Sök i arkiven
Genvägar MENY

Just nu går det inte att beställa arkivmaterial till läsesal, felsökning pågår.
bild
Arkiv

Spångaarkiven II, Solhem

Spångaarkiven

Grunddata

ReferenskodSE/SSA/0550/02
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/27H2CE4WbaEdPCznGknni4
Omfång
8,8 Hyllmeter 
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Kungsklippan, Liljeholmskajen)

Innehåll

Ordning & strukturArkivnr: SSA/15478

Förteckning 550









Förteckning

över

Spångaarkiven II/Solhem
Inledning (äldre form)Solhem

Solhem var - och blev i allt högre grad - centralorten
(Sm). Det nya municipet startade under de allra bästa auspicier. Municipalnämnden kunde arbeta med ovärderligt ekonomiskt stöd av AB Hem på landet. Företaget betalade den av ingenjör Nils Gellerstedt uppgjorda stadsplanen, ställde mark till förfogande för gator och allmänna platser, municipalhus och brand-
station, lämnade också pengar till brandmateriel. Sådant skapade samkänsla. I själva verket drog alla krafter åt samma håll till en början. Den till bostadsföretaget knutne överinspektören Ernst Kock, municipalstämmans förste ordförande, 1904-13, hade spelat en ledande roll redan i Kolonistföreningen, varur självständigheten sprungit fram. Man höll på traditionen. Först efter hård dragkamp med AB Hem på landet lät stämman förmå sig att tumma något på egna-
hemskoloniprincipen, i det att 1911 en något tyngre bebyggelse medgavs i samhällets centrum. Slutgiltig skilsmässa från primärkommunen eftersträvades. Hett och envist kämpade Solhem för köpingsrättigheter, intilldess frågan 1912 gick i kvav på sista blind-
skäret, ett envist motstånd från Spånga kommuns sida.
Senare trevare med samma syfte misslyckades av samma skäl. Även ett annat envig med landskommunen förlorade
Solhem, dragkampen om stationsnamnet. Frågan avgjordes
1919. Den kommunala budgeten dominerades givetvis av utgifter för olika tekniska nyttigheter, framförallt
belysning, gator och broar, vatten och avlopp. Även här
hjälpte AB Hem på landet till, och man kom en god bit på väg redan under 10-talet. Elljus på gatorna fick man
1910 efter överenskommelse med AB Sundbybergs Elektricitetesverk. Vatten- och avlopp anlades 1919-24
- så ekonomiskt att skiljedom måste tillgripas för entreprenörens tystande. Mästermedlaren Allan Cederborg
anlitades men var så dyr att man ansåg sig böra återkräva 2000 kronor av arvodet - en tveksamt accepterad kulturfond i det unga samhället. Avlopps-
vattnet leddes ut i den diminutiva Bällstaån (Spångaån). Härav följde konflikter med det längre ner efter detta vattendrag belägna Bromsten. Ån måste gång efter annan rensas. År 1929 gick Solhem med i Stockholms Norra Förorters Kommunalförbund för anslutning till huvudvattenledningen från Görveln. Det stora företaget under 30-talet var viaduktbygget vid järnvägsstationen, utfört med AK-medel de svåra åren. Gatu- och ledningsnäten byggdes, som det vill synas lite tveksamt, ut för att omgripa 30- och 40-talens stora exploateringsområde Solhöjden. Under 40-talet expanderade skolväsendet, men det var ju den kyrkliga
kommunens angelägenhet. Municipalstyret var långt fram i tiden borgerligt. De tunga namnen efter Kocks frånfälle 1913 var inspektoren Hugo Nissar, municipal-
nämndens ordförande 1916-27, direktören Anton Pettersson, stämmans ordförande 1914-32, fullmäktiges 1925-27, samt överläraren Algot Jungnell, nämndens ordförande från 1934. Pettersson kunde som ledamot av styrelsen i AB Hem på landet tillskynda samhället ett otal ekonomiska favörer. Om några politiska strider var
knappast tal. Den i primärkommunens församlingar alltid
stridsberedde tjänstemannen Carl Palm visade sällan klorna i municipet, i vars fullmäktigeförsamlingen han för övrigt "av rent individuella skäl" med år 1924 lämnade sin plats. Den tillföll för ett par år ingen mindre än Albert Forslund.

Tillgänglighet

SekretessNej

Kontroll

Senast ändrad2020-10-01 16:32:22