Meriter

2 Mardefelt, Arvid Axel, son till M 1 i hans 1:a gifte, d 18 maj 1708 på godset Ziönloffkoff i Litauen (Kagg; enl Nordberg i Jakin, Högpolen). Inskr vid univ i Greifswald 13 april 74, fänrik vid Livgardet 8 maj 77, löjtn där sept 77, reg:kvartermästare där 6 okt 84, kapten där 12 maj 86, överstelöjtn vid Södermanlands reg 30 dec 93, överste där 14 juni 97, generalmajor av infanteriet 30 april 03, general av infanteriet 5 jan 06, deltog i riksdagarna 80, 82–83, 93 o 97.

G m Catharina v Wedeman, levde 1715 (Palmskiöldska saml, vol 225, UUB).

Biografi

Utan att ha särskilt utmärkt sig under skånska kriget och utan att tillhöra Karl XI:s inre krets av medarbetare gjorde Arvid M, hjälpt av börd och professionell duglighet, en jämförelsevis snabb karriär under perioden före Stora nordiska kriget. Med sitt regemente sändes han 1699 till de tyska provinserna och 1700 till Holstein, där han anförtroddes att försvara Friedrichstadt när hertigdömet i mars s å invaderades av danska trupper. Staden togs 4 april genom stormning, sedan M vägrat diskutera kapitulation, och han föll i krigsfångenskap. Fri genom Traventhalfreden låg han med regementet i garnison i Pommern och Mecklenburg, tills han i juni 1702 kommenderades till huvudarmén i Polen. Under perioden jan 1703 – aug 1706 tjänstgjorde M vid den del av huvudarmén som under Rehnschiöld detacherats för självständiga operationer i västra Polen. Brevväxlingen mellan denne och kungen visar att båda snart fick mycket stort förtroende till M:s kapacitet på ansvarsfulla poster. Namnkunnig blev han, då han med några hundra man intog staden Posen i en snabb och oblodig aktion 7 sept 1703. Samtidigt började emellertid hans krigarbana hotas av invalidiserande gikt. I jan 1704 var M, skrev Rehnschiöld, "så hårt angripen av sin passion (gikt), att jag nästan befruktar han inte lärer görat länge" (KKD 11, s 44); i febr–maj s å var han tjänstledig för att söka medicinsk hjälp i Breslau. Behandlingen där förlängde hans professionella verksamhetstid med några år. M förhöjde sitt anseende som militär befälhavare, när Posens garnison hösten 1704 under hans skickliga och energiska ledning höll staden mot en mångdubbelt större rysk-polsk-sachsisk armé, tills undsättning kom efter tre veckor. I slaget vid Fraustadt 3 febr 1706 var han Rehnschiölds närmaste man och anförde massan av infanteriet på ett förebildligt sätt. En månad tidigare hade han befordrats direkt från generalmajor till full general – en spektakulär bevisning av erkänsla och tillit från kungen. M var nu den högste infanterigeneralen vid huvudarmén och den tredje mannen (efter kungen och Rehnschiöld) i dess befälshierarki. Det är uppenbart att han av kungen destinerats för en stor roll i slutkampen mot Ryssland.

När huvudarmén i aug 1706 invaderade Sachsen, kvarlämnades M med en kår i västra Polen för att observera och så långt möjligt störa fiendens operationer. Kåren var förhållandevis liten (ca 4 500 man) men förutsattes samverka med Stanislaws kronarmé om ca 16000 man (polacker och litauer) under Józef Potocki. Nära staden Kalisz inlät sig M och Potocki 19 okt 1706 på ett fältslag med en dubbelt så manstark rysk-polsk-sachsisk armé, kommenderad av August och Mensjikov. M hade övervägt att undandra sig batalj, eftersom han inte tillmätte den allierade armén något egentligt värde i ordnad strid. Potocki svor dock på att hans män ville slåss och skulle förhålla sig väl, och M valde att tro honom, sannolikt inte opåverkad av lust att pröva sin lycka som fältherre i en stor drabbning. Redan vid första sammanstötningen lämnade Potockis armé slagfältet, men den sv kåren fortsatte striden med ursinne och rutinerad skicklighet. Inte förrän hans infanteri efter fyra timmar blivit helt omringat och började utsättas för koncentrerad artilleribeskjutning, kapitulerade M (med ca 1 800 man). August var snart tvungen att frige krigsfångarna från Kalisz (M anmälde sig hos Karl XII 19 dec). Det syns klart att M:s anseende hos kungen inte skadats av den olyckliga bataljen. Han medtogs på marschen mot Moskva. Men hans sjukdom hade då gått så långt att han knappast längre var tjänstduglig, och han avled innan armén nått ryska gränsen.

M framstår i vittnesbörd och sina kända handlingar som "den födde soldaten". Han älskade krigarlivet på ett sätt som erinrar om Karl XII:s personlighetstyp, och han hade i rikt mått begåvats med de egenskaper som konstituerar en förstklassig officer: intelligens, fysiskt mod, självtillit, naturlig auktoritet, viljestyrka och energi. Sina män behandlade han med patriarkalisk omtanke och bred mänsklig insikt, och de svek honom aldrig i strid. Som infanteribefälhavare var han sannolikt den bäste som Karl XII någonsin disponerade.

Författare

Gunnar Artéus

Arkivuppgifter

Brev från M i KrA (tjänsteskrivier i Krigskolks brevböcker 1696-1700, 1704 o 1706), RA (till bla Karl XII 1706, N Bielke o C Piper).

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Berättelse om fälttåget i Polen från den 14 aug. 1706 t. o. m. drabbningen vid Kalisz (Karolinska krigares dagböcker jämte andra samtida skrifter, 8, Lund 1913, s 93–124, 1 portr).

Källor och litteratur

Källor o litt: M 1458 (Rapport av M om Posens erövring 1703 o dess belägring 1704 samt förlagan till M:s i KKD 8 tryckta relation om slaget vid Kalisz), RA.

AdRP 1680 (1896), 1682-83 (1898), 1693, 1697 (1900); G Artéus, Karolinsk o europeisk stridstaktik 1700–1712 (Krigsteori o hist förklaring, 2, 1972); E Carlson, Sveriges hist under Karl XII:s regering (1910); N Gyllenstierna, Berättelse om polska o ryska krigen (KKD 8, 1913); L Kagg, Dagbok 1698–1722 (HH 24, 1912); Karl XII på slagfältet (1918–19); E D v Krassow, Bref till Carl XII (KDD 11, 1916); K K:son Leijonhufvud, K Södermanlands reg:s hist, 3 (1919); G Lilliehöök, Relationer (KKD 12, 1918); J Nordberg, Konung Carl XII:tes hist (1740); C G Rehnsköld, Antecknar o dagböcker (KKD 9, 1913); dens, Bref till Carl XII (KKD 11, 1916); [P Sundstrand mfl,] Utkast til en hist om k Södermanlands reg, 5 (1792); A Åberg, A A M (SMoK 5, 1949).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Arvid A Mardefelt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9090, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Artéus), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9090
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Arvid A Mardefelt, urn:sbl:9090, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Artéus), hämtad 2024-04-26.