Meriter

4 Mankell, Ivar Henning, halvbrors son till M 1 o M 2, f 3 juni 1868 i Härnösand, d 8 maj 1930 i Sthlm, Osc. Föräldrar: gymnastik- o teckningsläraren Emil Teodor M o Sofia Amalia Haeggström. Musikstudier för musik-dir G Lind i Härnösand, mogenhetsex vid hal där juni 87, elev vid musikkonservatoriet i Sthlm sept 87–vt 95, organistex där 27 maj 89, musiklärarex o kyrkosångarex 27–30 maj 91, elev i pianoklassen (för Hilda Thegerström) vid MA jan 92–maj 95, erhöll specialbetyg i pianostämning där maj 94, studier för Lennart Lundberg (piano) o Aron Bergenson (musikteori), musikrecensent i Sv morgonbladet 99–07 o i S-T, led av MA:s styr från 17. Tonsättare, pedagog. – LMA 17.

G 6 maj 1905 i Sthlm, Maria, m Agnes Karolina Lindblom, f 6 febr 1882 där, Nik, d 24 febr 1976 där, Hägersten, dtr till taffeltäckaren Isak August L o barnmorskan Karolina Andersson.

Biografi

Sin främsta insats gjorde Henning M som tonsättare. Hans kompositioner är ca 200 till antalet, många försedda med opus tal (1–78). Bortsett från en grupp ungdomsverk tillkom de huvudsakligen under tiden 1909–29. De flesta är skrivna för piano solo och av synnerligen varierande format, från centrallyriska miniatyrer till omfångsrika ballader och fantasisonater. Härutöver skrev M elva kammarmusikverk och ett tjugotal vokalverk. Orkester förekommer endast i två av de sistnämnda, i hans pianokonsert och i en fristå- ende Legend. Endast en ringa del av denna produktion har utkommit i tryck. Åtskilliga av M:s pianokompositioner framfördes emellertid av hans elever och andra sv pianister from våren 1918 tom 1940-talet, därefter alltmera sällan utom i enstaka ljudradioprogram.

M hade ett drag av ensamgångare, vilket har satt sin prägel på hans musikaliska produktion. Verken växlar mellan poetiskt fördrömda, halvt impressionistiska klangvisioner och brett upplagda, bitvis eruptiva cykliska kompositioner, som genom sin kontrastrikedom och lösliga storform ofta kan ge intryck av tankeflykt och viss likgiltighet för kommunikation med åhörare. M:s pianofaktur är anmärkningsvärt mångsidig, insiktsfull och lyhörd. Kammarmusiken vittnar mer om hans klangfantasi än om sinne för kontrapunktisk stämflätning. De fa gånger M skrev för orkester skedde det tämligen tafatt.

M:s stilistiska utgångspunkter fanns i den stora europeiska pianorepertoaren från Chopin och Schumann till Liszt, C Franck och Debussy. I hans ganska osjälvständiga ungdomsverk märks inflytande även från Grieg, och i hans sena verk kan man ana intryck från Scriabin, trots att M förhöll sig kritisk mot dennes senare verk. M:s produktion kan indelas i sex perioder: ungdomsverk utan opustal samtop 1–4 från 1892–1905/06, utbildandet av en personlig pianostil i op 5–20 åren 1907/08–1913, en kammarmusikperiod med op 21–30 ca 1914–17, en klangexperimenterande period med op 31–54 ca 1918–22, en mera "motorisk" neoklassicistisk period med op 55–65 ca 1922–24 och en "avslutande och sammanfattande period" med op 66–78 ca 1925–30 med mer uttunnade och subtila uttrycksmedel, en period som ansetts utgöra något av en höjdpunkt (Bengtsson).

Sina genrebeteckningar övertog M för pianomusikens del i påfallande stor utsträckning från Chopin (jfr verköversikten). Som viktig förebild för bl a hans stora fantasisonater tycks Liszts stora h-mollsonat ha tjänat, ehuru M inte tillämpar en lika konsekvent metamorfosteknik. I vissa verk finns även pastischartade inslag av neobarock och nyklassicism, t ex i sviten op 16 och några verk från den femte perioden.

I förhållande till samtida sv tonsättares är M:s musik både självständig och avancerad. Bortsett från några ungdomsverk saknas nästan helt nationalromantiska inslag med anknytning till folkton. Huruvida M musikaliskt anknutit till samiska jojkformler har inte närmare prövats. – Vad som främst kännetecknar hans musik ur kompositions teknisk och stilistisk synpunkt är den för sin tid djärva harmoniken. Den utmärks av flitigt bruk av överstigande treklanger och andra utsnitt ur heltonsskalan samt enharmoniska förvandlingar och överraskande modulationer med tonalitetsuppluckrande verkan. Trots detta fasthåller dock M in i det sista traditionella tonarts beteckningar. Även om hans produktion måste karakteriseras som kvalitativt ojämn, innehåller den flera originella och haltfulla verk, som vore värda att framdragas ur glömskan.

Som pianist uppges M ha varit ganska temperamentslös men i besittning av ett kultiverat anslag och ett känsligt klangsinne. Ehuru tekniskt driven tycks han i mycket begränsad utsträckning ha framträtt offentligt. M innehade aldrig någon fast tjänst utan delade sin tid mellan att meddela privatundervisning i pianospel och musikteori samt att komponera. Som pedagog var han mycket uppskattad, och hans stora engagemang för musikbegåvade ungdomar kom ofta till uttryck i samband med inträdesprov och examinationer under den tid han satt i MA:s styrelse, vilken även hade överinseende över musikkonservatoriet. Som recensent uppfattades han av fackmusiker som rättvis och insiktsfull.

M var en ensam, ömtålig och skygg människa, som skydde alla ytliga former av sällskapsliv. Bäst trivdes han vid pianot i sin kammare och ute i naturen. Sommartid for han regelbundet till sin barndoms trakter. M ägnade sig även åt filosofiska grubblerier om tillvarons mening och högsta värden, vilket bl a framgår av korrespondens med vänner och den bevarade inledningen till en samling kalejdoskopiska minnesanteckningar. Hans naturkärlek finns bl a dokumenterad i enstaka dikter och i teckningar från Lappland. – I dec 1978 tog pianisten Herbert Westrell initiativet till bildandet av ett Henning Mankell-sällskap.

Författare

Ingmar Bengtsson

Arkivuppgifter

Huvuddelen av M:s autografer o skisser i SR:s musikbibi (dep). Okat material i Signe Rappes arkiv o ett fätal autografer i MAB. Skisser till musikaliska verk, några litterära försök, teck:ar o brev (främst till F Peters o E Liljedahl) hos pianisten Herbert Westrell, Sthlm, o hos familjen.

Tryckta arbeten

Kompositioner: Orkesterverk: Legend, c, op 14 (1912). – Soloröst med orkester: Florez och Blanzeflor (O Leverdn), F, for baryton o ork op 13 (1912?); Andante for sång, piano o ork (S Agrell), A?, op 17 (1912; för sång o piano tr Nord musikförlaget). – Sånger med piano: 5 sånger utan opusnr: Aften (H Rode), Fiss (1899), Stjernenatt (d:o), Ess (1900), Vuggevers (d:o), F (1900; tr N Musikförl), Min sorg (d:o), f (1902), Nachtgang (O Bierbaum), Dess (1904); 5 sånger t dikter av B Malmberg op 29 (1917); sånger t text av E Liljedahl op 49 (1919; härav Jag sörjer'tr Abr Lundquist); 4 sånger t texter ur "Arabische Nächte" (H [Bethge]) op 51 (1921). – Kammarmusik: Sonata, a, op 2, o Andante op 3, båda för violin o piano (1900, 1901); Stråkkvartett nr I–III: ciss, op 21 (1914), f, op 48 (1919), a, op 61 (1923/24, sista satsen endast i skisser); Pianokvintett, g, op 22 (1914/15); Pianotrio, d, op 23 (1915); Sonat för viola o piano op 28 (1916); Berceuse for violin o piano op 32 (1918?); Notturno för violoncell o piano op 54 (1922); Sonata pastiche, a, för violin o piano op 65 (1924). – Piano med orkester: Pianokonsert, d, op 30 (1917). – Piano solo (i alfabetisk ordn efter verktitlar): Andante med variationer, a, op 57 (1923; tr av Musikaliska Konstföreningen 1943); 7 bagateller op 24 (1916); Ballad nr I-VIII: ess, op 6 (1909; tr Breitkopf & Härtel, Leipzig), b, op 8, giss, op 9 (1910; d:o), op II (1911), g, op 53:2 (1922), f, op 66:2 (1925), C, op 77 (1930), op 78 (1930, ofullb); Barcarole op 60:1 (1923; tr av M Konstfören 1936); Etyd o Epilog op 66:3–4 (1925); Fantasi, E-e, op 7 (1909); Fantasisonat nr I–VI: G, op 69, E, op 7, a, op 72 (1926), a, op 73, C, op 75 (1928), op 76 (1929); Impromptu fantastico o impromptu elegiaco op 50 (1921; nr 2 tr N Musikförl); 24 intermezzi op 10 (1910), 2 intermezzi, D, f, op 12 (1911; tr Breitkopf & Härtel?); 6 klavérstycken op 68 (1925); Kvällsstämning op 60: 2 (1923); 3 legender op 59 (1923); 18 Lyriska stycken: ess, Ass, b, giss, op 20 (1913), 12 st op 27 (1916), 2 st op 46 (1919); 10 miniatyrer: 3 st op 35(1918), 7 st op 52 (härav 4 tr N Musikförl); Nenia, sorgmarsch, b, op 45 (1919); 17 nocturner: h, c, op 15 (1911), e, ciss, op 18 (1916), a, ciss, g, op 25 (1916; nr 1 o 3 tr N Musikförl), Fiss, B, op 26 (1916), Ass, b, op 31 (1918), G, ciss, op 33 (1918), ess, op 36 (1918), I skogen, giss, op 47 (1919), op 66: 1 (1925), a, op 74 (1928); Nordisk dans [efter norrländska motiv], D, utan opusnr (1892); 23 preludier op 37–44 (1918; op 40:3 o 44: 2 tr N Musikförl; av numreringar framgår att de skulle varit 24 i samtliga tonarter som hos Chopin), 18 Preludier: op 53: 1 (1922), 3 st op 56 (1922; tr N Musikförl), 10 st op 62 o 3 op 64 (1924), Stilla afton i skärgården op 67 (1925); Scherzo op 53:3 (1922); Sonat nr I–III: f, op 5 (1908/09, ofullb), f, op 19 (1912/13), op 34 (1918); Sonatin, e, op 63 (1924); Stormstämning op 60:3 (1923); Suite, f, op 16 (1912); Svag dyning op 60:4 (1923); Tema med variationer, d, op 1 (1900 el 1901); Variationer, final och fuga över "känt motiv" [Gubben Noak] op 55 (1922); Vision o Improvisata op 70 (1926; tr N Musikförl: Två pianostycken). – Jfr utförlig förteckning, kronologisk enl opusnr, i Bengtsson, nedan aa, s 30–33.

Källor och litteratur

Källor o litt: Examensjournal 1857–90 o lä-rov:avd:s prot, MA:s dep, RA.

Art:ar om M i Scenen 1921, s 114 f, o i RiR 1940, nr 21; I Bengtsson, HM (STM 1941); E Liljedahl, art:arom M (Westernorrlands Alleh 1930–31); T Rangström, De tystlåtna – o en stridsman! (Musikmänniskor, ed FH Törnblom – Hågk o livsintr, 24, 1943); Sohlman. – Nekner över M i AB, Soc:Dem o Sthlms Dagbl 9 maj 1930.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
I Henning Mankell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9021, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingmar Bengtsson), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9021
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
I Henning Mankell, urn:sbl:9021, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingmar Bengtsson), hämtad 2024-04-23.