Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Herrborums gårds arkiv


Grunddata

ReferenskodSE/VaLA/03789
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/gUq7jbEarKgOhXwTWy4020
ExtraID03789
Omfång
18,5 Hyllmeter  (-)
Datering
1504–1970(Tidsomfång)
Sökmedel
Brevskrivarregister (pdf)
Brevskrivarregister (pdf)
Register, övriga (pdf)
ArkivinstitutionRiksarkivet i Vadstena (depå: Slottet)
Arkivbildare/upphov
Herrborums gård
Kategori: Gård

Innehåll

Inledning (äldre form)Herrborums gårds arkiv

Herrborums gårds arkiv överlämnades år 2008 till Landsarkivet i Vadstena av arvingarna efter greve Magnus Stenbock (lev. 113/2008). Det hade under somrarna 1996, 1998-2000 grovordnats, kapslats och förtecknats av riddarhusgenealogen Per Nordenvall och arkivarien Bengt O.T. Sjögren. Dessa insatser har underlättat det nu genomförda ordnings- och förteckningsarbetet, men arkivet har ändock fått genomgås i detalj, inte minst med hänsyn till den komplicerade proveniensen och arkivbildningen.

Arkivbildare har i huvudsak varit medlemmar av den grevliga ätten Mörner af Morlanda, närmare bestämt den gren som har sitt ursprung från greve Carl Gabriel Mörner (1737-1828) och hans hustru, friherrinnan Lovisa Ulrika Horn av Rantzien (1751-1823). Av deras sju barn dog tre i späd ålder och ett som sextonåring. Vuxen ålder nådde sönerna statsrådet mm Adolf Göran (1773-1838), ryttmästaren Gustaf Stellan (1774-1829) och överstelöjtnanten Nils Carl Mörner (1782-1829). De båda sistnämnda avled sålunda samma år och endast ett år efter fadern.

Av särskilt intresse i sammanhanget är Adolf Göran och Nils Carl Mörner. Den förstnämnde hade i sitt äktenskap med Catharina Ulrika Heijkenskjöld (1780-1845) åtta barn som alla har satt sina spår i arkivet. Särskilt gäller detta Julius Oskar Mörner (1816-1888) som 1846 gifte sig med sin kusin Louise Margareta Mörner (1815-1904) dotter och enda överlevande barn till Nils Carl Mörner i dennes äktenskap med Mariana Elisabet Smedberg (1780-1837) dotter till kamreraren i järnkontoret Göran Magnus Smedberg och Hedvig Magdalena Schön, i sin tur dotter till stockholmsgrossisten Johan Martin Schön.

Genom ingiften med bl.a. medlemmar av släkterna Fleetwood, Montgomery-Cederhielm och Stenbock har handlingar från dessa funnit sin väg till Herrborumsarkivet. Särskilt må här nämnas Louise Cecilia Margareta Mörner (1879-1978) som år 1907 gifte sig med greve Vilfrid Benvenuto Carl Magnus Stenbock (1874-1923), fil. dr och bibliotekarie i Linköping, genom vilken Herrborum kom i släkten Stenbocks ägo.

Arkivet domineras av tre arkivaliegrupper, inkomna brev, handlingar rörande personer och släkter samt gårdsarkiv. I den förstnämnda gruppen märks särskilt breven till Julius Oscar Mörner från föräldrar och syskon samt från övriga personer. Till en del brevvvolymerna, sådana där brevskrivare inte framgår av arkivförteckningen, har brevskrivareregister upprättats. Den andra gruppen upptar handlingar från ovan nämnda personer och släkter. Därutöver finns handlingar (egentligen små privatarkiv) från tre andra personer nämligen greve Conrad Magnus von Rosen (1815-1862), kammarjungfrun Eva Charlotta Ekström och guvernanten Jeannette Hammarlund.

I det förstnämnda fallet är det huvudsakligen fråga om anteckningar i olika läroämnen från tiden 1825-1837 vartill kommer ett mindre antal strödda handlingar och några brev. Detta material torde ha hamnat i Herrborumsarkivet via Julius Oskar Mörner. Denne och von Rosen studerade samtidigt vid Uppsala universitet och tillhörde båda Göteborgs nation. Båda avlade kansliexamen, J O Mörner 1838 och von Rosen - som egentligen var militär - 1836.

Kammarjungfrun Eva Charlotta Ekström var född den 12/11 1826 i Sköldinge socken. Enligt uppgift skall hon vid 16 års ålder, alltså ca 1842, ha kommit i tjänst hos familjen Mörner på Björksund i Tystberga socken. Ett för henne av pastor därstädes den 1/6 1855 utfärdat intyg ger vid handen att hon "åtföljde... grevskapet (!) Mörner" från Björksund till Kåreholm. På intyget är antecknat att hon begick nattvarden i Rönö församling åren 1855-1865. Officiellt inflyttade hon dock från Tystberga till Rönö och Kåreholm först den 15/11 1866 tillsammans med J O Mörner med familj. Hon förblev sedan på Kåreholm till sin död den 12/2 1911 vid drygt 84 års ålder. Hennes efterlämnade handlingar består främst av tre volymer inkomna brev från släktingar, bekanta och "beundrare". Härtill kommer en del personliga handlingar samt ett fotoalbum som tyvärr - med ett undantag - saknar namnuppgifter. Handlingarna har i mycket romantiserad form till en del legat till grund för Louise Stenbocks (f. Mörner) bok "Jungfru Lotta och Mamsell Jeannette".

Den sistnämnda, Jeannette Hammarlund, är den tredje av de mera udda arkivbildarna. Hennes arkiv har också använts av Louise Stenbock i nyssnämnda bok. Johanna Maria - som hon egentligen hette - föddes i Stockholm den 2/4 1801 som dotter till skomakaren Magnus Hammarlund och Christina Catharina Skånström. Fadern hade erhållit burskap i Stockholm den 4/8 1801, men avled redan den 1/8 1811, endast 39 år gammal. Utöver änkan och Johanna Maria efterlämnade han den trettonåriga sonen Carl Magnus och en yngre dotter Ingrid Christina, född den 15/9 1803. Den sistnämnda kom även i tjänst hos familjen Mörner. En del handlingar rörande henne återfinnes i Jeannette Hammarlunds arkiv.

Enligt Louise Stenbock kom Jeannette Hammarlund i tjänst hos Nils och Mariana Mörner "några år innan jungfru Lotta föddes". I Nils Mörners enskilda räkenskapsböcker är för den 23/10 1827 antecknat utgifter för "Mamsell Hammarlunds flyttning från Stockholm till oss". I själva verket var Jeannette Hammarlund inte någon ny bekantskap. I Mariana Mörners almanackanteckningar är redan den 9/1 1819 noterat "Mlle Hammarlund kom" och den 4/8 s.å. "Fru Aulin och Mlle Hammarlund". Med fru Aulin åsyftas Eva Aulin gift med kyrkoherden och prosten i Sköldinge socken Johan Jonas Aulin. Anteckningen den 3/11 1820 "Mlle Hammarlund kom" torde även syfta på J Hammarlund. Liknande anteckningar från 1818 har troligen samma syftning. Mariana Mörner var sjuklig, fick ett antal dödfödda barn och upprepade missfall och hade dessutom besvär med sina fötter så att hon tidvis inte kunde gå. Jeannette torde ha varit henne behjälplig under vissa perioder. Nils Mörner har också den 18/3 1821 noterat betalning till J Hammarlund "för att hon biträtt min hustru under hennes sjukdom". Sannolikt har Hammarlund bott hos Aulins.

Den blivande guvernanten var alltså väl bekant med sin elev, Louise Mörner, född 4/10 1815 och det enda av Mariana och Nils Mörners barn som nådde vuxen ålder. Hon har troligen långt före 1827 påbörjat undervisningen. Louise skriver redan år 1824 ett brev till Hammarlund på tyska. Från 1828 var breven skrivna på franska som var Hammarlunds älsklingsspråk. Sannolikt för att Louise inte skulle känna sig så ensam, hade föräldrarna som fosterbarn tagit hand om Charlotte Silfverstolpe - dotter till kanslirådet, kyrkoherden m m Gustaf Abraham Silfverstolpe, död 1824. Charlotta undervisades även av Hammarlund. Tidvis var också Amelie Årman, dotter till avlidne kontraktsprosten i Mellösa, Karl Peter Årman, i dennes tredje äktenskap med Maria Charlotta Schön, brorsdotter till Mariana Mörners mor, en av eleverna.

Efter det att Louise Mörners föräldrar avlidit - fadern dog 1829 och modern 1837 - blev Hammarlund hennes "förkläde" och sällskapsdam. Louise Mörner gifte sig 1846 med sin kusin Julius Oscar Mörner. Hammarlund tog nu möjligheten i akt att tillfredsställa sin längtan att komma ut på kontinenten. Med avbrott för kortare perioder kom hon att vistas utomlands under tiden 1847-1865. Den första resan gick till Paris där hon fick uppleva 1848 års revolution. I början av 1850-talet var hon guvernant för barnen von Oeltzen på slottet Rattey i Mecklenburg. Därifrån besökte hon Berlin och gav sig senare iväg på en längre resa över Dresden, Prag, Trieste till Venedig. Hon vistades tidvis på franska Rivieran men uppehöll sig senare huvudsakligen i Paris, där hon fick insteg i den högre societeten. Hon bevistade flitigt föreläsningarna i College de France och gjorde omfattande anteckningar från dessa. Jeannette Hammarlund var mycket musikalisk och hyrde alltid ett piano när hon inte hade tillgång till sådant instrument - som i Paris.

Även under utlandsvistelserna höll Hammarlund kontakt med familjen Mörner. Efter återkomsten till Sverige synes hon ha vistats på Hålbonäs i Sköldinge socken till november 1871 då hon flyttade till ett för henne tidigare inköpt hus i Söderköping där hon avled den 24/10 1902 i en ålder av 90 år.

I Hammarlunds arkiv ingår bl.a. tre volymer inkomna brev, personliga handlingar, räkenskaper , anteckningar från undervisningen framförallt i olika språk samt de ovan nämnda anteckningarna från föreläsningarna i Paris. I arkivet återfinnes också några fotoalbum.

I Herrborumsarkivet ingår handlingar från sex säterier samt handlingar härrörande från det godskomplex som ägdes av Carl Gabriel Mörner, nämligen gårdarna Torönsborg, Herrborum, Djursö och Borrum. Härtill kommer vissa handlingar från Kasimirsborg som ägdes av Axel och Louise Fleetwood, f. Mörner (serie F I k). Några ord skall i det följande sägas om de olika gårdsarkiven.

Säteriet Hånö, Bälinge socken, Södermanland, inköptes efter tillstånd av Kungl. Maj:t år 1792 (egentligen inköptes gården redan 1/9 1791) av kamreraren vid Järnkontoret Georg M Smedberg. Hans hustru, Hedvig Schön, avled nämnda år och själv dog han år 1811 81 år gammal, båda på Hånö. Efter föräldrarnas död beboddes gården framförallt av de fyra systrarna. Hedvig, Sigfrid, Anna Charlotta, Maria (Mariana) Elisabeth (gift med Nils Mörner d.ä.) och Magdalena Christina. Marianas tre systrar avled samtliga, ogifta, på Hånö. Gården såldes år 1851. I gårdsarkivet (serie F II a) ingår handlingar rörande gårdens inköp och försäljning, handlingar och räkenskaper rörande gårdens drift samt boupptecknings- och arvshandlingar efter Smedberg och hans hustru samt de tre på gården avlidna systrarna.

Nils Mörner dä inköpte Hålbonäs säteri i Sköldinge socken, Södermanland av Christina Johanna Posse, f. Bjelke enligt köpekontrakt den 24/3 1810 för 50000 Rd bco. Säteriet ärvdes först av Louise Mörner (gift med J O Mörner) och därefter av deras son Nils Mörner dy. Denne sålde gården år 1905. Gårdsarkivet är tämligen välbevarat då det gäller handlingar rörande gårdens drift, anställda och arrendatorer samt räkenskaper. I arkivet märks även en volym med lånehandlingar jämte liggare över skulder. Både gårdens inköp och den fortsatta verksamheten nödvändiggjorde upptagande av lån.

Kåreholms säteri inköptes år 1828 av Nils Mörner dä och hans hustru av majoren Christian von Yhlens arvingar. Gården gick i arv på samma sätt som Hålbonäs. Den förblev dock i Nils Mörner dy:s ägo fram till dennes död, men såldes av arvingarna till disponenten Åke Danielsson, gift 1917 med Emma Viola Drangel, som senare står som ägare av gården. Gårdsarkivet är, liksom Hålbonäsarkivet, väl bevarat. Detta gäller särskilt räkenskaperna. I arkivet ingår även handlingar rörande en rad underliggande gårdar i S:t Annas skärgård.

Ovan nämnda handlingar härrörande från de av Carl Gabriel Mörner (1737-1828) ägda gårdarna Torönsborg, Herrborum, Djursö och Borrum har fått bilda en enhet (serie F II d). De kom, liksom säteriet Björksund i Tysberga socken, Södermanland, i hans ägo delvis genom arv, delvis genom köp. Med tilltagande ålder orkade Carl Gabriel Mörner ej längre sköta förvaltningen av sina gårdar. Han utarrenderade dem därför till sönerna. Först efter hans död 1828 kom det till en delning av egendomarna. Arkivhandlingarna täcker i stort sett tiden 1799-1829. I några fall har slutåret överskridits. Detta gäller särskilt handlingar härrörande från Djursös respektive Torönsborgs säterier. I övrigt innehåller serien fastighetshandlingar, en del handlingar rörande gårdarnas skötsel samt mycket väl bevarade räkenskaper jämte verifikationer.

Herrborums säteri, tillföll, efter faderns död, ryttmästaren Gustaf Stellan Mörner. Då denne redan 1829 avled, övergick Herrborum till sonen Adolf Fredrik Mörner. Denne sålde år 1876 gården till sin kusin Julius Oscar Mörner som arrenderade ut dem till sin son Nils Mörner. Gården övergick i Nils Mörners ägo efter faderns död 1888. Som tidigare nämnts, kom gården genom Louise Mörners giftermål med greve Nils Stenbock i släkten Stenbocks ägo. Sonen Magnus (1911-2007) innehade gården till sin död. Arkivet innehåller handlingar av liknande slag som i ovan behandlade arkiv. Anmärkningsvärt är dock att så litet är bevarat av denna stora gårds arkiv - här fanns ändock en ladugård för 100 kor. Inga vanligtvis förekommande liggare över boskap etc eller kassaböcker finns bevarade. I räkenskapsväg finns endast huvudböcker, kapital och avräkningsböcker för några strödda år. Det kan nämnas att i arkivet ingår handlingar rörande ombyggnad av huvudbyggnaden för åren 1888-1893. Ritningar till ombyggnaden återfinnes i serie J II a.

Som tidigare omtalats ägdes säteriet Björksund ävenledes av Carl Gabriel Mörner. Efter dennes död tillföll säteriet den äldste sonen Adolf Göran Mörner (död 1838). Sedan hans änka, Catharina Ulrika Mörner, f. Heijkenskjöld, avlidit år 1845, ärvdes gården gemensamt av sönerna Julius Oscar och Axel Mörner. Arkivhandlingarna rörande denna gård utgörs endast av en volym, vilken bl.a. innehåller avräkningar bröderna emellan.

En särställning intar arkivet härrörande från fideikommisset Kolk/Kolga, Estland, (serie F II g). Godset var beläget ca 55 km öster om Reval/Tallinn i Kusal/Kuusalu socken i distriktet Harrien/Harjumaa. Det är känt sedan 1200-talet, var länge danskt, sedan svenskt 1565-1705. Generalfältsöversten och guvernören över Livland Pontus De la Gardie tillerkändes Kolk av Johan III enligt gåvobrev den 30/6 1581. Efter hans död ärvdes godset av sonen Jakob De la Gardie. Denne erhöll 1614 även egendomen Kida. Efter Jakob De la Gardies död 1652 blev äldste sonen Pontus Fredrik ägare till godsen, men sålde dem 1666 till sin syster Christina som -gift först med riksrådet Gustaf Adolf Lewenhaupt - år 1658 ingick äktenskap med riksrådet och fältmarskalken Gustaf Otto Stenbock. Härigenom kom godset i släkten Stenbocks ägo. I godset kom även att ingå gårdarna Neuenhof och Könda. År 1699 blev godset fideikommiss (majorat), dvs det ärvdes alltid av den äldsta sonen. Enligt Christina De la Gardies testamente från samma år skulle Kolk och Neuenhof som fideikommiss tillfalla den äldste sonen Erik Gustav, medan den yngre, Magnus Stenbock erhöll Kida. Efter dennes död 1717 ärvdes Kida av sonen Bengt Ludvig. Då Erik Gustav vid sin död 1720 inte efterlämnade någon manlig arvinge beslöt familjerådet i Stockholm 1723 att Bengt Ludvig skulle bli rättmässig innehavare av Kolk, Kida, Könda (ej nämnt tidigare i bevarade handlingar men lydande under Kolk) och Neuenhof.

Genom freden i Nystad 1721 förlorade Sverige sina baltiska besittningar. Vad gäller ägare av fast egendom, bestämdes att de inom tre år skulle avgöra om de ville sälja sina gårdar eller behålla och bebo dem och därigenom bli ryska medborgare. Bengt Ludvig valde det senare alternativet och erhöll 1724 tsar Peters privilegium på godsen. År 1737 avled Bengt Ludvig utan manlig arvinge och efterträdes av brodern Fredrik Magnus. Genom dennes giftermål med Ebba Margaretha De la Gardie utökas stenbockarnas godsinnehav med godset Grossenhof på Dagö. Fredrik Magnus följdes 1745 av sonen Carl Magnus. Under dennes tid (han dog 1798) upplevde Kolk en blomstringstid. Slottet Kolk uppfördes och stod klart 1768. Genom god hushållning samt genom arv ökades hans förmögenhet, vartill kom att hans hustru Anna Magdalena von Blome erhöll ett betydande arv efter danska geheimrådet Joachim Brocksdorf.

Efter Carl Magnus död kom det till täta ombyten av fideikommissarier, varav några dog som barn. 1849 tillträddes majoratet av Carl Magnus sonson med samma namn. Denne hade varit militär - bl.a. adjutant vid Alexander II:s hov - men verkade senare som polismästare. Han var gift med Theophile Stuart och hade med henne nio barn. Genom en familjeöverenskommelse lät Carl Magnus överföra majoratet på den äldste sonen Erich som var gift med en rik engelska, Lucie Frerich. Erich, som tidigt hade avbrutit en militär karriär, tillträdde fideikommisset 1857. Han var slösaktig, blev alkoholiserad och dog redan vid 29 års ålder. Fideikommisset återgick då till fadern, som emellertid 1864 överlät skötseln av egendomarna till sonen Nikolai. Denne var en mycket duglig förvaltare. Mycket hade varit förfallet när fadern tillträdde, men Nikolai reparerade och återuppbyggde husbeståndet och fördubblade inkomsten av domänen (ca 100.000 tunnland).

Sedan Carl Magnus dy avlidit 1885 övergick Kolk till Erich Stenbocks äldste son Eric. Denne var en ytterst excentrisk person. Han hade gått på gymnasium i Wiesbaden och senare studerat i Oxford. Under tiden där hade han konventerat till katolicismen. Han var homosexuell och hade rört sig i utkanten av Oscar Wildes kotteri och blev vän med en del medlemmar av detta. Han tillhörde tidvis också The Fabian Society och gjorde bekantskap med bl.a. Bertrand Russel och Bertrand Shaw. Erics närmaste vän var Frank Costelloe som var Russels svåger. Eric vistades två år på Kolk, men visade sig vara helt oförmögen att sköta godset. Han var, liksom fadern alkoholiserad och brukade dessutom opium. Han övertalade Nikolai att fortsätta att sköta godset, vilket denne motvilligt åtog sig. Nikolai hade nämligen redan före Erics ankomst övervägt en flyttning till Sverige. Hans hustru Magda (se om henne nedan) hade redan år 1887 rest till Sverige och Nikolai följde henne 1895 efter Eric Stenbocks död då Carl Magnus andre son Michael övertog godset. Nikolai hade redan 1890 inköpt godset Gottenvik vid Arkösund i Östergötland där Nikolai med familj nu slog sig ned.

Kolk och dess fideikommissarier skall här inte följas vidare, då det bevarade arkivet, på en del undantag när, endast går fram till ca 1900. Nämnas kan blott att Michael för att täcka sina skulder blev tvungen att, på tvivelaktiga grunder - med tanke på fideikommissförhållandena -sälja Kida, Neuenhof och större delen av Könda. Härigenom reducerades arealen till 11.000 hektar. Efter de baltiska staternas frigörande från Ryssland reducerades lagstiftningsvägen de stora godsen och jorden utdelades till bönderna. Under sovjettiden kom Kolk att ingå i kolchosen Kirov. Efter det att de baltiska staterna, efter Sovjetunionens upplösning, åter blev fria, kom Kolk jämte ca 150 hektar genom en överenskommelse mellan Stenbockska släktsiftelsen och estniska staten åter i släktens ägo.

Som nämnts ovan flyttade Magda Stenbock cirka 8 år före sin man till Sverige. Magda Amelie Aline Stenbock var född i Dorpat den 3/1 1844 som dotter till univeristetsbibliotekarien och statsrådet Emil Alexander Lorentz von Anders och grevinnan Pauline Stenbock och var kusin till mannen, Nikolai Stenbock. De hade nio barn, varav tre dog i späd ålder. Av de övriga barnen blev den äldste, Gerhard Stenbock, rysk officer, var en tid förvaltare på Gottenvik och innehade Kolk från år 1928 till sin död 1931. Han var gift med Anna Sofia Christiana Klingspor. Arvid Stenbock blev först rysk sjöofficer, tog avsked 1892, blev svensk medborgare 1895 och blev senare befälhavare på ångfartyg tillhöriga Finska ångfartygsbolaget. Han var gift med gymnastikdirektören Annie Jacobsson. Roderich Stenbock tog studentexamen i Reval, studerade 1904-1906 i Uppsala och Lund och var amanuens vid Eremitaget i S:t Petersburg 1901-1909. Han gifte sig där 1903 med Matilda von Hippius. Carin Stenbock var målarinna och gifte sig med Sidney von Franken. Carl Stenbock tog studentexamen i Stockholm, studerade i Uppsala och disputerade i slaviska språk. Han var för någon tid amanuens vid Kungliga Biblioteket och blev slutligen stiftsbibliotekarie i Linköping. Hans giftermål med Louise Mörner har nämnts i det föregående. Reinhold Stenbock, slutligen, tog ävenledes studentexamen i Stockholm, blev svensk officer och knöts senare till Riddarhuset för komplettering av riddarhusgenealogierna. Han var gift med Siri Wasastierna.

Det här förtecknade arkivet från Kolk förvarades i ett stort skrivbord och detta med sitt innehåll inköptes, enligt ett kvitto ställt till Siri Stenbock, år 1958 från en B E Wirén, innehavare av firman Antikkonst i Örebro för 12.000 kr. Hur skrivbordet hamnat hos denne framgår inte av bevarade handlingar.

Det Kolkska arkivet utgör givetvis endast en del av det stora arkiv, som en gång måste ha funnits, men det är i gengäld fråga om den centrala och viktigaste delen. Här återfinnes sålunda åtkomsthandlingar (bl.a. en del pergamentsbrev) samt andra handlingar rörande fideikommisset och dess ägare för tiden 1581-1903. Vidare finnes handlingar från en rad processer främst från 1700-talet. Av särskilt intresse är brev och handlingar härrörande från hauptman Joachim Warneckes förvaltning av Kolk 1706-1725 jämte handlingar i en process mellan denne och Bengt Ludvig Stenbock. Även förekommer arrendekontrakt, handlingar i gränstvister samt handlingar rörande underliggande gårdar, bl.a. köpe- och bytesbrev m m samt handlingar rörande godsen och bönderna på Dagö. Härtill kommer ekonomiska handlingar och sådana rörande godsets drift samt handlingar rörande underlydande under Kolk, bl.a. livegna. En särskild grupp av handlingar utgörs av brev ställda till Magda Stenbock, dels från modern, Pauline von Anders, dels från barnen och deras makar. Även återfinnes en del brev från andra brevskrivare. Det rör sig här om sex volymer från tiden 1862-1919. Ytterligare en volym innehåller brev till andra personer för tiden 1740-1941. Arkivet avslutas med ett mindre antal räkenskapsböcker från 1800-talet samt tryck och tidningsurklipp till en del rörande Kolk och medlemmar av släkten Stenbock.

I Herrborumsarkivet ingår en kart- och ritningssamling främst avseende säteriet Herrborum med underliggande gårdar. Bland de förra märks dock kopior av två kartor från 1600-talets senare del över Torönsborgs resp. Kåreholms ägor. Kartorna i övrigt härrör från 1800-och 1900-talen. Ritningarna fördelar sig på fyra huvudgrupper (J II a-d) av vilka den första avser Herrborums huvudbyggnad och växthus, den andra ritningar till ekonomibyggnader mm vid Herrborum, den tredje byggnader och gårdar lydande under Herrborum samt den fjärde övriga ritningar. Bland de senare märks fyra ritningar till huvudbyggnaden vid Hålbonäs.

En stor fotosamling ingår i arkivet bestående dels av album, dels av lösa fotografier. En förteckning över fotona i albumen har upprättats. Det är till övervägande del fråga om personfoton. De lösa fotografierna har fördelats dels på personfoton, dels på topografiskt ordnade fotografier. De komplettereas av, ofta på utrikes resor, inköpta kort.

Arkivet avslutas av diverse tryck samt tidningsurklipp. De senare torde främst härröra från Nils Mörner dy. Bland de äldre trycksakerna kan nämnas "Eigentliche Beschreibung Der Welt-berühmten Dom-Kirchen zu Magdeburg...herausgegeben von Einem Liebhaber der Antiqvität", 1709 (1 ex i KB, tr 1691 och 1 ex i Västerås bibliotek, utan tryckår).

Litteratur:
Mörner, Magnus: Material till släkterna Mörners historia, Sthlm 1985
Slott och herresäten i Sverige, Östergötland I, Malmö 1971 (Herrborum och Kåreholm)
Slott och herresäten i Sverige, Östergötland II, Malmö 1971 (Thorönsborg)
Stenbock, Louise, Herrborum 1912
Stenbock, Louise, Thorönsborg. Från 1300-talets förra hälft till år 1913, Sthlm 1913
Stenbock, Louise, Jungfru Lotta och Mamsell Jeannette. Grefvinnans betrodda, Sthlm 1916
Montan, Karl, Kolk/Kolga, Stenbocksgodset i Estland som speglar Östersjöhistoria, Linköping 2000

Kontroll

Skapad2008-10-21 12:57:10
Senast ändrad2017-11-15 14:01:31