På fråganom vilka kunskaper han har om sjön berättar Pierre Thiger att han bl.a. arbetat till sjöss och att han alltid har sysslat med båtar på något sätt. Han arbetar nu med att mäkla båtar och var på hemväg efter att ha köpt en mindre lastbåt i Estland.

Thiger berättar att han rest med praktiskt taget alla färjor på Östersjön.

De första timmarna var tämligen lugna men senare gungade fartyget mer än normalt. Sjögången gjorde att det var svårt att gå stadigt. Artisterna hade uppenbara svårigheter vid en show som han såg efter middagen. En kvinnlig dansare föll omkull och servitörerna hade problem att ta sig fram.

Han berättar att han gick till karaokebaren vid halvettiden, estnisk tid.

Thiger upplever att han hade suttit i karaokebaren i 20-25 minuter, då han ett par minuter över klockan ett hörde en kraftig och dov smäll. Det lät som metall mot metall och smällen fortplantade sig genom hela fartygets skrov. Han märkte ingen större reaktion bland övriga passagerare. Ca en halv minut senare hörde han ett liknande ljud.

Plötsligt märkte han att fartyget började gunga långskepps – dittills hade det gungat tvärskepps – vilket tydde på att det ändrat kurs. Han undrade varför kursen hade ändrats och trodde att man kanske valt att gå upp mot vinden för att stabilisera.

Thiger berättar att han kände en ny ristning i båten. Fartyget började gunga okontrollerat. Sedan kom den första krängningen – ganska moderat, tycker Thiger. Problemet var att hon aldrig gick upp igen.

Han bestämde sig för att gå ut på däck. Han hann inte mer än 3-4 steg förrän en ny krängning kom. Allt som var löst i baren for iväg.

Thiger lyckades ta sig ut på däck. Han berättar att en kedja bildades för att hjälpa varandra att komma upp och ut på däck. Han fick kvickt på sig en flytväst.

Slagsidan ökade till 45 grader och Thiger hävde sig upp på utsidan av fartyget, där han blev sittande på fartygssidan. Långt borta såg han ljuset från två färjor.

Han satt kvar vid relingen för att avvakta utvecklingen. När vattnet började komma in i skorstenen gick det ganska snabbt. Fartyget började sjunka med aktern först och han flyttade sig uppåt. En livbåt slets loss från fartyget och slungades tillbaka mot Estonia med sådan kraft att plastbitar regnade över honom.

Till slut tog en våg honom och han hamnade i sjön. Han sjönk djupt men kom upp. Han såg livflottar och det såg ut som ett Luciatåg. Thiger berättar att han såg fartygets för sticka upp och kunde konstatera att bogvisiret var borta. Båten försvann i ett bubbelhav.

Pierre Thiger har en del teorier om vad som hände. Han berättar också att det inte kom ut några som helst meddelanden till passagerarna frånsett en mycket kort meddelande på estniska. Ingenting sades på vare sig svenska eller engelska. Han konstaterar att det bara var nattsuddarna som hade en chans att rädda sig.

Han såg bara en enda besättningsman delta i räddningsarbetet. Thiger berättar också att inga som helst nödraketer eller bloss skickades upp från Estonia.