Adolfsfors bruk (1744 – 1980?)

Organisation (upphörd)

Kategori	Företag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Järnbruk, sågverk)
Kategori	Företag. Processindustri (Träsliperi)
Kategori	Företag. Energi-, vatten- och avloppsverk (Kraftrörelse)

Alternativa namn

Adolfsfors AB (1902 – )

Historik

Järnbruk 1744-1888, träsliperi 1888-1936, sågverk 1905-?, kraftrörelse.

----------

ÄLDRE ARKIVHISTORIK:

Adolfsfors Bruk

Adolfsfors bruk är beläget i Kölaälvens dalgång, Köla socken i västra Värmland. Det var Leonard Magnus Uggla, född 1722 på S. Dingelvik i Stone socken, som var den första att bryta bygd i dalgången. Under en rekognoseringsresa genom Bohuslän till Eda kom han på idén att anlägga ett järnmanufakturverk vid Kölaälven. Den 10 juni 1743 ansökte han om tillstånd, och den 29 november 1744 fick han privilegium att bygga det planerade manufakturverket. Han kallade platsen för brukets uppförande Adolfsfors, efter den nyvalde tronföljaren i Sverige, Adolf Fredrik.
Västra Värmland var vid denna tidpunkt ur industriell synpunkt underutvecklat. Det fanns inga utbyggda, direkt färdbara vägar, vilket gjorde att landskapet var mycket svårframkomligt. Det var en glesbefolkad bondebygd och starten av järnhantering blev en svår omställning för traktens innevånare. Det innebar ett hårt arbete för brukspatroner i trakter som dessa, att lösa de sociala och allmänna frågor, som omställningen ledde till. Lycka och framgång uteblev för de första brukspatronerna. De som kom senare och hade bättre erfarenhet samt nytt kapital att pumpa in, kunde kamma hem stora vinster. Uggla tillhörde dock den förstnämnda gruppen. Han sålde bruket 1752 till vice häradshövding Nils Collin och flyttade till Nysunds socken.
Nils Collin, född 1714, ägde bruket endast i några år. Vice häradshövding Jonas Gunnarsson, född i Nordmarkshyttan 1730, köpte bruket av Collin. Man vet i stort sett ingenting om denne man. Antaganden görs att de äldsta generationerna på Adolfsfors var beroende av vattentillgång och järnkonjunkturens växlingar. Som en följd av det senare förekom även ständigt återkommande strider med handelshusen i Göteborg. Brukspatron Gunnarsson dog 1771 och efterträddes på bruket av J Schultz, som var kvar endast i två år. Under denna tid ökades det årliga smidet till 1300 skeppund, tidigare hade det varit 400 skeppund. Efter Schults var det Petter Bruuns som fram till 1781 ägde bruket.
Kommersrådet Christian Arvidsson var på sin tid en av vårt lands mest framgångsrika affärsmän (1717-1799). 1740 bildade han en firma i Göteborg och slog sig bl.a på försäljning av järn. Därmed kom han i förbindelse med de västvärmländska bruken, ett av dessa var Adolfsfors. Han tillförde stora kapitaltillskott vid nedgångstider. Johan Werling, till en början kompanjon med kommersrådet, blev ny ägare på bruket 1787. Han gifte sig med Anna Christine Groth. Båda dog 1791. Deras äldste son Johan Henrik Werling, född på Adolfsfors 1775, ägde bruket mellan åren 1796-1798. Då sålde hand det till Lennart Waern, född i Billingsfors 1770. Han var son till brukspatron Mathias Waern och Maja Uggla. Hennes far var den första bruksherren på Adolfsfors. Leonard Magnus Uggla. Nu hade förbindelserna återknutits till den första brukspatronen på Adolfsfors. Jonas Waern föddes på gården Högen i Billingsfors 1799. Han var förutbestämd att bli nästa brukspatron på Adolfsfors. När han väl övertagit driften, stannade han där endast i ett år. Han sålde det till fältkamreraren Lars Daniel Larsson, född vid Liljedahls glasbruk i Eda socken 1788. På denna tid innefattades bruket av övre och nedre Adolfsfors samt Skillingsfors järnbruk.
David Carnegie föddes i Skottland 1772. Vid 14 års ålder skickades han till Göteborg för att utbilda sig till affärsman. Han bildade firman D. Carnegie & Co som kom att bli ett av de mest ansedda handelshusen i Göteborg. De sålde bl.a stångjärn och spik från bruk i Värmland och Dalsland. 1842 köpte förvaltare L. A Groth övre Adolfsfors. Då var bruket privilegierat för 900 skeppund stångjärnssmide och hade 2 härdar. 1 hammare, 2 kniphammare, 1 spikhammare samt en stålugn. Samarbetet mellan Groth och firman D. Carnegie & Co verkade av allt att döma gott. 1856 dog Groth och efterlämnade maka och sex barn. Samma år ödelades Adolfsfors gamla herrgård genom eldsvåda. Från mitten av 1800-talet och några decennier framåt, härjade den stora bruksdöden som slag ut många värmländska bruk. Under 1869-1870 föll det knappast någon nederbörd i Värmland. Vattenbristen orsakade många bruks nedläggning.
För mer information, se manuellt skriven förteckning.

Litteratur: I Köla: Skrifter utgivna av Köla sockens arkiv- och folkminneskommitté 1966, Charlotta Svensson.

Hänvisningar till orter

Eda kommun (Verksamhetsort)

Köla församling (Verksamhetsort)

Kölaby kommun (Verksamhetsort)

Se även

Noreborgs bruk

Referenskod	SE/ARKIS/70958
Länk till posten	https://sok.riksarkivet.se/agent/4I5tDLyRpADECqPs0sjse3
Huvudkälla	Tryckt litteratur
Källår	2006
Om postens upprättande	Uppgifterna hämtade från: Kvarnbratt, Thomas - Nycklar till brukssamhället

Arkivbeskrivning

NITRO NOBEL AB (Privat förvaring) (Delarkiv i Nitro Nobel AB (Örebro läns företagsarkiv): Specialer 1871-1872)

OBS! Privat förvaring. Kontakta Riksarkivet, nad[snabel-a]riksarkivet.se, för ytterligare information om var arkivet förvaras.

Bergmästaren i Västra distriktet, Filipstad (Värmlandsarkiv, Region Värmland (depå: Arkivcentrum Värmland, Zakrisdal)) (Volym F V a:1: Undersökningsprotokoll 1826-1837, värderingsprotokoll 1748-1842, kungliga brev 1824, privilegier 1744-1839 m.m.)

Adolfsfors Bruk/AB (Värmlandsarkiv, Region Värmland (depå: Zakrisdal))