Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Utrikesdepartementet Byrån för tyska avvecklingsfrågor

Utrikesdepartementet med föregångare

Tyska avvecklingsbyrån, eller byrån för tyska avvecklingsfrågor som den egentligen hette, tillkom i maj 1945. I arbetet med att sköta avvecklingen av tyska beskickningen hade byrån till en början en parallell organisation i tyska legationens egen avvecklingsbyrå även kallad Dankworts byrå efter tyska legationsrådet Werner Dankwort.

Den 7 maj, samma dag som Tysklands slutliga kapitulation undertecknades i Eisenhowers högkvarter, förseglades alla av tyska staten disponerade lokaler i landet, i Stockholm först och främst det av tyska staten ägda huset Hovslagaregatan 2, där legationens centrala avdelning var belägen. Därtill kom inte mindre än tjugotre våningar här och var i staden. Allt genomsöktes av säkerhetspolisen. Personalen omhändertogs och placerades tills vidare i förläggningar.

Den 5 juni deklarerade Förenta Staterna, Storbritannien, Sovjetunionen och Frankrike i Berlin, att de övertagit högsta makten i Tyskland och att tysk offentlig egendom och tyska arkiv således kommit under deras kontroll. Vid sammanträffande med kabinettssekreteraren i UD begärde den amerikanske och engelske ministern att sådan egendom skulle överlämnas till de allierade eller sättas under svenska regeringens vård för dessa makters räkning. Den 15 juni beslöt regeringen i enlighet härmed att bemyndiga utrikesministern att omhändertaga egendom tillhörig f.d. tyska beskickningen, tyska konsulat och andra officiella tyska institutioner.

Den 29 juni utfärdades ett komplex av lagar, kungörelser och instruktioner rörande kontroll över och återbetalande av viss utländsk egendom. Kungl. Maj:t fick härigenom i lag rätt att förordna, att i Sverige befintlig egendom tillhörande främmande stat, juridisk person eller medborgare icke skulle få säljas eller skingras. Utländsk egendom under skingringsförbud skulle förbli under innehavarens vård men denne skulle vara skyldig att underkasta sig kontroll av en nyskapad myndighet, flyktkapitalbyrån, eller god man förordnad av byrån. Egendom som kunde befaras bli understucken eller förstörd skulle kunna läggas under kvarstad. Beslut härom skulle på begäran av flyktkapitalbyrån fattas av en särskild nämnd med judiciella befogenheter, restitutionsnämnden. Denna skulle bestå av tre medlemmar, varav två måste vara eller ha varit domare. För förvaring av egendom under kvarstad skulle flyktkapitalbyrån äga tillsätta syssloman. Både flyktkapitalbyrån och restitutionsnämnden underställdes UD.

Samma dag, den 29 juni 1945, utfärdades kungörelse om skingringsförbud avseende tysk egendom.

Ovanstående utgör den rättsliga grunden för den tyska avvecklingsbyråns fortsatta arbete. Den tyska legationens egendom och därmed jämnställda tyska tillgångar hade nämligen satts under särskild förvaltning av UD.

De tyska tillgångarna utgjordes av fastigheten Hovslagaregatan 2, inventarier från legationen, dess underavdelningar och andra tyska institutioner, bilar, oljor, guld och valutor. Redan den 15 juni hade legationens kassaskåp öppnats och guldtackor tagits ut. Guld och utländska valutor placerades i riksbanken, våningar i fastigheten uppläts till diverse myndigheter, däribland såväl flyktkapitalbyrån och restitutionsnämnden som den tyska legationens avvecklingsbyrå och den interallierade kontrollkommissionen. Fastigheten blev så småningom inköpt av Stockholms stad. Utrikesministern bestämde, att större delen av inventarierna skulle säljas men att de bästa möblerna skulle utplaceras i väntan på en ny tysk beskickning. I samband med ockupationen av Österrike hade tyska beskickningen övertagit den österrikiska statens invenventarier. Dessa återlämnades. Grammofonskivor såldes eller förstördes, böcker brändes eller skickades bort. Händelseförloppet har blivit livfullt skildrat av Omar Magnergård i hans bok I andra världskrigets skugga, 1985.

Den 29 september 1947 beslöt restitutionsnämnden att kvarstad skulle läggas på följande tyska egendom: möbler, mattor m.m. lagrade i Hovslagaregatan 2 från tyska beskickningen, tyska konsulat och andra officiella tyska lokaler, annan lös egendom lagrad i Göteborg, bensin, guld och valutor i riksbanken, köpeskillingar från försäljningen av tysk statsegendom. Till syssloman förordnades den 6 november tyska avecklingsbyråns chef, generalkonsul Einar Ytterberg, redan tidigare utsedd till god man med uppgift att förvalta egendom under skingringsförbud.

Uppgifter om hur arbetet bedrevs inom byrån ges i ett i arkivet ingående brev från New York, daterat den 5 maj 1947 och skrivet av en tidigare tjänsteman vid byrån, gissningsvis generalkonsul Nylander. Denna berättar att tyska byrån länge förde en självständig tillvaro utan att vara inordnad under någon särskild avdelning av departementet. "Uppkommande frågor av större betydelse föredrogos med hänsyn till sin art på olika avdelningar, ibland å politiska avdelningen, men mera ofta å rättsavdelningen. När flyktkapitalbyrån tillkom, höll tyska byrån nära kontakt med denna i frågor, som berörde tysk egendom, och överväganden inom departementet torde endast mera sällan ha förekommit."

Som adress uppges i början Nybrokajen 7, där tyska handelskammaren tidigare legat. Senare flyttade byrån till en av våningarna på Hovslagaregatan 2. Efter Japans kapitulation tillkom uppgiften att förvalta också japanska tillgångar i Sverige; se härom under japanska avvecklingsbyrån. Chef för byrån var i tur och ordning generalkonsul Einar Ytterberg (nov 1945-1948), byråchef Carl Bergenstråhle (1948-1951), byråchef Östen Lundborg (1951-1953), byråchef Eric Virgin (1953-1957) och revisor Kurt Warfvinge (1957-1959).

Avvecklingsbyrån blev själv avvecklad under loppet av 1959. I juli detta år överlämnades det sista av medlen under dess förvaltning till Västtyskland.

Arkivet ingick i 1981 års leverans från UD. De ämnesordnade handingarna i volym 1-3 tycks till stor del ha varit arbetspapper, bl.a. härrörande från revisor Warfvinges arbetspärm. Då de anlände till riksarkivet var de redan delvis sorterade efter innehåll i en ordning som behållits och byggts på. En samling handlingar med påskriften "Japanska medel" har emellertid avskilts och inplacerats bland japanska avvecklingsbyråns papper. Större del av ordnings- och förteckningsarbetet har utförts av dåvande första assistenten vid riksarkivet Marina Brokås på grundval av UD:s konceptförteckning i leveransreversalet.

Avslutningsvis kan nämnas, att tyska legationens arkiv t.o.m. 1945 togs om hand av brittiska ambassaden i Stockholm. Beståndet hade före kapitulationen blivit föremål för en kraftig gallring. Kopior av ett urval av de återstående handlingarna förvaras i riksarkivet; se Förteckning över fotografiska kopior ur den tyska beskickningens i Stockholm m.fl. arkiv 1917-1945 samt Åke Kromnow, "De svenska arkivforskningarna i Berlin 1948" i Meddelanden från svenska riksarkivet för åren 1951-1952, s 221.

 Serier (9 st)