Meriter

Samuel Cröell (Croell, Kroelius), f. omkr. 1600, d. våren 1667. Föräldrar: borgmästaren i Viborg Hans Cröell och Anna Pålsdotter Juusten. Student i Uppsala aug. 1622 och .i Rostock sept. 1623; disp. i Rostock apr. 1625 (Disputatio ethica de fortitudine, virtute morali prima; pres. A. Virginius). Slottssekreterare på Viborgs slott åtm. i febr. 1629; handskrivare (landssekreterare) hos landshövdingen över Viborgs, Nyslotts och Kym-menegårds län efter införandet av 1634 års regeringsform; dömd till döden för orättrådighet i tjänsten 31 okt. 1637, men benådad 23 dec. 1637; mönsterskrivare vid överste Albrekt Ritters karelska dragonskvadron 1646; kammarfiskal i Viborgs, Nyslotts och Kymmenegårds län 8 juli 1646; transporterad till enahanda tjänst i Kexholms län och Ingermanland med Narva och Alentaka i Estland 3 nov. 1647 samt stadfäst i sagda befattning, av drottningen 17 nov. 1647; inspärrad i slottsfängelset i Kexholm våren 1653; frigiven 27 febr. 1656.

Gift omkr. 1630 med Gertrud von Euthen, dotter: till fogden på Revals slott Gert von Euthen.

Biografi

C. som var son till en till Viborg inflyttad tysk köpman och dotterson till biskop Paul Juusten, hade i sin ungdom studerat i Uppsala och Rostock och sedermera efter sin återkomst till Finland vunnit anställning såsom sekreterare hos ståthållaren — efter 1634 landshövdingen — på Viborgs slott. Han tyckes hava åtnjutit sina närmaste förmäns, landshövdingarnas fulla förtroende, men däremot blev hans ämbetsförvaltning snart föremål för klander från de kommissariers sida, vilka vid 1630-talets mitt förrättade utskrivningar i Finland; hösten 1637 blev han slutligen efter angivelse av krigsfiskalen Joakim Liebstorff och kamreraren Abraham Stensson Engelflycht av krigshovrätten såsom en kronans otrogne tjänare dömd att mista livet: för mutor, och gåvor, sades det, hade han förfalskat utskrivningslängderna ävensom befriat redan utskrivna knektar och utbytt infanterister mot ryttare eller tvärtom. Genom inflytelserika vänners mellankomst förvandlades visserligen dödsstraffet till dryga böter, men sitt ämbete hade C. i varje fall mist. De följande nio åren tyckes han hava tillbragt i ekonomisk misär, ända tills han på tillskyndan av en barndomsvän, kommissarien i kammarrevisionen, sedermera landshövdingen Tönnes Langman sommaren 1646 utnämndes till kammarfiskal i Viborgs län.

De principer, vilka fått sitt formella uttryck i 1634 års regeringsform, hade visserligen bidragit till att skänka civilförvaltningen ute i landsorten en tidigare okänd fasthet. Men å andra sidan fortbestodo särskilt i den svenska statskroppens östra hälft ävensom i de nya lydländerna vid Ladoga och söder om Finska vjkeu många av den föregående periodens svåraste lyten: den ojämna, ofta alltför hårda beskattningen, donationsväsendet, som bröt sönder finansförvaltningen, undersleven vid skatteuppbörden och utskrivningarna samt den otillräckliga kontrollen. Bristen på dugliga, pålitliga män för administrationens olika grenar var allmän; det var därför ingalunda ägnat att förvåna, att nitiska styresmän, sådana som Erik Gyllenstierna och Karl Mörner — båda efter varandra landshövdingar i Viborgs län och generalguvernörer över Ingermanland — i full förtvivlan kunde anhålla om rätt att få hänga några gamla fogdar, de andra till varnageh Att en tjänsteman med utomordentliga befogenheter och med uttrycklig uppgift att övervaka den ekonomiska förvaltningen under dylika förhållanden kunde bliva landshövdingarna till stor nytta, var självklart, och detta hade också i praktiken bevisats genom den verksamhet, som sedan 1636 utövats huvudsakligen i västra och södra Finland av den av kammarrådet Johan Berndes tillsatte och sedermera av kammaren 1642 i sin tjänst konfirmerade kammarfiskalen Anders Jakobsson Äimä. För östra Finland och Ingermänland med deras i många stycken säregna förhållanden var tillsättandet av en särskild fiskal fullt motiverat, och Gyllenstierna hade också redan 1642 uttryckligen yrkat därpå.

Däremot var det personval, som omsider träffades år 1646, knappast lyckat. C. var utan tvivel högt begåvad, energisk, målmedveten och i besittning av en ypperlig lokalkännedom — det låg knappast någon överdrift i hans påstående, att han var känd i nästan varje by och varje bondgård i östra Finland — men å andra sidan saknade han i hög grad jämvikt och omdöme. Äimä hade nöjt sig med att sakligt pröva eventuella klagomål mot kronotjänstemän i lägre ämbetsställning; de resultat, som sålunda vunnos på grund av ett ofta mödosamt detaljarbete, renderade ej sällan kronan betydande vinst och voro i regeln både moraliskt och juridiskt oanfäktliga. C. förfor annorlunda. Även han såg överallt inom förvaltningen svek, väld och allmogeförtryck, men han nöjde sig icke såsom Äimä med att kalla några fogdar eller länsmän inför rätta, utan siktade högre. Den katastrof, som drabbat honom 1637, hade fyllt honom med bitterhet; hämndbegäret blev för honom det dominerande, och han gjorde med rätt eller orätt sina forna förmän och kolleger ansvariga för alla de missbruk och övergrepp, som kommo till hans kännedom. Landshövding Rosenhane och generalguvernör Mörner beskyllde han för tagande av mutor, landshövdingarna M. Jordan i Nyslott och R. Metstake i Kexholm anklagade han för allehanda grova ämbetsförseelser. Stödd på sin — otvivelaktigt ganska svävande stiliserade — fullmakt oeh på ett av drottningen utfärdat skyddsbrev ignorerade C. i många stycken fullständigt landsdelens verkliga styresmän: han höll sammankomster med allmogen och granskajde dess klagomål, han frikallade bönderna från utgörandet av vissa utskylder, han dömde i mål, vilkas behandling vid ordinarie ting förhindrats av fogdarna. Ständigt var han på resor, än i Karelen, än i Savolaks, än i Ingermänland. I livfulla, drastiskt målande skrivelser till kammaren och till hovrätten i Åbo skildrar han ställningen, sådan han såg den. Värst var läget i Kexholms län: »där i landet är mer ingen ära eller Gud till, utan där är ända på all redlighet, vilken finnea liksom med sågbräder ihopslagen», intygar han inför Åbo hovrätt 1649. Sveriges lag och stadgar »äro härifrån slagna över sjö och land och icke här stannat, utan tagit strand vid det Kaspiska havet», skriver han några år senare i ett brev till kammaren.

Sveriges gränsmark i öster hade råkat i gungning. Landshövding Jordan entledigades, Metstake avgick frivilligt, Mörner sökte och vann transport till president i hovrätten i Dorpat. Beskyllningar och motbeskyllningar korsade varandra i kretsar, som åtminstone icke voro direkt fientligt sinnade, stämplades C. och hans broder Johan, den ryktbare ledaren för det inhemska borgerskapet i Viborg i dess strid mot »de utländske», såsom oroliga människor; bland C: s verkliga vedersakare föllo omdömena om honom väsentligt skarpare. Huvudorganet för rikshushållningen, C:s uppdragsgivare kammaren stannade i en egendomlig passivitet och tyckes närmast ha sökt spela ut C. och hans antagonister mot varandra. De kommissioner, vilka tid efter annan tillsattes för att pröva halten av hans påståenden, vunno inga säkra resultat. Ett avgörande i denna säregna konflikt nåddes först, då Metstakes efterträdare J. Törnesköld oväntat och tydligen utan egentlig juridisk motivering — en formell anledning gavs måhända därav, att C: s son icke infriat en skuldförbindelse till greve Ture Oxenstierna och att denne därför yrkat på faderns insättande i bysättningshäkte — våren 1653 lät inspärra C. i slottsfängelset i Kexholm. Trots de protester, C. tid efter annan avlät till kammaren och till generalguvernören över Ingermanland, förblev han fängslad utan rannsakning och dom ända till febr. 1656, då den nye generalguvernören Gustav Evertsson Horn efter ett besök i Kexholm omsider gav order om, hans frigivande. Därmed var C:s offentliga verksamhet till ända: sin tidigare tjänst återfick han icke, kammaren tyckes hava förgätit honom, och när han några år senare — vid pass 1660 — hos rådet anhöll om att utnämnas till borgmästare i Narva, togs hans supplik icke i beaktande. Våren 1667 uppträder han vid behandlingen av en arvsprocess efter brodern Johan C, men några veckor senare namnes han såsom död.

C: s i många hänseenden gåtfulla personlighet, hans skiftande öden alltifrån den tid, då han som ung student i Rostock tillägnar en studiekamrat en egendomlig finskspråkig dikt om kampen mellan det goda och det onda, och ända till de år, då han, den vanfrejdade avskedade ämbetsmannen, kämpar sin hänsynslösa kamp till förmån för allmogen i Karelens ödebygder, erbjuda många lockande problem och hava även blivit föremål för litterär behandling (i Arvid Järnefelts skådespel »Samuel Cröell», 1899). En fullt säker och tillfredsställande skildring torde dock knappast någonsin kunna givas, beroende därpå, att det viktigaste källmaterialet, främst C: s många rannsakningsprotokoll, nästan undantagslöst tyckes hava gått förlorat.

Författare

Ragnar Rosén.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Mailmas pyrky lehne. .. (akad. hyllningsdikt, tryckt i Rostock 1624 till magister Johannes Roslagius' ära). — Disp. ethica de fortitudine, virtute morali prima. Rostock 1625. 4: o 16 s. (Diss., med latinska gratulationsverser av prof. Gerhard Tideman.) — Oratio, in qua indoles vir-tutis heroicas describitur ... 21 maji 1625. Rostock .1625. 4: o 12 bl.

Källor och litteratur

Källor: Landshövdingarnes i Viborgs län skrivelser till K. M:t, Ingrica-och Livonica-samlingarna, biographica, brev till M. G. de la Gardie, Jöns Kurck och Erik Oxenstierna samt Johan Rosenhanes diarium, allt i RA; finska cameralia, kammararkivet; krigskollegii brevböcker 1646 och 1648 samt dess dombok 1637, krigsarkivet; avskrifter av riksregistraturet, statböcker för Finland, räkenskaper för Viborgs län, för Kexholms län och Ingermanland, Viborgs ränteri- och provianträkningar samt domböcker för Viborgs stad och län, allt i Finlands statsarkiv; Tigerstedtska saml, Helsingfors univ.-bibliotek (bl. a. inneh. avskrifter och excerpter ur landshövdingarnes och generalguvernörernas skrivelser till kammaren, kammarens prot. och registr. samt Skoklostersaml.). — Die Matrikel der Universität Rostock, hrsg. von A. Hofmeister, 1—2 (1889 —91). — O. A. Forsström-Hainari, Kuvaus Inkerinmaan oloista Ruotsinvallan aikana, 1 (1890); K. Grotenfelt, Muutamia lisiä suomalaisen kirjallisuuden historiaan 1600-luvulla (Hist. arkisto, 12, 1892); dens, Suomalaiset ylioppilaat ulkomaan yliopistoissa ennen v. 1640 (ibid, 13, 17, 1892, 1894); K. F. Ignatius, Finlands historia under Carl X Gustafs regering (1865); K. G. Lein-berg, Bidrag till kännedom om finske studerande vid Upsala universitet (Sv. litt.-sällsk. i Finland, Förhandl. o. uppsatser, 5, 1891); dens, Finske studerande vid utländska universitet före 1640 (ibid, 10, 1897); dens, Disserta-tiones acad. Fennorum extra patriam habit» (Bidrag t. kännedomen om Finlands natur och folk, 58, 1900); dens, Orationes acad. Fennorum extra patriam habit» (ibid, 61, 1902); J. W. Ruuth, Viborgs stads historia, 1 (1906); Y. O. Ruuth, Kamariviskaali Antti Jaakonpoika Äimän elämä ja toiminta (Hist. arkisto, 22, 1911); K. K. Tigerstedt, Bidrag till Kexholms läns historia under drottn. Kristinas regering (Åbo lycei årsprogram 1879—1885); dens, Brö-derne Cröell (Finsk tidskr, 1880); Åbo tidningar 1796, N:o 41 & 44; C. Öhlander, Bidrag till kännedom om Ingermanlands historia och förvaltning 1617—1645, 1 (1898). — Se i övrigt: Mörnerska släktboken 1468—1653, Stenbock (1909)

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Samuel Cröell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15733, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Rosén.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15733
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Samuel Cröell, urn:sbl:15733, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Rosén.), hämtad 2024-04-19.