Meriter

Molin, Lars Larsson (Lasse-Maja), kallade sig från 1809 M, f 5 okt 1785 i Ramsberg, Ör, d 4 juni 1845 i Arboga. Föräldrar: sockenskräddaren sedermera bergsmannnen Lars Olsson o Stina Olsdtr. Dömd för tre resors stöld vid Linde-Ramsbergs bergslagers häradsrätt 10 dec 02, 18 jan 06 o 13 jan 08, vid sista tillfället dömd till livstids arbete vid Nya Älvsborgs fästn, denna dom fastställd av Svea hovrätt (Älvsborg ändrat till Karlskrona fästn) 26 febr 08 o av K M:t 23 april 08, åter dömd till livstids fästn:arbete för tredje resans stöld av Svea hovrätt 28 juli 13, fånge på Karlstens fästn 17 sept 13, benådad 4 dec 38, frigiven 9 juli 39. – Ogift.

Biografi

M tillhörde på mödernet en gammal förmögen bergslagssläkt. Modern var först gift med en välbeställd bergsman men blev änka efter sex år. I sin självbiografi utger sig M som son till denne bergsman. Andre maken, Lars Olsson, var skräddare, nämndes några år efter M:s födelse som sockenskräddare och titulerades mot slutet av sin levnad bergsman.

M:s vanart utvecklades tidigt, likaså hans förkärlek för kvinnosysslor och kvinnoklädsel; "ansåg mig även uti den kunna spela en lyckligare roll och lättare komma åt penningar", skrev han senare om sig själv. Finlemmad och späd gick han långa tider klädd som kvinna, och utan tvivel var han vad vi i dag kallar "transvestit" – ett okänt begrepp på 1700-och 1800-talen.

De första åren av sin kriminella bana hölls M mest i hemtrakterna. Han hade då ofta sällskap med dottern i granntorpet, Maja Andersdotter. En mycket stor roll i hans liv spelade också hans moster, Maria Olsdotter, känd för eftervärlden som "gruvmora i Stråssa". Denna märkeskvinna ägde Stråssa gruva och ledde under en lång följd av år arbetet som gruvfogde. M nämner henne i sin självbiografi inte vid namn men ger en utmärkt karaktäristik: "Hon var en riktig hjältinna för sitt kön, klädde sig i jägarekläder, var en fullkomlig ryttare, jagade gärna och var ute på andra strövtåg samt var således mera karl än fruntimmer". I en nådeansökan, skriven på Karlstens fästning 1827, beskyllde M Maria Olsdotter och hennes dotter Anna-Stina Ersdotter för att ha varit de verkliga anstiftarna av hans brottslighet. Nådeansökan avslogs och någon utredning i saken gjordes aldrig. Att den rika och manhaftiga mostern på Stråssa gruvgård spelat en stor roll i hans liv är ställt utom tvivel. En annan av M:s kvinnliga följeslagerskor var gatunymfen i Sthlm, Lisette, vars borgerliga existens inte gått att fastställa.

Först efter den första, aldrig i laga kraft trädda livstidsdomen för tredje resans stöld 1808 etablerade sig M som yrkestjuv i större sammanhang. Fram till den slutliga arresteringen i Sthlm 1812 härjade M lite varstans i Mälardalen och inte minst i Sthlm. Upprepade gånger var han arresterad och fördes runt på rannsakningar, men lyckades komma på rymmen och fortsatte – oftast i kvinnokläder – sitt kringflackande liv, "flyktig lik en annan Kain, osäker för varje människa". En tid kamperade han ihop med en beryktad stortjuv vid namn Bajard och dennes liga i Sthlm. En annan av hans stationer var gården Borgby i Säby socken i Västmanlands län. På detta ställe uppträdde han – enligt rättegångsprotokollen – som "fästmö" till sonen på gården. För "fästmannen" själv och hans familj var dock M:s rätta kön känt. De sista månaderna av sitt liv som fri samarbetade M med en viss Johan Cron. Denne hade varit v länsman i Nora och Hjulsjö härad och var en ganska bildad karl med stor färdighet i att förfalska respass och andra handlingar. Enligt M var det denne som förledde honom till den sista stora kuppen i Järfälla kyrka 5 febr 1812. Bytet blev både kontanter och kyrksilver. M arresterades i Sthlm 22 febr s å och belades med fängelse som omöjliggjorde varje möjlighet till flykt. Han hade då han ställdes inför rätta ett mycket digert syndaregister. Varje brott måste handläggas vid den domstol inom vars jurisdiktion det begåtts, vilket för M:s del betydde mer än ett års rannsakningsturné kring Mälardalen och Bergslagen. Det sammanlagda värdet av hans stölder låter dock inte överväldigande, 2 250 rdr, 47 skilling och 5 rundstycken banco.

M var då han insattes på Karlstens fästning 28 år. 1823 gjorde han en rymning, som blev av kort varaktighet och avstraffades med 50 prygel. I övrigt tycks hans uppförande under fängelsetiden ha varit exemplariskt, och han kom snart att klassas i kategorin "pålitliga". Detta råkade sammanfalla med att Marstrand började bli populärt som badort för göteborgssocieteten. Sommarhelger släpptes besökare in på fästningen, köpte av fångarnas handslöjd och lyssnade till deras berättelser. M kom att utveckla sin medfödda berättar- och skådespelartalang, som tom annonserades som attraktion i göteborgspressen. A Lindeberg (bd 23) berättar om hur han på Karlstens fästning sammanträffade med M, "en liten karl med ett livligt och slugt utseende, tillgänglig och språksam. I stället för att förvaras inom lås och nyckel var han själv innehavare av en väldig nyckelknippa".

Vid kronprins Oscars och kronprinsessan Josephines besök i Marstrand 1835 fick M företräde ombord på den k jakten Esplendian och underhöll hovet med sina berättelser. Kronprinsen – livligt engagerad för en humanare fångvård – tycks ha lovat att lägga ett gott ord för honom hos Karl XIV Johan. Två år senare besöktes Karlstens fästning av kungen. Legenden låter M tillreda en så superb måltid åt majestätet att denne på stående fot benådade honom. Hur som helst: M:s femte nådeansökan beviljades av K M:t i dec 1838, och följande år 9 juli kunde han som en fri man lämna fästningen.

Sina sista år tillbringade M i Arboga, där hans bror, krögaren och borgaren Anders Ramberg, var hans välgörare. M, vars namn nu var känt i hela landet, gav sig ofta ut på turnéliknande resor kring Mälardalen – och folk samlades i stora skaror för att lyssna till hans berättelser. M-L af Forsell (bd 16, s 313) berättar om hur den forne stortjuven kom på besök till Yxe herrgård: "Han vistades omkring en timme i salongen. Hans samtal om sina äventyr var verkeligen intressant, han talade förståndigt och hjärtligt om sitt fordna liv, jag har förundrat mig däröver, men de 25 år han tillbragt på Karlstens fästning tycktes kunna befästa hans ånger och bättring och försonat hans skälmstycken. Elak lär han aldrig hava varit."

M:s självbiografi utkom i en första upplaga 1833. 1840 gav Adolf Bonnier ut en ny upplaga med den säljande titeln Den byxlöse äfventyraren. Om självbiografins tillkomst har åtskilligt spekulerats. E Wigström säger sig av en gammal livstidsarrestant ha hört att boken skrivits ihop av en fångpredikant. H Grundström gissar att boken författats av F Cederborgh (bd 7), som var nära jämnårig med M, bördig dessutom från samma trakt. Enligt Sv boklexikon är boken redigerad av Theodor Björck. Allt tyder på att uppgiften är korrekt (Matz, 1970). Tyvärr har denne aldrig i skrift berättat om sitt samarbete med den beryktade M – det var för en man i hans ställning ingenting att yvas över.

Kronologin i M:s självbiografi är helt godtycklig. Episoderna, ofta återberättade på ett drastiskt och underhållande sätt och med träffsäker personkarakteristik, är löst hopfogade. M:s ambition har inte varit att framställa en objektiv sanning. M:s muntra berättelser om hur brukspatroner, inspektörer, länsmän och präster vid åsynen av honom i kvinnoförklädnad gripits av de häftigaste lidelser och lovat makt, myndighet och t o m äktenskap saknar verifikation i rättegångsprotokollens sakliga juristprosa. Däremot vimlar boken av korrekta, ofta perifera detaljer, personuppgifter och uppgifter t ex om stöldgods vilka går att verifiera med hjälp av kyrkoböcker och rättegångshandlingar. De geografiska upplysningarna förutsätter stor lokalkännedom. Språket med korta meningar och många verb vittnar om en ursprunglig muntlig framställning.

Litterärt kan boken betecknas som en skälmroman. Det var en genre som flitigt odlades under 1700- och 1800-talen och avsatte många synnerligen enkla alster men också mästerverk som Fieldings Tom Jones och Le Sages Gil Bias. Främsta sv representant är F Cederborgh.

M:s självbiografi kan också betraktas som en svensk " minor classic". Den saknar socialt engagemang men ger trots detta både skakande och roande inblickar i livet i de allra understa samhällsskikten i det tidiga 1800-talets Sverige, backstusittarnas, marknadsmånglarnas, tjuvarnas, kedjefångarnas och spinnhushjonens vardag. Berättelserna om M:s äventyr i fruntimmersförklädnad tillhörde 1800-talets mest älskade folkläsning. En anledning till bokens popularitet var att den räknades till den "förbjudna" litteraturen, sådant som bara kunde läsas i största hemlighet. Men också litterärt står den i en klass för sig bland 1800-talets många brottslingsbiografier. Den tål väl att läsas ännu i dag – som underhållning och som socialt dokument.

M blev således redan i sin livstid legendomspunnen och folkkär. Intresset för hans person har hållit i sig. Till hans namn har knutits en lång rad skattsägner, främst i Bergslagen och Mälardalen och ofta till platser där han bevisligen vistats i livstiden. Hans liv har gestaltats på såväl teater som film och i TV. I minst sex skådespel har M varit huvudperson. 1939 hade en långfilm om M premiär med S Lagerwall i huvudrollen, 1970 gavs en TV-serie i vilken M spelades av J Bergström.

Anledningen till populariteten ligger naturligtvis i M:s speciella personlighet. Hans öppna, spjuveraktiga sinnelag och osedvanliga förmåga att berätta skrönor charmerade samtiden och eftervärlden. Men bakom populariteten finns även djupare orsaker. Förutsättningen för att hans gärning skulle vinna sympati var att det inte uppfattades råda någon rimlig proportion mellan brott och straff. De lägre samhällsklassernas ökande gruppkänsla ledde till växande kritik mot rådande "klasslagar" och även bland de styrande ökade medvetenheten om sociala missförhållanden, särskilt inom kriminalvården, vilket bl a ledde till kronprins Oscars bekanta reformskrift i kriminalvårdsfrågan 1840. 1800-talets sociala revolution skapade förståelse för och visst överseende med den typ av egendomsbrott M begick, riktad mot en – såsom han själv framställde det – ogin, dryg och inbilsk överklass.

Författare

Edvard Matz

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Den vidtberyktade äfventyraren Lasse Majas egentligen Lars Molins besynnerliga öden och lefnadshändelscr från dess yngre år till 1813, då han för sina begångna förbrytelser ... dömdes till livstidsfängelse på Marstrands fästning Carlsten. Af honom sjelf förf. Götheborg 1833. 210 s. [Red av T Björck.] [Nya uppl:] Den byxlöse äfventyraren eller den riksbekante Lasse-Majas (hvars rätta namn är Lars Molin) besynnerliga öden ... Af honom sjelf berättad. För 2. ggn upplagd, med tillägg om hans nuvarande vistelse, sedan han genom Kgl. Maj:ts nåd år 1838 frigafs ... Sthlm 1840. 205 s, 1 portr. För 3. ggn ... Sthlm (tr Linköping) 1844. 204 s. Xv uppl: Sthlm 1867, 188 s. 1872. 1874, 200 s, 1877, 178 s, 1887, 168 s, "4. uppl" [!] 1892, 208 s, 1 portr. [Även senare uppl, ev (ork, bl a:] Den riksbekante Lasse-Majas besynnerliga öden. Av honom själv berättade. Sthlm 1916. 126 s. [Pseud.] (De gamla folkböckerna [3].) Lasse-Majas besynnerliga äventyr. Med en inl av Frans G. Bengtsson. Upps 1958. 144 s. ... äventyr berättade av honom själv. Västerås 1970. 130 s. Den riksbekante Lasse-Majas besynnerliga öden av honom själv berättade. Uddevalla 1976. 126 s. Övers: Khvn [1856]. [Bearb utg, bla:] Den svenske stortjufven Lasse-Majas äfventyr, ifrån hans födelse till dess han blef frigifven från Carlstens fästning år 1838. Sthlm 1853. 32 s. [Text.] [Nva uppl:] 1855, 1857, 1859, 1866, 1872, 1875, 1884, Gbg 1903, 1910, o Den beryktade stortjufven Lasse-Maja ..., Tomteboda 1908, 57 s. [nya uppl] 1913, 1923, 61 s ([Svenska vis- och småskriftförla-get,] N° 81). Den beryktade stortjufven Lasse-Majas äfvcntyrliga lefnad ... Karlskrona 1861. 42 s. Carlshamn 1874. 48 s. Den bervktade Lasse-Majas äfventyr ... Sthlm 1887. 86 s. [Nva uppl:] 1890, 83 s. 1892. 1895. 1897. 1899, 1901, 71 s, "44:e uppl" [!] Upps 1914, 74 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Besvärs- o ansökn:mål 4 dec 1838, nr 31, Nedre justitierevisioncns arkiv, samt vol A I bl:67 o 75 (prot i brottmål 26 febr 1808 o 28 juli 1813), Svea hovrätts arkiv, RA; prot från bla Sthlms stads kämnärsrätt 20 juli 1810 o Sthlms norra förstads västra kämnärsrätt 1 okt 1810 samt äldre poliskammarens diarier, SSA; rättegångs-handhar for bl a Linde-Ramsbergs bergslagers häradsrätt o Sollentuna häradsrätts domböcker (29 okt 1810), ULA; material om M bla i Claes Krantz' samfar i GLA, Lindesbergs stadsarkiv, NordM:s folkminnessamkar, Saxons närkesarkiv i Örebro o i Västsv folkminnesarkivet i Gbg.

M-L Forsell, Herrgårdslif i Bergslagen för sjuttio år sedan. Dagboksanteckmar ..., cd S Heijkenskjöld (1916); C Krantz, Storförbrytare o statsfångar (1930); A Lindeberg, En badresa till Strömstad sommaren 1838 (1838); E Matz, Legenden om Lasse-Maia (1970).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lars Larsson (Lasse-Maja) Molin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9430, Svenskt biografiskt lexikon (art av Edvard Matz), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9430
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lars Larsson (Lasse-Maja) Molin, urn:sbl:9430, Svenskt biografiskt lexikon (art av Edvard Matz), hämtad 2024-04-26.