Meriter

Melartopaeus, Petrus Henrici, d 18 april 1610 i Mariestad. Konrektor vid Strängnäs skola 29 nov 79, skolmästare där 81–84, teol lektor där 7 febr 84–91, kh i Vansö prebendepastorat, Söd, 84–87, rektor (skolmästare) i Strängnäs 91, ånyo teol lektor där, domprost i Åbo 12 dec 94, tilltr superintendentbefattn i Mariestad 23 dec 05.

G 1585 m Elsa Salomonsdtr, d tidigast 1612, dtr till kh i Toresund, Söd, Salomon Laurentii (Fromme) o Karin Larsdtr.

Biografi

Litteraturuppgifterna om hur M var besläktad med senare finländska präster med samma efternamn (Bergholm) forefaller osäkra. Framför allt kan nämnas att hans uppgivne farfar, kh Paulus M i Kimito, ej tycks kunna beläggas i samtida handlingar (FBH; Gardberg).

M har identifierats med den "Petrus Mislepaeus Aboensis" som i okt 1573 skrevs in vid det ärkelutherska universitetet i Rostock och med den "Petrus Meselpeip de Abo Finlandiae" som 21 febr 1575 immatrikulerades vid det melanchthonpräglade universitetet i Wittenberg. Senare kallades han magister. – Vid återkomsten till Sverige sökte sig M till hertig Karls furstendöme, centrum för kampen mot kyrkoreformer. Första gången han säkert kunnat beläggas är 1579, då han som konrektor i Strängnäs skrev trohetsed till hertigen. M undertecknade 1587 Confessio cleri Strengnensis, den stora stridsskriften mot Nova ordinantia från 1575. Han tillhörde också dem som vid ett prästmöte i Örebro 1588 avfattade svaret på konungens våldsamma angrepp (hårda patentet) mot prästerskapet i hertigdömet; det var det första sv prästmöte som klart anslöt sig till augsburgska bekännelsen och Luthers lilla katekes. Vid Uppsala möte 1593 invaldes M i presidiet som en av de tolv assessorerna. Om M:s ställning vittnar även att han fick röster vid biskopsvalen till Skara och Växjö; enligt en osäker källa skall han dessutom ha blivit electus i Viborgs stift. M deltog däremot inte i kröningsriksdagen 1594.

Utnämningen till domprost 1594 skedde, enligt hertig Karls fullmakt, på ärkebiskop Abraham Angermannus' begäran. M var också en god representant för den segrande riktningen i kyrkan. Vid ett nytt koncilium i Uppsala febr 1595 (M var ej närvarande) hade prästerskapet beslutat att snarast lägga bort de gudstjänstbruk som i princip skulle avskaffas enligt beslutet två år tidigare. Sedan överenskommelsen 1595 blivit bekant, avfattade M i biskop Ericus Erici Sorolainens frånvaro ett brev 8 dec s å till åbostiftets prästerskap, vari han motiverade förbudet mot elevationen vid nattvarden samt bruket av altarljus om dagen och av ljus och salt vid dopet. Samtidigt manade M prästerna att gå försiktigt fram och inte göra några förändringar utan att ha undervisat sockenborna.

Det finns ytterligare några herdabrev bevarade efter 1595 års möte, men M:s skrivelse anses vara det bästa exemplet på argumenten mot dessa missbrukade adiafora. Även om det antagits att breven återgår på nu förlorade cirkulär från Abraham Angermannus, finns det inte skäl att frånkänna M originalitet; han torde ha tillhört dem som utformat läran. M:s framställning av nattvardsläran har således sina rötter i den lutherska teologin i Strängnäs, som anknyter till de sv reformatorerna. Herdabrevet ger dessutom upplysning om folkliga föreställningar, knutna till de nämnda kultsederna. 1595 års beslut ingick i strävandena att skapa kyrklig enhet mot konung Sigismund, men ett par motskrifter, den ena av marsken Klas Fleming (bd 16), Sigismunds ståthållare över Finland, vittnar om att aktionen mötte opposition i den landsändan. De teologisk-politiska motsättningarna fick elakartade uttryck i Åbo. I samband med marskens angrepp höll. M i sept 1596 ett tal i ceremonifrågan med samma argumentation som i herdabrevet, dock avpassat för lekmän.

M tillhörde de finska präster som efter hertigens seger i Finland rannsakades vid Linköpings riksdag 1600 och som sedan fick underteckna försäkringen på riksdagsbeslutet. Två år senare utsågs M att tillsammans med bl a Ericus Erici revidera den finska bibelöversättningen. De få resterna av det ofullbordade arbetet tyder på ett nära samarbete med 1600 års kommitté för den sv översättningen; man har pekat på att M:s studievän från universitetsåren och företrädare som rektor, Matthias Marci (s 257), superintendent i Mariestad, deltog i det sv arbetet. 1605 undertecknade M prästerskapets exemplar av uppsägelseskriften till Sigismund.

1603 avled Matthias Marci, och efter halvtannat år blev M för andra gången hans efterträdare. Möjligen betydde M:s kunskaper i finska något, ty till ämbetsområdet hörde finnskogarna i Värmland. M säges ha verkat för fortbildningen av superintendentians prästerskap, bl a genom att själv presidera under disputationer vid de årliga synoderna i Mariestad. Däremot synes han inte ha kunnat påverka bygget av den nya domkyrkan, vilket låg nere under hans tid.

M var närvarande vid riksdagarna och mötena 1606–08, troligen även 1609. Dessa präglades bl a av motsättningar mellan prästerskapet och Karl IX till följd av den senares teologiska åsikter och territorialkyrkliga anspråk. M medverkade till att hävda kyrkans självständighet gentemot staten. Han tillhörde även de kyrkomän som sommaren 1608 grundligt reviderade Karl IX:s förslag till kyrkoordning och kyrkohandbok (enl ärkebiskop Petrus Kenicius' företal till handboken 1614). 1607 deltog M vid kröningsceremonin i Uppsala domkyrka. . M säges ha dött efter en påfrestande visitationsresa i Värmland. Han ligger begraven i koret till Mariestads kyrka, men då minnestavlan över honom och hans hustru sedan länge är förstörd, är den exakta gravplatsen okänd. M karakteriserades på minnestavlan som en rikt begåvad man, och i Mariestads kapitelbok kallas han "höglärd", omdömen som inte jävas av vad som är känt om honom. Han torde därtill ha ägt poetisk talang: 1581 uppläste han några verser för hertig Karl, och han är bekant för att ha skrivit psalmer på finska.

Författare

Stefan Östergren

Arkivuppgifter

M:s herdabrev 1595 i LSB o hans tal 1596 i UUB (ang båda se tr arb nedan).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Herdabref till Åbo stifts prästerskap 1595 (KÅ, årg 5, 1904, Sthlm (tr Upps), s 185–203). – Abrogatio rituum Ecclesiasticorum. En kort förklaring på the aflagda ceremonier [tal sept 1596] (Finska kyrkohistoriska samfundets handlingar, 92. S Heininen, Marcus Henrici Hel-singius, Hfors 1974, s 225–233).

Källor och litteratur

Källor o litt: Riksdagsacta, RA; Mariestads kapitelbok, Mariestads kyrkoarkiv, vol N:3, GLA; Fh 9 (J Peringskiölds Monumenta Sveogothorum med texten på den förstörda minnestavlan), KB.

Album academiae Vitebergensis, 2 (1894); Å Andrén, Högmässa o nattvardsgång i reformationstidens sv kyrkoliv (1954); E Anthoni, Claes Eriksson Flemings motskrift till Ericus Erici o Gregorius Martini Teit av den 28 aug 1596 (Finska kyrkohistoriska samfis årsskr 1935); dens, Till av-veckl av konflikten mellan hertig Carl o Finland (1935); dens, Konflikten mellan hertig Carl o Finland (SSLF 262, 1937); dens, Vilka prästmän voro överresta till Sverige för Linköpings riksdag? (FHT 1942); dens, Ericus Erici (SBL 14, 1953); A Bergholm, Sukukirja, 2 (1901), s 868; Y Blomstedt o E Matinolli, Åbo stifts hm 1554-1809 (1963); C Callmer, Sv studenter i Wittenberg (1976); H Cnattingius, D-källan till Uppsala möte (KÅ 1944); Die Matrikel der Universität Rostock, 2 (1891); FBH; J Gardberg, Tidsåldrar o öden intill år 1721 (Kimitobygdens hist, 1:1, 1944), s 222; Handbook ther uthi är författadt, huruledes gudz-tiensten ... skal bliffua hållin ... (1614); Handhar rör finska kyrkan o presterskapet, ed K G Lein-berg, 1 (1892); S Heininen, Marcus Henrici Hel-singius (1974); O Hellström, Elevationsstriden o enighetsförb efter Uppsala möte 1593 (KÅ 1942); K Henning, Strängnäs stift under den liturgiska striden till Uppsala möte 1593 (1893); Hj Holmquist, Reformationstidevarvet 1521–1611 (Sv kyrkans hist, 3, 1933); J Jacobsson, Mässans budskap (1958); Karlstads hm, 1 (1845); d:o, 1 (1975); S Kjöllerström, Biskopstillsättmar i Sverige 1531–1951 (LUÅ 1952); T Kleberg, Matthias Marci (Molitaeus) (KÅ 1934); K G Leinberg, Åbo stifts hm 1554–1640 (1903); H Lundström, P M:s her-dabref till Åbo stifts prästerskap 1595 (KÅ 1904); E Matinolli, Turun tuomiokapitulin matrikkeli (1976); I Montgomery, Värjostånd o lärostånd (1972); R Ohlsson, Abraham Angermannus (1946); J Paarma, Hiippakuntahallinto suomessa (Die Diözesanverwaltung in Finnland) 1554v1604 (1980); A Rhyzelius, Episcoposcopia Sviogothica, 2 (1752); O D Schalin, Kulthistoriska studier till belysande av reformationens genomförande i Finland, 2 (SSLF 313, 1947); Skara hm, 2 (1872); H Sommarström, Finland under striderna mellan Sigismund o hertig Karl (1935); SRA 1:2-3 (1899-1910); Strängnäs hm, 2 (1964); Strängnäs stads hist (1954); G Suolahti, Finlands prästerskap på 1600- o 1700-talen (1927); Sv synodalakter, 2 (1909); J E Waaranen, Saml af urkunder rör Finlands hist, 1 (1863); W Ålander, Mariestads kyrka (1905).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Petrus Henrici Melartopaeus, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9257, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stefan Östergren), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9257
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Petrus Henrici Melartopaeus, urn:sbl:9257, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stefan Östergren), hämtad 2024-04-26.