Sök i arkiven
Genvägar MENY

Just nu går det inte att beställa arkivmaterial till läsesal, felsökning pågår.
bild
Arkiv

Brazzaville missionsstation

Svenska Missionsförbundet/ Missionskyrkan

Grunddata

ReferenskodSE/RA/730284/5/5/1
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/l9NYFecRrH6d0G02H087k3
Omfång
6,5 Hyllmeter 
1,24 Hyllmeter  (2017 års leverans)
Datering
1904–1972(Tidsomfång)
1911–1960(Huvudsaklig tid)
VillkorNej
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Arninge)
Arkivbildare/upphov
Brazzaville missionsstation (Kongo)
Kategori: Förening

Innehåll

Allmän anmärkningTidigare referenskod: SE/RA/730284/117.

Allmänna anmärkningar
Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades.

Arkivbeskrivning upprättad 2010 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson.

Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk.

Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess:
Inga kända begränsningar föreligger.

Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1.

Organisation och arbetsuppgifter:
Missionsstation i Kongo-Brazzaville (Franska Kongo). Stationen var till att börja med transportstation. Senare huvudstation för SMFs mission i Kongo Brazzaville. Säte för SMFs Representant Legal och för Centralkassan för Missionen i Kongo Brazzaville.

Historik:
1911 anlades stationen av Teofil Ceder och Henning Lindgren. Stationen upptog två kvarter i Brazzavilles mest centrala del, huvudbyggnaden var 1990 en av stadens äldsta byggnader. 1911 var det svårt att få tomtmark i Brazzaville. Johan Hammar lyckades förhandla tack vare kontakter med "Engelska handelshuset" om att få tomtmark - det låg i handelshusets intresse att få missionen som kund. Teofil Ceder verkade som byggmästare, pastor,missionär och tillika tandläkare. Den franska administrationens personal sökte sig gärna till honom, och han skapade på så sätt ovärderliga kontakter. Innan SMF kom till Brazzaville fanns redan kristna protestantiska församling i Bacongo och i Kimpila, kristna arbetare från dåvarande belgiska Kongo hade gått samman och bildat dessa grupper. Dessa bad missionärerna om hjälp med undervisningen. Arbetet i Brazzaville km raskt att omfatta församlingsvård i alla stadsdelar, och skolverksamheten växte snabbt. Magasinsbyggnader och kyrkan på stationsområdet har under flera perioder fungerat som skola.

Stationen kom att i första hand bli en transportstation. Med järnväg transporterades gods från Matadi till Kinshasa (dåvarande Leopoldville) och sedan över floden till Brazzaville. Missionsförbundet inregistrerade en egen sjöfartsadress, SWEA WETAFRCA var tillräckligt som gods till transportstationen i Brazzaville. Ända fram till slutet av 1950-talet skedde de flesta ut- och inresor för missionärerna med båt. Brazzaville som en mellanlandningsstation för missionärer på väg hem till Sverige eller till sin missionsstation, satte sin prägel på stationen.

1934 fick Franska Kongo sin egen järnväg klar, den som förband Brazzaville med Pointe Noire. Pointe Noire kom därefter ta över rollen som mellanlandningsstation och varu-och transportstation. Den stora magasinsbyggnaden i Brazzaville fick under en lång tid tjänstgöra som skola. Allteftersom bilvägar utvecklades, missionsstationer tillkom norr om Brazzaville och flyget blev transportmedlet mellan Europa och Kongo så återtog Brazzaville rollen som mellanlandningsstation med tillhörande hotellrörelse och transportstation för inlandet.

SMF hade Brazzaville som missionscentrum för sin Kongomission fram till självständigheten 1961.
Inledning (äldre form)Tidigare referenskod: SE/RA/730284/117.

Allmänna anmärkningar
Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades.

Arkivbeskrivning upprättad 2010 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson.

Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk.

Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess:
Inga kända begränsningar föreligger.

Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1.

Organisation och arbetsuppgifter:
Missionsstation i Kongo-Brazzaville (Franska Kongo). Stationen var till att börja med transportstation. Senare huvudstation för SMFs mission i Kongo Brazzaville. Säte för SMFs Representant Legal och för Centralkassan för Missionen i Kongo Brazzaville.

Historik:
1911 anlades stationen av Teofil Ceder och Henning Lindgren. Stationen upptog två kvarter i Brazzavilles mest centrala del, huvudbyggnaden var 1990 en av stadens äldsta byggnader. 1911 var det svårt att få tomtmark i Brazzaville. Johan Hammar lyckades förhandla tack vare kontakter med "Engelska handelshuset" om att få tomtmark - det låg i handelshusets intresse att få missionen som kund. Teofil Ceder verkade som byggmästare, pastor,missionär och tillika tandläkare. Den franska administrationens personal sökte sig gärna till honom, och han skapade på så sätt ovärderliga kontakter. Innan SMF kom till Brazzaville fanns redan kristna protestantiska församling i Bacongo och i Kimpila, kristna arbetare från dåvarande belgiska Kongo hade gått samman och bildat dessa grupper. Dessa bad missionärerna om hjälp med undervisningen. Arbetet i Brazzaville km raskt att omfatta församlingsvård i alla stadsdelar, och skolverksamheten växte snabbt. Magasinsbyggnader och kyrkan på stationsområdet har under flera perioder fungerat som skola.

Stationen kom att i första hand bli en transportstation. Med järnväg transporterades gods från Matadi till Kinshasa (dåvarande Leopoldville) och sedan över floden till Brazzaville. Missionsförbundet inregistrerade en egen sjöfartsadress, SWEA WETAFRCA var tillräckligt som gods till transportstationen i Brazzaville. Ända fram till slutet av 1950-talet skedde de flesta ut- och inresor för missionärerna med båt. Brazzaville som en mellanlandningsstation för missionärer på väg hem till Sverige eller till sin missionsstation, satte sin prägel på stationen.

1934 fick Franska Kongo sin egen järnväg klar, den som förband Brazzaville med Pointe Noire. Pointe Noire kom därefter ta över rollen som mellanlandningsstation och varu-och transportstation. Den stora magasinsbyggnaden i Brazzaville fick under en lång tid tjänstgöra som skola. Allteftersom bilvägar utvecklades, missionsstationer tillkom norr om Brazzaville och flyget blev transportmedlet mellan Europa och Kongo så återtog Brazzaville rollen som mellanlandningsstation med tillhörande hotellrörelse och transportstation för inlandet.

SMF hade Brazzaville som missionscentrum för sin Kongomission fram till självständigheten 1961.

Kontroll

Skapad1993-09-30 00:00:00
Senast ändrad2023-11-09 12:54:46