. Om N var bland lärpojkarna 1550, kan det dock vara rimligt att han gift sig och etablerat sig vid denna tid.

Det äldsta av de bevarade arbeten som tillskrivits N är en tapet vävd 1554, möjligen efter en kartong av Lodwig Klockedon, en av kungen från Nürnberg inkallad målare. Tapeten visar Kristi uppenbarelse för Maria i hennes kammare (Statens hist museum, dep i NordM). En annan tapet med bibliskt motiv, som tillskrivits X, Samuel smörjer David, har troligen utförts under kalmartiden. Påbörjad och möjligen slutförd i Kalmar är också den ovannämnda Svenotapeten. Båda uppvisar Eriks slutna kungakrona i de avbildade vapnen och företer i natursceneriet en påfallande svensk flora.

Svenotapeten ingick i en serie med nationell, propagandistisk innebörd, vilken skulle återge den sv kungalängdens viktigaste gestalter enligt den modell som skisserats av den götiskt sinnade Johannes Magnus (bd 20). Bland de utvalda kungarna var patriarken Noas sonson Magog, Sven (Sveno) — den förste sv kungen, den förste Erik och andra av Erik XIV:s mer eller mindre imaginära företrädare på Svearikets enligt götisk historieskrivning uråldriga och ärorika tron. Svenotapeten har av inventarierna att döma vävts i två exemplar, det första överlämnat 1561, det senare omnämnt som nytt 1569 men rimligtvis också vävt av N. Vilket av dem som bevarats är svårt att avgöra. Resten av sviten vävdes i Sthlm och på Svartsjö. Förutom Svenotapeten har Magogtapeten och fragment av ytterligare en bevarats. Kartongerna till flera av tapeterna har troligen utförts av den från Antwerpen inkallade målaren Dominicus ver Wilt. De bevarade delarna av sviten liksom den tidigare nämnda Davidstapeten tillhör idag k husgerådskammaren.

Det k tapetväveriet upphörde med kung Eriks fall. N har vid sidan av Paul de Bucher betecknats som dess skickligaste vävare.

Författare

Anna Nilsén

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: J Bottiger, Tapetsaml:arne o ta-petväfveriet under femtonhundratalet (dens, Sv statens saml af väfda tapeter, 1, 1895); O Granberg, Sv konstsamlarnas hist från Gustav Vasas tid till våra dagar, 1 (1929), s 19, 23 f; P G Ham-berg, Vasatiden o den karolinska tiden (Konsten i Sverige, 1981), s 24 f; STb från äldre tid. Ny följd, 3-4 (1939-41); G Upmark, Tapetväfveriet i Sverige under de första Vasakonungarne (dens, Valda skrifter, 1901); S Wallin, Grönsö, hemmet i ett stort uppländskt herrgårdshus (NordM:s handhar, 42, 1952).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Eskilsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8899, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anna Nilsén), hämtad 2024-05-09.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8899
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Eskilsson, urn:sbl:8899, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anna Nilsén), hämtad 2024-05-09.