Helikoptrarna räddade liv

Klicka för större bild

Klicka för större bild

Det blåste hårt under olycksnatten. Så hårt att det var omöjligt att sätta ut båtar från de fartyg som kom till haveriplatsen. För att kunna undsätta människor var det främst helikoptrar som gällde. Av de 137 som räddades lyftes de flesta upp ur vattnet av ytbärgare till helikopter.

En finsk helikopter kom till olycksplatsen ca en och en halv timme efter förlisningen. Fler helikoptrar kom allteftersom – främst från Finland och Sverige. Totalt deltog 25 helikoptrar i räddningsarbetet och eftersöket.

Helikopterbesättningarna gjorde i det närmaste heroiska insatser i det hårda vädret. En enda finsk helikopter lyckades rädda 37 människor och tog hand om 11 döda människor. Det var ytterst påfrestande såväl fysiskt som psykiskt. Många ytbärgare skadades av krokar och olika föremål.

Deltagande helikoptrar:

Att OH-HVG kunde rädda så många som 37 kan förklaras med att besättningen var utbildad i sjöräddning under svåra väderförhållanden. Trots den kraftiga sjöhävningen kunde de landa på färjorna och avlämna nödställda där. Dessutom arbetade man med två ytbärgare och en utrustning som fungerade mycket väl.

Den ursprungliga tanken var att helikoptrarna skulle föra de räddade till de kringliggande fartygen där samarit-team tog hand om dem. Det var emellertid riskfyllt att landa på fartygen i den hårda sjögången. Det var bara finska helikoptrar som regelmässigt övar landning på passagerarfartygen – även i hårt väder – som lyckades föra överlevande till färjorna. De som räddades av svenska helikoptrar fördes till finska Utö eller till sjukhus i Finland eller Sverige.

För många som hamnat i vattnet och räddat sig upp i flottar blev väntan på räddning alltför lång. De klarade inte kylan utan dog innan räddningen hann fram.

Vid en tidpunkt då överlevande ännu hade kunnat räddas drabbades tre svenska helikoptrar av problem med vinschmekanismen. De tvingades avbryta räddningsarbetet under flera timmar. Andra helikoptrar fick plocka upp ytbärgare och överlevande som måste lämnas kvar i sjön när vinscharna krånglade. En ytbärgare transporterades hängande i en vajer till ett av de kringliggande fartygen.

Så länge man hittade människor som fortfarande var vid liv koncentrerades räddningsarbetet på dem som levde. Senare övergick man till att bärga omkomna. Klockan nio på olycksmorgonen räddades den sista som fortfarande levde. Därefter övergick man till att bärga omkomna. Detta sökande pågick fram till halv sju på kvällen den 29 september. I detta arbete deltog också helikoptrar från Estland, Danmark och Ryssland.

Helikoptrarnas aktionstid begränsades av behovet av bränslepåfyllning och ytbärgarnas utmattning. Bränsleförrådet på finska Utö tog slut klockan 06.30 på morgonen. Därefter var helikoptrarna tvungna att flyga till Nagu i Åbolands skärgård eller Hangö på finska fastlandet för att fylla på bränsle.

Se delar av räddningsarbetet som filmades med videokamera från lastfartyget Finnhansa - ett av de många fartyg som deltog i räddningsarbetet under olycksnatten. Speciellt klipp nummer 2 visar tydligt helikoptrarnas arbete.

Länkar till relevanta dokument i samlingen:

Redovisning av svenska helikopterinsatser och erfarenheter – med synpunkter

11:e helikopterdivisionens svar på frågor som ställdes i samband med hearing i samband med utvärdering av insatserna.

Redovisning av svenska helikopterinsatser och erfarenheter – med synpunkter

Uppdragsrapport från helikopter O 98

Öppet brev till Marinens helikopterpersonal från Chefen för Marinen

Minnesanteckningar från möte med Sjöräddningssällskapet där räddningsinsatserna utvärderas

Besättningsman på Silja Symphony berättar i förhör om mottagandet ombord av dem som räddats dit med helikopter

Förhör med ombordanställd på Silja Symphony som berättar om iordningsställande av helikopterdäck m.m.