Wienerbryggeriet

H I S T O R I K

Föreningen Stockholms Företagsminnen

4164 WIENERBRYGGERIET

I äldre tider var förekomsten av goda brunnar en förutsättning för bryggeriverksamhet. På östra

sidan av den vatterförande Brunkebergsåsen ligger kvarteret Vildmannen. I detta kvarter har det

bryggts öl sedan 1670-talet. På 1850 och 1860-talen innehades bryggeriet i kvarteret Vildmannen

nr 1 av Herman Edvald Askegren. Han använde de av Fredrik Rosenqvist af Åkerhult år 1843

introducerade bayerska tillverkningsmetoderna. Askegren var lyckosam, men personliga problem fick honom att sälja fastigheten år 1868. Köpare blev speceri- och viktualiehandlaren Peter Magnus Simonsson, som övertog bryggeriet den 1juni 1868. "Han kallade sitt bryggeri för Wienerbryggeriet enligt den då rådande seden i Stockholm att med tyskklingande stadsnamn framkalla idèassociationer om företagets modernitet och varornas förträfflighet", skriver hans sonson 88 år senare. Bryggeriet blev aldrig ett aktiebolag, utan ägdes av P M Simonsson personligen. Produktionen koncentrerades till bayerskt öl och var framgångsrikt. Utrymmet i kvarteret Vildmannen var begränsat och Simonsson måste hyra lokaler runt om i staden för den ökade produktionen. Verksamheten bedrevs i tio olika egendomar belägna i tre av Stockholms församlingar. Mälteri drevs i tre fastigheter, jäskällare i två, lagerkällare i åtta och stall i fem.

Konkurrensen från huvudstadens storbryggerier blev i längden övermäktig och efter den ekonomiska krisen i början av 1890-talet var Wienerbryggeriet i ett tillstånd som bryggerihistorikern Lars Björkman benämner "döende". På nyåret 1890 inledde det år 1889 bildade AB Stockholms Bryggerier förhandlingar om köp av bryggeriet. De avbröts men återupptogs fyra år senare. AB Stockholms Bryggerier representerades nu av bankir Louis Franckel, som förhandlade fram ett avtal om köp av Wienerbryggeriet varefter detta lades ned (år 1894)