- Start
- Bakgrund
- Förlisningen
- Efter förlisningen
- Bärgning / Skydd
- M/S Estonia
- Minnesmärken
- Stöd till drabbade
- Utredningar / studier
- Regering och riksdag
-
Myndigheter m.fl arkivbildare
- Analysgruppen
- Försvarsmakten
- Polisen i Stockholms län
- Rikspolisstyrelsen
- Riksåklagaren
- Sjöfartsverket
- Sjöhistoriska museet
- Socialstyrelsen
- Statens haverikommissionen
- Statens Konstråd
- Stockholms tingsrätt
- Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF)
- Svenska kyrkan
- Åklagarmyndigheten
- AgnEF
- Föreningen Anhöriga Estonia Lindesberg (FAE)
- Kerstin Henriksson
- Odd Lundkvist
- Stiftelsen Estoniaoffer och anhöriga (SEA)
- Litteratur
- Massmedierna
- Personförteckning
- Relevanta sjötermer
-
Ljud- och filmarkiv
- Radiotrafik
- Haveriet/dykningar
- Presskonferenser
-
Intervjuer
- Lotsar
- A. Andersson
- Sten Andersson
- Ingvar Carlsson
- S. Forsberg
- Johan Franson
- Lars Grundberg
- Gustav Hanuliak
- M. Hillerström
- Ulf Hobro
- Hannes Kadak
- Karl Karell
- Caroline Krook
- Sten Levander
- Silver Linde
- Esa Mäkelä
- Peter Nobel
- T. Rasmusson
- Per Ringhagen
- Åke Sjöblom
- Roland Ståhl
- Pierre Thiger
- J-T. Thörnroos
- Margus Treu
- Ines Uusmann
- Andres Vihmar
- Andra webbplatser
- Om samlingen
Tallinnmonumentet
En stor del av den estniska befolkningen var personligen berörd av katastrofen. Enligt gjorda undersökningar kände 38 procent Estlands invånare någon eller några av dem som fanns ombord på olycksfartyget. För det mesta gällde det en arbetskamrat eller skolkamrat/personlig vän och/eller en mer avlägsen bekant. 2 procent av alla ester hade anhöriga ombord.
Mycket snart efter katastrofen restes ett kors i Tallinn för att hedra dem som omkom vid M/S Estonias förlisning.
I Tallinn restes 1996 det mer omfattande minnesmonumentet Kathenud lin (Bruten linje). Det har skapats av Riho Luuse och Jaan Saar.