SDHK-nr: 11415

Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven

Datering
1379  januari  18
Utfärdandeort
Örebro 
Innehåll

Erengisle Sunesson, jarl av Orkneyöarna, Bo Jonsson, drots och (öst)götarnas lagman, Karl Ulfsson, svearnas (Upplands) lagman, Vicke van Vitzen, fogde i Kalmar, Sten Bengtsson, rikets marsk, Bengt Filipsson, Birger Ulfsson, Arvid Gustavsson, Bo Bosson, Anund Jonsson, Staffan Ulfsson, Sten Stensson, Knut Karlsson, Lars Björnsson, Folke Nilsson, rikets rådsherrar, samt Magnus Håkansson, (Peter) Porse Get, Nils Jonsson (eller Jönsson, se kommentaren nedan), Birger Turesson, Ragvald Filipsson, Fjällar Pik, Peter (Petersson) Porse, Bengt Bogh, Ulf Jonsson, Magnus Porse, Sten Bosson, Karl Magnusson, Ture Bengtsson, Arvid Bengtsson, Lars Ingebjörnsson, Ragvald Nilsson, Håkan Fadersson, Staffan Nilsson, Harald Andersson, Torkel Haraldsson och Nils Arvidsson, frälsemän i (Sveriges) rike, inger supplik till påven Urban VI och kardinalskollegiet angående kanonisationen av Birgitta (Birgersdotter). Kristus har låtit den nu framlidna Birgitta födas i götarnas ädla folk. Hon var en sann och god människa, framstående i vandel och rykte och utrustad med ödmjukt tålamod och andra dygder, varigenom hon lockade andra från synder och fel. Birgitta gynnades av gudomliga syner och tilltal, hon uppenbarade gudomliga rådslut och domar, och utfärdarna anser att man inte får förtiga det stora beviset på hennes helighet. Redan för trettio år sedan, innan hon begav sig på pilgrimsfärd från utfärdarnas land till Rom, förutsade hon genom en uppenbarelse från Kristus alla de olyckor som den gudomliga rättvisan därefter dragit över riket, och hon lät även detta sägas offentligt så klart och tydligt som om hon hade sett dessa olyckor nedtecknade i en bok. Dessa olyckor drabbar fortfarande riket med överväldigande kraft. Birgitta längtade efter att omfamnas av Kristus och förtjänade att trolovas och av honom kallas brud. När hon levde strålade hon över världen som en dygdens stjärna, och efter sin död glänser hon genom många teckens strålglans. Därför strömmar en stor mängd människor från olika riken, länder och med olika tungomål till Vadstena kloster i Linköpings stift, där hennes kropp förvaras, och lovprisar Gud för de mirakler och järtecken som han dagligen utför genom henne. Påven ombeds därför inskriva fru Birgitta i helgonens katalog och kanonisera henne samt föreskriva att hon vördas såsom helgon av de troende och lovprisas med tillbörlig vördnad. En supplik i samma ärende har tidigare ingivits av utfärdarna till påvens framlidna företrädare, och denna förnyade supplik inges nu i samstämmighet när utfärdarna är församlade; till utfärdarna hör även de rådsherrar och frälsemän som är frånvarande.

Utfärdarna beseglar.

Språk

latin

Källor
  • Medeltida avskrifter: [A] i hs A 14, fol. 239v–240r, Kungl. biblioteket, Stockholm; [B] i Vadstena klosters stora kopiebok, hs A 20, fol. 307v–308r (utan salutatio och dateringsfras), Sv. Riksarkivet (bildid SVAR); [C] i Cod. Ottob. lat. 90, fol. 132v–133r, Vatikanbiblioteket.
Brevtext

a‑Sanctissimo in Christo patri ac domino suo carissimo, domino Vrbano digna Dei prouidencia sacrosancte Romane ac vniuersalis ecclesie summo pontifici / et reuerendissimis in Christo patribus et dominis sacrosancto cardinalium collegio / humiles et deuoti filij Eringislus S[un]onisb comes Orcadensis / Boecius Johannis 1‑constabularius regni‑1 et legifer Gothorum / Karolus Vlphonisc legifer Swenorumd‑Wikeko de Wetzstenis‑d prefectus Calmar­nensis ‧ Steno Benedicti maroscalcus regni / Benedictus Philippie / Birgerus Vlphonisf, Aruidus Gestaui ‧ Boecius Boecij, Amundus Johannis / Stephanus Vlphonisg / h‑Steno Steno­nis / Kanutus [Karoli]i,‑h / Laurencius Be[r]onisj et k‑[Fulco] Nicolai‑k regni con­siliarij / Magnus Haquinj, l‑Porso Geet,‑l Nicolausm Johannis / Birgerus Thurirj / n‑Ragualdus Philippi‑n / Ffolderus Puk / Petrus Porse / Benedictus Begh / Vlphoo Johannis / Magnus Porse / Steno Boecij / Karolus Magni / Turrus Benedictj, Aruidus Benedicti / Laurencius Jngebernj / p‑Ragualdus Nicolai‑p / Haquinus Foderjq, Stephanus Nicolair / Haraldus Andree / Thorkilluss Haraldi et Nicolaust Aruidi nobiles regni cum omnj humilitate et reuerencia oscula pedum beatorum.‑a,u Jmmensa Christiv bonitas pro salute generis humanj de summox celorum ad ẏma descendity, vt suo descensu electorum ad summa pararet ascensum virtutes­que gratis infunderet, vt premia largiretur. Cuius ammiranda 2‑totaquez suauitate referta‑2 pietatis abissus sic humanum genus diuino feruore caritatis amplectitur, vt sua insuperabili potencia, incomprehensibili sapiencia et ineffabili clemencia eciam infirma huius mundi dignetur eligere, vt forcia queque confundat. Ipse candor lucis eterne humilima dispensacione thalamum aa‑vteri virginalis‑aa elegit, ipse virginibus ad integritatis amorem / viduisque ad continencie decorem illuxit / ipse hijs vltimis temporibus velut nardum odoriferam oliuam­que speciosam / gloriosam scilicet ab‑sancte memorie Brigidam‑ab ex nobiliorj gentis Gothorum prosapia oriundam in mundum inuexit, veritatis filiam, bonitatis alumpnam, conuersacione conspicuam, fama spectabilem, opinione preclaram humilitatis et paciencie omniumque virtutum tanta maturitate compositam / vt plurimos ad diuinj cultus gloriam ab erroribus et vicijs suarum diffusis virtutum aromatibus incitaret. Et, quod mirabile dictu estac, angelice quodammodo celsitudinis dignitate preuenta diuinis fouebatur aspectibus et mulce­batur alloquiis, diuinorum consiliorum iudiciorumque reuelatrix effecta. Beatissime pater, magnum excellentisad sue beatitudinisae indicium silere nequaquam licitumaf arbitramur / Et teste Deoag eidem sanctitati vestre sine omni sinistro fauore et affectuah peruerso testamur, quod ante triginta annos et prius quam de terra ista versusai Romam sancte peregrinacionis onus assumpsit horrenda mala, que postea huic regno demeritis exigentibus diuina iusticia super­duxit Christo reuelante jta clare et expresse predixit et publice | predicari fecit ac si ea in libro depicta vidisset / Quorum malorum et plagarum horrenda aj‑vorago nimis‑aj adhuc vehement­er inundat.ak Et, quia deuotis suspirijs totisque desiderijs Christi concupiuit amplexus, ab ipso desponsari meruit et sponsa vocari et que tamquam sydus omnium virtutum ornamento, al‑dum viueret, radiabat‑al in terris, iam de mundo translata quasi luminare conspicuumam et splendore glorie et multorum coruscacione signorum effulget / propter quodan ad mona­sterium in Watzstenisao ap‑Lincopensis diocesis,‑ap vbi gloriosum corpus eius repositum est, de diuersis regnis, nacionibus et linguis magna gencium multitudo concurrit laudantes et glorificantes Deum in miraculis et prodigijs, aq‑que per eam cottidie ar‑operari dignatur‑ar / Quorum miraculorum‑aq as‑succensi gloria‑as tociusque regni desiderio et clamore continuo prouocatjat sanctitati vestre prouolutis genibus humiliter supplicamus, quatenus ad laudem et gloriam nominis Christi fideliumque consolacionem eandem venera­bilem et gloriosam dom­inam ‧ Brigidamau ‧ cathologoav sanctorum asscribere et solempniterax canonizare digneminj / et precipere pro sancta a fidelibus coli et digna veneracione laudari / Et hanc humilimam supplicacionemay nostram prius az‑sancte memorie predecessori vestro‑az per nos transmissam / nunc insimul congregati vnanimj consensu et concordi desiderio sanctitati vestre porrigimus / eciam pro regni consiliarijs et nobilibus, qui nunc absentes existunt / quorum vna nobiscum in idem concurrit feruenterba affectus,bb diuine pietatis sancteque sedisbc consolacionem et graciam deuotis suspirijs expectantes. Beatissime pater, gaudemus quam plurimum et bd‑in Domino‑bd gratulamur ipsam omnibus terris, ad quas ducebatur in dulcedine spiritus Dei omnium virtutum excelso splendore tamquam celum irradiasse stellatum sueque laudis preconia celebri fama late per mundi climata diuulgata magnam consolacionem Christi fidel­ibus inpressisse. Supplicancium itaque filiorum vestro­rum pia peticio, clementissime paterbe, sanctitatis vestre memorie gratanter inhereat ipsam­que suauitate beata sollicitet ad eiusdem canonizacionis vota complenda, vt fideles tanta gratulacione diuina letati acceptabilia Deo cum iubilo graciarum vota persoluant / Et sicutbf hoc miserabilebg regnum crudeli plaga predixit, sic eciam ad placandam diuine maiestatis offensam suis sanctis precibus esse dign­etur patrona misericors et fauorabilis aduocata. bh‑Datumbi Orabro Strengianensisbj diocesis anno ab incarnacionebk Millesimo ‧ bl‑ccc ‧ septuagesimo nono,‑bl xviij die mensis Januarii, sub sigillis nostris.‑bh,bm

Tryckt
    DS 9904 se pdf av tryck
    I. Collijn, ed., Acta et processus canonizacionis beate Birgitte (1924–1931), s. 59–61 (efter A)
    Örebro stads medeltidsurkunder 2 (1994), s. 61–62 (efter Collijn).
Faksimil
    (av A) Acta et processus canonizationis Sanctae Birgittae Codex Holmiensis A 14, Handskrifter från Sveriges medeltid utg. i ljustryck I, ed. I. Collijn (1920).
Litteratur och kommentar

Om de nämnda medlemmarna i rikets råd se SRM (för Vicke van Vitzen se under Fikke van Vitzen).

Flera av de övriga frälsemännen skulle senare bli rådsmedlemmar. Om riddaren Magnus Håkansson (Magnus Marinasons ätt) se ÄSF I, s. 174; om riddaren Birger Turesson (Båt) se L.-O. Larsson, Det medeltida Värend (1964), s. 413–415; om riddaren Ragvald Filipsson (Lindöätten) se ÄSF I, s. 14, och J. E. Almquist, Lagsagor och domsagor i Sverige I (1954), s. 143; om riddaren Fjällar Pik se K. H. Karlsson i PHT 1909, s. 18; om riddaren Peter (Petersson) Porse (tre sjöblad) se A. Mohlin i PHT 1957, s. 72–73; om väpnaren Ulf Jonsson (Aspenäsätten), som senare dubbades till riddare, se SRM s. 81; om väpnaren Magnus Porse se A. F. Liljeholm i PHT 1955, s. 133, och ÄSF I, s. 54; om väpnaren Sten Bosson (Natt och Dag), som senare blev riddare, se SRM s. 73–74; om väpnaren, senare riddaren, Karl Magnusson (Örnfot) se SRM s. 51; om väpnaren, senare riddaren, Ture Bengtsson (Bielke) se SRM s. 79; om väpnaren Arvid Bengtsson (Lejonansikte, Bengt Nilssons ätt) se ÄSF I, s. 73; om väpnaren Lars Ingebjörnsson (Ekeblad från Västerfärnebo) se B. Hildebrand i SBL XII, s. 612, och B. Fritz, Hus, land och län 1 (1972), s. 104; om väpnaren Ragvald Nilsson (Fargalt) se ÄSF I, s. 30; om väpnaren Håkan Fadersson (Stjärnbåt) se Almquist, a.a., s. 311; om Staffan Nilsson Stangenberg se S. Kraft, Linköpings historia 1 (2:a uppl. 1975), s. 212–213, och G. Tagesson, Biskop och stad – aspekter av urbanisering och sociala rum i medeltidens Linköping (2002), s. 404; om väpnaren Harald Andersson (Bagge, tre liljor) se H. Rosman, Bjärka-Säby I (1923), s. 92 f., och Almquist, a.a., s. 285; om väpnaren, senare riddaren, Torkel Haraldsson (Gren) se ÄSF I, s. 57–58; om Nils Arvidsson (schack) se Almquist, a.a., s. 290.

Identifieringen av Nils Jonsson/Jönsson är osäker. Möjligen åsyftas Nils Jönsson (Svarte Skåning), som dock uppges förekomma i källorna tidigast 1381; jämför ÄSF I, s. 261.

Bengt Bogh ska troligen identifieras med riddaren med detta namn som förekommer i brev 1383 14/4 (SDHK nr 12392) samt i brev 1396 5/4 (SDHK nr 14578).

För övriga kommentarer se DS nr 9902 / SDHK nr 11413.

Senast ändrad

2017-10-03


  • a‑a Saknas B.
  • b Simonis A; Symonis C.
  • c Wlfonis C.
  • d‑d Wibolo de Betzenem C.
  • e Filippi C.
  • f Wlfonis C.
  • g Wlfonis C.
  • h‑h Stenorus banittus Kanoth C.
  • i Så C; Baroch A.
  • j Så C; Betonis A.
  • k‑k Sulso Nicolai A; Fulso Nicholay C.
  • l‑l Porse Get C.
  • m   Nicholaus C.
  • n‑n Rauaaldus Phylippi C.
  • o Wlfo C.
  • p‑p Raualdus Nicholay C.
  • q Focderi C.
  • r Nicholay C.
  • s Torballus C.
  • t  Nicholaus C.
  • u Hic finis tillagt i marginalen (markering av att brevets salutatio slutar här) A.
  • v  Dei B.
  • x  summa C.
  • y descendens B.
  • z Härefter tota överstruket och expungerat A.
  • aa‑aa virginalis vteri B.
  • ab‑ab  beatam Birgittam B.
  • ac Saknas B, C.
  • ad excellentissime B.
  • ae celsitudinis B.
  • af Saknas B.
  • ag  Hec nota i marginalen A; de C.
  • ah Troligen rättat från effectu A.
  • ai  ad B.
  • aj‑aj  nimis vorago B.
  • ak  Multorum malorum et plagarum horrenda vorago adhuc vehementer inundat tillagt i marginalen A.
  • al‑al radi­abat dum viueret B.
  • am Efter rättelse A.
  • an Saknas B.
  • ao Watzstenum B.
  • ap‑ap dyocesis Lyncopensis B; diocesis Lincopensis C.
  • aq‑aq Saknas C.
  • ar‑ar  dignatur operari B.
  • as‑as gloria succensi B.
  • at Miraculorum succensi gloria tociusque regni desiderio et clamore continuo prouocati tillagt i marginalen A.
  • au Så upplöst i enlighet med utskri­ven form tidigare i samma brev A; Birgittam B.
  • av D.v.s. cathalogo (så B); jfr DS nr 9902
  • ax Saknas B.
  • ay  Et hanc supplicacionem tillagt i marginalen A.
  • az‑az predecessori vestro sancte memorie B.
  • ba Saknas B.
  • bb  pro regni consiliariis quorum vna nobiscum in idem concurrit affectus tillagt i marginalen A.
  • bc Härefter vestre B.
  • bd‑bd Saknas B.
  • be Saknas B.
  • bf Härefter conterendum B.
  • bg Ordet upprepat C.
  • bh‑bh Sak­nas B.
  • bi  Data C.
  • bj Strenginensis C.
  • bk Härefter Domini C.
  • bl‑bl trecentessimo lxxix C.
  • bm Hoc est die Prisce virginis i marginalen A.
  • 1‑1Titel använd om drotsen Bo Jonsson i kanonisationsakterna, se GMLS: constabularius 2.
  • 2‑2För citat här och i det följande se DS nr 9902.


Kommentera post/rapportera fel